Gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka
Uscha, vad trött jag känner mig - ändå sov jag en massa natt! Men men, har varit orolig så det är nog därför. Nu känner jag mig lättad, även om "faran" inte är över, men nu slipper jag sitta och tänka ihjäl mig.
Dessutom glömde jag helt bort att äta idag - hur fan kan man göra det? Kom på klockan 16:00 när jag satt på pendeln; "Just ja, jag har inte ätit idag!" Då blev det en snickers så jag inte skulle svimma, sedan lagade jag mat kring 8 när jag kom hem. Det är inte så lätt att komma ihåg sådana vesäntliga saker som att äta ;)
Ska upp klockan 5 imorgon igen, har 2 dagar med tidiga morgornar framför mig. Kanske sover på det nya stället imorgon så jag får sova lite längre? Det låter smart. Man kan jue flytta in lite i sänder, så att säga. Vad intelligent jag är :)
Ja, så har jag inte blivit lurad har jag en lägenhet nu. Men jag tar ingen seger i förskott förrän jag flyttat in ;P Snacka om att jag har läst på om andrahandsuthyrning och frågat råd från höger och vänster. Tack alla som har hjälpt mig! T.o.m. min chef (eg. coach, men han står över mig iaf) har gett mig råd och varit lyhörd.
Från det ena till det andra: Jag är verkligen nöjd med mitt jobbteam, även om jag inte riktigt lärt känna nykomlingarna som kom i måndags. Alla är trevliga och öppensinnade, så det blir några skratt emellan samtalen.
Fick en biobiljett i måndags också fatt jag sålde ;) Vi får en massa! Godis, frukt, biobiljett - och nu på fredag berättade min coach att vi ska ha AW där företaget står för notan - härligt! Dessutom får jag jue lön och provision. Så fortsätter jag bara att sälja så är det nog ett förmåneligt jobb ;)
Nej, nu blir det lite Hells Kitchen och sedan sängen!
Söndag
Den senaste veckan fick jag nästan ihop 50h med jobb, woho :) Men snacka sliten jag var igår! Efter att ha spenderat en hel vecka med att sova 3-6h, sticka hemifrån 05:45 och komma hem mellan 21:45-22:45 så orkade jag inte göra annat än att ligga i sängen och se på program som "Min hund styr mitt liv" och en sväng av "Tipslördag" (det är höjden på lathet när man inte ens orkar zappa utan ser det som bjuds av kanalen).
Eftersom jag hade pratat med farmor och råkat nämna att jag funderade på att komma förbi så fick jag en massa samtal från henne; "När kommer du?". Till slut fick jag ta mitt feta arsle ur sängen och hoppa in i duschen innan jag sprang ned till bussen. Tog 1h och 20min att ta mig från Märsta till Södertälje...
Men jag ångrade det inte, för igår hade jag en trevlig middag med min farmor, farfar, farbror, faster och fasters man. Kändes trevligt, eftersom jag inte har haft särskilt bra kontakt med pappas sida av släkten. Man känner sig lite som en främling i en god sammansvuren krets, men jag är jue absolut välkommen och nästa vecka är jag bjuden på middag för att fira Arilds (fasters man) födelsedag. Jag ser framemot god mat och vin, ska bli jätteroligt :)
Fulla vänner är roliga, speciellt när det är fulla vänner man inte träffat på ett halvår. Förstår inte varför han absolut skulle prata med mig, men jag har väl gott inflytande eller något. (Fick höra igår att jag var en ängel av en annan... man tackar och bockar! Fina ord är alltid trevliga att höra, speciellt när de flesta människorna nu för tiden verkar ha så svårt att hitta dem...)
Inte för att jag var direkt hjälpsam till det problem han hade. Sedan ville han komma och bo hos mig... Vi har inte träffats på ett halvår och han ska bo hos mig och min farbror medan jag jobbar mellan 20-50h? Hum... Dessutom så höll han på att ringa mig hela natten. Klockan 1, klockan 2, klockan 3, klockan 6... Jag sover faktiskt om nätterna :(
Men jag pratade dock med många trevliga människor igår! Roligast var väl en kille som jag har börjat prata med mycket på senaste tiden som jag alltid har väldigt intressanta diskussioner med. Vi är hemska på att hålla konversationen på en "normal" nivå som jobb och vad man har gjort ihelg osv. Vi glider alltid in på psykologi och filosofi och analyserar. Det här kanske låter jättetråkigt, men jag måste säga att dessa konversationer är väldigt stimulerande för mig!
Det är roligt hur allt har utvecklat sig egentligen. För vi träffades i Napoli i somras när jag försökte hitta tåget som gick mot Sorrento. En kanadensare kom fram och hjälpte mig och vi började prata och jag nämnde att jag kom från Sverige. Då sa han att en av killarna (hans vänner) var från Sverige och han och jag började prata svenska (en lyxvara på resande fot ;)). Vi hann prata i kanske 10-30min innan jag hoppade av tåget och de fortsatte till Sorrento. Men han tog mitt facebook-alias och på den vägen gick det.
Slumpen är otroligt rolig!
Nej, världen har många trevliga människor! Jag har inte förlorat hoppet trots desa väldigt charmerande sms:en om hurdan värdelös hora jag är. De är inte trevliga, och de sårar eftersom jag ännu bryr mig alldeles för mycket om den människan som skriver detta. Det sårar, det gör ont även om jag blir irriterad över hur någon kan gå och peka ut att jag förstört dennas liv. Livet tillhör oss själva och det är vi själva som har som uppdrag att se till att vi lever det liv vi vill ha. Även om andra människor hjälper oss att le när allting känns tungt så är det inte någon annans uppgift att ta hand om ditt liv.
Och människor som är bra på att predika, men har svårt att leva som de predikar... Suck, suck! Ibland känns det verkligen som att människor verkligen vill vara vän med en, men inte med den man egentligen är. De har målat upp någon sorts fantasibild av en och om man inte följer ramarna för denna fantasibild - då får man veta att man lever. Varför inte acceptera att människor har fel och brister? Och inte vara så otroligt känslig...
Jag har fått detta liv och jag tänker på detta sätt och jag kan inte tänka som miljoners andra människor. Jag försöker att se saker från andras synvinkel, men om jag inte lyckas till 100%, förtjänar jag då verkligen denna negativa energi?
Nej, nu lät jag negativ som att jag klagar. Det är inte min mening, jag bara tänker högt. För i grund och botten är jag faktiskt lycklig. Jag är glad över att ha tak över huvudet, få tjäna mitt eget levebröd och vara omgiven av såna underbara människor som jag faktiskt har. Och jag ser framemot att komma hem och träffa min familj till jul och mina vänner som kommer i november. Och jag ser framemot ett besök av dig.
Och jag ser framemot att utvecklas på mitt jobb och bli en duktig säljare! Konstigt hur något jag egentligen bara sökte för att göra mina föräldrar glada utvecklade sig till att vara en spännande och givande chans!
Allt och ingenting
Idag är första dagen jag inte varit in till stan. Fast jag var ute och promenerade i Märsta centrum idag... inte särskilt stort, men jag kikade noga på ÖB's sortiment ;) Vi hade sol och på smhi sa de at d var 18 grader... fast jag tror inte på det, för jag hade på mig tröja, men det var nog för att det blåste.
Det bästa med att jobba inom restaurang är nog att man får så god mat, jag har faktiskt bara lagat middag en gång den här veckan! Ätit på jobbet 2 dagar, ätit gårdagens rester 2 dagar och de återstående 2 dagarna har jag ätit mackor ;P Jag är hemsk, jag vet! Och dessutom äter jag bara 1 gång per dag oftast. Måste verkligen bli bättre på det där med mat...
Vad mer ska jag skriva. Har jobbat 6 dagar den här veckan, wiie :) Imorgon börjar jag sälja, om jag klarade provet vill säga, och det känns nervöst. Men jag ska självklart bli bäst så jag tjänar en massa pengar ;) Och förhoppningsvist jobba för rekryteringsfirman också så jag får jobba 6dagar i veckan. Jag kanske är konstig som vill jobba 6 dagar i veckan, men men ;P
Egentligen borde jag väl träna på att sälja... men jaa... jag är så lat ;P Jag är nog en av världens lataste människor! Men nu erkänner jag det iaf ;P Och så måste jag börja plugga till högskoleprovet... Önskar att man vore ett underbarn, men tyvärr är jag inte det :(
Förvirrad
Så jag gör det här? Verkar som det. Min gulliga farbror har gett mig världens bästa hyra iaf. Fast ska fortsätta hitta eget iaf, han har nog en egen lägenhet fatt han vill ha den ifred ;) Och så tar det jue som sagt ca 1h och komma in till centrum från farbror...
Jag är bara helt förvirrad. Vet inte vad jag gör! Ska nog ringa ett samtal nu... när jag är helt uppspelt, kommer nog gå bra ;p
How to save a life
I just denna stund finns det tre saker jag älskar:
1. The fray - How to save a life
2. Grey's anatomy
3. Vin
Where did I go wrong?
I lost a friend somewhere in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life?
Trots texten är jag så himla glad och nöjd just nu. Det är väl fatt detta är lugnet innan stormen, jag står i ett vägskäl. Allt kan gå åt helvete, eller så kan det bli himmelskt. Fast i grund och botten är saker vad man gör det till. Och jag ska inte skada mig själv mer :)
Sömnproblem, nu igen
Blääh. Har somnat hur lätt som helst i veckan och igår började mina sömnproblem igen. Suck. Så här sitter jag och försöker slita ut mig. Borde börja träna om nätterna, då borde man väl bli trött? Och för att göra det hela värre fick jag en plöstlig tandvärk, bara så där! Mysko...
Jag är allt en lat flicka. Resväskan har kommit in i mitt rum, men den står där och gapar tomt. Borde väl kanske börja packa, ha några dagar till godo. Planen är jue att inte komma tillbaka på en lång tid... Fast ja, allt känns så overkligt egentligen, är väl därför jag är så seg på att reager, på att göra någonting.
Och jag börjar bli blek. Eller jag är blek. Jag som kände mig så brun för bara några veckor sedan. Tråkigt :( Och mitt brännmärke är ännu rosa, ett sött litet minne ifrån Holland. Men som alla andra minnen börjar den smälta in i sammanhanget... Känns overkligt att för en månad sedan var jag i Paris. Känns som att jag aldrig lämnat detta rum ens en gång.
Tänk egentligen, för en månad sedan var jag i Paris. Vid den här tiden hade jag hoppat på tåget till Bryssel, en hemsk resa med barnskrik för att träffa en underbart trevlig busschaufför. Både han och en resenär visade mig så gärna vart jag skulle gå och tog hand om mig, så underbara människor!
Och på hostlet träffade jag 4 tjejer som jag pratade mycket med, 2 ifrån Kanada och 2 ifrån Australien. Och jag var så glad över att få prata med tjejer igen! Visserligen hade jag pratat med en fransyska dagen innan, men det var ett hyffsat kort samtal. Annars så pratade jag mest med män... eller män och män, de kan väl kallas killar.
Jag blev väldigt inspirerad av ena kanadensaren som hade flyttat från Kanada till Irland utan att ha något jobb eller vänner där. Otrolig tjej! Och jättetrevlig, hon gav mig dessutom dyr belgisk choklad :)
Men vid den här tiden låg jag och sov. Irriterade mig på de som kom in sent och började borsta tänderna då handfatet låg vid min huvudände. (Vi hade lyxet att ha ett handfat i rummet, fast det var lite stopp i den så tog en timme innan allt äckligt tandborstvatten runnit ned...)
Idag fick jag ett sms ifrån en av engelskmännen jag mötte under resan. Jag träffade honom både i Neapel och i Bratislava. Jag var i Bratislava 5 och 6 augusti. Han skrev att det inte känns som så länge sedan vi träffades... han måste ha haft roligt sen dess! För mig känns min resa sååå långt bort, så overkligt! Verkligen bästa tiden i mitt liv... Har nog aldrig känt mig så nöjd med mig själv och så självsäker som då. Då låg världen framför mina fötter och varje dag var ett nytt äventyr.
Nu ger jag mig av igen mot okända marker. Och Gud vet vad som kommer hända med mig.
Från det ena till det andra: En positiv sak är att en av mina vänner blivit så glad och positiv på senaste tiden! Vet inte vad som hänt i dennes liv, men efter att ha varit så lågmäld och deprimerad den senaste tiden känns det jätteroligt! Man blir verkligen smittad av människors positivitet.
Jag avslutar väl detta inlägg med ett citat som mina lärare tyckte passade mig bra:
Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid att nå.
Känns som en positiv dag
Först såg jag en dokumentär på 1h och 40min igår om en kaptens historia då hans skepp förliste och hans öde som slav hos några nomader. Han och hans män tog sig genom Saharaöknen genom uttorkning, matbrist och lidelse - ett hemskt öde. Men ändå tog kaptenen hand om sin besättning och för de små egoistiska gärningar han gjorde (t.ex. när han hade druckit upp sitt eget urin... jag vet, det låter äckligt men de hade ingen tillgång till vatten så de drack sitt eget urin för att få vätska... hur som helst, när det var slut tog han en klunk av kockens urin) hade han svåra samvetskval över.
De tog sig ur eländet genom bermhärtiga människor. Och jag ser det som att, förutom vänskap, var budskapet att med mod, beslutsamhet och med en god karaktär kan du ta dig dit du vill - precis det som jag står för! Så det var verkligen inspirerande.
Dessutom så har jag inte haft något bråk med mina föräldrar idag - woho! De verkar äntligen ha accepterat mina planer och stödjer mig till viss del, så det känns underbart.
På måndag tar jag flyget ned till hufvudstaden. Sedan var jag ska bo vet jag inte... min far sa varken bu eller bä ang. ringa mina släktingar och fråga om jag får bo hos dem. Jag vill hemskt gärna ha med mig min dator och kunna stanna där i ca 1 vecka, så jag funderar på om jag ska ringa dem och be om bostad eller om jag ska bo på vandrahem eftersom min vistelse är så kort inpå.
Men himla positiv känner jag mig nu! Men självklart ska man inte förvänta sig någonting. Men men... kanske, kanske inte!
Börjar gå åt rätt håll iaf...
Men ja, saker börjar jue gå åt rätt håll! Så det är väl bara att fortsätta hoppas och skicka in ansökningar så ska nog jag också klara mig här i världen.
Planer, planer
Ihelg har man gjort lite saker iaf. Var på fest i lördags, sjukt full blev man. Lyckades få en vakt att komma ihåg mig... icke bra tror jag ;p Annars röjde jag och Äna på. Det är sinnessjukt vilka mängder jag kan dricka och ännu stå upp! Min kropp är konstig.
Idag träffade jag Ingrid, Johan, Anastasia och Petra - samt Petras lilla baby. Jag är usel med ungar men guud så söt! Inte så att jag vill ha en själv, men så liten och go... gulligull!
Blev en äcklig macka på Brända, men sällskapet var trevligt. Sedan hängde vi hos Anna ett tag medan vi väntade på bättre tider. Kändes som på "den gamla goda tiden", även om jag var så sinnessjukt trött!
Ska snart ringa Anastasia. Hon ska fjällvandra med en kompis till Kebne fjällstation och frågade om jag ville följa med. Eftersom de hade bokat boende till imorgon så är det imorgon det blir av - lite spontangrejj.
Hade dock lovat Sara att köra henne till flygplatsen. Frågade henne om hon visste någon annan som kunde köra, annars skulle jag självklart ställa upp - ett löfte är ett löfte. Men nu vill hon inte ha mig som chaufför, så det känns jue inte roligt. Känner mig som en egoistisk skitstövel, men men...
Kanske att jag ska testa lyckan i söder också. Anastasia har erbjudit mig sovplats hos henne i Uppsala medan jag söker jobb och bostad i Uppsala/Stockholm. Det är jue som sagt lättare att få jobb när man är på plats, och med en säker inkomst är det lättare att få hyra ett rum eller lägenhet. Och bor jag i Sthlm är det inte såå långt och såå dyrt att resa utomlands.
Får bara se hur mor tar nyheten! Hon tjatade på mig imorse igen om att söka jobb till ishotellet och att jag ska åka till syster och söka jobb i Jönköping. Fast i grund och botten är det jue mitt liv och mitt val.
Så nu har jag åtminstone en plan för hur jag ska göra med mitt liv. Åka ned dit och söka jobb i kanske 2månader och funkar inte det hade jag tänkt gå någon kurs. Johan tipsade mig om en bartenderkurs som har väldigt bra anseende och fixar utomlandspraktik om man vill det - det vore jue verkligen någonting för mig! Så ska väl kanske kika upp det.
Även om jag har tänkt börja studera i framtiden gör det jue inget att lägga pengar på någonting som kan gynna mig. Dessutom vill jag jue ändå jobba extra medan jag pluggar så att jag har pengar till att resa - jag vill resa så länge jag är ung!
Det är en vecka sedan jag kom hem till Sverige, men känns som jag har varit här i en evighet. Känns som om min resa aldrig hände utan bara var en dröm.
Hemma igen
Tre samtalsämnen jag tjatat ihjäl folk med under min resa:
1. Det svenska vattnet - Saknade vattnet redan första dagen med det äckliga flaskvattnet!
2. Min allergi - Dubbel dos med allergitabletter räckte inte, jag har snorat och hostat hela resan igenom. Stackars mina rumskompisar.
3. Snus - Första dagen utan snus grät jag av frustration. Sedan behandlade jag snusen som en gammal älskare som jag inte kunde glömma. Jag drömde om snus. Vissa dagar ville jag hem till Sverige bara så att jag kunde köpa snus. Nu äntligen kan jag kalla mig fri från snusberoendet! (Ja, jag köpte en dosa på Arlanda. Tog denna efterlängtade snus under läppen och kände... varför? Det här är inte så gott som jag minns i mina drömmar. Nu vill jag aldrig börja snusa igen.)
Den 18 augusti spenderade jag min förmiddag på Arlanda i väntan på flyget som skulle ta mig hem till kylan. Jag spenderade mestadelen av tiden i telefon med Erik (ca 1½ timme). Jag och hans mamma pratade om Holland med honom som mellanhand, riktigt underhållande :)
Landningen skedde med någon turbulens. Jag började må illa och höll mig hårt fast vid armstöden, bad till Gud att jag inte skulle spy. Gud lyssnade till mina böner, jag landade med frukosten kvar.
Mor gav mig en kram, pappa hade tagit ledigt eftermiddagen för min skull. Jag bar min ryggsäck för sista gången innan jag skulle packa upp det liv jag levt de senaste 5½ veckorna.
Väl hemma åt jag mackor med bregott, hård gul ost och italiensk skinka. Jag behövde inte längre leva på bröd med marmelad eller nutella! Samtidigt packade jag upp gåvorna jag tagit med hem åt mina päron; pasta från Italien, ett genant förkläde åt far från Italien, kryddor från Grekland, grekisk delikates från Grekland, duk av 100 silke till mor från Grekland och slutligen belgisk choklad som naturligtvist kom från Belgien.
Far bombaderade mig med frågor om de olika städerna, skröt om sin geografi-kunskap då han frågade om floder och annat som fick mig att klia mig i skallen. Jag har lätt att komma ihåg siffror - men namn är omöjligt.
De kikade på mina kartor som jag dragit med mig hem, far mer koncentrerat än mor. Dessa kartor som varit min livlina de senaste 5 veckorna. Nu ligger de på en hög på golvet, ovetandes om jag ska spara dem som minne eller slänga dem - de är ganska slitna.
Mot kvällen grillade far åt mig och jag var överlycklig över att få äta kött igen - jag har mestadels levt på en vegetarisk diet med bröd som huvudbas. Nu kalasade jag i flintastek och potatisgratis med italienskt vin. Efter det blev det en lång bildvisning - jag tog "bara" 800 bilder.
Den närmsta veckan ska jag lata mig och spendera min tid åt kaffedejter med vänner och en eventuell utgång. Sedan får jag väl försöka ta itu med mitt liv och göra något vettigt. Men det finns så mycket roligt och intressant här i livet och så många val! Varför kan man inte bar glida på ett bananskal? ;p
Somewhere over the rainbow
Jag skrev ett inlägg igår, men det vart mongo så det blev inget. Så nu ger vi ett nytt försök!
Fan vad människor från förr dyker upp i ens liv hela tiden! Människor man inte pratat med på månader, på år... Dagens överraskning var ifrån en kille jag pratade med när jag var 14, 15 år. Nu helt plötsligt hade han skrivit till mig på facebook. Skumt, skumt.
Nå väl, känns som att sommaren är över fast den knappt börjat. Fast jag är sådan. Sommarångesten börjar alltid i juli. Denna underbara årstid som blivit nästan besatthet från min sida. Jag måste hela tiden vara ute. Förut nöjde jag mig med 4h om dagen, nu är jag ute tills solen gått ned. Besatthet!
Nå väl, sommaren är inte slut på flera veckor och någonting ska jag göra. Nu har jag varit hemma i 1 vecka utan att ha tagit tag i saker. Om jag ska vara ärlig så sover jag bara. Jag är trött när jag stiger upp, trött hela dagen och längtar tills jag får sova. Jag vill sova bort hela dagarna för jag är trött konstant. Men lite vett har man jue. Denna jävla allergi...
Nej, när jag har piggnat till ska jag dra tummen ur arslet och ringa ett samtal som förhoppningsvist får en positiv utgång. Man kan inte sitta och vara rädd hela livet. Och just nu känns det som att Kiruna har lite att erbjuda av vad jag behöver. Det jag behöver just nu är att inse vad jag vill. För just nu känns det som jag lallar omkring och ingenting är bra nu. Jobb är tråkigt, kärlek är tråkigt, familjeliv är tråkigt... Jag är den mest cyniska och negativa människan just nu och jag avskyr det!
Det bör tilläggas att jag också bara är trött hela tiden så jag knappt pratar med folk längre ;p
Jaja, idag ska jag till Pajala en sväng. Strosa på marknaden. Lär inte köpa någonting, eftersom jag faktiskt lyckats få bort min materialism. Men mysigt att strosa på marknad, hoppas jag :)
Somewehere over the rainbow
Trött, tröttare, Fjällis
Jag är ännu trött som ett jävla djur. Skulle vilja lägga mig i sägen igen och sova bort hela den här dagen med! Funderar på om det är varmt ute i solen idag med. Här inne i mitt rum är det kallt som fasiken. Har stängt av elementen som jag brukar under sommaren, men tydligen är det inte tillräckligt varmt för det.
Så jäkla skönt att ligga ute och sova i alla fall! Igår så gjorde jag inte mer än låg ute och pratade i telefon. Gick jättebra för mig att prata i telefon, var så jävla trött att jag knappt hörde vad människan sa. Tur att man är så pass bra kompisar att man inte måste ha något viktigt att prata om. Längtar tills augusti när jag kan hälsa på honom igen.
Nej, nu ska jag nog gå ut en sväng och kika läget, annars lär jag nog lägga mig under täcket igen!
Klåparen
Nu blir det väl att ta sin återställare, kanske man blir lite piggare! Sen festival, festival :)
Du går på ditt oefterhärmliga sätt
Över skolgårdens grus för dig själv
I ditt nyklippta hår, likt en irländsk idols
Din spegelbild i fönsterglas
Beundrar varje steg du tar
Och så blinkar det till
Gröna, röda, gula ljus
Du var på nålar när du kom
Med ditt insmugglade rus
Och så släcker dom ner, för en sista stilla chans
Och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans
Och allt är som förut
Och du minns den du var med förakt, lite hat
Och man blir lik sin mor eller far
Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår
Men i själen din ja långt, långt in ekar tonåringens vrål
Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Och du var ensam när du kom, nu har magin brunnit ut
Och så släcker dom ner
Alla skyltar alla ljus
Och när parken ligger tom, inser du att din kväll just tagit slut
Och allting är som förut
Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker dom ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut
Min dag i halvsolen
Idag tog jag äntligen ut fläsket på en springtur, det kändes bra! Min kondition är sjukt dålig, men jag hade faktiskt bättre kondition än jag förväntade mig.
Ibland kan jag få dåligt samvete över att vara så pass smal som jag är. Med tanke på mina mat- och träningsvanor borde jag vara tjock. Så hur fan går detta ihop? Får tacka åldern och generna, men ska försöka bli mer regelbunden i min träning. Svårt nu kanske när man inte är hemma så ofta, men då jag får chansen får jag ta den!
Träffade iaf två nya vänner idag :) En gubbe var ute och rastade sin valp och började prata med mig. Han tyckte jag skulle skaffa en hund så jag har en träningskompis och någon som vaktar mig med tanke på alla våldtäkter i stan. Nog har jag lust, men först får jag väl skaffa något stabilt. Sen så! En liten svart labrador... har bara svårt att hålla mig ;p
När jag sprungit färdigt gick jag till bakgården och gjorde lite magövningar och armhävningar. Hann dock bara med 15 armhävningar, för sedan när jag la mig på mage somnade jag. Var oerhört skönt att ligga där i halvsolen och bara vara. Jag älskar värme och sol!
Kanske ska man välja ut något att ha på sig till ikväll. Vi ska äta grillat och jag får dricka mina älskade Starporamen, mums! Tänkte vara färdig tills dess. Vet dock inte hur jag ska ha håret, om jag orkar fixa det ens... Jaja, framtida problem ;P
P.S. Min pappa tyckte jag såg jäkla brun ut, och nu har jag inte ens fuskat med brun-utan-sol :D D.S.
On the road again
Inatt kunde jag sova, var väl en härlig cocktail bestående av resfeber, illamående och huvudvärk. Mycket irriterande när man vet att man ska stiga upp klockan 8! Till slut när klockan blev halv 4, eller något sådant, så flyttade jag till soffan och la mig tillrätta där med min obekväma kudde och min filt. Tänkte att om jag byter plats kanske jag slipper den nedbäddade stressen att sova. Och det funkade!
Dessutom drömde jag en grymt konstig dröm. Jag var hos mormor och vi hade öppet verandadörren. Då kom ett gäng med småflickor och småpojkar in och skulle dricka deras hb med fanta. Jag försökte jaga ut dem, men de var väldigt fräcka. Vad frustrerande! Jag ville bara gråta av deras fräckhet.
Dessutom var ett gammalt ex där - var 3½ år sedan vi var tillsammans. (oj, vad gammal man börjar bli!) Vettefan varför han skulle vara med i drömmen, förutom att han själv är/var en fjortis kanske? Iaf var han grymt mycket snyggare än han någonsin varit i verkligheten. Tror jag, för i drömmen var han väldigt bildskön. Och den jäveln var där med småflickorna och så skulle han charma mig fatt låta dem stanna kvar... Och jag smälte som choklad fast jag försökte vara hård ;P
Vilken dröm! I slutet av drömmen kom mormor hem och jag började typ grina:" De vill inte gå!" så skulle mormor lyckas jaga ut dem med en kortlek.
Jaja, nu ska jag iväg i 2 veckor igen. Känns som att jag överpackat, även om det faktiskt är ganska lite jag har med mig. Det värsta är nog min rosa resväska - så jag skäms över den! Men men, man ser den jue lätt på rullbandet ;p
Väldigt nervöst i alla fall att det är Viktors mama som ska möta mig, ujj ujj! Jag tycker föräldrar är nog läskiga som de är, nu ska jag sitta med henne i en bil 1-2 timmar. Vad ska jag prata om? Jag som är så blyg... och vulgär ;P Och hur fan ska jag hitta henne? Ingen aning hur damen ser ut!
Nå, nå. Ska nog kanske äta min frukost/lunch nu.
Lat och bekväm
Jag låg i sängen alldeles för länge idag. Men är det bajsväder ute så är det faktiskt mycket mysigare under täcket. Men nu ska jag sluta lata mig, har 2 dagar innan jag åker och måste städa, packa och umgås med vänner och familjen.
Det finns en person som försöker få tag på mig... som jag hänsynlöst dissar ;P Jag känner mig elak, men jag ser inte meningen att träffa honom. Jag har varken tid eller lust så att säga.
Men vad är elakast, att säga det till honom eller forsätta dissa? Visserligen bör man kunna ta konsekvenser och ansvar över ens gärningar... Uff, jag tycker inte om sådana här situationer. Jag har nog fullt upp utan att spöken från det förgågna ska dyka upp. Varför tycker man alltid olika om saker och ting?
Roligt när jag pratade om mina "problem" med Erik igår. Han skrattade och sa: "Du låter ungefär som en kille." Fast det tyckte han var lite småfränt, så jag tar inte illa upp :)
Jaja, ska verkligen tvinga ut mig själv på en promenad idag. Kan inte fortsätta sitta och trycka i mig glass. Även om glass och mat är gott så får jag bara ångest - där har ni min kvinnliga sida iaf ;P Så ska jag nog simma idag.
Sedan ska väl jag och Ricky fika och sedan ska jag och Daniel se på Betnér. Voi, voi. Fullt upp! Får väl försöka röjja upp här lite emellan besöken ;p
Allt och ingenting
Igår hade jag en trevlig kväll med grymt god mat, öl och glass.
Innan kalasandet började (vilket skulle leda till stor besvikelse... jag kan fan inte se på landslaget utan att bli känslomässigt involverad) skulle vi hämta Daniels bil ifrån stan där han hade all öl. Eftersom Daniel varit ut på fredagen skulle jag köra hem bilen åt honom. Tyvärr så gick stolen inte att skjuta fram så pass mycket att jag nådde pedalerna... så vi hittade en halvfull kylarvätska-dunk som jag fick ha bakom ryggen för att kunna nå fram. Haha! Kändes mycket stabilt och jag såg nog mycket cool ut ;P Körde ungefär 30 hela vägen... tur att det går att köra på mindre vägar hem till Daniel ;P
Ibland är man avis på de som har jobb, vill också göra någon nytta. Fast servitris är väl inte en så behövande tjänst i världen.
Mest längtar jag väl ut på vägarna i Europa just nu. Jag har inte sett någonting hittills, känns det som i alla fall. Och jag vill göra detta när jag är ung och inte ta med hela barnaskaran (för en vacker dag lär jag skaffa barn). Ta itu med detta innan jag hittar något stabilt.
Har lust at börja plugga nästa år, ska jag gå den utbildningen jag funderar på så tar det 5 år + 1 år praktik. Voi, voi.
Jaja, mycket tankar men ingen verkstad. Borde väl börja packa också... men jag hatar att packa, så jag drar mig för att göra det. Blir väl på tisdagskväll jag börjar ;p
Får se hur man tar sig till flygplatsen på onsdag. Måste prata med mina päron om de kommit fram till en lösning.
Nå, ska väl klä på mig och bli en människa, sedan ska mor och jag gå och rösta :)
Dagen D
Igår regnade det. Idag är det storm. Fast under natten snöade det faktiskt. Brr. Och så var det ett helvetiskt långt strömavbrott. Tror det var i ca 4h. Mitt under filmen dog strömmen! Vi blev lite chockade, men dämpade chocken med vin. Det där med en vit vecka gick jue inte så bra. Dessutom ska väl jag och Ingrid ut på krogen också om jag åker dit till helgen. Voi, voi.
Oh, kollade just på smhi. Hoppas jag kan åka till Ingrid ihelg, det ska vara 25 grader där! Ge mig, ge mig! Min lilla färg jag lyckades erövra i Turkiet håller på att försvinna... jag behöver sol!
Aja, idag blir det väl inte mer än att sitta och vakta telefonen. Sovit bort hela morgonen så. Sen ska jag nog träna. De senaste 2 veckorna har jag tryckt i mig mer än jag behöver. Ett under att jag kommer in i kläderna ännu!
En mörkgrå himmel
Idag hade jag dock tänkt ta mig i kragen och göra någonting utav dagen. T.ex. gå på min morgonpromenad som inte hänt på 2 veckor! Tänk, innan jag skulle till Turkiet steg jag upp kl 8 bara fatt kunna gå på promenad. Nu sitter jag här, stirrar på den grå himlen och fryser. Aja, att jag fryser är väl mitt eget fel. Slog av elementen igår fatt det var så varmt här inne. Kunde jue inte gissa att det skulle börja regna inatt ;p
Aja, ska väl tvinga mig ut! Då mår jag bättre. Hade tänkt gå upp till stan idag, men... känns inte så himla lockande just nu ;P
Imorgon är det torsdag ;D Då ringer äntligen farbror doktor. Hoppas, hoppas han bara skriver ut ett recept åt mig! Så kan jag sätta mig på bussen till Ingrid på fredag. Sedan hälsar jag på mormor på hemvägen... vore inte det idealiskt?
Ihelg kommer min syster också. Hoppas hon inte blir vrång på mig för att jag åker iväg. Hon och Daniel får jue bo i mitt rum när jag är borta.
Det är mycket som händer nu. Mycket, mycket som jag inte ens orkar tänka på mig. Det verkar inget underligt att människor kommer upp ifrån de döda.
Mitt handikapp
Imorgon ska det regna enligt smhi. Egentligen är det bra för mig. Det är dag nr. 2 på min självplågarvecka och det känns. Jag bara sover hela tiden! Och när jag inte sover är jag trött. Och halsen kliar, ögonen kliar, snorar som en liten unge. Jag känner mig handikappad. Och extra jobbigt är det väl när man vet att man har tabletter som kan få bort allt det här. Slöheten och känsligheten... men nej, jag ska hålla ut!
Tyvärr är jag jue fast i Kiruna nu tills torsdag iaf. Argh! Jag som vill åka till mormor :( Inte träffat henne sedan november, och jag brukar alltid få så bra inspiration när jag är där! Antagligen för att det inte finns internet och att jag inte kan springa och hälsa på vänner.
Aja... har 4 dagar att sova mig igenom i alla fall ;p
