fjaellsson

Jaha, nu sitter man här och trycker i sig popcorn. Jävla tjockis är vad man är. Men var jävligt hungrig och mammas popcorn luktade så gott! Fast nu blev jag sugen på chips, Daniel hade jättegoda chips igår. Men orkar nog inte ta mig till Statoil fatt köpa chips, det känns lite överambitöst.

I fredags var jag ute. Blev väl kanske lite för mycket alkohol, kanske gjorde bort mig lite för mycket. Men jaja, jag hade roligt i alla fall och det är jue skönt att man har druckit sig överfull så man inte längtar till nästa fest ;P Fast ska jue ut snart... trodde det var om en månad, men det är jue fan om 2 veckor eller något sånt... Nej, om 3 helger tror jag att Luleåkalaset är.
   Men hur som helst åker jag jue dit huvudsakligen för att kolla på Lars Winnerbäck, så blir nog inte så hårt supande för mig den helgen. Får se vilka som åker dit, det är i alla fall jag och syster.

Och imorgon jobbar jag lunch. Det är första gången jag kommer jobba helt ensam, så känns lite nervöst. Tror i alla fall inte att någon annan än jag kommer att jobba, så då får jag jue ta hand om nycklarna och kassan heelt själv... Uscha, så nervöst! Visserligen tycker jag att det är bra att de litar på mig så mycket på jobbet att de låter mig jobba självständigt, det visar jue bara att de tycker att jag är arbetssam och ambitös.
   Men samtidigt har jag jue jobbat där en månad nu, hade jag inte lärt mig mestadels av hur systemet funkade så skulle jag jue vara trög.

Men för tillfället har jag lust att sticka från stan. Det känns som att jag inte orkar ta itu med mina problem ändå, de löser sig jue aldrig. Varför kan det inte funka när jag vill? Jag vill jue, men ändå så funkar det inte... Livet är inte så lätt, och jag har nog aldrig stått inför ett jobbigare problem än detta.
   Nej, jag vill bara ta mitt pick och pack och dra härifrån. Slippa allt och alla. Det hade varit så skönt! En främling bland främlingar, namnlös och oviktig. Idag och igår var jag nära att bara dra härifrån, jag kände att jag orkar faen inget mer. Igår när jag jobbade också tyckte jag det var så jobbigt... För mitt yrke är jue ett service-yrke, så jag får jue inte tilåta mitt privatliv påverka mitt yrkesliv. Men ändå är det så jobbigt att låtsas som att jag är nöjd och lycklig, falska leenden kan vara jobbiga. Jag vill inte låtsas, jag vill kunna vara ärlig. Men samtidgt är det skönt att leva ett dubbelliv, skönt att ha en plats att fly till där ingen direkt känner mig eller vet hur jag mår. Att få vara personlig, men inte privat.

I'm not ever alone,
you're not ever alone.

 - Älskar Curly Sue för tillfället.

Jag älskar Lars Winnerbäck.
Hoppas, hoppas, hoppas att jag får ledigt till Lulekalaset så att jag får se honom live.
(Byter ut Anna mot Danne, känns lite gay annars från min sida ;P)

Argh, vad sur jag blir! Jag var trött vid 7,8, men höll mig vaken till kl 22:15 när filmen tog slut. Sen beslutade jag mig för att sova. Nu, ca 6 h senare har jag inte sovit en jävla minut. Det är frustrerande, tro mig!
   Jag tänker faen inte sova här hos Daniel mer. Senast jag sov här kunde jag inte heller sova. Den här gången har vi lagt upp en filt för fönstret, men verkar inte direkt hjälpa. Jag kan inte somna, så är det bara.
   Och det jävligaste är jue att jag inte kan gå hem ens en gång för att sova där eftersom jag har tappat bort mina nycklar, och känns jue lagomt roligt och väcka mamma och pappa kl 4:00 på morgonen.
   Nej, jag får väl sitta här resten av natten, iaf till kl 6. Sen kan jag gå hem och sova. Daniel kommer bli sur som fan, men jag orkar faen inte bry mig. Less på att bara sova varann natt. Jag behöver faen sömn.