Man in black
and tell the world that everything's okay.
But I'll try to carry off a little darkness on my back,
'till things are brighter, I'm the man in black.
Jag älskar Johnny Cash.
Feber
Jag somnade när jag kom hem från jobbet, så sov ungefär 1h då (mellan 17:30-18:30 ungefär). Sedan såg jag på film och somnade igen kl. 22:30. Sov tills klockan 10 imorse. Då vaknade jag upp och insåg att jag skulle vara på jobbet klockan 11. Panik!
Det var bara att hoppa in i duschen och sätta på kläderna. Ingen frukost hann jag med heller. "Hur fan ska det här gå?" tänkte jag. Men det gick bra. Körde inte av vägen och jag har hållit mig på benen hela dagen. Jag hade tur att en vän kom förbi och kunde ge mig lite kramar. Kramar gör fan underverk! Det är min nya medicin tror jag.
Nej, nu måste jag fan bli frisk. Jag kan inte jobba i den här formen. Har yrat både igår och imorse. Jag har seriöst trott båda igår och idag morgon att jag stigit upp, ätit frukost, fixat mig. Sedan har jag vaknat upp och insett att jag legat i sängen.
Myskodrömmar, eller yrsel? Jag vet inte vilket. Vet bara att både igår och idag har jag verkligen inte kunnat stiga upp. Har jue vaknat tidigare och varit vid medvetandet, tänkt tanken "nu ska jag stiga upp"... men det har inte gått. Aldrig somnat så lätt som nu om inte annat...
Aja, imorgon är en ny dag och då ska jag fan vara frisk! Annars vet jag fan inte vad jag gör... Jag kan inte ta ledigt, men jag gör inget bra jobb i den här formen.
Men idag har jag hållit mig hyffsat glad i alla fall. Fick ett besked imorse som fyllde mig med hopp och glädje. Det är visserligen inte en garanti, men ett steg på vägen. Vi ser jue. Men hoppas, hoppas, hoppas!
Gnäll, gnäll, gnäll.
Här sitter man framför datorn igen och softar innan jobbet. Har långpass idag, men känner inte alls för att jobba. Varför är jag så less hela tiden? Vad skulle jag göra om jag var ledig? Jo, antingen äta mig tjock (som jag gjort ihelg) eller hälsa på någon. Jag vet inte, jag hatar när jag blir sån här.
Kikar iaf på jobbannonser och det börjar bli dags att söka. Jag gör väl som alltid å söker till allt som låter någorlunda intressant och hoppas på det bästa. Fast tur kan väl inte hålla i sig allt för länge? Ingen aning.
Jag funderar på att byta arbetsområde. Trivs inom restaurang... men som sagt, jag vill testa allt. Men jag ska inte säga någonting nu, ska först söka en jävla massa jobb. Förhoppningsvist vill någon anställa mig!
De jobb jag kikar på just nu börjar dock redan i april. På mitt anställningsavtal för tillfället står det att jag jobbar till 10 april, men det blir antagligen förlängt. Hum, hum... Men som sagt; det skadar aldrig att söka. Jag trodde jue aldrig att jag skulle få jobb på ishotellet, skickade bara in ansökan sista dagen och dagen innan jag åkte på semester. Och här sitter jag, bartender i isbaren.
Meep, varför är jag så less just nu? Bläh! Jag vill inte vara less. Jag vill vara glad! Just nu känner jag för att ta en vecka under täcket ungefär. Tur att jag är ledig onsdag-fredag. Den här gången ska jag fan inte springa och jobba! Men det är dock Jokkmokksmarknaden nu ihelg, så vi ser jue hur ledig jag är... You never know.
Uff, jag bara gnäller. Hur roligt är det att läsa? Ska ta och klä på mig istället och träna på att le lite.
Just nu tror jag att du kan krama bort allt det onda.
Men inte alltid.
Dead end
Här i Kiruna har det varit ett knivmord inatt. De inblandade var killar födda 1988. Som tur är (i sådana här situationer) så känner jag jue ingen, men man kan verkligen lida med de anhöriga. Två killar med hela sina liv framför sig, förstörda på några sekunder. I tidningen står det att mordet hände efter en krogkväll, så antagligen var den misstänkta full. Ändå är det svårt att kunna förstå hur mycket alkohol man än har i kroppen att ta upp en kniv...
Det ligger antagligen en massa saker dolt under ytan. Som jag och en vän nyss sa: Det är ingen idé att börja spekulera angående situationen innan man vet sanningen. Även om man vet slutet så berättar det ingenting om hela historien, det är bara en sekund av ett stort händelseförlopp.
Det flummiga är att igår så pratade jag med en amerikan i kanske en halvtimme, timme om just våldsamheten i Amerika. Han visade sitt tillstånd han hade att bära vapen och sa att ibland kan man inte gå utanför dörren utan att bära vapen för sin egen säkerhets skull. Han berättade att i Philidelphia mördas det 2 människor varje dag, de har en mordstatistik på omkring 700 mord på ett år.
Det är ofattbart vad som kan motivera andra människor att ta lagen i sina egna händer och utse dig själv till Gud. Jag hade nog aldrig kunnat ta en annan människas liv, med tanke att jag aldrig ens kan tacka nej och gör saker som jag egentligen inte vill bara för att andra inte ska må dåligt. Hur kan man bara tänka tanken att man har rätten till att bestämma om en annan människa får leva eller inte? I sådana där städer måste det verkligen handla om uppfostring och "kultur". De är upplärda att de ännu lever efter; "kill och get killed", eller hur man säger. Stenåldern...
Ironiskt nog så berättade jag om att det är oerhört ovanligt i Sverige med mord och oftast när det händer något mord så blir det en stor artikelserie i tidningar om det. Och samma natt mördas någon här i lilla Kiruna, som om någon hörde mina ord och ville bevisa att vi alla är lika usla i grund och botten...
Uff, nu tänker jag för mycket. Och jag borde verkligen göra mig i ordning till jobbet egentligen! Eftersom det inte är mina anhöriga kan jag inte ta till mig alltför mycket, utan jorden fortsätter att snurra och främlingar som aldrig hört talas om branden och mordet kommer att vilja ha sina drinkar.
Idioter och horor
Det har varit en bra dag i dag. Det har varit lugnt som satan, som alltid när jag jobbar. Jag måste skrämma iväg gästerna! Det har dock varit en massa trevliga och pratglada gäster idag, samt har jag fått massa besök av kollegor som babblat med mig så. Dessutom fick jag ett besked idag som gjorde att jag drog på läpparna i säkert en timme efteråt. Kan inte låta bli att längta, så jag kände nog inte mig själv så bra som jag trodde ;P
Efter jobbet åkte jag förbi Lomoboloskolan och kikade på hur det såg ut. För er som inte vet om det så har det varit en stor brand där ikväll och när jag kom förbi klockan 2 brann det ännu. Jag blev så tagen av händelsen att jag råkade backa på ett släp - fy så pinsamt! Har aldrig backat på någonting, men där råkade jag göra det... mitt framför allt folk. Men det blev inga skador, som tur var (jag backar jue så sakta så vore konstigt om det blev det).
Nej, det såg faktiskt riktigt otrevligt ut. Måste jue ha varit en anlagd brand. Fy fan...
Bild ifrån nsd.se på infernot.
Det finns dock många idioter i den här världen. En idiot på jobbet sa till mig: "Hej Sara, vill du ligga med mig?" Vad fan har han för problem egentligen? Jag blev bara så chockad över att vuxna människor kan bete sig så omoget så jag svarade bara: "Öh... nej." Egentligen borde jag väl svarat något vasst som: "Jag skulle inte ens göra det om jag fick betalt." eller: "Nja... för att ligga med någon så måste killen antingen ha utseendet eller personligheten... och eftersom du inte har någonting av detta så: Nej tack."
Han tyckte säkert han var jätterolig och kände sig säkert jättestolt över sig själv som vågade säga någonting sådant. Nu kommer de säkert sitta och skratta och skåla om det... Herregud. Han ska föreställa att vara 5 år äldre än mig eller någonting sådant!
Jag blev inte sårad (bara nära och kära kan såra mig, livet har lärt mig att om man tar åt sig av idioter så mår man bara dåligt). Jag blev bara irriterad och chockad över att vuxna människor kan ha ett sådant omoget beteende. Även om jag hade varit en hora så är det orelevant. Så länge jag inte har sårat honom så spelar det ingen roll hur många jag har sex med, det är min ensak tycker jag. Dessutom kan jag slå vad om att han har en längre lista på one-night-stands än jag har (min lista är jue inte direkt svår att slå).
Men men; man får se det hela positivt. Det är bra att få dåligt rykte, då är det lätt att skilja idioterna ifrån mängden :) Dessutom: Jag är hellre en hora än en otrevlig idiot.
Längtar dock till imorgon. Det lär bli en bra natt :)
P.S. Inatt drömde jag något mysko... igen. Drömde att jag körde full, vettefan varför. Gick nog inte så bra heller. Polisen stoppade mig, men de tog inget alkotest på mig, kikade bara på mitt körkort. Sedan var min kompis smart nog att säga någonting om att jag druckit, mitt framför poliserna när jag pustade ut över att jag hade kvar mitt körkort. Sedan vaknade jag upp.
Jag har hört att om man drömmer om att man kör bil så försöker man ta kontroll över sitt liv. Om man kör som full, menas det då att jag försöker ta kontroll över livet men att det går åt helvete? D.S.
When everything's made to be broken
Behövs väl sådana här nätter också, då man går igenom allt som man vanligtvist försöker förtränga. Allt detta som gör att dagen kännas lång.
Uff, och jag har börjat drömma igen. Om framtiden alltså. Inspirationen finns där, men ändå inte. Jag har allt klart i huvudet, men jag kan inte översätta det i ord. Det är irriterande och frustrerade. Detta var alltid min tröst förut sådana här nätter, på den tiden då mestadels av mina kvällar såg ut så här. Jag mådde sämre då, men jag var närmre min dröm. Kanske man borde försöka ta sig dit igen? Jag har små idéer i mitt huvud, men är jag för feg?
Vi alla är livrädda tror jag, någonting som ingen visar. För framför oss ligger alltid en framtid i dunkel. Visst kan du påverka händelseförloppet, men du kan aldrig se slutet. Kommer vi nå dit vi vill? Alla har alltid sagt till mig att jag är en sådan människa som kan göra allt. Vill jag någonting så ser jag till att jag får det. Ingenting är omöjligt.
Men ibland är det svårt att tro dem, när man ser sig själv stå och stampa.
And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
I shot a man in Reno, just to watch him die
Idag ska jag:
*Gå till banken (kan vi jue glömma, kl. är redan efter 13 så dit orkar jag inte ta mig)
*Byta sängkläder
*Städa rummet
*Dammsuga
*Fixa med cdon.com (fick en trasig dvd ifrån dem)
*Tvätta
*Handla
Finns mer saker som jag borde göra... men tänkte försöka hålla listan kort ;P Dessutom skulle en kollega och hennes vän kanske komma in i stan idag och då ville de träffa mig... Hum... jobbigt att ha många bollar i luften ;P Och om jag inte träffar dem kanske jag hälsar på en annan kollega (om denna har tid förstås). Han har hjälpt mig så mycket med bilen så jag vill ge honom någon liten present... men jag har slut på fantasi faktiskt. Det enda jag kan komma på är en påse med bilar ;P Men vi ser jue... måste jue ändå till affären idag ;P
Uff, mina drömmar är helt knäppa ibland. Idag hade jag mardrömmar igen!
Först drömde jag att jag fick nå tips ifrån nån galning om att hemska saker ska hända. Jag tog dem inte allvarligt. Var typ ett mail med datum och en varning. Dagen kom och plötsligt skulle någon jävla syra eller gas spridas över stan och det fanns bara x antal syremasker, så det var "de utvalda" som skulle få överleva.
Vad gör man inte när man stirrar döden i ögonen? Jag valde i alla fall att försöka sälja mig in bland de utvalda. Förklarade att galningen (den som skulle sprida ut all gas) hade kontaktat mig och att det skulle tjäna sig om jag fick en syremask osv osv...
Jag vet inte om jag sålde in mig eller inte. För där vaknade jag nog upp, under min föhandling.
Uppskakad somnade jag dock om igen (jag är väldigt trött människa av mig på morgonen tydligen). Men jag uppsöktes ännu av mardrömmar. Den här gången så dog min mama. Utan någon direkt anledning verkade det som. Hon var inte sjuk eller någonting... hon bara dog. Men ingen verkade bry sig riktigt, medan jag blev helt galen. "Någonting är fel, hon var
frisk som en nötkärna, man kan inte bara dö så där!"
Så jag tog en promenad ifrån min familj och de andra som sörjde. Jag kommer ihåg att jag var i Jukkasjärvi, och av någon konstig anledning hade jag högklackat på mig. Men det måste ha varit vinter, för det fanns snö. (Ändå har jag för mig att jag hade på mig klänning?)
Hur som helst kom jag till någon sorts bro. Den finns inte i verkligheten, men den fanns där då. Plötsligt ser jag en traktor som börjar köra efter mig. Av någon anledning springer jag ned i snödrivorna och försöker gömma mig under bron. Men traktorn följer efter... eller vad fan det var. Såg ut som en korsning mellan traktor och robot. Den försökte i alla fall döda mig, så mycket vet jag. För saken anföll mig gång på gång medan jag gömde mig mellan trädgrenar och under bron.
Jag kom därifrån, med livet i behåll, och sprang därifrån. Jag kom till någon skola ungefär... typ ett internat. Jag försökte gömma mig på en toalett, men någon kvinna hittade mig. Det var dock ingen vanlig samling med skolungdomar. Och kvinnan berättade för mig att min mors död inte var p.g.a. någon sjukdom, utan att vi tillhörde något specialfolk med magiska krafter osv. osv. Min mor hade valt bort dessa krafter och valt att leva ett vanligt liv, men tydligen blivit upptäckt (och därmed dödad), och nu var mitt liv i fara då jag uppvisat att jag ärvt dessa krafter... eller något sådant...
Hur sjukt som helst! Där vaknade jag upp ungefär, men nu var jag skakad... rejält. Min mama var död. Vad gör man utan sin mama? Mama är jue en av de viktigaste personerna i ens liv!
Uscha... varför har jag dessa mardrömmar? Misshandel, död, galningar... Behöver jag en semester kanske? ;p
Det är också p.g.a. mina drömmar som jag inte riktigt kommer igång med min att-göra-lista... de gömmer sig ännu i mitt medvetande. Dumma drömmar!
Aja, ska försöka rycka upp mig.
Johnny Cash är dock underbar. Fast han påminner mig om någon, som jag har börjat sakna nu. Men men, inte länge kvar :)
Läskiga drömmar
Först inatt drömde jag att jag blev misshandlad (jag kommer ihåg vem också, men det ska jag inte ta upp här). Jag kommer ihåg hur halva min överkropp var fylld med sår och blod. Jag lyckades ta mig ifrån förövaren och någon som jag inte kände, inte i drömmen heller tror jag, sa till mig "Hur kan de inte se detta?" och menade mot min familj och vänner, eftersom misshandeln verkade ha pågått under längre tid utan att någon upptäckt detta.
Jag vaknade upp och vågade knappt somna om igen, skakad av drömmen. Så efter lite sömn inatt så la jag mig och vilade nu på dagen. Då drömde jag att jag hamnade på sjukhus. Innan sjukhussekvensen drömde jag någonting skumt och äckligt som inte är värt att dras upp här, men vem som slog mig den här gången minns jag inte - bara att det inte var samma förövare som i nattens dröm. Men jag blev misshandlad igen. Och min syster (i drömmen alltså) poängterade att familjen är viktigast.
Varför dessa drömmar? De skrämmer mig!
But I laugh so hard I think I died
Ja, jag har i alla fall märkt att människor bryr sig jävla mycket. Herregud... att dem orkar? Jag bryr mig faktiskt inte ett skit om vad andra människor gör på sin fritid, det är väl upp till var och en. Inte blir du en sämre människa om du tycker om att dricka mycket eller ha mycket sex? Men men, dryga människor finns det överallt.
Jag är bäst på att försätta mig i knepiga situationer. Men man lär sig alltid någonting, och jag tänker rida ur denna storm med hatten på. Ni kanske tror att jag är knäckt, men det blir jag aldrig. Det finns bara få människor här i världen som kan knäcka mig, men de vill inte. Och därför bryr jag mig om dem och deras åsikt och inte er dryga jävlar.
"Usch... vad äckligt!" - Äckligt, för att det inte är du? Hur äckligt det må vara är jag där en 100 gånger hellre än hos dig. Hellre äckligt än drygt ;P
Aja, man lär sig av alla händelser i livet. Ta tillvara på dem - även om de inte alltid är så trevliga. Jag vill uppleva allt. Jag vill se allt, jag vill vara allt.
Le mot livet, och livet ler tillbaka. Nu vet jag hur detta är, att vara högstadie-slampan. En ny upplevelse som faktiskt mest är skrattretande. Har du vänner som håller dig i handen är det lätt att inte bry sig (förlåt till er som önskar att jag skulle ta och dränka mig nu).
En nyfunnen vän sa till mig: "Jag ser två personer i dig. Den som bott i Kiruna i hela sitt liv, och den som sett hela världen."
Skitnatt, skitbil.
Min natt var hemsk igår. Först fick jag en bred utskällning som jag tog emot, nickade och log ungefär. Fick höra att jag verkar obrydd, haha, fast det är sant - tar jag åt mig av saker, speciellt elakheter brukar jag inte visa desto mer. Men det var tydligen någonting dåligt i alla fall. Jag nickade och log i alla fall ;P Vi alla har olika syn på saker och ting, jag orkar inte dra upp varför jag är som jag är och inte så som de vill att jag ska vara.
Ja, om det löste sig eller inte vet jag inte, men hon blev gladare efteråt och anstod sig att prata med mig i alla fall så.
När jag skulle hem längtade jag efter min chipspåse och Scrubs. Satte mig i bilen 01:30 och... fick inte igång bilen. Arvin såg mina problem och kom dit. Jag pratade om min skitbil och vi stod där i en halvtimme till och babblade, fick inte igång bilen då heller. Jag la om motorvärmaren så den skulle hålla på till kl 3 ist och följde med hem till honom. Jag fick mackor och vi pratade om livets mysterier till strax innan 3 då jag gick tillbaka till helvetesbilen.
Bilen startade fan inte i alla fall. Jag gick till repan och bad om boende. Jag fick bara kallt boende, så gick till dressingroom. Tog en kopp varm choklad i misstag, men det var gott i alla fall. Funderade över livets mysterium (killar och bilar). Klockan blev halv 4, jag gick till bilen igen. Den ville inte starta. Då gav jag ganska mycket upp. Satt i dressingroom och läste Icehotels tidning. Jätteintressant! Eller inte...
Kändes inte mycket till idé att sova. Så satt där och hängde till kl. 5, då vågade jag ringa hem (min mama stiger upp ungefär då). Papa kom ner till Jukkas till kl 05:45. Vi försökte med startkablar och skit, men batteriet var helt dött. Kom äntligen hem kl 06:30.
Så det var inte någon rolig natt. Inatt ska jag sova hos min farmor och farfar. Får ta bussen ned till Jukkas. Imorgon ska vi fixa in batteriet i bilen. Jobbar både idag och imorgon, men nu har jag ingen gnista alls fatt jobba. Allt verkar bara gå åt pisshelvete. Men det är kanske för att jag är så jävla trött.
Ena dagen är man på topp, andra dagen på botten. Men så är väl livet. Konflikter, intriger, skit och bajs.
Tur att det finns underbara människor här i världen, de är som lyckopiller! Tack Sara och Erik som fått lyssna på mitt skitsnack. Ni är mina starkaste stjärnor på natthimlen. Saknar dock Erik, jobbigt att bo så långt ifrån sin närmaste vän. Men men, förhoppningsvist träffas vi snart igen :) Vi ska jue ändå gifta oss, och d måste vi väl träffas, haha ;P
Motivation tack!
Vaknade upp klockan 13:15 av att mamma ringde och då skyndade jag mig upp från sängen fort som fan för att inte lyckas somna om. Och inatt hade jag en sinnessjuk dröm igen. Konstiga drömmar jag har fått...
Aja, man kanske tar och dammsuger innan jobbet i dag, det hade varit lite fräscht att göra ;P Jag fattar inte hur man kan vara så bekväm som jag är! Som igår kväll när jag hade tråkigt slökikade jag på tv hela kvällen, sedan när telefonen ringde vid midnatt och en gammal vän ville komma förbi blev rummet färdigröjjt på en kvart, tjugo minuter. Jag måste verkligen ha motivation till att göra någonting! Om jag inte har något speciellt att stiga upp till, så stiger jag inte upp. Om jag inte har något speciellt att städa för, då städar jag inte. Slö jag är...
Jag blev i alla fall lite förvånad igår när telefonen ringde. Det var en gammal vän som inte hört av sig på ungefär en månad. Det är en kille, och ni vet killar går fan inte att förstå sig på. Jag blir förvirrad varje gång jag har någon sorts kontakt med en kille, så jag har helt enkelt slutat bry mig. De tänker verkligen inte som kvinnor, det är någonting som är säkert!
Inte för att jag hade någonting emot hans besök, blev bara så förvånad att han verkligen ville träffa mig igår... Jaja, killar är killar. Jag gjorde jue ändå inget vettigt. (Förutom att jag åt mig väldigt mätt på godis... men nu känner jag mig inte alls sugen på något onyttigt!)
Am I just fooling myself
That she'll stop the pain
Living without her
I go insane
Blivit förälskad i Dirty Dancing-låtar igen. She's like the wind, I've had the time of my life, Loverboy...
Fast jag måste säga att She's like the wind inte riktigt passar in till Patrick Swayze rollfigur. Fast ja, den är väl till fatt visa hans mer sårbara sida ;P Hur som helst är den underbart mysig. Tänka sig kärlek!
Usch, jag måste ha pms eller någonting när jag är så kärlekskrank :P
Just a fool to believe I have anything she needs
She's like the wind
That thing they all call love
Helt jävla sjukt! Dessutom var bröllopet i England... Tror min bröllopsdröm blivit inspirerad av att det varit så många par som gift sig i iskyrkan, speciellt engelsmän. Träffade ett par häromdagen som hade gift sig som var sjukt roliga och berättade roliga historier om England. De verkar helt galna där ;P
Fast det är väl så. Vissa dagar längtar jag bara efter att ha någon och att vara kär, vissa dagar tänker jag: "aldrig mer en pojkvän"... Alla säger åt mig att man inte kan hindra sig från att bli kär, men jag tror ändå att min negativa syn till förhållande påverkar mig undermedvetet. För det spelar ingen roll hur söt och gullig en kille är mot mig, jag faller inte. Jag kan bli lite förtjust, men sedan lessnar jag ungefär, inser att det inte är någonting för mig.
Skulle vilja ha det som på film istället! Att man känner av kemin direkt, att det verkligen gnistrar om en. Och att man inte kan sluta tänka på killen och lider av att inte få röra vid honom. Och han känner detsamma och sedan till slut så blir det en magisk första kyss...
Tänk er det senariet? Någon som varit med om det? Jag kan tycka om folk, jag kan bli lite förtjust. Men jag har aldrig känt det riktigt så där. Utan jag har blivit kär alltmedan jag lärt känna personen mer... Så det kanske bara är önskedrömmar ifrån min sida? Att jag aldrig kommer få känna det där speciella?
about all of the things that I long to believe,
about love, the truth, what you mean to me
and the truth is, baby you're all that I need.
(Jon Bon Jovi - Bed of roses
Den absolut bästa kärlekslåten enligt mig. Jag kan bli less på den, men jag har blivit beroende av låten flera gånger.)
Dumma dröm, får mig att börja tänka på kärlek :P Det där som jag antagligen inte kommer få uppleva på år och dar i alla fall. Fast jag får inte bli kär nu i vinter ändå, för jag vill inte bli fast här. Jag trivs jättebra på mitt jobb och med personalen och allt sådant där, men jag måste bara ifrån den här staden... uppleva någonting mer.
Borde verkligen städa här inne, det ser förjävligt ut. Var fan är min energi?
There are worse things I could do
There are worse things I could do,
Than go with a boy or two.
Even though the neighborhood thinks I'm trashy,
And no good,
I suppose it could be true,
But there are worse things I could do.
I could flirt with all the guys,
Smile at them and bat my eyes.
Press against them when we dance,
Make them think they stand a chance,
Then refuse to see it through.
That's a thing I'd never do.
I could stay home every night,
Wait around for Mr. Right.
Take cold showers every day,
And throw my life away,
On a dream that won't come true.
I could hurt someone like me,
Out of spite or jealousy.
I dont steal and I dont lie,
But I can feel and I can cry.
A fact I'll bet you never knew.
But to cry in front of you,
That's the worst thing I could do.
Can you handle me the way I'm are?
Hur som helst: Magplask!
Jag tycker om det, men jag borde inte göra det.
Blääh.
Vad gör jag med mitt liv egentligen?
The winner takes it all
Uff... Varför? Vad har gjort fel? Vad straffas jag för? Fan också... Förstår du inte att du bara förstör för mig? Jag hade kunnat vara din om du bara lyssnat på mig en enda gång... men du gjorde inte det, och du bryr dig inte. Du bryr dig bara om dig själv. Nu och då. Du har dig själv att skylla, sluta skyll på mig. Jag kan inte tycka som dig, jag är en egen person. Varför inte bara acceptera det? När du börjat acceptera mig, då kanske vi kan träffas igen. Men inte nu, inte ännu. För du har inte gått vidare, du fortsätter leva i din egen bubbla.
Varför är killar som de är? Det är precis som att det är de som ska bestämma allt. Annars sårar man deras manlighet eller någonting sådant... Jävla idioter, hela bunten. Jag ska aldrig kär. Aldrig igen. Fy fan, finns väl inget bra med killar? Så fort man inte gör som de vill, då jävlar så är det något fel med en. Antingen så är man en svårflirtad eller hora...
Herregud, det är ni som vill ha mig, inte jag som vill ha er. Så om jag inte beter mig som en förälskad flicka så kan det väl helt enkelt betyda att jag inte är förälskad i er? Varför fan tror killar att de är så otroligt underbara att de kan få allt dem vill ha?
Tips: Lyssna på en tjej! Var öm, kärleksfull, bry er, ta hand om oss när vi behöver er... Det är enkelt. Gör en kille så mot mig så är jag hans. Så enkelt är det. Det är därför jag älskar min bästa killkompis så otroligt mycket. Han har alltid ställt upp för mig. Vilken tid jag än ringer så svarar han och lyssnar på mig, hur oresonlig jag än må vara. Fan... sån pojkvän vill jag ha, en pojkvän som jag känner mig helt jävla trygg med och kan vara mig själv.
Jag vill inte ha er självupptagna jävlar, så varför ger ni inte bara upp? Fan, skärp till er! Ni fångar inga tjejer genom att leka "Herren på täppan". Och säg inte åt mig att jag ljuger - för jag är så ärlig man kan vara. Det är ni som ljuger - för mig och er själva. Ni ljuger så förjävligt mkt och förjävligt dåligt.
Usch, så arg jag låter. Men just nu är jag bara arg på alla killar i världen. Jag lyckas alltid bara hitta idioter som ljuger...
I don't wanna talk
About things we've gone through
Though it's hurting me, now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say, no more ace to play
The winner takes it all
The loser's standing small
Beside the victory, that's her destiny
I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool playing by the rules
The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all
The loser has to fall
It's simple and it's plain
Why should I complain
The judges will decide
The likes of me abide
Spectators of the show, always staying low
The game is on again
A lover or a friend
A big thing or a small
The winner takes it all
I don't wanna talk if it makes you feel sad
And I understand
You've come to shake my hand
I apologize if it makes you feel bad
Seeing me so tense, no self-confidence
But you see
The winner takes it all
And the the loser has to fall
Throw a dice, cold as ice
Way down here, someone dear
Takes it all, has to fall..
Harmonisk
Aja, jag ska jue försöka mitt nya harmoniska liv så vi skyller på fel tidpunkt. Alla människor kan inte vara onda, de har säkert en väldigt bra förklarning. Jag har alltid bra förklarningar iaf, enda problemet är att jag aldrig har en chans att berätta om dem. För när jag öppnar munnen så kommer det bara ut tystnad, och då låtsas jag som det regnar istället :)
Shot, nu är det dags för nya tag. Jag ska bli en harmonisk människa, börja hålla på med yoga och testa feng shu. Jag ska bli andlig av mig, släppa ut all besvikelse och ilska som jag bär runt med. Bli lite alternativ :) Och inte vara så ytlig som jag varit hittills - det har jue inte funkat hittills så varför skulle det funka i framtiden?
Till annat än mitt upproriska känsloliv: Ska tll jobbet kl 9 idag, så lär bli en låång dag. Det ska bli härligt ändå :) Och hoppas att det finns lite värme där inne, men jag vågar inte ta några risker så jag pälsar på mig som satan - det är jue bättre att man börjar svettas än att man fryser.
Var jue inte där igår så ska bli roligt att se hur baren ser ut nu, är säkert jättefint :)
Nej, nu ska jag väl ta lite frukost. Fast hatar det här att tvinga i mig mat på morgonen, för jag har ingen aptit alls då. Även om jag kan ha varit svinhungrig när jag gick och la mig... Blääh, blääh ;P
Inte sovit... som vanligt
Igår vaknade jag 05:45 och jag sov ingenting på dagen. Var två vändor i juukkas, tränade däremellan, hälsade på en väninna på kvällen. Jag åkte hem halv 10 och var svintrött. Så jag satt här och chillade lite innan jag gick och la mig halv halv 11.
Jag var trött, jag orkade inte hålla upp ögonen - men jag kunde inte somna.
Sömnen infann väl sig omkring 3-4-tiden? Så ja, jag är trött som satan nu och jag vet att mitt humör inte är det bästa när jag är trött - speciellt inte den här årstiden.
Fan, jag vill också kunna sova! Jag börjar bli galen. Jag har inte kunnat sova normalt i ett halvår nu. Jag är less på att vrida och vända på mig i timmar innan jag somnar, jag är less på att få höra att det beror på att jag är lat, att jag medvetet väljer att vara uppe länge. Det är inte så mycket man kan göra när kroppen vägrar sova.
Bläh, bläh, bläh. Om jag får tid och tillfälle ska jag fan ringa en läkare. För annars kommer jag jue behöva skriva in på psyket. Fast det skulle jue vara skönt att få vila upp sig, men det är lite fel tidpunkt.
Aja, nu har jag en halvtimme på mig att fixa till mig och äta frukost. Fan, fan, fan. Redan bråkat med mamma imorse och fick vänta på pappa i en halvtimme imorse fatt vi skulle fixa med helvetesbilen. Jag är less, less, less.
Let me feel one more time
What it feels like to be alive
And take this callusess off of me
One more time
Bed of roses
Måste vara något fel på mig, så här nervös bör man väl inte vara för att börja på ett nytt jobb? Bläh, bläh, bläh. Hoppas jag bara behöver sitta tyst och nicka, för om jag ska prata så kommer jag göra bort mig. Jag har för vana att när jag är nervös babbla utan att veta vad jag säger... blääh ;P Vill börja jobba, vill inte ha introduktion! :p
About all of the things that I long to believe
About love, the truth, what you mean to me
And the truth is
Baby, you're all that I need
Jag älskar i alla fall låten "Bed of roses". (Fan vad jag pratar om musik hela tiden ;P)
I'll just close my eyes and whisper;
Baby, blind love is true
Pratade idag med en gammal klasskompis, vi har inte träffats på ett halvår nu för hon har flyttat och varje gång jag har tänkt åka och hälsa på henne har jag fått förhinder (d.v.s. jobb). Uscha, saknar henne! Jobbigt att bli äldre, man förlorar vissa och vinner nya... men jag hade gärna behållit allt som det var ;P
Snart kommer i alla fall min syster hem igen, bara tre veckor kvar! Ska bli grymt roligt att få träffa henne igen, blod är jue som sagt tjockare än vatten och jag tycker om min syster ;P Även om hon säkert kommer att hunsa omkring mig när hon är hemma igen och är högsta hönset ;P Men det kan man tåla av sin syster :)
Well, I might have said yeah
But I laughed so hard I think I died
Aja, kanske borde ta och måla om mina naglar. Massor av färg har lossnat nu under helgens aktiviteter, så de är väl inte så fina längre. Man kan jue försöka se civiliserad ut till imorgon ;P
Now as you close your eyes, know I'll be thinking about you
While my mistress she calls me to stand in her spotlight again
Tonight, I won't be alone but you know that don't mean I'm not lonely
I've got nothing to prove
For it's you that I'd die to defend
Meep, jag hatar detta jävla mörket som gör mig så känslosam. Ska köpa en massa chocklad :p
I wanna lay you down in a bed of roses
For tonight I'll sleep on a bed of nails
I want to be just as close as, the Holy Ghost is,
and lay you down on a bed of roses
Your song
Jag måste ha sträckt min arm i fredags eller igår, för det gör svinont att lyfta den nu. Bläh. Jag som var så lugn i fredags, och igår så satt jag jue bara i soffan och svullade... hum, konstiga kropp.
Jag hatar vintern och detta mörker. Jag vet att jag inte är den enda, alla jag har pratat med säger också att de håller sig inlåsta vid den här tidpunkten på året och deppar. Jag vill ha sommar! Värme, gå runt i kjol, äta mjukglass... Jag vill inte sitta inne med fleecetröja och mysbyxor och lyssna på kärlekslåtar...
Mjo, av någon konstig anledning är jag på ett jättekärleksfullt humör, säkert p.g.a. kylan och mörkret. Det här är första året som singel över vintern sedan 3 år tillbaka. Jag har haft det bra, för bra. Nu sitter man här och önskar att någon kunde krama bort kylan och deppa tillsammans med en ;p
Jaja, så kan det gå när inte locket står på! I slutändan är jag ändå inte redo för ett nytt förhållande, det vet jag. Men man kan jue alltid drömma ;p
Om jag någonsin ska skaffa mig en kille så är den en kille som skulle kunna tänka sig skriva "Your song" till mig. Tycker den är så underbar, så enkel men ändå fylld med så mycket käslor. Mm...
My gift is my song
And this one's for you
And you can tell everybody
That this is your song
It may be quite simple but
Now that it's done
I hope you don't mind
I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is
Now you're in the world
Sat on the roof
And I kicked off the moss
Well some of these verses
Well they, they got me quite cross
But the sun's been kind
While I wrote this song
It's for people like you that
Keep it turned on
So excuse me for forgetting
But these things I do
You see I've forgotten if
They're green or they're blue
Anyway the thing is
What I really mean
Yours are the sweetest eyes
I've ever seen
And you can tell everybody
That this is your song
It may be quite simple but
Now that it's done
I hope you don't mind
I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is
Now you're in the world
Som sagt, man kan jue alltid drömma ;p
Mörker-deprission
Dessutom är det snöstorm ute, och jag som hade tänkt hämta ut min present från Ricky. (Misstänker att det är min bananaholder som kommit... eller hoppas kan man alltid!)
Mina planer om att äta mig tjock och bli förslappad i Kalix lyckades väl, har gått upp 2kg. Muhahahaha... Tyvärr kan jag inte ens bli tjock, även om det är mina planer en gång i veckan, för när jag väl ser min vikt får jag ångest och börjar äta nyttig samt tränar. Bläh, jag är fan dålig om jag inte ens kan bli tjock ;P
Nästa vecka börjar jag jobba, iaf är introduktionen på måndag om precis en vecka. Vet inga tider ännu, men Stefan lär jue ringa någon gång under veckan. Ska ändå kännas skönt med lite miljöombyte och träffa lite nytt folk. Känns just nu som om jag kört fast eller någonting. Jag är bara less och uttråkad och avundsjuk. Vanligtvist brukar jag inte vara avundsjuk, men det är jag nu och det är en känsla som jag hatar ;p
Jag är avundsjuk fatt alla jag känner ska iväg och göra något roligt. Resa någonstans, softa. Jag vill också! Men ingen har tid eller pengar med mig :( Kanske ska sätta upp annonser på stan? ;p
"Hej, söker en rik väninna (helst väninna, men killar är också välkomna) som vill åka på weekend med mig, gå på stan och fika och rent allmänt prata skit. Du ska helst vara halvgalen, men inte helt och inte vara lättstött."
Jaja, jag vet att jag för tillfället är en gnällig skitunge, och tro mig - det tycker inte jag heller om. Det kanske bara är mörkret som gör mig så deppig, därför jag inte klarar av en till vinter här. Förra året var jag likadan, låste in mig hela december och januari. Sedan när det åter började ljusna blev jag mig själv igen... iaf gladare ;p
Men ja, tills dess får jag väl låsa in mig så ingen annan råkar ut för mitt humör... visserligen var jag jue ingen direkt partypingla igår när jag pratade med några närmre vänner - förlåt. Fast de är nog vana vid den här tidpunkten att jag är lite knäpp... eller ganska mkt :)
