Where I want to be

Med tanke på att P inte orkat höra av sig på 2 dygn har jag rätt att publicera denna underbara lyrics ifrån chess :)

Who needs a dream?
Who needs ambition?
Who'd be the fool
In my position?
Once I had dreams
Now they're obsessions
Hopes became needs
Lovers possessions.

Then they move in

Oh so discreetly
Slowly at first
Smiling too sweetly
I opened doors
They walked right through them
Called me their friend
I hardly knew them.

Now I'm where I want to be and who I want to be and doing what I

always said I would and yet I feel I haven't won at all.
Running for my life and never looking back in case there's
someone right behind to shoot me down and say he always knew I'd fall.

When the crazy wheel slows down

Where will I be? Back where I started.

Don't get me wrong

I'm not complaining
Times have been good
Fast, entertaining
But what's the point
If I'm concealing
Most of my thoughts
All of my feeling.

Now I'm where I want to be and who I want to be and doing what I

always said I would and yet I feel I haven't won at all.
Running for my life and never looking back in case there's
someone right behind to shoot me down and say he always knew I'd fall.

When the crazy wheel slows down

Where will I be? Back where I started.

Love the way you live

Just gonna stand there and watch me burn?
Well, that's alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry?
Well, that's alright because I love the way you lie.
I love the way you lie.


Ja, jag saknar det som var. För det här klarar jag inte av. Vad är meningen med att ha lycka för några få timmar istället för att vara glad hela tiden?

I dina ögon var det lättare och va'

Klockan är snart 11. Jag borde räkna matte nu, ta tillvara de 3h jag har idag. För jag måste göra ett prov ihelg. Men jag känner mig inte alls inspirerad. Suck. Jag klarar inte av det här med P tror jag. Så fort han är nära så tappar jag mina tankar. Min koncentration. Jag blir en fjantlig liten flicka som bara vill vara där P är.
Alla säger att det är gulligt och härligt. Men de har fel. För det är hemskt. Det är visserligen en blandning mellan härligt och hemskt. Men mestadels hemskt. I alla fall när jag är ensam. Då är det hemskt.

Nå väl, till annat. Jag har tydligen tappat min aptit.
Jag vet inte om den försvann för att jag började känna mig fluffig och ville gå ned lite i vikt, eller om den försvann i samband med att jag började jobba kvällar och helger, eller om det är p.g.a. P, eller p.g.a. mina odjur. I alla fall är den borta nu. Jag kan känna mig sugen på mat så att jag tänker: "Åh, vad gott med sushi. Eller Safarimacka. Eller pastapesto." Men jag vill inte äta.
Orka fixa mat kl 21 för den delen när jag kommer hem ifrån jobbet. Man ska jue ändå gå och sova snart.

T.ex. igår så åt jag frukost kl 8:30. Som vanligt 2 skivor bröd med smör. Åkte iväg till Uppsala. Åt en räkmacka kl 15:30-16:00? Sen när jag kom hem vid 19:00 kände jag mig inte ett dugg hungrig. Istället drack jag 2 öl på kvällen för jag ansåg mig ha en mysig ledigdag. Och jag blev full. Första gången sen jag var 15 som jag blivit full på 2 öl. Det är jue bara pinsamt.
(Måste för den delen sluta gå till systemet här i Skärholmen. Tjejen i kassan sa att hon inte skulle fråga om leg på mig nästa gång. Vadå att jag känner mig som en stammis?)

Nå väl, jag kanske får mindre lår av denna mathistoria. Kan man hoppas på :)

RSS 2.0