fjaellsson

Ett huvud utan bekymmer finns bara på en fågelskrämma.
 - Anonym

Igår var en himla konstig dag.

Till att börja med sålde jag inte en enda försäkring på förmiddagen. Helt jävla uselt alltså.
   Pratade med en kille hela lunchrasten som påminde mig om någon så grymt mycket... inte pratat med honom alls tidigare eller sett honom. Men han var grymt trevlig och ärlig, sånt gillar jag. Dessutom verkar jag ha kommit in i "desperate-mode" igen eftersom jag började tänka "Ja, han ser jue bra ut..." - Fy så jag är alltså!

Efter lunchen hade vi uppstart igen. Hade gått dåligt för de flesta av oss i gruppen. Vi hade en ny uppstart. Max, the coach (eg. är han inte coach, men vår "riktiga" coach är upptagen med en annan grupp så han tar hand om oss) sa åt mig att jag har grymma samtal, men jag måste ha lite mer pondus och gå på avslut. Vi gjorde ytterligare en uppstart till Idol-Niklas ära... och vips! Jag sålde 4st försäkringar på dryga timmen! Hur fan gick det till?
   Dessutom slängde jag iväg ytterligare 3st resten av eftermiddagen... jag nästan fördubblade mitt personbästa på det där projektet. The power of Idol-Niklas... tack!

Efter jobbet åkte jag hem iväg för att ta itu med min disk, laga mat och städa lite här hemma. Var alldeles för lat fatt ta mig till tvättstugan (gå ned 3trappor... herregud vad jobbigt alltså!) så får hoppas det finns en ledig maskin ikväll... jag börjar få trosbrist nu igen ;P

Sedan slog Power of the Idol-Niklas till igen och Taskin skrev. Trots vårt långa stillestånd var allt som förut igen. Ååh... säger jag bara. Den här gången var inte Idol-Niklas snäll...

I och med att Taskin åter klev in i mitt liv blev det åter en sen kväll, och irriterat la jag mig fatt sova och kunde inte sova p.g.a. de tusen tankarna jag hade. Och när man väl somnade... vad drömde man om då? Jo, att jag hade inbrott. Vaknade upp mitt i natten livrädd, men min lägenhet var orörd. Varför dessa drömmar? Det är väl ingen idé att ha lägenhet om man ska vara livrädd halva tiden...

Så nu sitter jag återigen här, dricker mitt kaffe och inser att snart är det dags att ta mig till tunnelbanan... Hatar dessa tidiga mornar, och nästa gång jag kan sova ut är först till nästa helg... och då har jag också besök. Vet att Tobias tycker om att sova länge, men frågan är om jag kan sova så bra med någon annan i samma rum? Gick jue jäkla bra i somras, men nu är jag jue i Sverige...

P.S. Verkar inte gå så bra för min personliga festfixare.... vad fan :( D.S.

Vill du veta något om vägen du har framför dig, fråga den du möter.
 - Kinesiskt ordspråk

Jag hatar tidiga mornar. Den där lyckan över att fått vintertid var kortvarig. Visserligen fick jag jue sova en 7-8h inatt också, men känner mig gryymt trött. Jag verkligen hatar att stiga upp kl 6:00/6:30 varje dag. Visserligen kan jag sova till kl 7:00, men jag vill inte stressa på morgonen utan göra som nu; dricka kaffe och slösurfa ihopkrypt under täcket. Om det är någonting jag älskar är det mitt täcke...

Igår på Ikea var det väldit slitsamt. Lönehelgs-söndag - jag hade faktiskt inte förväntat mig mindre. Var i princip full rulle framtill stängning. Så sjukt mycket folk alltså! Hade ont i vänsterhanden, ryggen och fötterna... jag är verkligen inte van vid sådant jobb nå mer ;P Nej, tacka för ens mjuka kontorsstol alltså! 
  
Idag ska man tillbaka till kontoret. Måste börja tjäna lite pengar alltså, just nu har jag 1000kr att leva på till nästa löning - that's not gonna happen. Det känns som att man lever med kniven mot strupen hela tiden. Fast jag gör jue ändå som jag vill oberoende till min dåliga ekonomi. Det enda som sparar in är väl att jag alltid tar med mat hemifrån till jobbet och att jag jämför priser och tar det billigaste, men annars har jag jue unnat mig godis 1 gång i veckan (som är mkt dyrare än min mat) och jag har fortsatt snusa.
   Jag kan stolt säga att jag inte bett mor om bidrag ännu. Vet att hon skulle hjälpa mig direkt om jag ringde och frågade, men eftersom jag i grund och botten har pengar vill jag int besvära henne innan jag verkligen befinner mig i kris.
   Jag hatar pengar... Måste gå + nästa månad, annars blir jag galen! Men att spara ihop 50 000kr till sommaren... den drömmen hör nog till i samma kategori som drömmen om 2.0 ;p
   Man borde ha ett välbetalt jobb, som X... Tänk att få en timlön över 130kr (vet inte vad hans ligger på nu, men tror ingångslönen var omkring 130). Tänk att kunna ha egen lägenhet, vara slösaktig och ändå kunna spara pengar. Vad underbart! Visserligen hade jag jue kunnat bo kvar hos mor och far och sparat pengar, så jag får skylla migsjälv - det är jag som har valt den här situationen. Men trodde verkligen inte att det skulle bli så här låg lön för månaden (är tvungen att jobba 60h innan jag får pengar för min utbildning).

Nåväl, min ekonomiska situation är väl inte alltför rolig att läsa om. Fast mycket har inte hänt sedan senast. Jobbat på Ikea och tagit en tidig kväll. Idag blir det hushållsarbete igen: Dammsuga, diska och ev. tvätta. Fast hushållsarbete är ganska lugnande, och här ser förjävligt ut! (hade verkligen inge lust att ställa mig och städa igårkväll efter att ha sprungit omkring som en galning hela dagen och sedan städat i 1h... no no!)

Dags att göra mig i ordning till jobbet, och kanske äta frukost... inte hungrig alls av någon skum anledning! Nå väl...

Endast en sak behöver ändra på sig för att vi ska uppleva lycka i våra liv - var vi fokuserar vår uppmärksamhet.
- Greg Anderson

Igår hade jag en helt ok dag. Efter att äntligen ha fått sova ut 8h i sträck så begav jag mig till Stockhoms Universitet fatt göra det fruktande högskoleprovet. Vi var nog ganska många som skulle göra det, för bara en av rulltrapporna funkade och det var kö nere i tunnelbanestationen fatt komma därifrån ;p
   Jag hittade rätt direkt (Stockholms Universitet verkade mer organiserat än Karolinska). Första provdelen insåg jag hur stressigt högskoleprovet är, och som tur var så räknades inte den delen med i provet - tackar gud för det!

Vilket sammanträffande att personen på bilden också heter Sara... ;P

Dagen fortsatte med en massa hjärnaktivitet och stress. Jag blev grymt besviken på mig själv att jag inte kunde räkna matte under stress, jag är jue bra på matte! Bara det att jag är så jäkla segtänkt så jag behöver tid... Otroligt att jag var starkast på svensk och engelsk läsförståelse! Man överraskar sig själv ibland ;)
   Träffade en tjej också som kom ifrån Luleå. Var riktigt trevlig, och vi klagade varje rast på hur jävla förvirrade vi blev av provet och stressen. Skönt att få träffa en norrlänning, och en tjej! Vi sa likadant; okej, vi har lämnat Norrland för Stockholm... men vi förblir alltid norrlänningar i våra hjärtan ;P
   Förhoppningsvist ska vi väl ta en fika här i veckan och grina över våra provresultat ;p

Inte fatt det gick så jävla dåligt ändå, mitt personliga mål var jue 1.0 och jag fick liite mer än hälften rätt, så borde ligga däromkring. Och det var jue första gången jag gjorde det, så då säger jue statistiken att det ska gå bättre nästa gång! Men drömmen om 2.0... Då krävs ett mirakel ;)



Till kvällen åkte jag och R till Kungens Kurva fatt kika på bio. Ingen av oss hade kikat upp vilken film vi ville se, så stod väl där i en kvart och valde fram och tillbaka. Till slut blev det "Public Enemies" som skulle börja 2h senare, så vi gick till O'Learys och tog en öl. Eller, jag ville ha en öl så han sympatidrack med mig ;P Han klagade på hur manlig jag var i jämförelse till honom, haha... ;P
   Filmen var helt ok, dock var den inte så spännande... Men men, Johnny Depp är jue alltid bra ;)

Efter det promenerade vi hem i duggregnet till mig och bråkade om mitt paraply. Så gick vi helt fel så blev en omväg där vi fick krossa motorvägen och promenera på grusläggningar... haha ;P Verkligen lyckat! Men till slut kom vi hem och jag fick lägga mig och soova.

Idag blir det att jobba på IKEA. Har ingen aning med vad, men antagligen får jag stå i någon cafeteria eller i restaurangen... Får man lite extra pengar ;) Fick en glad överraskning idag att klockan omställt till vintertid, så fick en extra timme att sova - tack vintertid!

Helt ok dag idag, trots det fruktande högskoleprovet ;P Nu blir det att jobba en vecka till, sedan kommer fader hit igen. Får vänta 2 veckor innan jag kan sova ut igen! Men men, livet är väl mer än att sova... eller?

Ett leende kostar mindre än elektriskt ljus och ändå lyser det upp mer i ett hem.
- Theo Lingen

Imorgon kommer Viktor hit på besök! Åh, så glad jag blir. Han hade inte kommit mer lägligt!

Känner mig så himla deppad. Går inge bra på jobbet alls. Jag kommer verkligen få ett nervsammanbrott snart om jag inte blir bättre på mitt jobb, för jag klarar verkligen inte av att känna mig dålig på någonting.
   Jag är verkligen inte realistisk någonstans. Även om mina kollegor jobbat med det där mycket längre än jag så har jag ändå så stor press att prestera lika bra som dem. Jag vet, jag är knäpp. Om jag skulle sänka mina krav på mig själv med bara hälften skulle jag nog må mycket bättre... Men som sagt; jag är inte realistisk någonstans.

Och därför ska det bli så underbart med besök! Helt underbart gulligt av honom att komma på besök!
   Så nu är städkläderna på igen och jag försöker få min lägenhet att se fin ut. Fast det är ännu oerhört tomt... ska nog flytta in matbordet hit i rummet så jag fyller ut lite... Har i alla fall inhandlat mina lampor nu, så Viktor slipper låna pannlampan om han ska in i badrummet ;) Oerhört gulligt av mig va? :)

P.S. Idag har jag gjort matlådor! Blev inget fancy utan pastasallad, men då går det åt lite äpplen också. Har jue så himla mycket äpplen... Men jag är grymt stolt över mig själv ;) D.S.

Usch, fy vilken otäck dröm jag hade inatt! Så otroligt verklig också...

Drömde att jag vaknade upp av att någon vålförde sig på mig. Eller att någon hade det, vill säga, eller att någon skulle... Jag vet inte riktigt där, men jag vaknade upp med ett ryck och steg upp med hjärtat i halsgropen och kikade igenom lägenheten. Jag kände på mig i alla fall att jag var inte ensam, och jag hade som en förnimmelse av att någon legat där bredvid mig alldeles nyss. 
   Ingen i köket, jag bara inbillar mig... Så går jag tillbaka mot sängen och så dyker han upp. Allt blir dimmigt i några ögonblick av rädsla, världen tappar fokus. Tar tag om mig, redo att våldföra sig på mig... Jag kände igen honom, han var ingen okänd. Han var någon jag var livrädd för, och nu var han här fatt ta för sig...
  
Jag vaknade upp livrädd. Stirrade upp i taket och lyssnade spänt efter ljud, men självklart var ingen i min lägenhet. Men det läskigaste med drömmen var nog att den där mannen, den där någon sorts av igenkännande över sig. Det var som att jag hade träffat honom förut, eller att det här hade hänt förut - det kändes som en deja vu. Försökte gå igenom min minnesbank igenom alla obehagliga män jag träffat, men jag kunde inte hitta hans ansikte där. Ändå lämnades jag med en obehaglighetskänsla av att det här är någonting som har hänt - eller kommer hända... Han var inte någon okänd, fiktiv människa...
   Äcklig dröm, skum dröm... kanske har drömt samma dröm innan, därför denna känsla av att det var mer än en dröm? Kanske för att drömmen var så "verklig", att jag låg precis i samma ställning när jag vaknade som i drömmen... Uscha...

Själviskhet är inte att leva som man själv vill, utan att tvinga någon annan att leva som man själv vill.
- Oscar Wilde

I segerns stund förtjänar man champagne, i nederlagets behöver man den.
- Frankrike
(Vet att det är knäppt med Frankrike... men så står det i min anteckningsbok.)

Exakt, ge mig bubbel! Idag var en sån där riktig jävla skitdag vart allt bara kändes skit. Saknar min gamla grupp! Där hade vi roligt, nu är allt bara... tråkigt. Känns inte som man får någon respons om man säger någonting och då blir det att jag lika gärna håller tyst. Jag är en säljare som är dålig på att tvinga mig på. (Väldigt bra kombination!)
   Får väl hoppas det löser sig innan jag avlider av tristess och nedstämdhet! Hatar att vara ny i en sammansvuren grupp! Eg. går det väl inte så dåligt för mig, jag säljer jue på mål (förutom idag) och jag är jue ny...

En annan tråkig sak är att det är dags för min vän M att göra sin plikt, så han åker nästa vecka... Känns tråkigt, även om jag visste om det redan när vi började umgås.
   Men har planerat att fira min födelsedag med en gammal kollega i alla fall, så det känns positivt! Kan jue inte låta bli att känna mig lite skeptisk efter mina erfarenheten, men jag kan jue inte låsa in mig i min lägenhet för alltid... Då lär väl alla lampor hinna slockna! (Har 4 lampor jag måste införskaffa...)


Fick äntligen upp bilden på min "fina" kattofax!

Har alltså inte bytt ut den där jävla lampan i badrummet heller, var bara så förbannad på den idag för då kommer det ännu en nödvändig, oväntad kostnad! Och då löste jag problemet med att gå hem och sova istället. Så imorgon får jag duscha i mörkret... Vettefan hur det ska gå. Kanske använda min pannlampa som komiskt nog följde med mig till Stockholm? (Av alla saker va...) Inte när jag duschar förstås, men att jag lägger den på badrumshyllan eller något... Blir spännande att se imorgon.

Nå väl, eftersom jag somnade efter jobbet idag (i protest, och för att jag älskar att sova och vakna upp av mig själv... fråga mig inte varför, tycker inte om att sova under natten och vakna av väckarklockan, sover hellre flera gånger korta stunder så jag kan vakna av mig själv på kvällen) lär det inte bli mycket sömn inatt som vanligt. Fast erfarenheter har jue visat att jag säljer bättre med mindre sömn - jag orkar väl inte tänka då

Between the line of fear and blame, you begin to wonder why you came.
Fray - how to save a life

1. Du kan skaffa choklad.
2. Orden "om du älskar mig så sväljer du" har en äkta mening med choklad.
3. Choklad kan ge njutning även när den har blivit mjuk.
4. Du kan utan risk nyttja choklad medan du kör bil.
5. Du kan få choklad att räcka så länge du vill.
6. Du kan äta choklad även tillsammans med din mor. 
7. Choklad bryr sig inte om du biter i "nötterna". 
8. Två personer av samma kön kan äta choklad utan att bli kallade snuskiga namn.
9. Ordet förhållande skrämmer inte iväg choklad.
10. Du kan ha choklad på ditt skrivbord utan att förnärma dina arbetskamrater.
11. Du kan fråga en främling efter choklad utan att få en örfil.
12. Man får inte hår i munnen när man äter choklad. 
13. Med choklad behöver man inte fejka.
14. Choklad gör dig inte gravid.
15. Du kan äta choklad vilken tid som helst i månaden.
16. Bra choklad är lätt att hitta.
17. Du kan ha så många olika sorters choklad du klarar av.
18. Du kan aldrig bli för ung eller för gammal för choklad.
19. När du äter choklad håller det inte grannarna vakna.
20. Med choklad spelar det ingen roll, det är alltid gott

Nu har jag inhandlat min lilla kalender som jag velat ha jättelänge! Fick springa i alla affärer innan jag hittade en för 0910 på rea på Åhlens. Den är jätteful med massa kissekatter, men man kan byta ut omslaget om man vill det.

(tänkte lägga in en bild på min nya kalender här... men min dator vill inte... :()

Det jag dock älskar med sådana här kalendrar är deras små ordspråk! Man hittar alltid guldkorn ibland dem.
T.ex.

Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.
- Josh Billings

Nu ska jag passa på att kommentera lite om mitt husfruliv!
   Jag har lagat mat idag! Tog mig bara 1 vecka innan jag ställde mig vid spisen igen, vi får verkligen hoppas att jag inte låter det gå så lång tid innan jag ställer mig där igen!
   Och igår fick jag inte upp mina gardiner, var för kort :( Det är fan illa när man står på tå på en stol och inte når upp! Men vad ska man göra - förutom att grina förstås. Får vänta tills pappa kommer på besök eller om Viktor kommer hit i veckan. (Jag är jättesnäll värdinna, låter mitt besök laga mat och sätta upp gardiner... underbart!)
  
Ska bli grymt kul med besök som sagt, men kommit på några små nackdelar:
1. Jag kan inte laga mat.
2. Jag har jävligt kärv ekonomi en månad till, med tanke på hur lite jag jobbade i september och med min hyra att betala så kan jag inte leva lyxliv just nu. Och hur ska jag kunna snåla men samtidigt bjuda mitt sällskap på ett drägligt liv? Får helt enkelt sluta äta dagarna emellan besöken... (det är jag jue visserligen ganska bra på)
   Dagens ilands-problem alltså... Det där med att spara pengar till min nästa resa får jag påbörja nästa månad! Nu gäller det bara att försöka klara mig på min lön. (Ja, jag har sparade pengar. Men vill inte lägga ned mer pengar på min flytt därifrån ;P)

Förövrigt kan jag säga så här mycket om den här dagen: Hahahaha...
   Snacka trött jag var idag. Första passet innan rasten gick fint, fick iväg 3 försäljningar hur lätt som helst! Sedan var jag såå jävla trött. Orkade fan inte försöka sälja ens en gång. Jag kunde höra mig själv och visste varför ingen vill köpa av mig. Jag lät ungefär såhär:
   "Hej, det här har jag att erbjuda. Ni vill inte ha det va? Nej, förstår det verkligen. Hej då!"
   Visserligen slutade jag på mål, men jag kände jue själv att jag kunde bättre än så där ;p

Senaste nytt! Hahaha, vad kul. Pratar med Äna på msn och hon hade heelt missat att jag flyttat. Visserligen har jag jue inte pratat med henne sedan min flytt, men trodde ändå ryktet skulle ha nått henne ;P Var kul att bli bjuden på fest i Kiruna till nästa vecka, men blir lite tight att komma dit efter jobbet ;)
   Människor slutar aldrig att förvåna! Speciellt har k blivit grymt trevlig mot mig, undrar vad fan jag har gjort fatt förtjäna det! Vad jag vet om var jag dryg mot honom senast vi pratade... det kan tydligen ha god inverkan ;P Får ta tillbaka mina hårda ord om honom :)

Nu ska jag sluta prata skit och lyssna lite mer av älskade Lasse W innan det äntligen är dags att krypa ned under täcket!

P.S. Min granne nedanför mig verkar ha en skruv lös... varje kväll antingen 20:30 eller 21:30 bankar han på i taket, mitt golv alltså. Fastän jag sitter helt tyst och skriver på min dator (och jag har ingen musik på), så han kan jue inte direkt få något oljud ned till honom... Jäkla skum sak alltså, jag blir jue rädd! D.S.

Sitter och lyssnar på The dubliners - Whiskey in the jar. Jag älskar den låten! Man blir alltid glad, och så påminner den mig om sommaren då jag satt den på repeat när jag åkte tåg... så passade på att kika på bilderna ifrån sommaren.
   Åååh, vill ut och resa igen! Fan vad nice! Men det blir nog en resa till Amsterdam efter jul tror jag. Hade varit kul och se Zürich vintertid också, men min vän där flyttar jue till Sverige efter jul så det får bli nästa år... eller något ;P Sedan ska jag försöka leva sparsamt så jag kan åka ut på en långresa till nästa sommar igen ;)

 
Är det bara jag som blir ressugen av att se sådana här bilder?

Fan vad glad och positiv jag känner mig idag! Ändå har jag bara städat idag... jag kanske tycker, omedvetet, om att städa? ;)
   Tyckte jag själv såg ganska rolig ut i min städoutfit så jag passade på att fota så jag kan dela med om hur vacker jag ser ut ;)

Egentligen borde jag laga middag, för har inte ätit någonting idag :S Fast känner mig inte hungrig, och orkar inte ställa mig vid spisen... Vad är det för fel på mig? Jag kan stå på knä och skura utan problem, men att laga spagetti och köttbullar som är grymt enkelt är jag för lat för. Jag är konstig ;p

P.S. Jag har fått ett skärsår i ansiktet :S Måste vara jag själv som har klöst mig i sömnen eller någonting... Jag borde verkligen inte få ha naglar! Det här är inte direkt första gången jag klöser mig själv! D.S.

Idag fick jag jobba - och med världens bästa projekt - jag behövde inte sälja någonting, jag bjöd bara in folk på ett evangemang! Sååå soft jobb alltså, med såå bra provision - vid dagens slut hade jag tjänat mer på min provision än min timlön under hela dagen!
   Under morgonen var jag sååå nervös, för dels hade jag inte sovit under natten (min pappa snarkar sååå högt!) och sedan har jag inte sålt på 1½ vecka nu - och innan dess hade jag bara sålt i ca 1½ vecka. Men det där sålde sig själv. Nämn bubbel och gratis i samma mening så går det åt ;)
   Nej, det var grymt skönt att göra så bra resultat - inte bara för min ekonomi och min självkänsla. Detta var mitt första uppdrag inför min nya coach och att börja starkt och imponera på henne är också grymt skönt. Då ångrar hon sig säkert inte fatt hon ville ha in mig i sitt team. (Jag var stark idag, jag hade nästbäst resultat i min grupp och då jobbade jag med sådana som hållit på och sälja ett bra tag. Så jag får vara lite kaxig idag.)

Efter det åkte jag hem igen. Jag och pappa var ute på shoppingrunda igen. Han köpte en mackgrill åt mig och lite diverse saker. Sedan tog vi bussen till IKEA utan att jag tänkte på att pappa inte hade bussbiljett tillbaka hem till mig. Så han och jag fick bära den där tunga, dumma dammsugaren hem. Tur att det bara är en kvarts gångväg ifrån Kungens Kurva hem till mig!
   (Idag försökte Roman som vanligt skrämma upp mig inför mitt område... så jävla irriterande. Om man inte har något gott att säga kan man väl lika gärna vara tyst? Och om jag säger att hittills har jag trivts bra och inget skrämmande har hänt kan han väl säga "Okej, vad bra." istället för "Vad konstigt... snart så!")

Det är jätteroligt att pappa är på besök, och jag uppskattar all den ekonomiska hjälp han gett mig (köpt nödvändiga saker som dammsugare och möbler osv.)... Men ska bli skönt att få lägenheten för sig själv igen - kunna gå och lägga sig när man vill och kunna sova om nätterna, wunderbart!
   Tur att han kommer på besök under en helg nästa gång ;)

Har för en gångs skull fotat lite, så nästa gång jag bloggar kanske jag kan lägga upp bilder ifrån mitt nya liv! Nu ska jag försöka sova iaf, ny arbetsdag imorgon - och troligtvist får jag jobba med samma, enkla projekt ;)

Det är fan inte lätt att vara gift. Eftersom jag hade ännu en betald fritdag valde jag att låta mitt missbruk flöda fritt - alltså så har jag sovit, sovit, sovit hela morgonen. Visserligen vaknade jag upp omkring sju imorse, så min dumma kropp har nog antagligen förstått att den ska upp då. Men jag sket i kroppens signaler. För så gör vi, vi missbrukare.
   Men den där jäveln som kallas för make fortsatte bara att skicka sms efter sms så till slut var det lika gärna att stiga upp. Och tyvärr tänkte han inte på att väcka mig för att bryta mina onda vanor. Nej, bara för att han hade tråkigt. Livet som gift.

Upptäckte för den delen också att jag blivit mailbombad av be2 som tar fram en massa män/pojkar som skulle passa mig! (Har inte hjärta att gå ut ännu så det är så uppenbart att jag bara utnyttjade dem från testet.)

(En parantes: Mina fantasier verkar befogade. Tror jag. Men varför denna lek "katt på hett plåttak"?)

Jaha, efter att ha blivit medlem på b2 och fått svara på en massa dumma frågor som var jag bor och vad jag har för yrke (Jag lär inte använda den där sidan till att hitta the one, jag utnyttjar helt ärligt bara deras test p.g.a. tristess... jag känner mig för ung fatt börja nätdejta, jag tror ännu på slumpen - inget fel mot nätdejtning, men jag är för guds skull bara 19 år!) fick jag mitt testresultat.

Såhär såg det ut:

Med hjälp av sju diagram presenterar vi din personlighet i förhållande till de aspekter som är särskilt viktiga för en lycklig relation.

Här sitter jag och är uttråkad efter min betalda fridag. Har diskat, packat upp och tvättat. Och sovit. Jag är en sömnmissbrukare! Spelar ingen roll hur mycket jag sover, är alltid trött och vill alltid sova.

Imorgon blir det en till betald fridag. Vad fan! Här är man jue arbetsnarkoman, det går inte så bra när man inte får jobba...! Har insett att mestadels av mina vänner också är arbetsnarkomaner, jag verkar dras till sådana människor. Min make förklarade att det är för att jag ser det som en positiv egenskap att vara ansvarsfull och respektera sitt jobb...
   Visserligen är det bara bra att jag inte kommer jobba imorgon. Pappa kommer till stan omkring 14:00 så då slipper han gå omkring på stan (han är inte direkt en stadsmänniska) utan då kan jag hämta upp honom och visa min lägenhet. Inte för att den är mycket till aha-upplevelse - inte efter att ha spenderat helgen på Kungsholmen i en nybyggd lägenhet. Ååh, vad jag skulle vilja ha en köpesrätt och massa pengar fatt skapa ett vackert hem!
   Fast visserligen lär jag väl inte bo här så länge... Jag ska jue börja studera och blahablaha... (Det känns tråkigt, jag vill bli riktig vuxen nu!)

Tristess, tristess... Gått med i b2 bara för att göra ett personlighetstest. Det är toppen på att vara uttråkad! Men imorgon får jag ta hand om min pappa och packa upp ännu en resväska... Men då får jag nog riktig mat! Idag åt jag fiskbullar och ingenting till. Jag är både lat och okreativ när det kommer till mat.

Den här dagen har inte bjudit på mycket att berätta om. Har bara levt ett vanligt husfruliv. Har dock varit in på Skärholmens köpcentrum. Ska tydligen ha 200 butiker, jag som älskar att shoppa ;P Köpte i alla fall linsvätska och pumptvål och fryspåsar. (Jag lär aldrig bli någon toppbloggare, de verkar mest skriva om vad de har för outfit och vad dessa shopaholics handlat... jag har kanske köpt 3 plagg på ett år och det är svårt att komma på någon ny, spännande outfit när t.o.m. en garderob är för stor för alla ens kläder!) 
   En parantes: Självklart fick en gott&blandet följa med mig hem. Sömnmissbrukare och godisnarkoman! Snart byts väl godiset ut mot vin, bara 16 dagar kvar... Då blir jag sömnmissbrukare och alkoholist, är väl snarare ett steg bak än fram...

(En liten parantes. Vissa människor går verkligen inte att förstå sig på... hur man än vrider och vänder på det de säger står man där ännu som ett stort frågetecken. Kanske är det denna mystik som jag dras till... men det är ändå så frustrerande att inte veta vad som pågår i deras huvud. Man skyndar sig mot slutet även om man vet att man borde njuta av färden. Om denna färd har något slut vill säga, eller om jag bara lurar mig själv och färdas egentligen ensam...)

Igår när jag bloggade glömde jag helt bort att skriva lite skumheter som försiggår här i hufvudstaden... Så jag får dra upp några exempel nu.

Igår när jag promenerade vid Fridhemsplan, mitt på ljusa dan (omkring 2) så stannade en gubbe, omkring 60, mig. Han var klädd i rock och hatt, propert klädd med ett ansiktet bitet av livet.
   "Ursäkta mig," sa han, "men jag måste bara fråga; hur känns det att vara vacker?" 
   Jag stirrade på honom i total chock innan jag halvt stammande, halvt skrattande svarade: "Ja du, jag vet inte..."
   Han skrattade med mig och sa: "Du är vacker!" och skakade på min hand (eller rättare sagt, handled) innan han fortsatte gå längst gatan. Ingen doft av alkohol, inget fel i talet. Helt enkelt en helt vanlig gubbe på promenad en lördag...
   Sådana där saker som händer en jämnt ;p

Vanligtvist när man går till butiker så brukar inte biträdena ta desto större notis om en förutom att de slår in ens varor och vill ha betalt. Man säger hej, hej då - that's all.
   Nu dock finns det en liten Norrlänning i Skärholmen. Tidoptimist som jag är stressade jag in på Lidl innan jag skulle med t-banan. (Okej, det går ett nytt tåg varje 10:e minut... men tror ni jag vill vänta extra 10min?) Jag kikar lite åt höger och vänster medan jag trippar med ovana fötter i högklackat innan jag beslutar mig för att ta ödet i mina egna händer och frågade första bästa killen med Lidl-kläder om de sålde snus och var snusen fanns.
   Såklart sålde de sånt! Men de hade inte alla märken, så han undrade vad för märke och sort jag ville ha innan han sprang iväg och letade fram en dosa till mig som han sedan la till killen i kassan - service på hög nivå!
   När jag står i kö ser jag sådana där "snuskort" som man har på Ica (där i Umeå iaf, när brutiksbiträdet trodde jag skulle köpa ut snus...). Men skitsamma, jag har min dosa i kassan.
   Så blir det min tur och superstressiga killen i kassan börjar slå in varorna som tanten bakom mig lagt på bandet.
   "Hej! Det där är inte mina varor, jag vill bara ha snuset... Jag vill ha snuset där bakom, men jag vill inte ha några bröd!" försöker jag stamma fram, för jag vill jue verkligen inte ha extra bröd!
   "Jaha, det är du som är snus-tjejen!" sa han och tog fram dosan som låg där bak och väntade på mig "Då slår vi in den här och slår bort den här. Det blir 32kr, ha en trevlig kväll!"
   Jag tar min dosa, men är grymt chockad. Trevlig kväll? Det har jag väl aldrig hört från ett butiksbiträde... Och det var jue jag som tjorvade! De är verkligen trevliga mot oss norrlänningar...

Idag skulle jag till jobbet. Jag ville ligga kvar och kramas med täcket för det var såå varmt och såå mysigt. Men nej, jag är jue en hårt arbetande kvinna så jag steg upp och tog mig till t-banan.
   Eftersom jag var i good tid gick jag jäättesakta. Väl framme tog jag kaffe och pratade med mina tidigare kollegor om allt mellan himmel och jord, men mest om jobb. Klockan 08:45, efter att ha läst några sidor i metro, druckit upp mitt kaffe och mina kollegor försvunnit för att jobba, kom min nya coach fram till mig. "Sara, kan du följa med mig?"
   Överlycklig att få göra något vettigare än att läsa Metro och tjuvlyssna om tjejen som rekryteerade (jag kan inte stava) mig pratade om just hur svårt det är att rekryteera några följde jag efter min coach... Bara för att få höra att de inte har några arbetsuppgifter åt mig. Så det innebar att jag får betalt för en hel dags jobb, fast jag inte gjort någonting. Om det inte är lättförtjänta pengar, vad är då det?
   En jäkla bra sak med mitt jobb iaf är att alla är så öppensinnade och trevliga. (Jag förstår inte det där med att stockholmare är dryga... bara träffat på en sådan hittills!) Det var jag och en annan kille som skickades hem för att vi inte hade några arbetsuppgifter så vi tog tvärbanan tillsammans och pratade om allt mellan himmel och jord. Det kommer nog gå bra i min nya grupp :)

De ringde från Four Service idag också. Circus hade velat ha just mig att jobba på onsdag, vilket känns jätteroligt eftersom det ändå är en arbetsplats som har hööga krav på sina anställda och om de är imponerade av mig så är det jue jätteroligt och ett jättebra ställe att få bra kritik ifrån! Tyvärr så kunde jag inte jobba, och jag passade på att berätta om min nya arbetssituation också. Fast självklart ville jag inte få det att framstå som det egentligen är; att jag har varit för lat fatt ringa och berätta att jag fått heltid, så drog en vit liten lögn att jag inte är 100% säker ännu, men att det ser ut som att jag kommer börja jobba heltid.
   Och lite sant är det jue; har inte skrivit på nya papper ännu och jag vet jue inte när jag kommer få börja 08:30-17:00 - förhoppningsvist imorgon! Men jag är jue 08a-wannabee nu, och vi ljuger ;)

Ex. militären. Han skulle sälja sin gamla soffa för att han köpt en ny. Men det kunde han prompt inte säga, för han ville jue inte att folk skulle tro att hans gamla soffa var trasig eller dålig på något sätt. Så han hittade på att han hade en sambo från Småland som han flyttat ihop med.
   Herregud, vem orkar bry sig om sådant? ;P

Nej, nu ska jag ta tag i min betalda fria dag! Efter en förmiddag då jag bara soovit så ska jag faktiskt ta mitt feta arsle till tvättstugan och boka tid. Pappa kommer jue imorgon, då ska det se fint och städat ut här!

Den här helgen har jag faktiskt gjort något socialt, kors i taket!

Först i fredags åkte jag till Uppsala och träffade min trolovade. Vi insåg att vi inte kommer hinna träffas innan min 20-årsdag så vi tog och gifte oss igår på Lidl-parkeringen. Sedan hade vi en romantisk middag på Max ;) Fast vi glömde att utbyta ringar, men jag säger ändå; gift är gift!

Igår så spenderade jag dagen med att tänka på hur jobbigt det skulle vara att gå till ikea. Så kom iväg först vid 5-tiden. Till världens största ikea... fast jag tog en massa genvägar, skulle jue bara köpa småsaker ;p
   Kom hem med en pepsi och choklad, sedan skrev min vän militär att han hade tråkigt så jag bjöd in mig själv hos honom. Där kikade vi på film och tog det lugnt - och var helt nyktra, oj oj oj! Jag som faktiskt hoppades på öl :P

Idag borde jag tvätta, för jag har snart trosbrist och mellan tisdag-torsdag har jag jue min far att ta hand om. Jag är alldeles för lat fatt ha en egen lägenhet ;p

Jaja, ikväll blir man bjuden på middag iaf :)

Min räddare i nöden, som alltid!
   Kände mig deppig och ensam. Men så säger min älskade Erik att han ska till Uppsala och kika på bil imorgon och eftersom det bara är 1h och 48kr ifrån mig ska jag ta mig dit och så ska han bjuda mig på middag. Fan så grejt! Och han kanske ska ta med sig Fia! ;D Åååh, jag längtar till imorgon!
   Synd bara att det är så få timmar vi får träffas :(

Happy, happy fjäll ;D

Här sitter jag med mitt kaffe och känner mig som vanligt för lat fatt laga mat. Har inte heller ringt till Four Service ännu och berättat att jag fått heltidsjobb. Dåligt Fjäll. Ska säga att jag kan jobba kvällar och helger iaf :)

Roligt det där med kaffe. Började med att dricka svart. Nu är det nästan Latte fatt jag har så mycket mjölk i ;P

Har iaf köpt diskmedel nu så jag kan diska. Ihelgen ska jag åka till mitt älskade IKEA. Men nu måste jag faktiskt dit. Mitt kök är väldigt underutrustat. Sedan ska jag nog tvätta också. Sedan ska jag nog försöka ta mig in till stan och bara knata runt, kanske kika på Södern - aldrig riktigt varit där innan, men hört så gott om den stadsdelen.
   Vilket man inte kan kalla om min stadsdel ;P Sa till en kollega idag att jag hade så svårt att sova inatt p.g.a. nattens storm - det lät precis som att någon var i köket! I alla fall, när han fick reda på var jag bodde sa han: "Om jag hade bott där hade jag varit rädd också." Och inte blir det inte bättre av att man fick till lägenheten en tidning om området där de har en massa korta nyheter om mordåtalade som bor här i Skärholmen... Förstår inte varför ingen kunde påpeka sådana saker till mig innan jag flyttade hit ;p
   Men jaja, jag har sagt till mig själv att jag kommer bo här tills jag känner mig osäker. Och än så länge har jag jue inte märkt av några våldsamheter eller sådant. Bara i Märsta fick jag en gång bevittna en misshandel omkring 7 på morgonen ;P Jag är lååångt ifrån Kiruna...
   Fast det här berättar vi inte för mamma, då kommer hon inte kunna sova!

Nu jobbar jag dock vid kungsträdgården. Himla roligt ställe att jobba på. Får gå igenom mitt älskade Stureplan till och från tunnelbanan;p Fast ingen har ännu tittat på mig snett fatt jag är klädd i normala budgetkläder iaf. Fast jag tittar jue inte så mycket vart andra tittar så;p Killar i kostym kan vara fint, men när de slickar bakåt håret... nej, nej, nej!
   Men jag har faktiskt sett Lars Leijonborg på jobbet! En meter ifrån mig stod han. Det ni ;) Synd bara att det inte var Fredrik Reinfelt, det skulle ha varit något att berätta för mamma...
   Annars är det mest kostymnissar jag serverar lunch till och kvinnor med strumpbyxor och kavaj. Undrar vad det där är för ställe...
  
Pratade idag med en man (på jobbet) som hade hus i närheten av masungsbyn. Han hade varit där i helgen. Otroligt hur roligt det är att prata om sina hemtrakter! Han tyckte om mitt armband (nu när mitt batteri tagit slut till mitt armbandsur har jag börjat använda mitt tennbandsarmband istället) och vi pratade om att det var snö där uppe osv. Jag passar nog att bo i förorten, för jag är nog mer lik utlänningarna än stockholmarna. Jag känner mig som en utlänning ;P

Undra om man kanske skulle ta och packa upp ikväll?

Dagens fråga: Varför gäller yttrandefriheten inte alla?

Idag började jag känna mig ensam. Första dagen sedan jag flyttade har jag haft tid att bara varva ned och spendera en hel dag i sängen utan att ha en massa måsten att göra (jo, jag hade måsten men de var inte alltför viktiga så jag sköt upp dem till imorgon). Och med mig, självklart, så ger man mig tid så börjar tankeverksamheten gå igång och då är oftast mina tankar allt mörkare.

Jag tycker själv att jag är jäkla bra på att hålla mig själv positiv. Ex. När jag sa att jag skulle åka utomlands ensam sa alla: "Men vad tråkigt du kommer ha det, vad ensam du kommer känna dig." Inte en enda person sa: "Vad modigt av dig!"
   Sammanfattning: Människor är negativa. Ger du dem en chans kommer de att hitta det negativa åt dig. Speciellt om du tänker "outside the box", det är bara att se på alla framgångsrika uppfinnare genom tiderna - folk trodde de var galna. Men trots alla mina, många gånger ansedda, galna beslut lyckas jag hålla positiviteten uppe och pusha mig själv. Oavsett om jag får höra vilka skitjobb jag får, hur ensam jag kommer vara osv.

Jag råkar vara den här personen som simmar motströms. Jag kan väl helt enkelt inte tacka nej till en utmaning. Anledningen till det är väl helt enkelt tristess. Är saker enkela så är de tråkigt för mig. Skulle någon erbjuda mig någonting skulle jag troligtvist tacka nej. T.ex. förra året hade jag kunnat ta hjälp av kontakter för att få mitt jobb. Men jag valde att sköta det på egen hand. Och jag kommer alltid göra så här. Välja den svåra vägen framför den lätta. Varför gå runt hindrena när du kan hoppa över dem?

Jag har läst andras kommentarer och ser hur enkelt de har att säga hur bra de är, vilket jag finner mycket svårt. Ger jag mig själv ros måste jag ge mig själv ris. Dåålig egenskap. Så nu tänkte jag försöka mig på det här med att hävda mig själv!
   Som sagt: Jag älskar utmaningar. Det är därför jag reser utomlands ensam. Det är därför jag flyttar till Stockholm utan någon vidare god anledning. Sedan att jag socialt sett är ett mongo, det kan jag inte hjälpa (där kom riset upp, jag är så dålig på det här!) - man föds med olika egenskaper. Jag blev en kämpe som har det jävligt svårt med den sociala biten. Så därför kan jag göra sådana här val att göra saker på egen hand - jag trivs bäst själv, har jag någon i min närhet tycker jag de ger mig så mycket negativitet som jag sedan måste omvandla till positivitet - det tar tid och energi. Och jag har jue insett med mig själv att vill jag någonting så fixar jag det.

Så ja, jag tycker jag får vara stolt över att inom en månad fixat en lägenhet med godtagbar hyra med ett godtagbart avstånd. Jag tycker jag får vara stolt över att jag fixade jobb och dessutom uppgraderade till heltid efter enbart 2 veckors jobb - dessutom, som ett socialt mongo, är jag stolt över att det faktiskt inte var mina jobbresultat som uppgraderade mig (där är jag medel) utan för att jag gett ett bra, personligt intryck. Och kan jag få ledningen att tro på mig, då borde det väl inte vara så himla svårt att få mig själv att tro på mig själv? Oavsett om jag bor i ett betongghetto eller har ett skitjobb, som folk så gärna vill påpeka till en. Negativiteten, igen. Kanske om jag börjar hävda mig mer vågar de inte försöka trycka ned mig? Eller kanske är avundsjuka på min personliga framgång? (Det här är bara spekulationer)

Det här jobbet har 2 fördelar för min del, personliga egenskaper.
1. De uppskattar självinsikt. (Tro mig, att ha självinsikt är mestadels bara skit men nu har jag äntligen funnit människor som uppskattar denna egenskap!)
2. De uppskattar tävlingsmänniskor. (A.k.a. prestationsångest. Att ha drivet i sig att oavsett resultat aldrig luta sig tillbaka och vara nöjd utan att höja ribban.)

Oj, så långt detta blev! Men jag behövde väl tala ut med mig själv.
   Och angående att känna sig ensam... Ja, jag känner mig ensam just nu. Men om jag jämför mitt liv nu och mot det jag troligtvist skulle ha haft i Kiruna är detta att föredra. Nu kan jag bara gå framåt, i Kiruna var det mestadels elände på alla plan och jag är glad över att slippa vissa människor i mitt liv. Dessutom är detta bara början.
   Och med handen på hjärtat - om någon hade sagt; "Jag vill också flytta till Stockholm, ska vi flytta tillsammans?" hade jag nog valt en annan stad. Att ha någon att hålla i handen är inte tillräckligt stor utmaning för mig.