Bokat och klart
Nu är allt bokat och klart. Mitt flyg går kl 06:00 imorgon! (!!!)
Än så länge har jag inte somnat förrän vid 04:00-04:30 den senaste veckan så gissa vem som kommer vara död? Jo, jag :) Men den tiden passade bättre för min far. Funderar på vad jag ska göra under måndagen? Det är först på eftermiddagen jag har mina boendeträffar. Och så ska jag träffa en gammal vän på kvällen.
Han har erbjudit sin soffa åt mig, men jag valde att bo på vandrarhem de första 2 nätterna. Då måste jag ha en sovplats, dessutom har jag inte träffat honom på 1 år. Men kommer han och jag ännu bra överrens stannar jag gärna resten av veckan hos honom - det är dyrt att flyga fram och tillbaka till Stockholm så då kan jag eventuellt kika på fler lägenheter osv.
Voi, voi, och så måste jag köpa hostmedicin och nässpray eftersom min hosta är vääldigt ihållande. Jävla hosta! Man vill jue inte direkt imponera på någon med att hosta lungorna av sig - speciellt inte under denna svininfluense-hysterin!
Känns som en positiv dag
Idag känns som en bra dag.
Först såg jag en dokumentär på 1h och 40min igår om en kaptens historia då hans skepp förliste och hans öde som slav hos några nomader. Han och hans män tog sig genom Saharaöknen genom uttorkning, matbrist och lidelse - ett hemskt öde. Men ändå tog kaptenen hand om sin besättning och för de små egoistiska gärningar han gjorde (t.ex. när han hade druckit upp sitt eget urin... jag vet, det låter äckligt men de hade ingen tillgång till vatten så de drack sitt eget urin för att få vätska... hur som helst, när det var slut tog han en klunk av kockens urin) hade han svåra samvetskval över.
De tog sig ur eländet genom bermhärtiga människor. Och jag ser det som att, förutom vänskap, var budskapet att med mod, beslutsamhet och med en god karaktär kan du ta dig dit du vill - precis det som jag står för! Så det var verkligen inspirerande.
Dessutom så har jag inte haft något bråk med mina föräldrar idag - woho! De verkar äntligen ha accepterat mina planer och stödjer mig till viss del, så det känns underbart.
På måndag tar jag flyget ned till hufvudstaden. Sedan var jag ska bo vet jag inte... min far sa varken bu eller bä ang. ringa mina släktingar och fråga om jag får bo hos dem. Jag vill hemskt gärna ha med mig min dator och kunna stanna där i ca 1 vecka, så jag funderar på om jag ska ringa dem och be om bostad eller om jag ska bo på vandrahem eftersom min vistelse är så kort inpå.
Men himla positiv känner jag mig nu! Men självklart ska man inte förvänta sig någonting. Men men... kanske, kanske inte!
Först såg jag en dokumentär på 1h och 40min igår om en kaptens historia då hans skepp förliste och hans öde som slav hos några nomader. Han och hans män tog sig genom Saharaöknen genom uttorkning, matbrist och lidelse - ett hemskt öde. Men ändå tog kaptenen hand om sin besättning och för de små egoistiska gärningar han gjorde (t.ex. när han hade druckit upp sitt eget urin... jag vet, det låter äckligt men de hade ingen tillgång till vatten så de drack sitt eget urin för att få vätska... hur som helst, när det var slut tog han en klunk av kockens urin) hade han svåra samvetskval över.
De tog sig ur eländet genom bermhärtiga människor. Och jag ser det som att, förutom vänskap, var budskapet att med mod, beslutsamhet och med en god karaktär kan du ta dig dit du vill - precis det som jag står för! Så det var verkligen inspirerande.
Dessutom så har jag inte haft något bråk med mina föräldrar idag - woho! De verkar äntligen ha accepterat mina planer och stödjer mig till viss del, så det känns underbart.
På måndag tar jag flyget ned till hufvudstaden. Sedan var jag ska bo vet jag inte... min far sa varken bu eller bä ang. ringa mina släktingar och fråga om jag får bo hos dem. Jag vill hemskt gärna ha med mig min dator och kunna stanna där i ca 1 vecka, så jag funderar på om jag ska ringa dem och be om bostad eller om jag ska bo på vandrahem eftersom min vistelse är så kort inpå.
Men himla positiv känner jag mig nu! Men självklart ska man inte förvänta sig någonting. Men men... kanske, kanske inte!
Ett ljus i tunneln
Hm... jag känner mig något nervös nu.
Nästa vecka tar jag mig ned till Stockholm. 4 jobbintervjuer väntar och så ska jag på 1 "boendeintervju", så det är lika gärna att slösa lite pengar igen. Jag hoppas verkligen på att få boende, det verkar vara en trevlig tjej som hyr ut det (även om det är ganska dyrt... men Stockholm är dyrt). Men självklart hoppas jag på att få ett av jobben så jag kan finansiera det hela! Annars har jag ett jobberbjudande som kanske ännu står kvar om jag lyckas fixa boendet. Han bad mig ringa denna vecka ang. det jobbet, vilket jag inte har gjort - jag kan inte komma in och jobba om jag inte har boende.
Självklart finns det ett jobb som jag helst vill få av de 4 jag har fått svar på. Men löser det sig på boendefronten verkar det lösa sig på jobbfronten eftersom alla söker efter någon att anställe omgående och behöver vara säkra på att jag har ett boende.
Telefonen har ringt som tusan idag! (Och inte var det bättre av att min mobil kommit på att byta min ringsignal mot den jag har som väckarklocka... inte konstigt att jag blev så pigg imorse!) Alla har inlett samtalet på samma sätt: "Jag förstod inte riktigt i din ansökan... bor du i Stockholm eller i Kiruna?"
Åh, gode gud - nu känns allt så bra! Hoppas, hoppas, hoppas det löser sig!
När man vill som andra inte vill
Visserligen ska man väl vara glad över att föräldrar oroar sig för en. Men när man vet att man gör någonting som de inte tycker om, då är det svårt att alltid lyssna på dem.
För tillfället söker jag jobb och boende i Stockholm. Jobbdelen går relativt bra. Jag har blivit erbjuden 3 jobb hittills, 2 deltid och 1 heltid. Så det finns jue jobb i Stockholm om man vill ha ett. Jag har dock inget boende.
Mamma kan jag inte prata med, för hon blir hysterisk så fort jag nämner någonting om mina planer. Så jag håller all kommunikation med pappa, och han är inte alltför glad heller. Han anser att jag inte har någon plan och att jag har så bråttom.
Kanske har jag bråttom, men jag har varit arbetslös i 5 månader nu. Jag har under de senaste 5 månaderna försökt komma på vad jag vill göra och var jag vill bo och jag har kommit fram till att jag vill söderut, och eftersom alla vägar leder till Stockholm och att arbetsmarknaden är större samt att det är större chans att jag utvecklas har jag bestämt mig för att åka dit.
Och planen är enkel; jobb och bostad. Vad mer kan jag planera? Jag kan jue inte direkt bygga mitt egna hus där eller skapa ett eget jobb. Jag måste sälja in mig hos någon för bådadera. Och det är det jag sysselsatt mig den senaste veckan.
Och alla som kontaktat mig ang. jobb frågar mig om bostadsfrågan; bor jag i Stockholm? Nej. Jag är ännu kirunabo som söker efter bostad. Och jag ser det som för att lyckas få ett jobb måste jag flytta dit. Och ändå säger mina föräldrar att jag inte får flytta utan att ha ett jobb för då kan jag inte finansiera det hela. De påpekar också att man bör inte flytta som inneboende utan att (enligt mamma) så flyttar alla till en farbror eller dylikt... Jag har en faster och farbror i Stockholm, men jag får inte åka dit för dem heller!
Uff, saker behöver inte vara så svåra och komplicerade. Jag har lärt mig att man ska vara beslutsam och ta för mig, och vad mina päron än säger så är det jue dem som lärt mig det. Vill du någonstans här i livet så får du ta för dig, och oftast behövs snabba beslut för att någonting ska bli gjort.
Jag är så less på att folk bara förväntar sig en massa saker av en hela tiden. Jag vet människor som flyttat till Australien utan jobb! Jag vet människor som flyttat till Irland utan jobb! Och här har jag en massa jobberbjudande som jag inte ens "får ta" för mina föräldrar.
Först sökte jag som servitris och bartender - naturligt, för det är någonting jag trivs i och som jag har arbetserfarenhet inom. Men då blev min mor så hysterisk - varför måste jag jobba kvällstid?
Jaha, jag började söka jobb som säljare. Ja, men det är jue skitjobb! Hur kan du vilja jobba med någonting sådant? Söker du jobb genom arbetsförmedlingen hittar du inga annonser för butiksbiträden, de sker oftast på plats (ännu en anledning till varför man bör vara på plats och söka jobb).
Alla jobb jag söker säger pappa är skitjobb... ja, men vad förväntar han sig? En 19-årig tjej med knappa arbetserfarenheter och utan utbildning. Vad förväntar han sig? Som om inte hans första jobb i gruvan var ett skitjobb!
Det hela behöver inte vara så jobbigt. Jag önskar innerligt att jag älskade Kiruna och ville bo kvar hos mina päron resten av mitt liv, men jag vill tyvärr inte det! Och nu försöker jag ta tag i min livssituation och göra det jag vill och det enda jag möts av är motstreidigheter från min familj. Och det värsta är att för att de är min familj så måste jag lyssna på dem och ta hänsyn till vad dem vill. Och därför blir allt bara en jobbig.
Varje dag är en kamp. Jag söker jobb, jag söker bostad. Jag får svar. Jag måste bråka med mina föräldrar.
Min pappa gick iaf med på att det inte var så dumt att åka på arbetsintervju, även om han tycker att jag inte borde ta dem utan vänta på någonting bättre. Vadå bättre? Han krävde ett dagsjobb, jag fixade ett, men det är ändå inte bra! Och om jag ska jobba i affärer kan jag inte söka ifrån Kiruna, men ändå får jag inte flytta utan jobb och argh.
Måste allt vara så jävla jobbigt och komplicerat?
För tillfället söker jag jobb och boende i Stockholm. Jobbdelen går relativt bra. Jag har blivit erbjuden 3 jobb hittills, 2 deltid och 1 heltid. Så det finns jue jobb i Stockholm om man vill ha ett. Jag har dock inget boende.
Mamma kan jag inte prata med, för hon blir hysterisk så fort jag nämner någonting om mina planer. Så jag håller all kommunikation med pappa, och han är inte alltför glad heller. Han anser att jag inte har någon plan och att jag har så bråttom.
Kanske har jag bråttom, men jag har varit arbetslös i 5 månader nu. Jag har under de senaste 5 månaderna försökt komma på vad jag vill göra och var jag vill bo och jag har kommit fram till att jag vill söderut, och eftersom alla vägar leder till Stockholm och att arbetsmarknaden är större samt att det är större chans att jag utvecklas har jag bestämt mig för att åka dit.
Och planen är enkel; jobb och bostad. Vad mer kan jag planera? Jag kan jue inte direkt bygga mitt egna hus där eller skapa ett eget jobb. Jag måste sälja in mig hos någon för bådadera. Och det är det jag sysselsatt mig den senaste veckan.
Och alla som kontaktat mig ang. jobb frågar mig om bostadsfrågan; bor jag i Stockholm? Nej. Jag är ännu kirunabo som söker efter bostad. Och jag ser det som för att lyckas få ett jobb måste jag flytta dit. Och ändå säger mina föräldrar att jag inte får flytta utan att ha ett jobb för då kan jag inte finansiera det hela. De påpekar också att man bör inte flytta som inneboende utan att (enligt mamma) så flyttar alla till en farbror eller dylikt... Jag har en faster och farbror i Stockholm, men jag får inte åka dit för dem heller!
Uff, saker behöver inte vara så svåra och komplicerade. Jag har lärt mig att man ska vara beslutsam och ta för mig, och vad mina päron än säger så är det jue dem som lärt mig det. Vill du någonstans här i livet så får du ta för dig, och oftast behövs snabba beslut för att någonting ska bli gjort.
Jag är så less på att folk bara förväntar sig en massa saker av en hela tiden. Jag vet människor som flyttat till Australien utan jobb! Jag vet människor som flyttat till Irland utan jobb! Och här har jag en massa jobberbjudande som jag inte ens "får ta" för mina föräldrar.
Först sökte jag som servitris och bartender - naturligt, för det är någonting jag trivs i och som jag har arbetserfarenhet inom. Men då blev min mor så hysterisk - varför måste jag jobba kvällstid?
Jaha, jag började söka jobb som säljare. Ja, men det är jue skitjobb! Hur kan du vilja jobba med någonting sådant? Söker du jobb genom arbetsförmedlingen hittar du inga annonser för butiksbiträden, de sker oftast på plats (ännu en anledning till varför man bör vara på plats och söka jobb).
Alla jobb jag söker säger pappa är skitjobb... ja, men vad förväntar han sig? En 19-årig tjej med knappa arbetserfarenheter och utan utbildning. Vad förväntar han sig? Som om inte hans första jobb i gruvan var ett skitjobb!
Det hela behöver inte vara så jobbigt. Jag önskar innerligt att jag älskade Kiruna och ville bo kvar hos mina päron resten av mitt liv, men jag vill tyvärr inte det! Och nu försöker jag ta tag i min livssituation och göra det jag vill och det enda jag möts av är motstreidigheter från min familj. Och det värsta är att för att de är min familj så måste jag lyssna på dem och ta hänsyn till vad dem vill. Och därför blir allt bara en jobbig.
Varje dag är en kamp. Jag söker jobb, jag söker bostad. Jag får svar. Jag måste bråka med mina föräldrar.
Min pappa gick iaf med på att det inte var så dumt att åka på arbetsintervju, även om han tycker att jag inte borde ta dem utan vänta på någonting bättre. Vadå bättre? Han krävde ett dagsjobb, jag fixade ett, men det är ändå inte bra! Och om jag ska jobba i affärer kan jag inte söka ifrån Kiruna, men ändå får jag inte flytta utan jobb och argh.
Måste allt vara så jävla jobbigt och komplicerat?
Börjar gå åt rätt håll iaf...
Nu har jag lyckats få feber också. Igår somnade jag så fort jag la mig ned, och jag är väl inte mycket bättre idag.
Men ja, saker börjar jue gå åt rätt håll! Så det är väl bara att fortsätta hoppas och skicka in ansökningar så ska nog jag också klara mig här i världen.
Men ja, saker börjar jue gå åt rätt håll! Så det är väl bara att fortsätta hoppas och skicka in ansökningar så ska nog jag också klara mig här i världen.
En riktigt dålig kväll
Oj, fy vilken dålig dag jag hade igår!
Förmiddagen var väl helt okej, men sen vart det bara bråk, bråk, bråk. För att stå ut med allt drack jag alldeles för mycket vin som erbjöds mig. Full på en måndag, yey! Fattar inte hur jag kunde bli så full, slutade dricka kl. 23 fatt jag skulle köra Sara till flygplatsen idag och ändå får jag genant se på facebook mina fulla och arga meddelanden.
Blivit kompis med någon på facebook som jag inte ens tycker om och skulle absolut prata med henne och hennes lika mindre charmerande vän igår i ett försök att göra mig ännu mer sur. Jag är konstig. Mår jag dåligt vill jag må sämre. Jag är nog ändå sämst ;p
Ny dag, nya krafter. Funderar på att ta bilen och åka till stugan. Jag kan inte bo med den där kvinnan. Hon gör allt för att krossa mina drömmar och ha mig som sin lilla marionett. Och jag avskyr den jag är nu; som bara gnäller och gnäller. Nej, jag försöker jue ta itu med mitt liv, jag har vänt det allseende ögat mot mig själv och insett vad jag vill göra med mitt liv.
Varför ska jag då leva det som någon annan vill? Varför ska jag inte lyssna till mig själv utan till någon som egentligen inte vill det bästa för mig?
Förmiddagen var väl helt okej, men sen vart det bara bråk, bråk, bråk. För att stå ut med allt drack jag alldeles för mycket vin som erbjöds mig. Full på en måndag, yey! Fattar inte hur jag kunde bli så full, slutade dricka kl. 23 fatt jag skulle köra Sara till flygplatsen idag och ändå får jag genant se på facebook mina fulla och arga meddelanden.
Blivit kompis med någon på facebook som jag inte ens tycker om och skulle absolut prata med henne och hennes lika mindre charmerande vän igår i ett försök att göra mig ännu mer sur. Jag är konstig. Mår jag dåligt vill jag må sämre. Jag är nog ändå sämst ;p
Ny dag, nya krafter. Funderar på att ta bilen och åka till stugan. Jag kan inte bo med den där kvinnan. Hon gör allt för att krossa mina drömmar och ha mig som sin lilla marionett. Och jag avskyr den jag är nu; som bara gnäller och gnäller. Nej, jag försöker jue ta itu med mitt liv, jag har vänt det allseende ögat mot mig själv och insett vad jag vill göra med mitt liv.
Varför ska jag då leva det som någon annan vill? Varför ska jag inte lyssna till mig själv utan till någon som egentligen inte vill det bästa för mig?
Planer, planer
Ihelg har man gjort lite saker iaf. Var på fest i lördags, sjukt full blev man. Lyckades få en vakt att komma ihåg mig... icke bra tror jag ;p Annars röjde jag och Äna på. Det är sinnessjukt vilka mängder jag kan dricka och ännu stå upp! Min kropp är konstig.
Idag träffade jag Ingrid, Johan, Anastasia och Petra - samt Petras lilla baby. Jag är usel med ungar men guud så söt! Inte så att jag vill ha en själv, men så liten och go... gulligull!
Blev en äcklig macka på Brända, men sällskapet var trevligt. Sedan hängde vi hos Anna ett tag medan vi väntade på bättre tider. Kändes som på "den gamla goda tiden", även om jag var så sinnessjukt trött!
Ska snart ringa Anastasia. Hon ska fjällvandra med en kompis till Kebne fjällstation och frågade om jag ville följa med. Eftersom de hade bokat boende till imorgon så är det imorgon det blir av - lite spontangrejj.
Hade dock lovat Sara att köra henne till flygplatsen. Frågade henne om hon visste någon annan som kunde köra, annars skulle jag självklart ställa upp - ett löfte är ett löfte. Men nu vill hon inte ha mig som chaufför, så det känns jue inte roligt. Känner mig som en egoistisk skitstövel, men men...
Kanske att jag ska testa lyckan i söder också. Anastasia har erbjudit mig sovplats hos henne i Uppsala medan jag söker jobb och bostad i Uppsala/Stockholm. Det är jue som sagt lättare att få jobb när man är på plats, och med en säker inkomst är det lättare att få hyra ett rum eller lägenhet. Och bor jag i Sthlm är det inte såå långt och såå dyrt att resa utomlands.
Får bara se hur mor tar nyheten! Hon tjatade på mig imorse igen om att söka jobb till ishotellet och att jag ska åka till syster och söka jobb i Jönköping. Fast i grund och botten är det jue mitt liv och mitt val.
Så nu har jag åtminstone en plan för hur jag ska göra med mitt liv. Åka ned dit och söka jobb i kanske 2månader och funkar inte det hade jag tänkt gå någon kurs. Johan tipsade mig om en bartenderkurs som har väldigt bra anseende och fixar utomlandspraktik om man vill det - det vore jue verkligen någonting för mig! Så ska väl kanske kika upp det.
Även om jag har tänkt börja studera i framtiden gör det jue inget att lägga pengar på någonting som kan gynna mig. Dessutom vill jag jue ändå jobba extra medan jag pluggar så att jag har pengar till att resa - jag vill resa så länge jag är ung!
Det är en vecka sedan jag kom hem till Sverige, men känns som jag har varit här i en evighet. Känns som om min resa aldrig hände utan bara var en dröm.
Panik
Det är konstigt hur man ena stunden kan vara på topp och i nästa stund på botten. Men jag ska vara ärlig: jag känner mig som en väldigt misslyckad människa just nu.
Igår kunde jag som vanligt inte somna utan vred och vände mig. Efter ett x antal vridningar insåg jag att jag är den enda av mina vänner som ännu bor hemma. Hur jävla patetiskt är inte det? T.o.m. min syster som är otroligt mammakär hade flyttat hemifrån i min ålder. Hur fan gick det här till?
Är jag bara misslyckad, patetisk människa eller lat?
För så jävla svårt kan det väl inte vara att flytta härifrån? Man hör om kirunabor som sticker iväg. Varför gör inte jag det? Alla människor jag har pratat med har sagt att det är lättare att få jobb på plats än att jag sitter här och söker. Men det är väl mina pärons ord som ringer i öronen. "Du får inte flytta om du inte har ett jobb!" Men jag lider jue inte direkt av pengabrist, kan man väl inte göra om man har en egen ekonomisk rådgivare?
Och inte ville de att jag skulle ut och resa, men jag gjorde det iaf. Så vad väntar jag på?
Jag orkar inte bo hemma. Min mor och far är säkert jättesöta och gulliga men jag avskyr dessa frågor varje dag: "Vad ska vi äta?" och: "Vart ska du nu? Vad ska du göra idag?"
Privatliv, tack!
Jag tycker jue inte ens om att planera, men så länge jag bor i detta hus måste jag ha lagt upp mina planer för dagen lagom till 12:00 så min mor och far vet för då ska vi jue planera om matlagning och så ska jue deras åsikter räknas med i mina dagsplaner och argh, jag blir galen! Jag har jue för fan levt ensam i 5½, långt ifrån vänner och min familj. Jag stod på egna ben, jag var en egen individ. Jag handlade mat och lagade den, besökte städer som var mycket större än Stockholm. Om någonting gick fel hade jag ingenstans att vända mig förutom till mig själv.
Jag kan inte gå tillbaka till det här livet. Jag kvävs. Tre dagar var nog innan jag fick panik.
Eftertankar
Åååh... jag vill ut och resa igen!
Gud vet hur underbart det är att stå där på egna ben, alltid vara en främling i en okänd stad. Aldrig veta vad just denna dag har att erbjuda. Och alla underbara människor jag träffat... jag vill träffa er alla igen!
De "emigrerande" holländarna, de söta fransyskorna, de speciella engelskmännen, de roliga italienarna, de sarkastiska amerikanerna, de varmhjärtade schweizarna, de konstiga danskarna, de charmiga australienarna, de öppensinnade kanadensarna, grekerna med glimten-i-ögat och alla svenskar som kändes som bröder och systrar i vår nationalkänsla vi delade (du tycker aldrig så bra om Sverige som när du är utanför vårt lands gränser).
När man är på resande fot bemöts man av så mycket värme och omtänksamhet som är svår att finna någon annanstans. All reservation som vi svenskar vanligtvist gömmer oss bakom försvinner och en helt ny, underbar värld öppnar sig. Vågar man fråga om vägen kan det sluta med en väldigt intressant konversation.
Jag har länge pratat om att jag vill ut och resa, och att jag vill resa ensam. Men det är tydligen inte så vanligt i Sverige, Kiruna... i alla fall möttes jag av en fördomar och bombaderades av massa anledningar till varför man inte borde resa ensam. En anledning till varför jag bokade biljetten en vecka i förväg och berättade först om mina planer till min omgivning när biljetten låg i min hand - jag ville inte att någon skulle få mig att ångra mig.
Jag är glad att jag inte lyckades bli påverkad av min omgivning, och även om mina nära och kära kände sig förnämnda över hur jag skötte det är jag så glad att jag gjorde det på mitt sätt.
Jag kan resa världen runt ensam utan att vara rädd, men att göra någon annan sårad eller besviken är jag livrädd för. Varje mynt har två sidor.
Anledning nr 1 till varför du inte bör resa själv: Då har du ingen att dela upplevelsen med.
Nej, det är sant. Jag har inte en enda god vän som jag kan sitta hemma i Sverige med och skratta åt minnena eller vara nostalgisk med. Istället har jag en massa, massa människor runtom i hela världen som jag delar speciella stunder med. Både lokalbefolkning och turister på varje ställe jag besökte.
Anledning nr 2 till varför du inte bör resa själv: Du kommer känna dig så ensam.
Det där beror på hur man ser på det. Ja, jag har inte någon som känner mig och som jag vet kommer stå vid min sida oavsaett vad. På så sätt är du ensam.
Men ensam? Nej, du har folk omkring dig överallt. På stan, på hostel, på tåget... Och är du ensam söker sig människor till dig. Ensam ses på ett sätt som mindre hotfullt - dessutom är det en chans att inbjuda till en djupare och öppnare diskussion när man är på tu man hand, det vet vi jue alla.
Anledning nr 3 till varför du inte bör resa själv: Vad tråkigt du kommer ha det!
Saker blir vad man gör det till. Ja, mestadels av dagarna vandrade jag omkring själv. Men det var ett val jag gjorde - och jag tycker inte det är tråkigt att vara själv. Vissa dagar valde jag att vandra själv även om jag hade någon att spendera dagen med, och jag valde att gå och lägga mig istället för att följa med ut. Jag promenerar ensam i Kiruna, varför inte i Rom eller Paris där du kan fylla dagen med en massa sevärdheter?
Anledning nr 4 till varför du inte bör resa själv: Vad skrämmande att resa själv!
Jag ska erkänna: Jag var livrädd. När jag bokade min biljett darrade jag nästan, både av förväntan och av rädsla. Men när jag kom till Berlin försvann rädslan. Att resa i Europa är som att resa i Sverige, bara att kommunikationen kanske inte är lika enkel och kulturskillnader.
Jag personligen tyckte det snarare var befriande att resa själv - för första gången i mitt liv stod jag på helt egna ben utan att någon höll min hand. Och eftersom allting är så intensivt kunde jag vara helt mig själv. Ingen hade några förväntningar på mig och jag kunde vara surig och grinig utan att det påverkade någon.
Men nu ska jag inte säga åt alla att resa själv. Alla är vi olika, och jag hör till den kategorin av människor som föredrar att vara själv (även om det verkar vara av en minioritet). Men om du vill resa och har modet att stå på egna ben, gör det! Du ska inte behöva vänta tills någon har tid att dela med sig av sin tid till dig. Känns det rätt så är det nog rätt.
Som jag läste på Mikaelas blogg:
Each day is a gift, not a given right.
Ikväll ska jag ha ett mindre trevligt samtal som kommer dra ut på tiden. Jag har gjort detta gång på gång. Kommer nog aldrig slippa dessa samtal. Bättre kanske att skippa jaget och bara ge med sig? Slipper jag dessa samtal, men visserligen lär jag jue inte bli lycklig.
Aja, jag har mig själv att skylla i grund och botten.
Jag lever efter inställningen att när jag ligger på min dödsbädd ska jag inte ångra att jag inte gjort någonting. Självklart är jag inte stolt över allt jag har gjort i mitt liv, det är nog ingen, men hellre att jag ångrar det jag gjort än det jag aldrig gjorde.
En låt som inspirerat mig: Nordman - I nattens sista timme
Gud vet hur underbart det är att stå där på egna ben, alltid vara en främling i en okänd stad. Aldrig veta vad just denna dag har att erbjuda. Och alla underbara människor jag träffat... jag vill träffa er alla igen!
De "emigrerande" holländarna, de söta fransyskorna, de speciella engelskmännen, de roliga italienarna, de sarkastiska amerikanerna, de varmhjärtade schweizarna, de konstiga danskarna, de charmiga australienarna, de öppensinnade kanadensarna, grekerna med glimten-i-ögat och alla svenskar som kändes som bröder och systrar i vår nationalkänsla vi delade (du tycker aldrig så bra om Sverige som när du är utanför vårt lands gränser).
När man är på resande fot bemöts man av så mycket värme och omtänksamhet som är svår att finna någon annanstans. All reservation som vi svenskar vanligtvist gömmer oss bakom försvinner och en helt ny, underbar värld öppnar sig. Vågar man fråga om vägen kan det sluta med en väldigt intressant konversation.
Jag har länge pratat om att jag vill ut och resa, och att jag vill resa ensam. Men det är tydligen inte så vanligt i Sverige, Kiruna... i alla fall möttes jag av en fördomar och bombaderades av massa anledningar till varför man inte borde resa ensam. En anledning till varför jag bokade biljetten en vecka i förväg och berättade först om mina planer till min omgivning när biljetten låg i min hand - jag ville inte att någon skulle få mig att ångra mig.
Jag är glad att jag inte lyckades bli påverkad av min omgivning, och även om mina nära och kära kände sig förnämnda över hur jag skötte det är jag så glad att jag gjorde det på mitt sätt.
Jag kan resa världen runt ensam utan att vara rädd, men att göra någon annan sårad eller besviken är jag livrädd för. Varje mynt har två sidor.
Anledning nr 1 till varför du inte bör resa själv: Då har du ingen att dela upplevelsen med.
Nej, det är sant. Jag har inte en enda god vän som jag kan sitta hemma i Sverige med och skratta åt minnena eller vara nostalgisk med. Istället har jag en massa, massa människor runtom i hela världen som jag delar speciella stunder med. Både lokalbefolkning och turister på varje ställe jag besökte.
Anledning nr 2 till varför du inte bör resa själv: Du kommer känna dig så ensam.
Det där beror på hur man ser på det. Ja, jag har inte någon som känner mig och som jag vet kommer stå vid min sida oavsaett vad. På så sätt är du ensam.
Men ensam? Nej, du har folk omkring dig överallt. På stan, på hostel, på tåget... Och är du ensam söker sig människor till dig. Ensam ses på ett sätt som mindre hotfullt - dessutom är det en chans att inbjuda till en djupare och öppnare diskussion när man är på tu man hand, det vet vi jue alla.
Anledning nr 3 till varför du inte bör resa själv: Vad tråkigt du kommer ha det!
Saker blir vad man gör det till. Ja, mestadels av dagarna vandrade jag omkring själv. Men det var ett val jag gjorde - och jag tycker inte det är tråkigt att vara själv. Vissa dagar valde jag att vandra själv även om jag hade någon att spendera dagen med, och jag valde att gå och lägga mig istället för att följa med ut. Jag promenerar ensam i Kiruna, varför inte i Rom eller Paris där du kan fylla dagen med en massa sevärdheter?
Anledning nr 4 till varför du inte bör resa själv: Vad skrämmande att resa själv!
Jag ska erkänna: Jag var livrädd. När jag bokade min biljett darrade jag nästan, både av förväntan och av rädsla. Men när jag kom till Berlin försvann rädslan. Att resa i Europa är som att resa i Sverige, bara att kommunikationen kanske inte är lika enkel och kulturskillnader.
Jag personligen tyckte det snarare var befriande att resa själv - för första gången i mitt liv stod jag på helt egna ben utan att någon höll min hand. Och eftersom allting är så intensivt kunde jag vara helt mig själv. Ingen hade några förväntningar på mig och jag kunde vara surig och grinig utan att det påverkade någon.
Men nu ska jag inte säga åt alla att resa själv. Alla är vi olika, och jag hör till den kategorin av människor som föredrar att vara själv (även om det verkar vara av en minioritet). Men om du vill resa och har modet att stå på egna ben, gör det! Du ska inte behöva vänta tills någon har tid att dela med sig av sin tid till dig. Känns det rätt så är det nog rätt.
Som jag läste på Mikaelas blogg:
Each day is a gift, not a given right.
Ikväll ska jag ha ett mindre trevligt samtal som kommer dra ut på tiden. Jag har gjort detta gång på gång. Kommer nog aldrig slippa dessa samtal. Bättre kanske att skippa jaget och bara ge med sig? Slipper jag dessa samtal, men visserligen lär jag jue inte bli lycklig.
Aja, jag har mig själv att skylla i grund och botten.
Jag lever efter inställningen att när jag ligger på min dödsbädd ska jag inte ångra att jag inte gjort någonting. Självklart är jag inte stolt över allt jag har gjort i mitt liv, det är nog ingen, men hellre att jag ångrar det jag gjort än det jag aldrig gjorde.
En låt som inspirerat mig: Nordman - I nattens sista timme
Hemma igen
Kom fram till Sverige igen kl. 21:00 (SAS flyger snabbare än planerat!) den 17 augusti. Min farbror hämtade upp mig. Första natten i Sverige kunde jag inte sova, men tacka Gud för vårt underbara vatten!
Tre samtalsämnen jag tjatat ihjäl folk med under min resa:
1. Det svenska vattnet - Saknade vattnet redan första dagen med det äckliga flaskvattnet!
2. Min allergi - Dubbel dos med allergitabletter räckte inte, jag har snorat och hostat hela resan igenom. Stackars mina rumskompisar.
3. Snus - Första dagen utan snus grät jag av frustration. Sedan behandlade jag snusen som en gammal älskare som jag inte kunde glömma. Jag drömde om snus. Vissa dagar ville jag hem till Sverige bara så att jag kunde köpa snus. Nu äntligen kan jag kalla mig fri från snusberoendet! (Ja, jag köpte en dosa på Arlanda. Tog denna efterlängtade snus under läppen och kände... varför? Det här är inte så gott som jag minns i mina drömmar. Nu vill jag aldrig börja snusa igen.)
Den 18 augusti spenderade jag min förmiddag på Arlanda i väntan på flyget som skulle ta mig hem till kylan. Jag spenderade mestadelen av tiden i telefon med Erik (ca 1½ timme). Jag och hans mamma pratade om Holland med honom som mellanhand, riktigt underhållande :)
Landningen skedde med någon turbulens. Jag började må illa och höll mig hårt fast vid armstöden, bad till Gud att jag inte skulle spy. Gud lyssnade till mina böner, jag landade med frukosten kvar.
Mor gav mig en kram, pappa hade tagit ledigt eftermiddagen för min skull. Jag bar min ryggsäck för sista gången innan jag skulle packa upp det liv jag levt de senaste 5½ veckorna.
Väl hemma åt jag mackor med bregott, hård gul ost och italiensk skinka. Jag behövde inte längre leva på bröd med marmelad eller nutella! Samtidigt packade jag upp gåvorna jag tagit med hem åt mina päron; pasta från Italien, ett genant förkläde åt far från Italien, kryddor från Grekland, grekisk delikates från Grekland, duk av 100 silke till mor från Grekland och slutligen belgisk choklad som naturligtvist kom från Belgien.
Far bombaderade mig med frågor om de olika städerna, skröt om sin geografi-kunskap då han frågade om floder och annat som fick mig att klia mig i skallen. Jag har lätt att komma ihåg siffror - men namn är omöjligt.
De kikade på mina kartor som jag dragit med mig hem, far mer koncentrerat än mor. Dessa kartor som varit min livlina de senaste 5 veckorna. Nu ligger de på en hög på golvet, ovetandes om jag ska spara dem som minne eller slänga dem - de är ganska slitna.
Mot kvällen grillade far åt mig och jag var överlycklig över att få äta kött igen - jag har mestadels levt på en vegetarisk diet med bröd som huvudbas. Nu kalasade jag i flintastek och potatisgratis med italienskt vin. Efter det blev det en lång bildvisning - jag tog "bara" 800 bilder.
Den närmsta veckan ska jag lata mig och spendera min tid åt kaffedejter med vänner och en eventuell utgång. Sedan får jag väl försöka ta itu med mitt liv och göra något vettigt. Men det finns så mycket roligt och intressant här i livet och så många val! Varför kan man inte bar glida på ett bananskal? ;p
Tre samtalsämnen jag tjatat ihjäl folk med under min resa:
1. Det svenska vattnet - Saknade vattnet redan första dagen med det äckliga flaskvattnet!
2. Min allergi - Dubbel dos med allergitabletter räckte inte, jag har snorat och hostat hela resan igenom. Stackars mina rumskompisar.
3. Snus - Första dagen utan snus grät jag av frustration. Sedan behandlade jag snusen som en gammal älskare som jag inte kunde glömma. Jag drömde om snus. Vissa dagar ville jag hem till Sverige bara så att jag kunde köpa snus. Nu äntligen kan jag kalla mig fri från snusberoendet! (Ja, jag köpte en dosa på Arlanda. Tog denna efterlängtade snus under läppen och kände... varför? Det här är inte så gott som jag minns i mina drömmar. Nu vill jag aldrig börja snusa igen.)
Den 18 augusti spenderade jag min förmiddag på Arlanda i väntan på flyget som skulle ta mig hem till kylan. Jag spenderade mestadelen av tiden i telefon med Erik (ca 1½ timme). Jag och hans mamma pratade om Holland med honom som mellanhand, riktigt underhållande :)
Landningen skedde med någon turbulens. Jag började må illa och höll mig hårt fast vid armstöden, bad till Gud att jag inte skulle spy. Gud lyssnade till mina böner, jag landade med frukosten kvar.
Mor gav mig en kram, pappa hade tagit ledigt eftermiddagen för min skull. Jag bar min ryggsäck för sista gången innan jag skulle packa upp det liv jag levt de senaste 5½ veckorna.
Väl hemma åt jag mackor med bregott, hård gul ost och italiensk skinka. Jag behövde inte längre leva på bröd med marmelad eller nutella! Samtidigt packade jag upp gåvorna jag tagit med hem åt mina päron; pasta från Italien, ett genant förkläde åt far från Italien, kryddor från Grekland, grekisk delikates från Grekland, duk av 100 silke till mor från Grekland och slutligen belgisk choklad som naturligtvist kom från Belgien.
Far bombaderade mig med frågor om de olika städerna, skröt om sin geografi-kunskap då han frågade om floder och annat som fick mig att klia mig i skallen. Jag har lätt att komma ihåg siffror - men namn är omöjligt.
De kikade på mina kartor som jag dragit med mig hem, far mer koncentrerat än mor. Dessa kartor som varit min livlina de senaste 5 veckorna. Nu ligger de på en hög på golvet, ovetandes om jag ska spara dem som minne eller slänga dem - de är ganska slitna.
Mot kvällen grillade far åt mig och jag var överlycklig över att få äta kött igen - jag har mestadels levt på en vegetarisk diet med bröd som huvudbas. Nu kalasade jag i flintastek och potatisgratis med italienskt vin. Efter det blev det en lång bildvisning - jag tog "bara" 800 bilder.
Den närmsta veckan ska jag lata mig och spendera min tid åt kaffedejter med vänner och en eventuell utgång. Sedan får jag väl försöka ta itu med mitt liv och göra något vettigt. Men det finns så mycket roligt och intressant här i livet och så många val! Varför kan man inte bar glida på ett bananskal? ;p
28, 29, 30, 31 - Paris, Bryssel, Amsterdam
Woho! Tobias ändrade tagentbordsinställningarna så nu kan jag skriva riktigt svenska... coolt!
Dag 28 - Paris:
Nu började jag bli plågsamt trött. Kikade på Notre Dame och vadrade längst marknadsstånden vid Bastille. Köpte en croissont och softade.
Därefter promenerade jag till Louvren där jag promenerade omkring i sakert 3h - det var gigantiskt! Först kikade jag på allt väldigt intresserat och koncentrerat, men mot slutet blev jag så slut att jag bara tog mig till de kända foremalen - Mona Lisa, Afrodite, Döende slaven. Sedan tog jag mig ut till solen igen.
Träffade värsta sortens människa: halvt fransk, halvt italiensk. Usch... han är nog den äckligaste jag träffat hittills. Men alla kan jue inte vara trevliga och söta.
Blev en tidig kväll for mig. Tvättade och sedan sov jag 12h - det var helt underbart.
Dag 29 - Paris/Bryssel:
Kände mig utvilad efter 12h sömn och började bege mig mot Eiffeltornet. Kikade på platser och parker som tipsades i min karta under vägen dit, bl.a. Pantheon - det är så bra att alla museum i Paris är gratis för oss ungdomar!
Efter ca 2h promenad kom jag fram till Eiffeltornet. Det var stort... men annars så kändes väl det inte något speciellt. Förutom att det var fullt med turister och tiggare där. Det var det jobbiga med Paris - så många tiggare på alla turistplatser!
Fortsatte promenera mot frihetsgudinnan. Åt lunch efter vägen och där kunde de inte engelska, sa fick en panini istället för en baguett :(
Väl framme vid den lilla frihtsgudinnan köpte jag ett tunnelbanekort och åkte runt till övriga turistmål i Paris. Kikade även på Moulin Rouge - och omkring där finns bara sexshopar och ett sexmuseum som tyvärr kostade, så jag gick aldrig in.
Efter att ha varit ute i ca 6 och en halv timme tog jag mig tilbaka till mitt hostel och begav mig till tågstationen. Fick dock veta att det skulle kosta mig ca 25euro att åka från Paris tågstation till Bryssel - aldrig att jag skulle betala det priset!
Tågmannen hittade dock en biljett åt mig till Bryssel for 5euro som gick från flygplatsen, så jag tog mig dit och tog det tåget istället.
Under tågresan från Paris till Bryssel lyckades jag för första gangen hamna i en vagn fylld med småbarn. Inte de söta utan de som skrek under hela färden. Jag höll på att bli galen! Tur att resan bara tog 1h, annars hade jag nog tagit livet av mig.
Väl framme hjälpte en mycket trevlig och gullig busschaufför mig till mitt hostel. Där pratade jag med några kanadensiska tjejer och australienska - det kändes faktiskt riktigt bra att få prata med tjejer! Var ett tag sedan nu, och de var jättetrevliga och gulliga.
Men gick och la mig tidigt igen - slut som valigt.
Dag 30 - Bryssel:
Tog mig upp hyffsat tidigt (som vanligt) så jag kunde utnyttja gratis Interet utan att behöva köa. Satt där i säkert en timme innan jag promenerade hit och dit omkring i det historiska cetrumet. Efter lunch tog jag mig till Eu-parlamentet - ett ställe där de t.o.m. tvättar väggarna, helt galet! Orkade dock aldrig gå in utan gick bara förbi untanför.
Hittade en fin park där jag upptäckte att jag helt glömt bort Eriks födelsedag - igen! Jag dålig, mycket dåligt.
För övrigt gjorde jag inte mycket mer. Träffade ett par trevliga italienare på hostlet som bodde nära Alperna. Bev ditbjuden då jag sa att jag skulle vilja se Alperna på när håll. Så nu har man 2 ställen i Italien med boende om inte annat ;p
Men jag smakade en belgisk öl, sedan gick jag och la mig. Så less på att resa! Den natten längtade jag bara till nästa dag då jag skulle möta Tobias och få bo i ett riktigt hem med hemlagad mat igen.
Dag 31 - Bryssel/Amsterdam/Nijmeden:
Åt alldeles för mycket till frukost igen (gratis frukostbuffe), men lyckades promenera till tågstionen i alla fall. Det var kallt i tåget och när jag kom fram till Amsterdam regnade det - första dagen med regn! Jag frös i Bryssel när jag hade 21 grader, så ni kan gissa hur kallt jag tyckte det var med Amsterdam.
Promenerade omkring men gick aldrig in till Anne Franks hus - kostade för mycket och var alldeles för lång kö. Gick inte heller in till någon Coffeshop. Mitt favoritställe var en kyrka där de spelade orgelmusik. Riktigt mysigt i regnet :)
Som vanligt började en man prata med mig när jag satte mig vid torget fatt iaktta människor. Annars hände inget spännande.
Omkring 19:00 tog jag tåget mot Nijmeden. Träffade en riktigt trevlig kille som också var intresserad av teater och musikaler. Hade en riktigt trevlig pratstund, i ännu ett iskallt tåg ;p
Framme i Nijmeden fick jag vänta 2h innan Tobias kom fram. Satt bara och läste... och frös. Ni kan gissa om jag var glad när jag äntligen kom fram till Tobias hem och fick en säng och ett varmt täcke.
Så nu är mitt resande slut... och det känns skönt. Idag har jag gjort absolut igenting, och sov en timme nu på dagen. Så skönt att göra ingenting!
Dag 28 - Paris:
Nu började jag bli plågsamt trött. Kikade på Notre Dame och vadrade längst marknadsstånden vid Bastille. Köpte en croissont och softade.
Därefter promenerade jag till Louvren där jag promenerade omkring i sakert 3h - det var gigantiskt! Först kikade jag på allt väldigt intresserat och koncentrerat, men mot slutet blev jag så slut att jag bara tog mig till de kända foremalen - Mona Lisa, Afrodite, Döende slaven. Sedan tog jag mig ut till solen igen.
Träffade värsta sortens människa: halvt fransk, halvt italiensk. Usch... han är nog den äckligaste jag träffat hittills. Men alla kan jue inte vara trevliga och söta.
Blev en tidig kväll for mig. Tvättade och sedan sov jag 12h - det var helt underbart.
Dag 29 - Paris/Bryssel:
Kände mig utvilad efter 12h sömn och började bege mig mot Eiffeltornet. Kikade på platser och parker som tipsades i min karta under vägen dit, bl.a. Pantheon - det är så bra att alla museum i Paris är gratis för oss ungdomar!
Efter ca 2h promenad kom jag fram till Eiffeltornet. Det var stort... men annars så kändes väl det inte något speciellt. Förutom att det var fullt med turister och tiggare där. Det var det jobbiga med Paris - så många tiggare på alla turistplatser!
Fortsatte promenera mot frihetsgudinnan. Åt lunch efter vägen och där kunde de inte engelska, sa fick en panini istället för en baguett :(
Väl framme vid den lilla frihtsgudinnan köpte jag ett tunnelbanekort och åkte runt till övriga turistmål i Paris. Kikade även på Moulin Rouge - och omkring där finns bara sexshopar och ett sexmuseum som tyvärr kostade, så jag gick aldrig in.
Efter att ha varit ute i ca 6 och en halv timme tog jag mig tilbaka till mitt hostel och begav mig till tågstationen. Fick dock veta att det skulle kosta mig ca 25euro att åka från Paris tågstation till Bryssel - aldrig att jag skulle betala det priset!
Tågmannen hittade dock en biljett åt mig till Bryssel for 5euro som gick från flygplatsen, så jag tog mig dit och tog det tåget istället.
Under tågresan från Paris till Bryssel lyckades jag för första gangen hamna i en vagn fylld med småbarn. Inte de söta utan de som skrek under hela färden. Jag höll på att bli galen! Tur att resan bara tog 1h, annars hade jag nog tagit livet av mig.
Väl framme hjälpte en mycket trevlig och gullig busschaufför mig till mitt hostel. Där pratade jag med några kanadensiska tjejer och australienska - det kändes faktiskt riktigt bra att få prata med tjejer! Var ett tag sedan nu, och de var jättetrevliga och gulliga.
Men gick och la mig tidigt igen - slut som valigt.
Dag 30 - Bryssel:
Tog mig upp hyffsat tidigt (som vanligt) så jag kunde utnyttja gratis Interet utan att behöva köa. Satt där i säkert en timme innan jag promenerade hit och dit omkring i det historiska cetrumet. Efter lunch tog jag mig till Eu-parlamentet - ett ställe där de t.o.m. tvättar väggarna, helt galet! Orkade dock aldrig gå in utan gick bara förbi untanför.
Hittade en fin park där jag upptäckte att jag helt glömt bort Eriks födelsedag - igen! Jag dålig, mycket dåligt.
För övrigt gjorde jag inte mycket mer. Träffade ett par trevliga italienare på hostlet som bodde nära Alperna. Bev ditbjuden då jag sa att jag skulle vilja se Alperna på när håll. Så nu har man 2 ställen i Italien med boende om inte annat ;p
Men jag smakade en belgisk öl, sedan gick jag och la mig. Så less på att resa! Den natten längtade jag bara till nästa dag då jag skulle möta Tobias och få bo i ett riktigt hem med hemlagad mat igen.
Dag 31 - Bryssel/Amsterdam/Nijmeden:
Åt alldeles för mycket till frukost igen (gratis frukostbuffe), men lyckades promenera till tågstionen i alla fall. Det var kallt i tåget och när jag kom fram till Amsterdam regnade det - första dagen med regn! Jag frös i Bryssel när jag hade 21 grader, så ni kan gissa hur kallt jag tyckte det var med Amsterdam.
Promenerade omkring men gick aldrig in till Anne Franks hus - kostade för mycket och var alldeles för lång kö. Gick inte heller in till någon Coffeshop. Mitt favoritställe var en kyrka där de spelade orgelmusik. Riktigt mysigt i regnet :)
Som vanligt började en man prata med mig när jag satte mig vid torget fatt iaktta människor. Annars hände inget spännande.
Omkring 19:00 tog jag tåget mot Nijmeden. Träffade en riktigt trevlig kille som också var intresserad av teater och musikaler. Hade en riktigt trevlig pratstund, i ännu ett iskallt tåg ;p
Framme i Nijmeden fick jag vänta 2h innan Tobias kom fram. Satt bara och läste... och frös. Ni kan gissa om jag var glad när jag äntligen kom fram till Tobias hem och fick en säng och ett varmt täcke.
Så nu är mitt resande slut... och det känns skönt. Idag har jag gjort absolut igenting, och sov en timme nu på dagen. Så skönt att göra ingenting!
En vecka kvar...
Orkar inte skriva mer om mina dagar... men nu ar det bara 1 vecka tills jag kommer hem igen, woho! Och har bara 1 natt kvar pa hostel... ska bli SA skont att fa bo i en egen sang igen utan en massa folk omkring sen! Aven om jag kommer vara pa besok hos Tobias sa ar det iaf inte hostelmiljo...
Jag skulle nog aldrig orka resa omkring langre an 1 manad - nu ar jag slut!
25, 26, 27 - Bratislava, Zurich, Paris
Dag 25 - Bratislava:
Mark akte vidare sa denna dag fick jag spendera ensam. Knatade omkring pa de mysiga gatorna i Bratislava och njot i solskenet. Latade mig riktigt! Traffade ytterligare nagra hollandare som gav mig deras nummer och ville att jag skulle ringa nar jag kommer dit, hum...
Gick tillbaka till hostlet hyffsat tidigt och satt vid datorn i sakert 2h for att fixa en billig flygbiljett hem. Omkring 1700kr for att komma fran Amsterdam till Kiruna, det tyckte jag inte var sa farligt! Med tanke att det kostade mig 1300kr att komma fran Kiruna till Berlin med tag...
Sedan tog jag mig till tagstationen och borjade min resa mot Schweiz. Pa nattaget pratade jag med en kille som kom fran Mexiko men studerade i Wien. Vi hade aven en hysteriskt rolig gubbe i vagnen som inte kunde nagon engelska - men han skulle anda prata om mig! Och han pratade konstant!
Men till slut fick vi sova, nar han hoppade av i Salzburg ;p
Dag 26 - Zurich:
Taget var forsenat sa kom aldrig pa taget till Bern. Istallet vantade jag med Jorge pa hans kompis och nar hans kompis kom till platsen erbjod han mig att fa sova i hans lagenhet... och jag sa sjalvklart ja - billigt ar bra!
Sa jag umgicks med Jorge hela dagen. Pa formiddagen var vi med hans kompis och at frukost i hans lagenhet och slappade, var till universitet. Men nar han skulle jobba sa promenerade jag och Jorge runt omkring i Zurich, vilket var en trevlig liten stad - som Bratislava! Och sa slappade vi lite och jag somnade pa grasmattan i solskenet.
Mot kvallen blev det party med en massa schweisiska manniskor. En kille studerade svenska - han ska till Sverige och plugga - sa fick prata lite svenska igen, woho! Efter att ha druckit lite ol och rom pa en grasmatta akte vi till en pub. Blev en seen kvall.
Dag 27 - Zurich/Paris:
Bakis och med lite somn packade jag min vaska och tog mig till tagstationen. Det kostade mkt att ta mig till PAris, men jag hade jue bestamt mig for att jag ville se Paris sa jag betalade priset.
Kom fram pa kvallen och insag att det var alldeles for dyrt att aka till England. Fixade ett hostel och tog mig dit. Detta var ocksa dyrt, och det var forbjudet med alkohol - what?! Jag som hade kopt mig lite fransk rosevin att slappa med...
Annars gjorde jag inte mycket den dagen faktiskt...
Dag 21, 22, 23, 24 - Sofia, Belgrad, Budapest, Bratislava
Dag 21 - Sofia
Hade en otorligt rolig frukost med italienarna jag traffade dagen innan. Efter en lang frukost tog jag mig ut och kikade pa staden. Sofia kandes valdigt modern (eftersom staden blivit bombad sa manga ganger finns inte sa manga historiska byggnader kvar). Inte den roligaste staden, men nu har jag sett den i alla fall.
Tillbaka pa hostlet traffade jag en engelskman som ocksa skulle med nattaget till Belgrad. Sa vi promenerade dit tillsammans. Val pa taget fick jag sova med en massa gubbar - haha. Som tur var sa var de bara gubbar och inte snuskgubbar ;p
Dag 22 - Belgrad
Jag hade tur, taget var forsenat sa vi kom fram forst kl 7 (skulle egentligen kommit fram kl 5). Sprang pa engelskamannen och 2 danskar och vi drack kaffe och cihllade. Jag var tvungen att vanta tills turistinformationen oppnade kl 9 for att hamta min karta.
Nar jag val fatt den promenerade jag lite pa mafa. Oplanerat sprang jag pa engelskamannen och danskarna igen, sa det blev liksom bara att jag umgicks med dem hela dagen. Aven fast de inte riktigt var min typ av manniskor - drack massa ol och rokte ca 3 paket om dagen (per person). Fast Belgrad kandes lite trakigt, kandes som Sofia ungefar. Modern.
Men vi hade en trevlig middag. Jag blev nagot lullig och nar jag skulle betala vaxlade servitoren bara mina pengar - vilket jag upptackte forst pa tagstationen. Pinsamt! Sa var en valdigt billig dag for mig.
Tog nattaget till Budapest. Satt i samma kupe som nagon Serb som forsokte ragga pa mig - blah! Men han lat mig vara till slut och jag sov som ett barn.
Dag 23 - Budapest
Kom fram kl 5 och nyvaken tog jag mig till mitt hostel. Jag kunde itne checka in sa fick proemenera runt i staden en 6h, sedan kom jag tillbaka och sov en timme.
Efter min lilla sovstund gick jag till Europas storsta synagoga - som inte alls var stor om man jamfor med kristna kyrkor.
Alskade Budapest, riktigt vacker stad!
Kom tillbaka till hostlet och traffade ett par svenskar - riktigt, riktigt svenskar. De var blonda och blaogda. Sa jag umgicks med dem och en indie och hans flickvan fran Singapor. Vi drack ol och gick ut. Trevlig kvall faktiskt, fast vi kom hem sent.
Dag 24 - Bratislava
Vaknade upp panikslagen och fick kasta ihop mina saker och sedan ta mig till tagstationen. Hade dock god tid pa mig innan taget gick. 2 och en halv timme senare kom jag fram till Bratislava. Trott traffade jag Mark, engelskmannen jag umgicks med i Neapel, och vi umgicks hela dagen (vart mote var planerat).
Vi promenerade omkring och jag alskar verkligen Bratislava. Staden ar liten, sa du hinner se allt pa en dag. Men denna stad ar sa tyst och paminner sa mycket om Sverige - sa lite hemlangtan har jag hunnit fa.
Eftersom Bratislava ar sa billigt at jag en riktigt god middag och vi testade Slovakiskt vin (inte det basta). En lugn och mysig dag.
Hade en otorligt rolig frukost med italienarna jag traffade dagen innan. Efter en lang frukost tog jag mig ut och kikade pa staden. Sofia kandes valdigt modern (eftersom staden blivit bombad sa manga ganger finns inte sa manga historiska byggnader kvar). Inte den roligaste staden, men nu har jag sett den i alla fall.
Tillbaka pa hostlet traffade jag en engelskman som ocksa skulle med nattaget till Belgrad. Sa vi promenerade dit tillsammans. Val pa taget fick jag sova med en massa gubbar - haha. Som tur var sa var de bara gubbar och inte snuskgubbar ;p
Dag 22 - Belgrad
Jag hade tur, taget var forsenat sa vi kom fram forst kl 7 (skulle egentligen kommit fram kl 5). Sprang pa engelskamannen och 2 danskar och vi drack kaffe och cihllade. Jag var tvungen att vanta tills turistinformationen oppnade kl 9 for att hamta min karta.
Nar jag val fatt den promenerade jag lite pa mafa. Oplanerat sprang jag pa engelskamannen och danskarna igen, sa det blev liksom bara att jag umgicks med dem hela dagen. Aven fast de inte riktigt var min typ av manniskor - drack massa ol och rokte ca 3 paket om dagen (per person). Fast Belgrad kandes lite trakigt, kandes som Sofia ungefar. Modern.
Men vi hade en trevlig middag. Jag blev nagot lullig och nar jag skulle betala vaxlade servitoren bara mina pengar - vilket jag upptackte forst pa tagstationen. Pinsamt! Sa var en valdigt billig dag for mig.
Tog nattaget till Budapest. Satt i samma kupe som nagon Serb som forsokte ragga pa mig - blah! Men han lat mig vara till slut och jag sov som ett barn.
Dag 23 - Budapest
Kom fram kl 5 och nyvaken tog jag mig till mitt hostel. Jag kunde itne checka in sa fick proemenera runt i staden en 6h, sedan kom jag tillbaka och sov en timme.
Efter min lilla sovstund gick jag till Europas storsta synagoga - som inte alls var stor om man jamfor med kristna kyrkor.
Alskade Budapest, riktigt vacker stad!
Kom tillbaka till hostlet och traffade ett par svenskar - riktigt, riktigt svenskar. De var blonda och blaogda. Sa jag umgicks med dem och en indie och hans flickvan fran Singapor. Vi drack ol och gick ut. Trevlig kvall faktiskt, fast vi kom hem sent.
Dag 24 - Bratislava
Vaknade upp panikslagen och fick kasta ihop mina saker och sedan ta mig till tagstationen. Hade dock god tid pa mig innan taget gick. 2 och en halv timme senare kom jag fram till Bratislava. Trott traffade jag Mark, engelskmannen jag umgicks med i Neapel, och vi umgicks hela dagen (vart mote var planerat).
Vi promenerade omkring och jag alskar verkligen Bratislava. Staden ar liten, sa du hinner se allt pa en dag. Men denna stad ar sa tyst och paminner sa mycket om Sverige - sa lite hemlangtan har jag hunnit fa.
Eftersom Bratislava ar sa billigt at jag en riktigt god middag och vi testade Slovakiskt vin (inte det basta). En lugn och mysig dag.
Dag 16, 17, 18, 19 & 20 - Neapel, Aten, ingenmansland
Dag 16 - Neapel
Vaknade upp pa soffan och hade sovit fortraffligt! Borjade prata med min "rumskompis" , en engelskman, och vi kom bra overrens sa vi bestamde oss for att spendera dagen ihop.
Vi akte till Sorrento for att lamna hans saker, sedan akte vi till ett litet stalle som var underbart vackert! Husen klattrade upp langst bergsvaggen och havet underbart blatt. Vi tog ss ned och badade mer an vi solade.. man blev blot av svett efter 5 minuter (nej, jag ar inte den fraschast dessa tider).
Efter en udnderbar dag pa stranden akte vi tillbaka till Sorrento, at min sista pasta och satt vid kajen och pratade. Inget speciellt hande den dagen, men var absolut vart en dag "ledig" (igen).
Dag 17 - Neapel/Bari
Vaknade upp tidigt och akte till stationen. Efter nagra timmars tagtur var jag framme i Bari dar vivar ett x antal backpackers som sokte oss till farjan.
Vi betalade det dyra priset for en biljett, sedan blev det ytterligare en vantan. Jag tog med mig min ryggsack ch vandrade in mot centrum for att fa mig en sista italiensk glass. Den var jattegod! Rakde dock ta kaffeglass istallet for choklad, men men...
Efter mycket om och men kom jag ombord. Jag var valdigt osocial ochlaste. Forsokte lagga mig tidigt, men lyckades hamna bredvid en unge som skrek natten igenom. Usch.
Dag 18 - Patras/Aten
Tappade 1h, sa kom fram 12:30 i Patras. Aterigen var vi ett x antal backpackers som tog oss till tagstationen . Vi hamnade pa ett litet, litet tag utan AC, sa det var en valdigt varm tur!
Tagbyte (till en med AC) och till slut omkring 18:00 var vi framme i Aten. Jag gick vilse i min jakt pa Trolley Bus, aldrig hort det forut! Men man lar sig alltid nagot nytt.
Val framme pratade jag med lite folk, men nar de skulle dra ut gick jag och la mig - trots att de ville ha med mig. Men jag var trott, och var inte alls sugen for party. Dessutom "maste" jag jue stiga upp sa tidigt jamnt.
Dag 19 - Aten
Vaknade upp tidigt, at min frukost och tog mig ut i hettan. Jag hade tur och det blaste ganska mycket den dagen, sa det blev inte olidligt varmt. Utan... ja, varmt bara.
Sag Akroppolis och gick omkring i staden pa de historiska platserna. Fran Atens kullar sagjagattstaden var gigantisk! Tog mig dock bara omkring i centrum och pa turiststallena.
At en valdigt dyr, men god, lunch. Tyckte jag fortjanade det efter 20 dagars snalande. Sedan tog jag mig mot tagstationen. Kommunikationsproblem (ingen pa tagstationer kan prata engelska) upptackte jag att det taget jag tankt ta kravde reservation. Sa istallet hamnade jag pa ett senare tag. Men kom ivag i all fall och slapp sova pa en tagstation.
Dag 20 - Nagonstans i Grekland (vet vars, men kan inte stava)
Kom framomkring 7 pa morgonen. Jag hade traffat ett par fransyskor dagen innan och vi tog oss till ett torn dar vi slappade hela dagen. Vi fick kompisar ocksa - tre herrelosa vovvar. De var snalla mot oss och lag bara i narheten utan att stora oss, men sa fort nagon kom nara oss skallade de - haha!
Sa en dag forsvann i vantan pa taget. Kl. 17:00 hoppade vi pa. Hamnade i samma vagn som en otroligt cool grekisk kvinna, sa var en mycket trevlig resa!
Val framme tog vi en taxi till vart hostel (vi hade bokat ihop). Dar bjods pa gratisdrink och jag traffade ett par italienska killar som var hysterisk roliga. De skulle cykla till Istanbul! Helt galna, men otroligt charmig ide om inte annat.
Vaknade upp pa soffan och hade sovit fortraffligt! Borjade prata med min "rumskompis" , en engelskman, och vi kom bra overrens sa vi bestamde oss for att spendera dagen ihop.
Vi akte till Sorrento for att lamna hans saker, sedan akte vi till ett litet stalle som var underbart vackert! Husen klattrade upp langst bergsvaggen och havet underbart blatt. Vi tog ss ned och badade mer an vi solade.. man blev blot av svett efter 5 minuter (nej, jag ar inte den fraschast dessa tider).
Efter en udnderbar dag pa stranden akte vi tillbaka till Sorrento, at min sista pasta och satt vid kajen och pratade. Inget speciellt hande den dagen, men var absolut vart en dag "ledig" (igen).
Dag 17 - Neapel/Bari
Vaknade upp tidigt och akte till stationen. Efter nagra timmars tagtur var jag framme i Bari dar vivar ett x antal backpackers som sokte oss till farjan.
Vi betalade det dyra priset for en biljett, sedan blev det ytterligare en vantan. Jag tog med mig min ryggsack ch vandrade in mot centrum for att fa mig en sista italiensk glass. Den var jattegod! Rakde dock ta kaffeglass istallet for choklad, men men...
Efter mycket om och men kom jag ombord. Jag var valdigt osocial ochlaste. Forsokte lagga mig tidigt, men lyckades hamna bredvid en unge som skrek natten igenom. Usch.
Dag 18 - Patras/Aten
Tappade 1h, sa kom fram 12:30 i Patras. Aterigen var vi ett x antal backpackers som tog oss till tagstationen . Vi hamnade pa ett litet, litet tag utan AC, sa det var en valdigt varm tur!
Tagbyte (till en med AC) och till slut omkring 18:00 var vi framme i Aten. Jag gick vilse i min jakt pa Trolley Bus, aldrig hort det forut! Men man lar sig alltid nagot nytt.
Val framme pratade jag med lite folk, men nar de skulle dra ut gick jag och la mig - trots att de ville ha med mig. Men jag var trott, och var inte alls sugen for party. Dessutom "maste" jag jue stiga upp sa tidigt jamnt.
Dag 19 - Aten
Vaknade upp tidigt, at min frukost och tog mig ut i hettan. Jag hade tur och det blaste ganska mycket den dagen, sa det blev inte olidligt varmt. Utan... ja, varmt bara.
Sag Akroppolis och gick omkring i staden pa de historiska platserna. Fran Atens kullar sagjagattstaden var gigantisk! Tog mig dock bara omkring i centrum och pa turiststallena.
At en valdigt dyr, men god, lunch. Tyckte jag fortjanade det efter 20 dagars snalande. Sedan tog jag mig mot tagstationen. Kommunikationsproblem (ingen pa tagstationer kan prata engelska) upptackte jag att det taget jag tankt ta kravde reservation. Sa istallet hamnade jag pa ett senare tag. Men kom ivag i all fall och slapp sova pa en tagstation.
Dag 20 - Nagonstans i Grekland (vet vars, men kan inte stava)
Kom framomkring 7 pa morgonen. Jag hade traffat ett par fransyskor dagen innan och vi tog oss till ett torn dar vi slappade hela dagen. Vi fick kompisar ocksa - tre herrelosa vovvar. De var snalla mot oss och lag bara i narheten utan att stora oss, men sa fort nagon kom nara oss skallade de - haha!
Sa en dag forsvann i vantan pa taget. Kl. 17:00 hoppade vi pa. Hamnade i samma vagn som en otroligt cool grekisk kvinna, sa var en mycket trevlig resa!
Val framme tog vi en taxi till vart hostel (vi hade bokat ihop). Dar bjods pa gratisdrink och jag traffade ett par italienska killar som var hysterisk roliga. De skulle cykla till Istanbul! Helt galna, men otroligt charmig ide om inte annat.
