Trött, tröttare, Fjällis
Jag är ännu trött som ett jävla djur. Skulle vilja lägga mig i sägen igen och sova bort hela den här dagen med! Funderar på om det är varmt ute i solen idag med. Här inne i mitt rum är det kallt som fasiken. Har stängt av elementen som jag brukar under sommaren, men tydligen är det inte tillräckligt varmt för det.
Så jäkla skönt att ligga ute och sova i alla fall! Igår så gjorde jag inte mer än låg ute och pratade i telefon. Gick jättebra för mig att prata i telefon, var så jävla trött att jag knappt hörde vad människan sa. Tur att man är så pass bra kompisar att man inte måste ha något viktigt att prata om. Längtar tills augusti när jag kan hälsa på honom igen.
Nej, nu ska jag nog gå ut en sväng och kika läget, annars lär jag nog lägga mig under täcket igen!
Klåparen
Nu blir det väl att ta sin återställare, kanske man blir lite piggare! Sen festival, festival :)
Du går på ditt oefterhärmliga sätt
Över skolgårdens grus för dig själv
I ditt nyklippta hår, likt en irländsk idols
Din spegelbild i fönsterglas
Beundrar varje steg du tar
Och så blinkar det till
Gröna, röda, gula ljus
Du var på nålar när du kom
Med ditt insmugglade rus
Och så släcker dom ner, för en sista stilla chans
Och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans
Och allt är som förut
Och du minns den du var med förakt, lite hat
Och man blir lik sin mor eller far
Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår
Men i själen din ja långt, långt in ekar tonåringens vrål
Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Och du var ensam när du kom, nu har magin brunnit ut
Och så släcker dom ner
Alla skyltar alla ljus
Och när parken ligger tom, inser du att din kväll just tagit slut
Och allting är som förut
Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker dom ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut
Festivalfredagen
Dagen började med sol, sol, sol! Sedan kom syster hem till lunchen och hämtade mig så gick vi Team Sportia loppet. Vi vann ingenting, förutom att vi kanske fick bort några kalorier... som dock kom tillbaka till kvällen.
Efter att ha spenderat hela dagen ute i solen kom vi hem och jag och pappa gled lite bil (vi skulle hämta pizza). Efter stora klädångest blev det dags för mousserat vin och jordgubbar. Var dock för mätt för jordgubbar, men det var nice :)
Upp till festivalområdet och snurrade omkring. Träffade alla och ingen. Faktiskt gick kvällen jävla fort, och roligt var det :) Sedan blev det efterfest och jag slocknade omkring 6 på morgonen kan jag gissa. Upp klockan 11 och ut på stan fatt springa ärenden åt syrran. Kände mig hyffsat pigg då faktiskt! Men när jag kom hem sen var jag så trött som jag aldrig varit förut.
Dags för omgång nummer två. Känner mig inte så jävla på nu om jag ska vara ärlig, men blir nog roligt när jag väl kommer igång. Syster vet ännu inte om hon vill gå ut, hon mår inte så bra... får hoppas att hon känner mig bättre! Annars får Ricky ta hand om mig idag.
Nu blir det kaffe!
Min dag i halvsolen
Idag tog jag äntligen ut fläsket på en springtur, det kändes bra! Min kondition är sjukt dålig, men jag hade faktiskt bättre kondition än jag förväntade mig.
Ibland kan jag få dåligt samvete över att vara så pass smal som jag är. Med tanke på mina mat- och träningsvanor borde jag vara tjock. Så hur fan går detta ihop? Får tacka åldern och generna, men ska försöka bli mer regelbunden i min träning. Svårt nu kanske när man inte är hemma så ofta, men då jag får chansen får jag ta den!
Träffade iaf två nya vänner idag :) En gubbe var ute och rastade sin valp och började prata med mig. Han tyckte jag skulle skaffa en hund så jag har en träningskompis och någon som vaktar mig med tanke på alla våldtäkter i stan. Nog har jag lust, men först får jag väl skaffa något stabilt. Sen så! En liten svart labrador... har bara svårt att hålla mig ;p
När jag sprungit färdigt gick jag till bakgården och gjorde lite magövningar och armhävningar. Hann dock bara med 15 armhävningar, för sedan när jag la mig på mage somnade jag. Var oerhört skönt att ligga där i halvsolen och bara vara. Jag älskar värme och sol!
Kanske ska man välja ut något att ha på sig till ikväll. Vi ska äta grillat och jag får dricka mina älskade Starporamen, mums! Tänkte vara färdig tills dess. Vet dock inte hur jag ska ha håret, om jag orkar fixa det ens... Jaja, framtida problem ;P
P.S. Min pappa tyckte jag såg jäkla brun ut, och nu har jag inte ens fuskat med brun-utan-sol :D D.S.
Mitt nikotinplåster!
Klippt luggen nu iaf och promenerat. Så är mot rätt håll iaf. Undrar bara vad jag ska göra nu under dagen innan kvällen kommer. Hum hum. Uttråkad! Ska nog gå ut och göra något.
Kom änglar
Jag har varit ensam i ett dygn nu. Och det känns inte bra alls. Och jag vet inte vad som känns värst; att sakna någon, eller att vara den som saknar.
Hittade Lars Winnerbäck. Kom änglar är otroligt vacker, så här kommer texten till den!
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
medan allt fryser till is
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...
Jag gissar att jag är less på att leva ensam nu. Jag är väl i grund och botten en förhållandemänniska. Jag vill bara bli kär och brinna för någon igen. Vad är livet värt, om man inte har någon att dela den med? Och helt plötsligt så ångrar jag allt jag har gjort. Mot min förra, mot de jag träffat nu. Livrädd för att binda mig, men hopplös på att leva ensam. Är jag inte patetisk, egentligen?
Hemma igen
Allt som har en bra början har ett bra slut;
Resan började med att mitt plan var försenat p.g.a. en militär övning i Norrland. Men på flygplatsen stod inte Viktor och väntade på mig, utan hans mamma. Viktor hade nämligen åkt in på akuten föregående natt och fick stanna där en natt till. Så den första dagen fick jag umgås med hans mamma och hans hund, som båda var jättegulliga mot mig och tog hand om mig.
Idag när jag åkte hem hade en plats blivit dubbelbokad. Någon ombads att ta flyget till Luleå och därifrån åka tåg till Kiruna. Jag funderade på saken, eftersom jag reste själv, men någon annan var trevlig nog att stiga av. Jag ska agera chaufför idag och min syster hade nog inte varit så glad på mig om jag kom fram till kvällen istället.
Så kan det gå! Bara jag har nog sådan otur, fast jag och Viktor hade inte mycket tur alls denna semester. Vi skrattade åt saken och sa: "Det är nog inte menat att vi ska träffa varandra."
Så här tog 2 veckors slappande slut. Viktor var sjuk, så vi har bara tagit det lugnt och ätit en massa frukt och godis (det blev knappast ett batningsläger). Känns konstigt att sitta här ensam för första gången på två veckor... väldigt tomt. Jag var inte så farligt vemodig vid avskedet som jag hade förväntat mig, jag var nog värst när jag kramade Wilma (hunden) hej då. Vad vet jag om jag kommer träffa den vovven igen? Vemodig, vemodig Fjällis.
Känns ärligt talat tråkigt att vara ensam igen. Jag stormtrivdes där nere! Så vill jag bo när jag blir gammal: avsides, nära till vattnet och med minst en hund - trots de 25 myggbetten jag lyckades få när jag var dum nog att promenera i shorts på kvällen...
Aja, ska nog vila lite och vara vemodig i min ensamhet ett tag. Nästa gång ska jag se om jag hittar några fina bilder att lägga ut från denna semester.
Imorgon blir det fest. Tre dagar festival. Känns som en evighet sedan jag festade sist! Lillgammal som jag lyckats bli är jag väl inte så eggad nu att socialisera mig och dricka en massa öl, jag är van vid min nya vana gå-ut-med-hunden-och-kika-på-film.
On the road again
Inatt kunde jag sova, var väl en härlig cocktail bestående av resfeber, illamående och huvudvärk. Mycket irriterande när man vet att man ska stiga upp klockan 8! Till slut när klockan blev halv 4, eller något sådant, så flyttade jag till soffan och la mig tillrätta där med min obekväma kudde och min filt. Tänkte att om jag byter plats kanske jag slipper den nedbäddade stressen att sova. Och det funkade!
Dessutom drömde jag en grymt konstig dröm. Jag var hos mormor och vi hade öppet verandadörren. Då kom ett gäng med småflickor och småpojkar in och skulle dricka deras hb med fanta. Jag försökte jaga ut dem, men de var väldigt fräcka. Vad frustrerande! Jag ville bara gråta av deras fräckhet.
Dessutom var ett gammalt ex där - var 3½ år sedan vi var tillsammans. (oj, vad gammal man börjar bli!) Vettefan varför han skulle vara med i drömmen, förutom att han själv är/var en fjortis kanske? Iaf var han grymt mycket snyggare än han någonsin varit i verkligheten. Tror jag, för i drömmen var han väldigt bildskön. Och den jäveln var där med småflickorna och så skulle han charma mig fatt låta dem stanna kvar... Och jag smälte som choklad fast jag försökte vara hård ;P
Vilken dröm! I slutet av drömmen kom mormor hem och jag började typ grina:" De vill inte gå!" så skulle mormor lyckas jaga ut dem med en kortlek.
Jaja, nu ska jag iväg i 2 veckor igen. Känns som att jag överpackat, även om det faktiskt är ganska lite jag har med mig. Det värsta är nog min rosa resväska - så jag skäms över den! Men men, man ser den jue lätt på rullbandet ;p
Väldigt nervöst i alla fall att det är Viktors mama som ska möta mig, ujj ujj! Jag tycker föräldrar är nog läskiga som de är, nu ska jag sitta med henne i en bil 1-2 timmar. Vad ska jag prata om? Jag som är så blyg... och vulgär ;P Och hur fan ska jag hitta henne? Ingen aning hur damen ser ut!
Nå, nå. Ska nog kanske äta min frukost/lunch nu.
Musiken
Uff... känns som jag har jättemycket att göra idag med alldeles för lite tid. Det som tar mest tid är väl att det är min tv-kväll idag. Vilket kan slopas, egentligen. Men tänkte packa medan jag ser på tv ungefär.
Så finns det saker jag vill göra också.
Lyssnar på Jason Mraz - I'm yours. Älskar den låten. Hur mycket jag än nöter den så älskar jag den i alla fall. Samma sak med Grace Kelly, den är också underbar. Man blir glad och sitter och skuttar.
Musik är underbart. Satt nyss själv och spelade i en halvtimme, en timme. Som vanligt undrade jag varför jag inte gör det oftare. Musik är befriande. Du kan inte sitta och tänka på saker som gör dig galen, du kan bara tänka på musiken. För har du inte känsla så låter det platt. Och min musiklärare sa det, att jag är oerhört musikalisk begåvad.
Tekniken har jag inte tränat upp särskilt mycket. Visst spelar jag bättre än medelmåttan, men jag kommer aldrig kunna komma upp i samma klass som han som spelade på Talang t.ex. Ibland kan jag undra över varför jag inte la ned mer tid till musiken. Min musiklärare sa att när man spelade på min nivå behövde man träna 1-2h per dag. Det gjorde jag inte, men klarade ändå av min nivå och utvecklades. Hur duktig hade jag inte kunnat bli om jag lagt ned de där 1-2h?
Visserligen började jag spela piano sent. När jag var 10 år blev jag fast med en lärare som inte hade piano som förstaintstrument, så där utvecklades jag inte. Det var 3 år som gick åt att träna grunderna, vilka jag redan kunde innan jag började. Först när jag var 13 år fick jag chans att börja utveckla mig, och då hade jag redan en lat vänsterhand. Så som jag har plågat vänsterhanden! Och ändå är den alltför slö än idag.
Fast sanningen är väl att vill man bli riktigt bra på någonting måste man lägga ned sin själ i det. Man måste offra annat. Det gjorde inte jag. Jag ville bara hålla på med musik som en hobby.
Trots mycket om och men är jag ändå glad över min kreativa ådra. Visst, jag lär aldrig bli en professionell pianospelare, sångerska eller skådespelerska. Men jag har i alla fall någonting som jag är bra på, någonstans att gömma mig ifall det börjar bli mörkt.
Och jag är glad och tacksam över alla lärare jag har haft som trott på mig, alla lovord jag har fått och all uppmuntran.
"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid."
Lat och bekväm
Jag låg i sängen alldeles för länge idag. Men är det bajsväder ute så är det faktiskt mycket mysigare under täcket. Men nu ska jag sluta lata mig, har 2 dagar innan jag åker och måste städa, packa och umgås med vänner och familjen.
Det finns en person som försöker få tag på mig... som jag hänsynlöst dissar ;P Jag känner mig elak, men jag ser inte meningen att träffa honom. Jag har varken tid eller lust så att säga.
Men vad är elakast, att säga det till honom eller forsätta dissa? Visserligen bör man kunna ta konsekvenser och ansvar över ens gärningar... Uff, jag tycker inte om sådana här situationer. Jag har nog fullt upp utan att spöken från det förgågna ska dyka upp. Varför tycker man alltid olika om saker och ting?
Roligt när jag pratade om mina "problem" med Erik igår. Han skrattade och sa: "Du låter ungefär som en kille." Fast det tyckte han var lite småfränt, så jag tar inte illa upp :)
Jaja, ska verkligen tvinga ut mig själv på en promenad idag. Kan inte fortsätta sitta och trycka i mig glass. Även om glass och mat är gott så får jag bara ångest - där har ni min kvinnliga sida iaf ;P Så ska jag nog simma idag.
Sedan ska väl jag och Ricky fika och sedan ska jag och Daniel se på Betnér. Voi, voi. Fullt upp! Får väl försöka röjja upp här lite emellan besöken ;p
Allt och ingenting
Igår hade jag en trevlig kväll med grymt god mat, öl och glass.
Innan kalasandet började (vilket skulle leda till stor besvikelse... jag kan fan inte se på landslaget utan att bli känslomässigt involverad) skulle vi hämta Daniels bil ifrån stan där han hade all öl. Eftersom Daniel varit ut på fredagen skulle jag köra hem bilen åt honom. Tyvärr så gick stolen inte att skjuta fram så pass mycket att jag nådde pedalerna... så vi hittade en halvfull kylarvätska-dunk som jag fick ha bakom ryggen för att kunna nå fram. Haha! Kändes mycket stabilt och jag såg nog mycket cool ut ;P Körde ungefär 30 hela vägen... tur att det går att köra på mindre vägar hem till Daniel ;P
Ibland är man avis på de som har jobb, vill också göra någon nytta. Fast servitris är väl inte en så behövande tjänst i världen.
Mest längtar jag väl ut på vägarna i Europa just nu. Jag har inte sett någonting hittills, känns det som i alla fall. Och jag vill göra detta när jag är ung och inte ta med hela barnaskaran (för en vacker dag lär jag skaffa barn). Ta itu med detta innan jag hittar något stabilt.
Har lust at börja plugga nästa år, ska jag gå den utbildningen jag funderar på så tar det 5 år + 1 år praktik. Voi, voi.
Jaja, mycket tankar men ingen verkstad. Borde väl börja packa också... men jag hatar att packa, så jag drar mig för att göra det. Blir väl på tisdagskväll jag börjar ;p
Får se hur man tar sig till flygplatsen på onsdag. Måste prata med mina päron om de kommit fram till en lösning.
Nå, ska väl klä på mig och bli en människa, sedan ska mor och jag gå och rösta :)
Vill ut i världen.
Jag vill ut i världen, jag vill dit nu! Jag vill inte sitta kvar på samma plats i flera veckor... jag vill glida.
Måste vänta till juli - ångest. Jag vill nu, livet är alldeles för kort...
Dessutom säger jue facebook att jag kommer gifta mig inom ett halvår och skaffa mitt första barn om 2½ år ;P
Skorpion och kärlek
Egentligen tror jag inte riktigt på det här att alla barn födda i samma månad beter sig likadant, utan att det är ens omgivning och familj som formar hur man är. Men allt jag läser om Skorpionen är så läskigt likt mig själv.
I staden där solen aldrig skiner
Vädret är som vanligt bajs här i Kiruna. Solen skiner inte Det är kallt. En viss skillnad eftersom jag suttit ute i linnet och glassat sol varenda dag under min resa förutom en. Suck. Men jag blir jue inte här så länge ändå så. Förhoppningsvist blir det bättre väder på lägre breddgrader.
Jag började min resa genom att sitta på en buss i 10h. Det var faktiskt inte så farligt eftersom jag sov de första 3h. Helt underbart att kunna sova på en buss! Sedan nickade jag väl till en till gång efter bussbytet, innan det blev knökfullt. Busschauffören tyckte jag såg resvan ut i mina stora solglasögon och ryggsäck. "Du har väl rest den här sträckan så du vet väl hur det går till?" Aldrig åkt buss till Umeå, men jag har jue mitt underbara Internet som jag hade tagit information ifrån :)
Väl framme fick jag vänta på min fulla guide. Jag gjorde som en fjortis och tog fram sminket och började sminka mig på station. Måste erkänna att det kändes lite pinsamt, men jag tänkte spara lite tid.
Sedan kom han fram, väldigt förfriskad. Vinglande tog vi oss tillbaka till hans lägenhet där jag bytte om och sedan gav vi oss ut till brännbollsyran. Var nice väder, så lappade lite sol. Sedan började en lång, lång promenad som mest gick i cirklar. Då ska jag väl erkänna att mitt tålamod inte var det bästa ;p
Till slut lyckades jag övertala honom att ta sig hem till honom och dricka lite sprit. För en nykter Fjällis stappla omkring i en cirkel? Nej tack ;P Jag hade jue min fina övertalningstaktik: "Super du mig aspackad kan vi promenera hela natten om du så vill!"
Haha, ibland har jag mina ljusa stunder :) Men förutom det så hade jag faktiskt trevligt.
Dagen därpå var det underbart väder och jag ville ut och sola! Mitt sällskap var dock för bakis och gnällde bara, så jag åkte in till stan där jag fick äta min underbara McFeast och glassa sol innan jag hoppade på nästa buss.
Väl framme i Lycksele gick vi ut och åt och drack vin, men det blev aldrig en krogrunda. Vid klockan 12 var det 12 personer inne på krogen så det kändes något ovärt, så vi gick hem och kikade på film istället.
Resterande dagar var vi mest ute och lappade sol. Stackars Ingrid fick soleksem medan jag njöt för fulla muggar. Jag älskar sol! Så vi promenerade runt lite och tog katten på en promenad. Katten ville dock inte promenera i koppel, så det gick inte så himla bra...
På resedagen så var vi på Lycksele djurpark. Gud vet hur många gånger jag har varit där som barn, men djur är jue trevliga :) Dessutom var det roligt att vandra där med Ingrid som var glad som ett litet barn och ville klappa djuren. Haha!
Hos mormor har jag dock inte gjort mer än promenerat med vovven, myst med vovven, glassat sol och pratat skit. Men trevligt att ta det lugnt ibland också, och mormor är jue mormor!
Nu är jag hemma igen och trots alla promenader har semestermaten satt sitt spår. Argh! Jag önskar att jag inte vore så utseendefixerad som jag är... men det är jag.
Så blir nog att simma idag. Men det ska bli härligt det med :) Älskar vatten! Att titta på det, vara i det, dricka det... Så nu ska jag väl göra frukost så jag orkar.
Even though it hurts
'Cause I don't care if I lose my mind
I'm already cursed
