fjaellsson

Vad jag förstått så använder man ordet "hen" när man inte vet vilket kön personen har i frågan, och kalla någon för den känns jue väldigt otrevligt.

Och av någon morbid sida av mig älskar jag att läsa kommentarerna till Aftonbladets (tveksamma kvalité) artiklar. Där stormar de svenska männen:
"Sluta våldta det svenska språket! Varför hitta på ett nytt ord? Håll svenskan svensk!"

Jag kan inte hålla med mer. För svenskan har inte alls utvecklats under de ca 800år vi funnits. På medeltiden gick alla runt och pratade om deras "By the way, datorn har kraschat".

Att vi lånar ord från engelskan är jue inte särskilt nytt, även om jag så här på rak arm bara kom ett uttryck som används ofta idag. Under hela vår svenska historia har vi påverkats och lånat ord från andra länder. Främst Tyskland och de senare åren England. Man ska inte behöva vara språkhistoriker för att kunna detta.

Och hur kan jag använda Dator som argument? Det fanns inte då, men vi har alltid haft 2 kön att kunna förvirras kring...

Okej, lite till språkhistoria:
1.Vid vikingatiden lät alla skandinaviska språken väldigt lika och Isländska är det språk som är mest likt (skrift och tal) språket våra förfäder vikingarna pratar.
Men ja, jag håller med. Ingen utveckling har skett där, svenskan och isländska är Sjukt Lika.
2. För (ca) 100 år sedan stavades Av i Sverige: Af
Vem - hvem
Osv.
Jag tror också att det blev folkstorm då: "Vilken diskriminering mot F, tycker ni Viktor är bättre än Fredrik?!"

Jag hoppas min poäng blivit presenterad: språk utvecklas hela tiden. Vem tycker Inte att "hen" är lättare och smidigare än att skriva om könet är okänt än "han/hon"?
Det känns som att de som utnämner sig som "svenska språkets riddare" egentligen sov på svenska lektionerna. Hitta bättre argument för just nu gör ni bort er så pinsamt mycket...

Imorgon är det dags för tenta. Och det känns så jag kan tillräckligt fatt klara den... Så därför är jag nervös. (Dessutom visar studier att de med sämre självförtroende är smartare - källa: postkodsmiöjonären).

Vid sådana stunder är det alltid bra med en make :)

...att ha pluggat hela dagen, utan att man tycker sig lärt någonting, för att sedan studera sig i spegeln och tycka sig börjat få rynkor... Ja, det illustreras i bilden.

Idag fyller min snygga och roliga kollega år så det firas med kalas. Ingen kan väl gissa vad jag slagit in... :)

Dags för första metod-seminarium. Vi kör all in på rollspel:
Überhospice; 'n call me Kathy. Har på mig kavaj tom fatt komma i rätt mood för min forskaridentitet.

Okej. Nu har "kroppshår-på-tjejer"-debatten blåst upp till liv igen. Jag blir måttligt irriterad så jag nämner mina tankar här.

Den personen som Såg tjejen med hår under armarna och printade bilden på fb borde ha en applåd. Helt seriöst - jag såg på melodifestivalen och aldrig i livet att jag skulle ha uppmärksammat det! Personen i fråga måste ha så otroligt mycket tid och saknande av intresse fatt se det. Otroligt!

Fatt komma till kroppsbehåring:
Jag har varit ärlig med mina åsikter innan; någon som dömer en annan pga utseendet är (med vardagsspråk) dum i huvudet. Jag menar; det är inte direkt som att tex min klasskompis finnar hoppar över på mig. Så varför ens bryr sig?

Fatt komma till det mest bisarra (som irriterar mig):
När folk väl vill stötta personen i fråga (att det inte är fel med hår under atmarna) att folk blir sura på det? Man vet inte om man ska skratta eller gråta av kommentarerna som:
"jävla ultrafeminister, ni kommer aldrig få till det om ni inte rakar er"
...
- Alla som känner mig vet att jag har så jävla svårt att få till det...

Men som tur är så är många vettiga och säger "vem bryr sig om kroppsbehåring; oavsett kön?".
I couldn't agree more.

Med föregående stycke i ryggen kommer vi till poängen: Detta är inte ens värd en debatt. Utseende ÄR något personligt. Och tyvärr vill vissa kränka, andra vill stötta.
Om ngn vill stötta, varför vara så anti mot detta? Det är väl bättre att vara snäll än dum, har ingen läst Bamse? I regel om man skulle fråga människor individuellt skulle alla svara samma sak. Varför är det så svårt att visa samma ödmjukhet på tex internet?

För att själv vara nedlåtande (i min irriterande sinnesstämning): De som tror att håriga kvinnor/män inte får till det har tyvärr aldrig haft ett seriöst förhållande (självklart kan jag inte garantera i 100% av fallen). Något utmärkande brukar vara: man blir mer bekväm och bryr sig inte lika mycket om utseendet (sitt eget eller partnern). Min kille rakar sig inte om hakan lika ofta, jag rakar mig inte under armarna lika ofta.
Jag skulle säga det är same shit, different name.

Dags att städa... Önskar jag hade en robotdammsugare, hatar att dammsuga!

Roligare än så blir inte dagen, men jag är mycket glad över min diskbänk - prisvärt inköp! :)

Idag blev det fredag. Kändes bra, trots att jag bara varit på två föreläsningar denna vecka - varav dagens var 1h lång...

Tog en tur med skidorna fatt förbränna den brittiska ölen.
Sedan fick jag både besök av en vovve (dock bara i typ en kvart...) och kära Michaela och Yohanna. Blev myskväll med snack, vin och film. Skönt att ta det lite lugnt efter hektiska helgen i London.

En dag - både gullig och sorglig.

Känner att fokusen är väldigt låg just nu... Men fick i alla fall möjlighet att visa upp mina nya skor (och en tummen upp av Alex).

Vi kom tillbaka till Sverige klockan 23:20 (5min tidigare än beräknat, woho för Ryan Air!) och in till Stockholm klockan 01:10.

Tåget till Östersund går först 07:28 så här är tips vad man kan göra en tisdagsnatt i Stockholm:
* Promenera genom Drottninggatan och Västerlånggatan - gatorna ser bra mycket bredare ut utan allt folk. Dessutom kan man tycka synd om mannen utanför regeringshuset.
* Gå in på Medusa; lyssna på hårdrock, dricka surt vin och spela kort.
* Promenera till McDonalds Slussen fatt få höra att det är stängt.
* Promenera till McDonalds Kungsgatan. Äta skräpmat bland suspekta människor.

Hittills har vi dödat 3h; bara 3h kvar... Blir promenerad till T-centralen efter klockan 5 och ta en kaffe.
Mycket intressant dock att se ett dött Stockholm. Vår lilla huvudstad :)

Jag och Johan kom till slut fram till mitt älskade Stockholm. Vi tog en kort promenad i solen till gamla stan.

Johan blev amazed av maten, allt folk och av att se Göran Hägglund!

Då drar jag och Johan från Norrland. Woho :)

Vi kör på pannkakor med grädde och sylt som uppvärmning. Och god mörk öl :)

Att stiga upp innan kl 7 imorgon känns inte särskilt lockande, men att få komma till (enligt alla jag pratat med) en av världens häftigaste städer känns grymt taggande! Snart imorgon :D

Sånt här sysslar psykologer med...

Igår kväll övertalade Johan mig att följa med och spela badminton - och det är jag glad över. Fastän vi förlorade varje match (förutom 1 kanske?) var det grymt kul! Dit ska jag fler gånger :)


Efter det såg på en oerhört mysig film: Kitchen stories. Norsk-svensk film om den svenska standardiseringen av köket (finns att läsa om på: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Svensk_köksstandard ), men i denna film skulle man undersöka norska ungkarlars beteende i köket. Låter kanske inte så spännande, men den är både rolig och mysig!

Dessutom kan filmen ses som utbildningssyfte för mig: läser just nu forskningsmetod och filmen handlar just om en heelt konstig design (främmande man kommer in i ditt hem; han får inte prata med dig och han sitter på en pedistal...)