Kina-mat och rödvin
Nu sitter jag här med en stor klump i magen, igen. Det blev vårulle till förrätt och friterade räkor till varmrätt, precis som planerat. Och det var väldigt, väldigt gott. Far gav dem dock ingen dricks, vilket jag alltid ger. Fast idag fick vi ganska dålig service eftersom de kom in med varmrätterna innan jag ens hade hunnit äta halva min vårrulle...
Till maten tog jag ett glas rött - jag älskar rödvin. Om jag hade blivit alkoholist skulle det vara på grund av rödvinet. Det är dumt att någonting så gott ska innehålla alkohol eftersom man inte får dricka det så ofta. Men det kanske är därför man njuter så mycket av rödvin, just för att man bara dricker det några få gånger i månaden (men nu har jag semester, så då blir det säkert en gång i veckan ;P)
Fylla slapp man inte ifrån idag iaf, fast jag inte jobbar. De där fyllisarna verkar dras till mig!
Polisen kom till restaurangen och tog med en kvinna till polisbilen för att prata. Jag vet inte vad hon och hennes sällskap hade gjort, eftersom de satt på andra sidan restaurangen. Jag hörde bara att de var högljudda och jag tror att hon började bråka med en gubbe.
Det var för den delen min frisör. Jag har sett henne på Mommas också och hört rykten om att hon är alkoholist. Det kan jag förstås inte uttala mig om det är sant, men ja, det är nog smartast att klippa sig först i Linköping/Jönköping.
Imorgon åker jag! Det ska bli både spännande och nervöst. Och jobbigt! Jag ska sitta i 12h på ett tåg. Uscha, men ja... det är jue billigt iaf ;P
Till maten tog jag ett glas rött - jag älskar rödvin. Om jag hade blivit alkoholist skulle det vara på grund av rödvinet. Det är dumt att någonting så gott ska innehålla alkohol eftersom man inte får dricka det så ofta. Men det kanske är därför man njuter så mycket av rödvin, just för att man bara dricker det några få gånger i månaden (men nu har jag semester, så då blir det säkert en gång i veckan ;P)
Fylla slapp man inte ifrån idag iaf, fast jag inte jobbar. De där fyllisarna verkar dras till mig!
Polisen kom till restaurangen och tog med en kvinna till polisbilen för att prata. Jag vet inte vad hon och hennes sällskap hade gjort, eftersom de satt på andra sidan restaurangen. Jag hörde bara att de var högljudda och jag tror att hon började bråka med en gubbe.
Det var för den delen min frisör. Jag har sett henne på Mommas också och hört rykten om att hon är alkoholist. Det kan jag förstås inte uttala mig om det är sant, men ja, det är nog smartast att klippa sig först i Linköping/Jönköping.
Imorgon åker jag! Det ska bli både spännande och nervöst. Och jobbigt! Jag ska sitta i 12h på ett tåg. Uscha, men ja... det är jue billigt iaf ;P
Locktång
Jag älskar min nya locktång. Den är så bra! Jag känner mig som en ny människa med lockigt, vackert hår.
Mitt hår var nämligen så platt och vi ska äta på Kina om en timme så jag tänkte... Äsch, jag kan jue ta å locka det. Och jag blev nöjd. Igen. Den är sehr gut min locktång!
Mitt hår var nämligen så platt och vi ska äta på Kina om en timme så jag tänkte... Äsch, jag kan jue ta å locka det. Och jag blev nöjd. Igen. Den är sehr gut min locktång!
Min sista arbetsdag avklarad
Jaha, igår var sista arbetsdagen. Fick avsluta min säsongsanställning genom att jobba inom alla tre områdena: Grapes, Mommas och Nöje.
På Grapes fick jag lära upp vår nya tjej inom servisen, hon jobbade första gången i Grapes igår. Hon var jättetrevlig och så, men kändes lite bittert att lära upp henne när jag visste att hon tar mitt jobb ;P Förstår inte hur Ferrum tänker, de tar in ny personal medan jag och en annan som jobbat arslet av oss hela sommaren får sluta. Konstigt företag. Aja, jag orkar inte bry mig. Jag kommer tillbaka först till oktober och ser om de vill ha mig, annars får jag jue alltid jobba extra och det är jue iaf lite pengar.
I alla fall hade vi det jättelugnt i Grapes. Hade väl en... sex sällskap som var och åt. Så jag var färdig där uppe till klockan 23:00. Fick dricks i norska kronor. Dumma norrmän. Jag kan jue inte ens använda dem! Men ska fråga papa om han behöver norska kronor eller om han kan växla med någon arbetskollega som brukar åka till Norge. Annars får jag väl sitta och titta på dem... Var jue ändå 60 kr, vet inte hur mkt det är värst i svenska ;p
Sedan fick jag gå ned till Mommas. Jag försökte verkligen att växla humör från seg till snabb, för jag hade jue bestämt mig att idag ska jag jävlar i mig arbeta arslet av mig. Var där till klockan ett, tills det började bli ont om folk, då sa Sari åt mig och gå till discot istället. Så stod jag där tills vi stängde, men vi hade inte mycket folk idag. Vi hade båda våningarna öppna, men det var nästan hälften så mycket som förra veckan. Jaja, så kan det gå ibland.
Efter det blev det och städa upp och så fikade vi, som vi alltid gör lördagsnätterna. Jag hjälpte Sari med att kontrollräkna en kassa och sedan fick jag åka hem klockan halv 5.
När jag växlade mina mynt ifrån dricksen från discot mötte jag Sara. Hon började när jag slutade ;P Ujj, ujj, vad jobbigt att behöva stiga upp så där tidigt!
Sedan när jag gick ut till min bil så var det frost på rutorna. I augusti! Så fick stå och skrapa rutorna innan jag äntligen kunde åka hem till min varma säng.
Så sov jag en ganska orolig sömn till att börja med. Det kändes som om jag låg och kliade hela kroppen i ett x antal timmar, men när jag vaknade upp vid 7-tiden så var jag medveten om att jag måste ha sovit, så jag vet inte om det där kliandet var dröm eller verklighet. Jag kanske "halvsov", så som jag brukar göra ibland.
Har fått lite utslag på händerna efter diskmedlet, men det är så lite att det syns knappt. Och på underarmarna har utslagen nästan försvunnit. Men jag har upptäckt att min lilla solbränna jag lyckades få i sommar är i princip borta. Nu är jag vit som vaniljglass igen, snyft.
Imorgon sticker jag ifrån stan, så måste sätta igång med packningen. Men är i årincip färdig. Jag har faktiskt en snål packning! Alla tycker att jag är galen som vill ha med mig mer än 1 par skor, men skor är som kläder för mig. Jag tycker inte om att använda samma par i en månad, nein.
Nej packning nu, sen städning.
På Grapes fick jag lära upp vår nya tjej inom servisen, hon jobbade första gången i Grapes igår. Hon var jättetrevlig och så, men kändes lite bittert att lära upp henne när jag visste att hon tar mitt jobb ;P Förstår inte hur Ferrum tänker, de tar in ny personal medan jag och en annan som jobbat arslet av oss hela sommaren får sluta. Konstigt företag. Aja, jag orkar inte bry mig. Jag kommer tillbaka först till oktober och ser om de vill ha mig, annars får jag jue alltid jobba extra och det är jue iaf lite pengar.
I alla fall hade vi det jättelugnt i Grapes. Hade väl en... sex sällskap som var och åt. Så jag var färdig där uppe till klockan 23:00. Fick dricks i norska kronor. Dumma norrmän. Jag kan jue inte ens använda dem! Men ska fråga papa om han behöver norska kronor eller om han kan växla med någon arbetskollega som brukar åka till Norge. Annars får jag väl sitta och titta på dem... Var jue ändå 60 kr, vet inte hur mkt det är värst i svenska ;p
Sedan fick jag gå ned till Mommas. Jag försökte verkligen att växla humör från seg till snabb, för jag hade jue bestämt mig att idag ska jag jävlar i mig arbeta arslet av mig. Var där till klockan ett, tills det började bli ont om folk, då sa Sari åt mig och gå till discot istället. Så stod jag där tills vi stängde, men vi hade inte mycket folk idag. Vi hade båda våningarna öppna, men det var nästan hälften så mycket som förra veckan. Jaja, så kan det gå ibland.
Efter det blev det och städa upp och så fikade vi, som vi alltid gör lördagsnätterna. Jag hjälpte Sari med att kontrollräkna en kassa och sedan fick jag åka hem klockan halv 5.
När jag växlade mina mynt ifrån dricksen från discot mötte jag Sara. Hon började när jag slutade ;P Ujj, ujj, vad jobbigt att behöva stiga upp så där tidigt!
Sedan när jag gick ut till min bil så var det frost på rutorna. I augusti! Så fick stå och skrapa rutorna innan jag äntligen kunde åka hem till min varma säng.
Så sov jag en ganska orolig sömn till att börja med. Det kändes som om jag låg och kliade hela kroppen i ett x antal timmar, men när jag vaknade upp vid 7-tiden så var jag medveten om att jag måste ha sovit, så jag vet inte om det där kliandet var dröm eller verklighet. Jag kanske "halvsov", så som jag brukar göra ibland.
Har fått lite utslag på händerna efter diskmedlet, men det är så lite att det syns knappt. Och på underarmarna har utslagen nästan försvunnit. Men jag har upptäckt att min lilla solbränna jag lyckades få i sommar är i princip borta. Nu är jag vit som vaniljglass igen, snyft.
Imorgon sticker jag ifrån stan, så måste sätta igång med packningen. Men är i årincip färdig. Jag har faktiskt en snål packning! Alla tycker att jag är galen som vill ha med mig mer än 1 par skor, men skor är som kläder för mig. Jag tycker inte om att använda samma par i en månad, nein.
Nej packning nu, sen städning.
Packning
Jag hatar att packa!
Det är så jävla jobbigt. Man måste alltid sitta och överväga vad man ska ha med sig, och vad man inte ska ha med mig. Jag blir galen! Det är mycket lättare att resa med bil. Då kan man packa hur mkt som helst, så länge det finns plats. Men nu har jag en liten resväska som jag ska lyckas packa i... Jag undrar, hur ska jag klara detta?
Det är så jävla jobbigt. Man måste alltid sitta och överväga vad man ska ha med sig, och vad man inte ska ha med mig. Jag blir galen! Det är mycket lättare att resa med bil. Då kan man packa hur mkt som helst, så länge det finns plats. Men nu har jag en liten resväska som jag ska lyckas packa i... Jag undrar, hur ska jag klara detta?
Sista arbetsdagen
Ja, så var det bara en dag kvar, idag. Det blir en 12-timmars pass, men då får man ihop lite pengar iaf. Jag ska jobba arslet av mig nu min sista dag, för sedan hinner jag softa i en månad ;)
Igår hade vi det hyffsat mycket på Grapes. Det var ganska roligt, men jag fick yrselanfall precis när jag hade mkt att göra. Min kropp har så bra timing alltså. Men förutom det och ett bord med fyllisar så gick allt bra och gästerna var trevliga.
Idag ska jag jobba på Grapes och sedan på Nöje. Så köp en sista drink av mig ;) Sedan vet man jue inte om jag kommer tillbaka dit eller inte, det får framtiden avgöra.
Jag känner mig dock måttligt stressad över vad jag har att göra. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och mitt i rummet ligger min tomma resväska. Jag måste packa, och jag måste städa. Det är aldrig trevligt att komma hem till ett ostädat rum. Det är lite konstigt med mig, enda gången då jag är noga med städning, det är när jag ska åka iväg.
Och resväskan ekar dystert tomt. Den ser väldigt liten ut för tillfället och jag undrar hur faen mina skor ska få plats där. När jag reste till Sthlm hade jag bara med mig tre par skor tror jag. Nu planerar jag på och dra med... sex stycken. Och Skor tar plats! Sedan måste jag jue ha kläder och ujj, ujj. Hur faen ska allt få plats? Kanske måste ta en större resväska iaf...
Sedan har jag jue också tänkt handla en massa och jag åker flyg hem så allt måste jue få plats i resväskan. Uff, vad jobbigt att packa. Jag avskyr det. Det enda som är roligt med att packa är att man känner att man snart är på väg.
Imorgon blir det Kina-restaurang. Mums! Dit har jag längtat nu i en vecka efter mina friterade räkor. Tror jag även ska vara fräck och beställa in en förrätt, och alkohol till maten. Pappa kommer få psyk på mig, haha, men det är jue trots allt min avskedsmiddag - sedan får mina päron inte se mig på en månad.
Nej, nu ska jag väl dra tummen ur arslet och börja packa lite så jag har tid och sträda också på söndag och måndag.
P.S. I torsdags när jag umgicks med Ingrid så skulle vi inhandla mat ifrån Empes. Vi kom dit och mötte Simon som frågade om vi var hungriga. Jag skämtade att vi bara kom dit för att hänga och vara coola. Och så glömde vi jue faen att beställa! Haha. Så det blev som att vi stod och hängde!
Jag och Ingrid, vi är som vi är ;P D.S.
Igår hade vi det hyffsat mycket på Grapes. Det var ganska roligt, men jag fick yrselanfall precis när jag hade mkt att göra. Min kropp har så bra timing alltså. Men förutom det och ett bord med fyllisar så gick allt bra och gästerna var trevliga.
Idag ska jag jobba på Grapes och sedan på Nöje. Så köp en sista drink av mig ;) Sedan vet man jue inte om jag kommer tillbaka dit eller inte, det får framtiden avgöra.
Jag känner mig dock måttligt stressad över vad jag har att göra. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och mitt i rummet ligger min tomma resväska. Jag måste packa, och jag måste städa. Det är aldrig trevligt att komma hem till ett ostädat rum. Det är lite konstigt med mig, enda gången då jag är noga med städning, det är när jag ska åka iväg.
Och resväskan ekar dystert tomt. Den ser väldigt liten ut för tillfället och jag undrar hur faen mina skor ska få plats där. När jag reste till Sthlm hade jag bara med mig tre par skor tror jag. Nu planerar jag på och dra med... sex stycken. Och Skor tar plats! Sedan måste jag jue ha kläder och ujj, ujj. Hur faen ska allt få plats? Kanske måste ta en större resväska iaf...
Sedan har jag jue också tänkt handla en massa och jag åker flyg hem så allt måste jue få plats i resväskan. Uff, vad jobbigt att packa. Jag avskyr det. Det enda som är roligt med att packa är att man känner att man snart är på väg.
Imorgon blir det Kina-restaurang. Mums! Dit har jag längtat nu i en vecka efter mina friterade räkor. Tror jag även ska vara fräck och beställa in en förrätt, och alkohol till maten. Pappa kommer få psyk på mig, haha, men det är jue trots allt min avskedsmiddag - sedan får mina päron inte se mig på en månad.
Nej, nu ska jag väl dra tummen ur arslet och börja packa lite så jag har tid och sträda också på söndag och måndag.
P.S. I torsdags när jag umgicks med Ingrid så skulle vi inhandla mat ifrån Empes. Vi kom dit och mötte Simon som frågade om vi var hungriga. Jag skämtade att vi bara kom dit för att hänga och vara coola. Och så glömde vi jue faen att beställa! Haha. Så det blev som att vi stod och hängde!
Jag och Ingrid, vi är som vi är ;P D.S.
Nygammal klänning
Mamma har rensat uppe på vindan idag och så hittade hon en klänning som både hon och mormor har haft. Jag provade den och blev genast förälskad! Så söt! Verkligen en sommarklänning, så jag blev lite irriterad på mor min för att hon gav den till mig nu när det är höst. Men ja, här är en bild på den iaf!
Synd att man måste hålla upp kamera bara, så armarna döljer halva klänningen. Men men ;p Och här kommer en bild på mitt hår från igår då jag lockade det, såg lite roligt ut på bilden, såg mycket bättre ut i spegeln, men men ;P
Synd att man måste hålla upp kamera bara, så armarna döljer halva klänningen. Men men ;p Och här kommer en bild på mitt hår från igår då jag lockade det, såg lite roligt ut på bilden, såg mycket bättre ut i spegeln, men men ;P
Some dance to remember, some dance to forget
Nu har ännu en ny dag börjat!
Jag hade tänkt stiga upp klockan 11 idag eftersom jag ska skriva ansökan och packa lite, men sängen var så varm och go så jag låg kvar till tolv när Sara skulle komma och hämta en skjorta av mig. Jag var väldigt givmild som gav bort en av mina arbetsskjortor :) Men jag använder ändå nästan aldrig de där skjortorna jag fick från Scandic, de är så långa på mig, så om hon tycker om den så har hon jue något svart till lunchjobben :)
Igår träffade jag Ingrid också. Vi hade det riktigt mysigt. Satt på Mommas och bråkade om ljuset och drack mina aquatinis hallon som jag har varit så sugen på. Det var gott, fast jag får alltid ont i halsen av dem. Hum, hum, inte bra...
När vi skulle ta avsked blev Ingrid värsta vemodig, hon ska jue också flytta ifrån stan som alla andra, så hon blev jättesur på mig när jag bara fortsatte gå och inte gav henne någon kram :P Haha. Fast jag är jue inte uppvuxen med det där att man kramar varandra och så, men hon fick en kram iaf.
Så lugnade jag ner henne och sa att vi kommer jue träffas igen, det är direkt sista gången. Och så planerade vi en framtida tjejkväll i slutet av september när vi båda kommer upp till Kiruna igen.
Ja, ikväll ska jag bara jobba på Grapes och ta det lugnt. Borde skicka iväg mina arbetsansökan innan jag går till jobbet, imorgon är sista dagen. Det enda jag grämer mig över är hur dyrt det skulle bli för mig och jobba där, men samtidigt trivs jag jue i serveringsyrken... hum, hum, jobbigt att vara intresserad av ett lågavlönat jobb. Men jag tycker om att jobba under stress och att inte behöva sitta/stå still. Så ja, då passar mitt jobb mig ganska bra.
Det är det som är bra med ferrum, att man både får servera och jobba i baren. Men om de inte har något jobb att erbjuda... då måste jag jue söka vidare.
Om tre dagar lämnar jag Kiruna, wiie :)
Jag hade tänkt stiga upp klockan 11 idag eftersom jag ska skriva ansökan och packa lite, men sängen var så varm och go så jag låg kvar till tolv när Sara skulle komma och hämta en skjorta av mig. Jag var väldigt givmild som gav bort en av mina arbetsskjortor :) Men jag använder ändå nästan aldrig de där skjortorna jag fick från Scandic, de är så långa på mig, så om hon tycker om den så har hon jue något svart till lunchjobben :)
Igår träffade jag Ingrid också. Vi hade det riktigt mysigt. Satt på Mommas och bråkade om ljuset och drack mina aquatinis hallon som jag har varit så sugen på. Det var gott, fast jag får alltid ont i halsen av dem. Hum, hum, inte bra...
När vi skulle ta avsked blev Ingrid värsta vemodig, hon ska jue också flytta ifrån stan som alla andra, så hon blev jättesur på mig när jag bara fortsatte gå och inte gav henne någon kram :P Haha. Fast jag är jue inte uppvuxen med det där att man kramar varandra och så, men hon fick en kram iaf.
Så lugnade jag ner henne och sa att vi kommer jue träffas igen, det är direkt sista gången. Och så planerade vi en framtida tjejkväll i slutet av september när vi båda kommer upp till Kiruna igen.
Ja, ikväll ska jag bara jobba på Grapes och ta det lugnt. Borde skicka iväg mina arbetsansökan innan jag går till jobbet, imorgon är sista dagen. Det enda jag grämer mig över är hur dyrt det skulle bli för mig och jobba där, men samtidigt trivs jag jue i serveringsyrken... hum, hum, jobbigt att vara intresserad av ett lågavlönat jobb. Men jag tycker om att jobba under stress och att inte behöva sitta/stå still. Så ja, då passar mitt jobb mig ganska bra.
Det är det som är bra med ferrum, att man både får servera och jobba i baren. Men om de inte har något jobb att erbjuda... då måste jag jue söka vidare.
Om tre dagar lämnar jag Kiruna, wiie :)
Dagens
Dagens humör: Vet inte... vanligt? Trevlig, glad.
Dagens väder: Mulet o regn
Dagens frisyr: Lockat med luggen bakdragen och ena sidan bakdragen med pärl-klämmor
Dagens klädsel: Svarta strumpbyxor, knähöga gråa strumpor, stövletter, svart knälång kjol, rosaröd kortärmad blus med mönster av svarta blommor (?) och skinnjacka.
Dagens smycken: Pärlor i öronen, rött armband som jag har fått av Daniels mama, 5 ringar (var 2 år sedan sist).
Dagens planer: Handla skor, locktång och umgås med Sara.
Dagens materiella vill ha: Kläder, skor, choklad.
Dagens längtan: Till semestern.
Dagens fundering: Är det något mer som behövs inhandla inför resan?
Dagens beroende: Choklad och snus.
Dagens tråkigaste: Nästäppa.
Dagens tidning: Inte läst någon.
Dagens låt: Someone new.
Dagens tv-serie: Cold Case.
Dagens naglar: Som vanligt: I tusen olika längder, några med hack, söndriga, fula.
Dagens hemsida: blogg.se
Dagens mat: Tacopaj :D
Dagens borde: Klippa naglarna
Dagens roligaste: Mina inköp :)
Dagens personer: Sara och mama.
5 dagar kvar...
Jaha, nu är man hemma igen med en stor klump i magen. Mamma lagade tacopaj och det var så gott att jag knappt kunde sluta äta! Så nu sitter man här med magen full och mår smått illa. Men det är det värt.
Vairt på stan och bränt en massa pengar. Har lite dåligt samvete eftersom jag borde spara mina pengar till resan... Men äsch, skorna var så fina! Dessutom köpte jag en mycket väldbehövd locktång och så hittade jag ett fint, rött linne på rea som jag köpte. Tanten på Centrum var hur trevlig som helst och babblade jättemkt med mig om hur bra det är att fynda. Det är alltid roligt att handla ifrån ställen där personalen är trevlig :)
Försöker få tag på Erik så jag kan sätta upp lite regler inför mitt besök. Kom på att han har en massa bondkatter och jag är sjukt allergisk mot katter. Katterna får faen inte vara i huset där jag ska sova, så han måste städa. Jag är nog en jobbig gäst, men äsch, jag ska jue få stå ut med hans humor i en vecka :p
Uff, jag är så sugen på öl. Hade varit gott att gå till Mommas och bara ta en öl, ta det lugnt, snacka lite skit. Men ja, blir nog att ta det lugnt ikväll. Kan tvinga Ingrid att ta en öl i morgon med mig om jag är lika sugen ;p Kanske borde fundera på vad jag ska ha med mig, men mamma har ännu inte tvättat alla kläder som jag har kastat i tvättstugan. Blir väl att jag får tvätta alltsammans på söndag ;P
Nu längtar jag bara till måndag, har bara tre dagar kvar på jobbet. Imorgon blir det att jobba lunch så jag ska förbi skomakaren med mina skor där klacken nötts något förjävligt och på öb där jag ska köpa schampoo och duschcreme samt mouse till min resa. Sen tror jag allt handlande inför resan är avklarad! Och i värsta fall har jag jue måndag då jag kan handla, åker jue först vid sex-tiden.
Vairt på stan och bränt en massa pengar. Har lite dåligt samvete eftersom jag borde spara mina pengar till resan... Men äsch, skorna var så fina! Dessutom köpte jag en mycket väldbehövd locktång och så hittade jag ett fint, rött linne på rea som jag köpte. Tanten på Centrum var hur trevlig som helst och babblade jättemkt med mig om hur bra det är att fynda. Det är alltid roligt att handla ifrån ställen där personalen är trevlig :)
Försöker få tag på Erik så jag kan sätta upp lite regler inför mitt besök. Kom på att han har en massa bondkatter och jag är sjukt allergisk mot katter. Katterna får faen inte vara i huset där jag ska sova, så han måste städa. Jag är nog en jobbig gäst, men äsch, jag ska jue få stå ut med hans humor i en vecka :p
Uff, jag är så sugen på öl. Hade varit gott att gå till Mommas och bara ta en öl, ta det lugnt, snacka lite skit. Men ja, blir nog att ta det lugnt ikväll. Kan tvinga Ingrid att ta en öl i morgon med mig om jag är lika sugen ;p Kanske borde fundera på vad jag ska ha med mig, men mamma har ännu inte tvättat alla kläder som jag har kastat i tvättstugan. Blir väl att jag får tvätta alltsammans på söndag ;P
Nu längtar jag bara till måndag, har bara tre dagar kvar på jobbet. Imorgon blir det att jobba lunch så jag ska förbi skomakaren med mina skor där klacken nötts något förjävligt och på öb där jag ska köpa schampoo och duschcreme samt mouse till min resa. Sen tror jag allt handlande inför resan är avklarad! Och i värsta fall har jag jue måndag då jag kan handla, åker jue först vid sex-tiden.
Resultat av dagens fåfänga
Ja, nu har man gjort ett försök att locka håret och fixa till det. Och så jävla dåligt blev det faktiskt inte! Fast får se vad Sara säger, hon är ganska bra med att kommentera ens försök till att fixa sig. En gång sa hon åt mig att mitt hår såg ut som knullruffs när jag hade försökt locka det ;P
Bilden är dock suddig, kunde inte få den bättre. Är så dåligt ljus här nu när det är molnigt och grått ute, och en lampa ger jue aldrig lika bra ljus som solen. Men men, ni ser jue på ett ungefär min "nya stil" - tro mig, det här är andra gången i mitt liv som kjolen är på skjortan och inte tvärtom. Men jag tycker det är fint, även om det känns ovant. Som mina strumpbyxor och strumpor, nyinköpta från igår. Enda problemet är att jag inte har någon jacka som passar, och här i Kiruna kan man absolut inte gå ut utan jacka. Då fryser man ihjäl!
Nej, nu är snart min tvättmaskin klar så ska hänga upp tvätt och börja röra mig mot stan och köpa mina skor. Usch, fy så materialistisk jag har blivit!
Bilden är dock suddig, kunde inte få den bättre. Är så dåligt ljus här nu när det är molnigt och grått ute, och en lampa ger jue aldrig lika bra ljus som solen. Men men, ni ser jue på ett ungefär min "nya stil" - tro mig, det här är andra gången i mitt liv som kjolen är på skjortan och inte tvärtom. Men jag tycker det är fint, även om det känns ovant. Som mina strumpbyxor och strumpor, nyinköpta från igår. Enda problemet är att jag inte har någon jacka som passar, och här i Kiruna kan man absolut inte gå ut utan jacka. Då fryser man ihjäl!
Nej, nu är snart min tvättmaskin klar så ska hänga upp tvätt och börja röra mig mot stan och köpa mina skor. Usch, fy så materialistisk jag har blivit!
Fåfänga och osunda vanor
Min diet på choklad börjar göra sin verkan. Jag har ont i magen. Aj, aj... Nu vill jag inte ha den där dumma chokladen något mer! Vem faen kom på att köpa Dumle till jobbet? Jag är jue helt galen i Dumle! För snål för att köpa det, men gottigottgott är det. Uscha.
Dessutom har jag blivit helt förälskad i Japp så har köpt en dubbel-Japp nu varje dag de senaste dagarna... Sedan plussar du till att jag bara äter en gång om dagen mat.
Är väl inte så konstigt att man mår dåligt nu. Suck. Jag måste lära mig det där och äta. Tre mål om dagen. Och inget godis!
Inte att jag blir tjock av godiset. Jag bygger jue bara muskler nu för tiden (som antagligen kommer försvinna under min semester, snyft!), men det är nog jobbigt med min förkylning/allergi som gör att jag har blivit beroende av nässpray.
Idag ska jag göra mig fin, hade jag bestämt. Jag hade tänkt locka håret, ha på mig strumpbyxor och kjol. Jag lär frysa ihjäl, men jag känner mig på humör för att göra mig fin. Jag såg på en 40-talsfilm igår och jag önskar att det vore mode. De hade så fina klänningar! Modellen alltså. Så där klassiskt, enkelt men ändå vackert. Och de såg bekväma ut.
Klänning är nog det mest bekväma plagget som finns. Det trycker ingenstans. Men tyvärr finns det aldrig några fina klänningar att köpa. Och så känner man sig lite av en outsider när man går i klänning i Kiruna. Ingen använder klänning här, det är ungefär 1 på 1000 personer. Eller 10 000.
Idag är min ledigdag förstår ni, så det är därför jag har möjligheten att göra mig fin och inte såringa omkring i min svarta blus (det är ingen skjorta, sa Lena, för knäppningen är åt fel håll så då kallas det blus), byxor och förklä. Jag vet inte om det är på grund av mina arbetskläder som gör att jag nu för tiden vill klä mig mer färgglatt, men jag är helt inne på det. Och det kommer jue passande med hösten, till hösten är det alltid grått, vitt, svart och brunt som är mode. Inte för att jag använder modekläder, nej nej, men om det inte säljs några färgglada kläder kan jag jue inte köpa dem.
Ska jue ner till södern så jag ska shoppa kläder, om jag hittar någonting. Jag har jue inte inhandlat några kläder eller skor (förutom av praktiska skäl) sedan jag var i Stockholm så nu ska jag faen låta mina pengar försvinna! Tyvärr så ska jag redan påbörja min shopping idag. Hittade två par helt underbara skor!
Där är ena skon. Massor med rosor på. Kanske inte faller alla i smaken, men den såg så söt ut, så jag måste nog köpa den! Och ett par till. Så nu måste jag festa minst 2 ggr så jag kan använda mina nya skor! Men en gång i Östersund, en gång i Jönköping... så är det jue planerat.
Upptäckte till min fasa att syrran inte har någon locktång hemma. Faen. Då går det ytterligare några hundralappar till en locktång, för det behöver jag jue.
Jaja, nu måste jag göra mig i orsning!
Dessutom har jag blivit helt förälskad i Japp så har köpt en dubbel-Japp nu varje dag de senaste dagarna... Sedan plussar du till att jag bara äter en gång om dagen mat.
Är väl inte så konstigt att man mår dåligt nu. Suck. Jag måste lära mig det där och äta. Tre mål om dagen. Och inget godis!
Inte att jag blir tjock av godiset. Jag bygger jue bara muskler nu för tiden (som antagligen kommer försvinna under min semester, snyft!), men det är nog jobbigt med min förkylning/allergi som gör att jag har blivit beroende av nässpray.
Idag ska jag göra mig fin, hade jag bestämt. Jag hade tänkt locka håret, ha på mig strumpbyxor och kjol. Jag lär frysa ihjäl, men jag känner mig på humör för att göra mig fin. Jag såg på en 40-talsfilm igår och jag önskar att det vore mode. De hade så fina klänningar! Modellen alltså. Så där klassiskt, enkelt men ändå vackert. Och de såg bekväma ut.
Klänning är nog det mest bekväma plagget som finns. Det trycker ingenstans. Men tyvärr finns det aldrig några fina klänningar att köpa. Och så känner man sig lite av en outsider när man går i klänning i Kiruna. Ingen använder klänning här, det är ungefär 1 på 1000 personer. Eller 10 000.
Idag är min ledigdag förstår ni, så det är därför jag har möjligheten att göra mig fin och inte såringa omkring i min svarta blus (det är ingen skjorta, sa Lena, för knäppningen är åt fel håll så då kallas det blus), byxor och förklä. Jag vet inte om det är på grund av mina arbetskläder som gör att jag nu för tiden vill klä mig mer färgglatt, men jag är helt inne på det. Och det kommer jue passande med hösten, till hösten är det alltid grått, vitt, svart och brunt som är mode. Inte för att jag använder modekläder, nej nej, men om det inte säljs några färgglada kläder kan jag jue inte köpa dem.
Ska jue ner till södern så jag ska shoppa kläder, om jag hittar någonting. Jag har jue inte inhandlat några kläder eller skor (förutom av praktiska skäl) sedan jag var i Stockholm så nu ska jag faen låta mina pengar försvinna! Tyvärr så ska jag redan påbörja min shopping idag. Hittade två par helt underbara skor!
Där är ena skon. Massor med rosor på. Kanske inte faller alla i smaken, men den såg så söt ut, så jag måste nog köpa den! Och ett par till. Så nu måste jag festa minst 2 ggr så jag kan använda mina nya skor! Men en gång i Östersund, en gång i Jönköping... så är det jue planerat.
Upptäckte till min fasa att syrran inte har någon locktång hemma. Faen. Då går det ytterligare några hundralappar till en locktång, för det behöver jag jue.
Jaja, nu måste jag göra mig i orsning!
Allt och ingenting
Här sitter jag då och funderar över om jag ska klippa mig innan jag åker, eller under resan. Min syster tycker att jag ska besöka hennes frisör i Jönköping, och hon är antagligen bättre än den jag går till här i Kiruna, men jag är så less på mitt hår! Luggen har blivit så lång att den är omöjlig att han framme, ifall jag vill se någonting. Och ja, det vill jag. Jag har inte stor lust att snubbla och tappa mat på mina gäster bara för att jag för tillfället var en-ögda-sara. Jag är nog klumpig med syn på båda ögonen! (Fast hittills har jag aldrig tappat mat på mina gäster, bara dryck... och det är nog pinsamt.)
För tillfället sitter jag och tittar på platsbanken på arbetsförmedlingens sida. Mamma skvallrade om att Scandic sökte restaurangpersonal, men inte fan hittar jag några sådana annonser. Men Icehotel har kvar sina annonser och jag funderar på att söka. Fast dyrt att jobba där eftersom det blir längre färd med bilen varje dag. Hum, hum. Annonserna gäller till 30 augusti så har jue några dagar på mig att fundera. Visserligen spelar det ingen roll om man söker. Det är väl kanske inte så stor chans att jag får jobb, eftersom jag har sån liten erfarenhet. Dessutom kan man juealltid tacka nej.
Ja, jag tar och fixar det på onsdag eller torsdag, idag har jag nog med saker att hinna med innan jobbet.
Hum, hum... det är jobbigt att vara vuxen ;P
Fast jag tror att jag är allergisk mot någonting där på Scandic. Alltid när jag håller på med disken i Mommas börjar det klia och idag upptäckte jag utslag på underarmarna. Funderar på om jag är allergisk mot någonting i planksteket, som sparris... Jag vet att det låter udda, men det börjar aldrig klia någonting när jag håller på med disken på övervåningen och där serverar vi inte plankstek. Men fläskfile, bacon, tomat, bearniessås och potatismos tål jag så då återstår bara sparrisen... Ja du, ingen aning.
Lena frågade mig igår om jag hade dödslängtan när superallergiska jag ska åka till en bondgård och bo där i en vecka. Och tja, jag är väl det ;P Har själv börjat bli lite orolig... Men men, lite snuva och halsont har aldrig skadat. Bara jag slipper feber eller andnöd så funkar det jue.
Det är det jag håller på och fixa idag, inför resan. Har beställt tre pocketböcker så jag har någonting att göra på den första tågresan iaf. Jag är jue van vid att gå och lägga mig vid 6-tiden, så jag lär nog inte sova så mycket. Dessutom har jag en sittplats.
Det påminner mig om min dejt med Sara imorgon, om hon inte har glömt bort den. Undra hur det blir. Jag går jue och lägger mig ungefär när hon vaknar ;P Efter helgen är det omöjligt för mig att somna innan 3 och vakna innan 12. Idag var det en pina och plåga att ta mig upp till 12, men jag klarade det. Känner mig väldigt stolt :)
Jag fattar inte, var och klippte mig för ca 1½-2 månader sedan och mitt hår har vuxit en dm! Mitt hår växer verkligen som ogräs - jag vill klippa mig!
Kanske går förbi frisören imorgon eller på torsdag iaf...
Nej, nu har jag svamlat på färdigt om allt och ingenting. Nu ska jag börja göra mig i ordning så jag hinner på banken innan jag börjar!
För tillfället sitter jag och tittar på platsbanken på arbetsförmedlingens sida. Mamma skvallrade om att Scandic sökte restaurangpersonal, men inte fan hittar jag några sådana annonser. Men Icehotel har kvar sina annonser och jag funderar på att söka. Fast dyrt att jobba där eftersom det blir längre färd med bilen varje dag. Hum, hum. Annonserna gäller till 30 augusti så har jue några dagar på mig att fundera. Visserligen spelar det ingen roll om man söker. Det är väl kanske inte så stor chans att jag får jobb, eftersom jag har sån liten erfarenhet. Dessutom kan man juealltid tacka nej.
Ja, jag tar och fixar det på onsdag eller torsdag, idag har jag nog med saker att hinna med innan jobbet.
Hum, hum... det är jobbigt att vara vuxen ;P
Fast jag tror att jag är allergisk mot någonting där på Scandic. Alltid när jag håller på med disken i Mommas börjar det klia och idag upptäckte jag utslag på underarmarna. Funderar på om jag är allergisk mot någonting i planksteket, som sparris... Jag vet att det låter udda, men det börjar aldrig klia någonting när jag håller på med disken på övervåningen och där serverar vi inte plankstek. Men fläskfile, bacon, tomat, bearniessås och potatismos tål jag så då återstår bara sparrisen... Ja du, ingen aning.
Lena frågade mig igår om jag hade dödslängtan när superallergiska jag ska åka till en bondgård och bo där i en vecka. Och tja, jag är väl det ;P Har själv börjat bli lite orolig... Men men, lite snuva och halsont har aldrig skadat. Bara jag slipper feber eller andnöd så funkar det jue.
Det är det jag håller på och fixa idag, inför resan. Har beställt tre pocketböcker så jag har någonting att göra på den första tågresan iaf. Jag är jue van vid att gå och lägga mig vid 6-tiden, så jag lär nog inte sova så mycket. Dessutom har jag en sittplats.
Det påminner mig om min dejt med Sara imorgon, om hon inte har glömt bort den. Undra hur det blir. Jag går jue och lägger mig ungefär när hon vaknar ;P Efter helgen är det omöjligt för mig att somna innan 3 och vakna innan 12. Idag var det en pina och plåga att ta mig upp till 12, men jag klarade det. Känner mig väldigt stolt :)
Jag fattar inte, var och klippte mig för ca 1½-2 månader sedan och mitt hår har vuxit en dm! Mitt hår växer verkligen som ogräs - jag vill klippa mig!
Kanske går förbi frisören imorgon eller på torsdag iaf...
Nej, nu har jag svamlat på färdigt om allt och ingenting. Nu ska jag börja göra mig i ordning så jag hinner på banken innan jag börjar!
En ny vecka
Här sitter jag och är nyvaken och har ont i hela kroppen. Mamma kom och väckte mig kvart i ett och undrade när jag skulle stiga upp. Hennes uppväckande var illa välkomnande av mig då jag somnade först vid klockan sex. Det är lätt att vända på dygnet när man har slutat omkring 3 på dagar, och jag är inte den som kan lägga mig direkt efter jobbet.
Dessutom läste jag en underbar bok igår. Jag kunde inte sluta läsa förrän boken tog slut (efter 3½ timmes läsning). Boken var bra, men samtidigt skrämmande då huvudpersonen gick igenom samma dilemma som jag har, och som jag nyligen har gått igenom. Hon kände samma känslor som jag känner nu, och detta nämner inte alls baksidan någonting om. Jag valde boken för dess handling, inte dess bihandling - bihandlingen hade jag ingen aning om vad den handlade om! Det var lite läskigt att den passade in på mig som handen i handsken...
Fast nu står jag inför samma dilemma som tidigare. Nu har jag läst 2 helt fantastiska böcker på raken och förväntan på nästa bok är stor. Dessutom ska jag inte till bibliteket och låna böcker de här gången. Har otroligt nog tänkt köpa böcker. Det gör jag aldrig nu för tiden, eftersom jag bara läser böckerna en gång anser jag detta som onödigt köp. Men, jag vill inte resa igenom hela Sverige med inlånade böcker då risken är stor att jag skulle tappa någon eller glömma någon, så då är det lika gärna att köpa. Måste nästan ta och göra det idag.
Idag är det jobb, igen. Två dagar kvar tills jag får en ledighet.
Och ont har jag, i hela kroppen. Ryggen, nacken och fötterna värker. Gud så bortskämd man har varit när man hade en pojkvän vid sin sida dagligen. Då behövde jag aldrig ha ont. Han masserade mig alltid. Men nu är jag ensam, och nu får jag gå omkring med en värkande kropp och bara drömma om massager.
Det är 2 veckor nu sedan Daniel åkte. Känns som en evighet sedan, fast tiden gått fort. Jag har tyckt att denna trista sommar pågått en evighet, tiden verkar ha börjat gå långsammare nu för tiden. Fast samtidigt är jag medveten om att det är troligen jag som har uppfattat tiden annorlunda nu för tiden. Dessutom är det först nu till helgen jag återigen har börjat sova efter 2 månaders sömnproblem. Utan sömn blir också tiden längre.
Den här veckan är också fullbokad, såsom den närmaste månaden. Jag ska jobba måndag, tisdag, torsdag, fredag och lördag. På onsdag ska jag umgås med Sara, och någon dag i veckan skulle jag kanske träffa Ingrid. Jag vet inte ännu, hon ringde igår när jag jobbade och jag hade inte tid att svara.
Sedan på söndag har jag tvingat mina päron och gå på Kina-restaurang och äta med mig. Jag är så sugen på friterade räkor! Det ska bli gott, mums.
Sedan måste jag sjävklart packa också. Ska väl börja och rensa garderoben imorgon och se om någonting behövs tvättas inför resan. Sedan måste jag förbi banken och föra över pengar osv.
Nu kändes det helt plötsligt som om jag hade mycket att göra! Jaja, idag ska jag bara ta och beställa böcker. Får ta itu med mina sysslor imorgon. Idag är jag trött. Och kroppen gör ont. Jag vet att jag gnäller, men jag har haft jobbiga drömmar de senaste nätterna. En ny mardröm som besöker mig. Men jag kan i alla fall sova nu, och det är skönt.
Dessutom läste jag en underbar bok igår. Jag kunde inte sluta läsa förrän boken tog slut (efter 3½ timmes läsning). Boken var bra, men samtidigt skrämmande då huvudpersonen gick igenom samma dilemma som jag har, och som jag nyligen har gått igenom. Hon kände samma känslor som jag känner nu, och detta nämner inte alls baksidan någonting om. Jag valde boken för dess handling, inte dess bihandling - bihandlingen hade jag ingen aning om vad den handlade om! Det var lite läskigt att den passade in på mig som handen i handsken...
Fast nu står jag inför samma dilemma som tidigare. Nu har jag läst 2 helt fantastiska böcker på raken och förväntan på nästa bok är stor. Dessutom ska jag inte till bibliteket och låna böcker de här gången. Har otroligt nog tänkt köpa böcker. Det gör jag aldrig nu för tiden, eftersom jag bara läser böckerna en gång anser jag detta som onödigt köp. Men, jag vill inte resa igenom hela Sverige med inlånade böcker då risken är stor att jag skulle tappa någon eller glömma någon, så då är det lika gärna att köpa. Måste nästan ta och göra det idag.
Idag är det jobb, igen. Två dagar kvar tills jag får en ledighet.
Och ont har jag, i hela kroppen. Ryggen, nacken och fötterna värker. Gud så bortskämd man har varit när man hade en pojkvän vid sin sida dagligen. Då behövde jag aldrig ha ont. Han masserade mig alltid. Men nu är jag ensam, och nu får jag gå omkring med en värkande kropp och bara drömma om massager.
Det är 2 veckor nu sedan Daniel åkte. Känns som en evighet sedan, fast tiden gått fort. Jag har tyckt att denna trista sommar pågått en evighet, tiden verkar ha börjat gå långsammare nu för tiden. Fast samtidigt är jag medveten om att det är troligen jag som har uppfattat tiden annorlunda nu för tiden. Dessutom är det först nu till helgen jag återigen har börjat sova efter 2 månaders sömnproblem. Utan sömn blir också tiden längre.
Den här veckan är också fullbokad, såsom den närmaste månaden. Jag ska jobba måndag, tisdag, torsdag, fredag och lördag. På onsdag ska jag umgås med Sara, och någon dag i veckan skulle jag kanske träffa Ingrid. Jag vet inte ännu, hon ringde igår när jag jobbade och jag hade inte tid att svara.
Sedan på söndag har jag tvingat mina päron och gå på Kina-restaurang och äta med mig. Jag är så sugen på friterade räkor! Det ska bli gott, mums.
Sedan måste jag sjävklart packa också. Ska väl börja och rensa garderoben imorgon och se om någonting behövs tvättas inför resan. Sedan måste jag förbi banken och föra över pengar osv.
Nu kändes det helt plötsligt som om jag hade mycket att göra! Jaja, idag ska jag bara ta och beställa böcker. Får ta itu med mina sysslor imorgon. Idag är jag trött. Och kroppen gör ont. Jag vet att jag gnäller, men jag har haft jobbiga drömmar de senaste nätterna. En ny mardröm som besöker mig. Men jag kan i alla fall sova nu, och det är skönt.
Äntligen var den här dagen slut!
USCH, vad folk det har varit idag. Och drägg var dem. Och helt galna! Och glassplitter överallt och uscha... folk kan verkligen inte bete sig när de dricker alkohol. Nej, nej.
Och idag hade vi bara ena dansgolvet öppet, vilket innebar att cirka 550 personer trängdes på en liten yta. Det är jue nästan inte konstigt då att det blev så galet. Vakterna sa jue till oss på mommas att vi var tvungna att stänga NU (vilket var något innan klockan två), för att de kunde inte hålla koll på båda ställena.
När vi räknade kassorna uppe i restaurangen kom plötsligt två vakter bärandes på en kille som var iklädd endast i ett par stringkalsonger. Full som ett ägg var han. Och han förstod inte vad som var opassande med att dansa i kalsonger? Det var jue hans födelsedag!
Men vakterna tyckte inte det var lika roande och satt t.o.m. fast honom med handklovar tills de hittade kläder som han kunde ta på sig, för han hade ingen aning om vart de var.
En snubbe hade visst somnat på toa.
Någon hade sparkat sönder en del av bardisken så elkablar och allt blottades inför våra intelligenta, nyktra gäster.
Nej, tack gode Gud att jag var på Mommas idag! Där var jue folk något civiliserade iaf.
Förstår inte varför de bara hade öppet ena dansgolvet när det var löningshelg för både LK och kommunen, plus att skolan börjar på måndag så då var säkert alla 18-åringar ute och festade en sista gång under sommarlovet... Nästa helg är det säkert lugnt som satan bara fatt båda dansgolven är öppna.
Något galen kväll, men det här var sista dan på mommas. Känns skönt att slippa fyllisarna iaf, ska bara vara i nattklubben på lördag, annars så är jag bara i Grapes och så har jag en lunch.
Ska även jobba imorgon, vilket kommer att kännas grymt tungt. Man blir så trött av två 12-timmarspass med fyllisar och stress, så det är skönt att ha söndagen att vila upp sig på.
Men inte den här helgen, nästsista. Är först på onsdag som jag är ledig. Är faktiskt jobbigt att jobba 7 dagar på raken, var är jue inte van vid det direkt. När man gick i skola, speciellt sista tiden hade man jue knappt 3 dagar skola. Men, det här är det "verkliga" och hårda livet.
Nej, nu ska jag ge sömnen en försök, trots att hela kroppen värker. Just nu skulle en massage ha suttit väldigt fint ;P
Och idag hade vi bara ena dansgolvet öppet, vilket innebar att cirka 550 personer trängdes på en liten yta. Det är jue nästan inte konstigt då att det blev så galet. Vakterna sa jue till oss på mommas att vi var tvungna att stänga NU (vilket var något innan klockan två), för att de kunde inte hålla koll på båda ställena.
När vi räknade kassorna uppe i restaurangen kom plötsligt två vakter bärandes på en kille som var iklädd endast i ett par stringkalsonger. Full som ett ägg var han. Och han förstod inte vad som var opassande med att dansa i kalsonger? Det var jue hans födelsedag!
Men vakterna tyckte inte det var lika roande och satt t.o.m. fast honom med handklovar tills de hittade kläder som han kunde ta på sig, för han hade ingen aning om vart de var.
En snubbe hade visst somnat på toa.
Någon hade sparkat sönder en del av bardisken så elkablar och allt blottades inför våra intelligenta, nyktra gäster.
Nej, tack gode Gud att jag var på Mommas idag! Där var jue folk något civiliserade iaf.
Förstår inte varför de bara hade öppet ena dansgolvet när det var löningshelg för både LK och kommunen, plus att skolan börjar på måndag så då var säkert alla 18-åringar ute och festade en sista gång under sommarlovet... Nästa helg är det säkert lugnt som satan bara fatt båda dansgolven är öppna.
Något galen kväll, men det här var sista dan på mommas. Känns skönt att slippa fyllisarna iaf, ska bara vara i nattklubben på lördag, annars så är jag bara i Grapes och så har jag en lunch.
Ska även jobba imorgon, vilket kommer att kännas grymt tungt. Man blir så trött av två 12-timmarspass med fyllisar och stress, så det är skönt att ha söndagen att vila upp sig på.
Men inte den här helgen, nästsista. Är först på onsdag som jag är ledig. Är faktiskt jobbigt att jobba 7 dagar på raken, var är jue inte van vid det direkt. När man gick i skola, speciellt sista tiden hade man jue knappt 3 dagar skola. Men, det här är det "verkliga" och hårda livet.
Nej, nu ska jag ge sömnen en försök, trots att hela kroppen värker. Just nu skulle en massage ha suttit väldigt fint ;P
Bilder ifrån en svunnen tid.
Kikade lite i Mikaelas blogg och hittade ett par underbara bilder på oss som jag var bara tvungen att sno. Se och njut!
Jag, Mikaela, Ingrid.
Uff, när man ser dessa bilder längtar man nästan tillbaka till skolan. Vi hade så roligt! Vi tjejer ägde ;)
Här kommer en vacker lite solobild på mig - så önskar jag att jag såg ut på heltid!
Jag, Mikaela, Ingrid.
Uff, när man ser dessa bilder längtar man nästan tillbaka till skolan. Vi hade så roligt! Vi tjejer ägde ;)
Här kommer en vacker lite solobild på mig - så önskar jag att jag såg ut på heltid!
En helt vanlig torsdag
Jag förstår inte varför människor nu för tiden har blivit så trevliga! När jag loggade in på helgon fatt läsa Nemi så hade någon skrivit till mig: "du passar inte in här. sjung på en skolavslutning för dom som gått ut 5:an vetja." Och när ja loggade in på lunarstorm för att ta bort skiten hade någon skrivit åt mig: "jävla hora." Fritt främmande människor som använder sig av yttrandefriheten för att sprida lite solsken i sina medmänniskors hjärtan, är det inte underbart? :)
Nej, jag skrattar faktiskt bara åt dem som skriver så. Men trots det kan jag faktiskt inte förstå, hur jag än anstränger mig, vad som är det roliga i det? Tja, människor har väl olika syner på humor. Jag tycker nöjet är att läsa dessa patetiska människors desperata försök på att få en reaktion, inte att skriva det. Usch nej, jag hade säkert varit dålig på det och skrivit en sekund senare: "Förlåt mig, vill du ha en glass? Jag bjuder!"
Inte har man fått mycket sömn inatt heller. Somnade först klockan halv 5, och upp klockan halv 9. Yey, det var en väldigt rolig upplevelse! På jobbet fick man självlart springa arslet av sig och jag svettades som en gris fatt bli färdig med allt till klockan 15:00. Då bjöds det på fika och Ida fick till och med en present från Tompi - en minibikini! Haha, vi hade ganska roligt angående den där bikinin ;P
Jag åt dock inget fika då jag hade tryckt i mig en massa pannkakor med jordgubbssylt ocvh grädde till lunch, dessutom tycker jag inte om tårta särskilt mycket. Så jag åt inget, trots att Ida erbjöd sig att mata mig.
Halv 4 blev jag partykillern som bestämde sig för att gå hem, och då började resten av gänget också att röra på sig så jag kände mig verkligen som en partykiller. Men men, jag ville hem och hinna sova lite innan middagen och kvällen.
Men det blev inte så mycket sömn för mig för idag skulle jag vara populär tydligen. Först ringde syster yster, fast det var på väg hem, men ändå. Sen så hade jag lovat att ringa Daniel idag så jag ringde honom. Sen när vi hade lagt på skickade Erik en massa sms och till slut klockan 17:00 blev det tyst och jag hann välsova en kvart innan Richard ringde och frågade vad för vin jag skulle ha. Som om jag är någon vinexpert, jag vet bara att rött vin är gott och så mycket vet jag ;P
Därefter vart det middag, lite prat med modern om allt möjligt och nu sitter jag här och väntar på att Richard ska höra av sig så jag får dricka vin! Visserligen borde jag göra mig i ordning innan, men jag har lång tid på mig. Vi bestämde att vi skulle träffas omkring 20:00. Fast jag orkar faen inte vara finklädd, men jag kan vara anständig nog att ta på mig jeans istället för mysbyxor. Det är jue det enda jag har gått omkring i den senaste veckan. Och arbetsbyxorna då. Och jeansshortsen när jag städade. Men mest mysbyxor. Och gissa varför? De är mysiga ;)
Usch, vad jag känner mig svamlig idag! Det är nog på grund av all sömnbrist. Det är inte bra att ha sömnproblem, inte för mig i alla fall. dessutom blir jag mer klumpig än vanligt, och det är jue inte alltid det bästa när man jobbar med glas. Jävlar vad gästerna hade roligt åt mig igår när jag råkade tappa lite glas. Visserligen var det i diskrummet, men det hördes självklart ut och så frågade dem om vi hade haft en "cat-fight" och vem som vann.
I vanliga fall hade jag väl svarat att det var jag som vann. Men igår var jag bara less på alla fyllisar så jag ignorerade väl dem mer eller mindre ;P
Jag var inte alls på humör igår. Jag var bara less, less, less. Var less redan när jag steg in i Mommas. Och jag har bara jobbat där i en 2 månader och lite mer, haha ;p Men jaja, alla blir nog less på sitt jobb nån gång i livet.
Nej, nu ska jag faktiskt ta att göra annat. Kanske välja ut ett par jeans (jag vet vilka jag ska ha, så därför kommer jag antagligen inte alls ha på dem).
Nej, jag skrattar faktiskt bara åt dem som skriver så. Men trots det kan jag faktiskt inte förstå, hur jag än anstränger mig, vad som är det roliga i det? Tja, människor har väl olika syner på humor. Jag tycker nöjet är att läsa dessa patetiska människors desperata försök på att få en reaktion, inte att skriva det. Usch nej, jag hade säkert varit dålig på det och skrivit en sekund senare: "Förlåt mig, vill du ha en glass? Jag bjuder!"
Inte har man fått mycket sömn inatt heller. Somnade först klockan halv 5, och upp klockan halv 9. Yey, det var en väldigt rolig upplevelse! På jobbet fick man självlart springa arslet av sig och jag svettades som en gris fatt bli färdig med allt till klockan 15:00. Då bjöds det på fika och Ida fick till och med en present från Tompi - en minibikini! Haha, vi hade ganska roligt angående den där bikinin ;P
Jag åt dock inget fika då jag hade tryckt i mig en massa pannkakor med jordgubbssylt ocvh grädde till lunch, dessutom tycker jag inte om tårta särskilt mycket. Så jag åt inget, trots att Ida erbjöd sig att mata mig.
Halv 4 blev jag partykillern som bestämde sig för att gå hem, och då började resten av gänget också att röra på sig så jag kände mig verkligen som en partykiller. Men men, jag ville hem och hinna sova lite innan middagen och kvällen.
Men det blev inte så mycket sömn för mig för idag skulle jag vara populär tydligen. Först ringde syster yster, fast det var på väg hem, men ändå. Sen så hade jag lovat att ringa Daniel idag så jag ringde honom. Sen när vi hade lagt på skickade Erik en massa sms och till slut klockan 17:00 blev det tyst och jag hann välsova en kvart innan Richard ringde och frågade vad för vin jag skulle ha. Som om jag är någon vinexpert, jag vet bara att rött vin är gott och så mycket vet jag ;P
Därefter vart det middag, lite prat med modern om allt möjligt och nu sitter jag här och väntar på att Richard ska höra av sig så jag får dricka vin! Visserligen borde jag göra mig i ordning innan, men jag har lång tid på mig. Vi bestämde att vi skulle träffas omkring 20:00. Fast jag orkar faen inte vara finklädd, men jag kan vara anständig nog att ta på mig jeans istället för mysbyxor. Det är jue det enda jag har gått omkring i den senaste veckan. Och arbetsbyxorna då. Och jeansshortsen när jag städade. Men mest mysbyxor. Och gissa varför? De är mysiga ;)
Usch, vad jag känner mig svamlig idag! Det är nog på grund av all sömnbrist. Det är inte bra att ha sömnproblem, inte för mig i alla fall. dessutom blir jag mer klumpig än vanligt, och det är jue inte alltid det bästa när man jobbar med glas. Jävlar vad gästerna hade roligt åt mig igår när jag råkade tappa lite glas. Visserligen var det i diskrummet, men det hördes självklart ut och så frågade dem om vi hade haft en "cat-fight" och vem som vann.
I vanliga fall hade jag väl svarat att det var jag som vann. Men igår var jag bara less på alla fyllisar så jag ignorerade väl dem mer eller mindre ;P
Jag var inte alls på humör igår. Jag var bara less, less, less. Var less redan när jag steg in i Mommas. Och jag har bara jobbat där i en 2 månader och lite mer, haha ;p Men jaja, alla blir nog less på sitt jobb nån gång i livet.
Nej, nu ska jag faktiskt ta att göra annat. Kanske välja ut ett par jeans (jag vet vilka jag ska ha, så därför kommer jag antagligen inte alls ha på dem).
Less på fyllisar
Idag har jag skapat olika kategorier. Börjar känna mig väldigt inne på det här med bloggandet nu. Först en ny design, sen kategorier - wow!
Just nu är klockan 02:50 och jag ska jobba lunch imorgon. Hade tänkt gå till jobbet så hade planerat på att stiga upp klockan 8:00 så jag kunde vakna upp i lugn och ro. Men sömnen vill, som vanligt, inte infinna sig så här sitter jag.
Usch, vad less jag börjar bli på alla fylleskallar. Ska bli skönt att få jobba lunch imorgon och servera nyktra människor. Jag är så less på alla fulla människor. Varför kan inte folk dricka med måtta? Det är särkert både trevligare för mig som pesonal och för dem själva. När folk blir drägg så är dem jue bara ofunktionella, vad är nöjet med det?
Jag vet att jag inte är den rätta människan att säga det, jag råkar alltid bli jättefull. Men det avskyr jag. Jag avskyr känslan att vara full. Lullig är mysigt, trevligt. Men full... uscha, senast var jag tvungen att spy för att jag kände mig så äcklad av mig själv.
Jag var väl ganska otrevlig mot Daniel i telefon också, och det har jag dåligt samvete. Men vad förväntas av mig när jag kommer hem ifrån jobbet, less på allt som har med fylla att göra och så ringer han och sluddrar? Kände att jag höll på att tappa tålamodet jue längre samtalet gick och till slut fick jag säga: "Nej, jag orkar inte med dig. Du är full. Jag är så less på fyllisar just nu. Jag ringer imorgon i stället." Men jag kände att jag orkar bara inte.
Fast det finns ganska roliga människor här i världen, eller ska jag kanske kalla dem idioter. Idag så serverade jag en tjej som jag var vän med när jag var yngre, fast vi båda bestämde oss för att vi inte tyckte så mycket om varandra.
När jag serverade henne kom en kille fram som hade blivit jättesur när jag frågade honom om leg (han var 86:a, men det är inte alltid lätt att se åldern och hellre att jag frågar leg för mycket än för lite... jag förstår egentligen inte varför folk blir så upprörda, det är jue ingen direkt förolämpning). Han frågade iaf varför dem inte var tvungna och visa leg och jag förklarade trevligt: "Ja, men vi gick jue i samma klass så jag vet jue att dem har åldern inne."
Och jävlar vad den tjejen gick igång på det. Hon förklarade för allt och alla som ville lyssna hur hon och hennes kompis hade mobbat ut mig och Gud vet vad hon sa, jag lyssnade inte så noga. Jag hörde bara tillräckligt för att förstå att hon försökte driva med mig. Hennes mål var antagligen att försöka trycka ned mig så att jag skulle gå hem och grina - för nog måste jag väl vilja ha henne som vän, hon som är så underbar! Jag kan inte leva utan hennes kärlek!
Snarare fick det motsatt effekt. Först blev jag irriterad över att hon var en sådan idiot och funderade på att vägra servera henne ifall hon skulle beställa någonting annat. Men sen när jag väl tänkte över vad hon hade sagt fick det mig att nästan börja skratta.
Jag tycker inte om att kalla människor patetiska, men det där var väl ändå patetiskt? Att hon verkligen skulle tro att jag skulle ta illa upp? Jag bryr mig väl inte om vad idioter tycker om mig, jag kan jue inte vara älskad av alla och om jag ska vara älskad av någon föredrar jag att det är mina nära och kära och inte idioter som egentligen har så dålig självkänsla att de måste trycka ned andra för att kunna känna sig bra.
Men det mest patetiska var nog ändå att hon ännu brydde sig om att försöka väcka en reaktion hos mig efter 4 år. Jag måste verkligen väcka starka intryck hos människor när hon inte kan glömma mig efter så lång tid! Tyvärr så brydde jag jue mig inte om hennes vackra ord och orkade inte ens kommentera det, så hon måste ha känt sig besviken. Stackare.
Nej, fulla människor är inte de roligaste alla gånger. Men men, det är jue mitt jobb och jag har bara 1½ vecka kvar att jobba, så jag borde nog stå ut.
Det är jue bra i alla fall att man får dricks, det är jue motivation. Fick häromdan en dollar t.o.m.!
Nej, nog har jag trevliga gäster också. Men för tillfället känner jag mig lite less på alla fylleskaller som tror att de är störst, bäst och vackrast - och som för den delen inte alls är fulla trots att de varken kan stå, gå eller prata. För en gångs skull längtar jag tills jag får jobba på Grapes och ta hand om lite mer civiliserat folk. Men men, helgen återstår - hoppas jag klarar den med livet i behåll.
Nej, nu ska jag ge sömnen en andra chans! Ska jue dricka vin imorgon ( lagomt, inte så jag blir full... usch nej!) och jag blir alltid trött av vin, och vill jue inte sömna efter en droppe. Dessutom ska vi ha hej då-fika för "Servis-Ida" då hon jobbar sin sista dag imorgon. Mycket att göra, ujj ujj.
Men, god natt!
Just nu är klockan 02:50 och jag ska jobba lunch imorgon. Hade tänkt gå till jobbet så hade planerat på att stiga upp klockan 8:00 så jag kunde vakna upp i lugn och ro. Men sömnen vill, som vanligt, inte infinna sig så här sitter jag.
Usch, vad less jag börjar bli på alla fylleskallar. Ska bli skönt att få jobba lunch imorgon och servera nyktra människor. Jag är så less på alla fulla människor. Varför kan inte folk dricka med måtta? Det är särkert både trevligare för mig som pesonal och för dem själva. När folk blir drägg så är dem jue bara ofunktionella, vad är nöjet med det?
Jag vet att jag inte är den rätta människan att säga det, jag råkar alltid bli jättefull. Men det avskyr jag. Jag avskyr känslan att vara full. Lullig är mysigt, trevligt. Men full... uscha, senast var jag tvungen att spy för att jag kände mig så äcklad av mig själv.
Jag var väl ganska otrevlig mot Daniel i telefon också, och det har jag dåligt samvete. Men vad förväntas av mig när jag kommer hem ifrån jobbet, less på allt som har med fylla att göra och så ringer han och sluddrar? Kände att jag höll på att tappa tålamodet jue längre samtalet gick och till slut fick jag säga: "Nej, jag orkar inte med dig. Du är full. Jag är så less på fyllisar just nu. Jag ringer imorgon i stället." Men jag kände att jag orkar bara inte.
Fast det finns ganska roliga människor här i världen, eller ska jag kanske kalla dem idioter. Idag så serverade jag en tjej som jag var vän med när jag var yngre, fast vi båda bestämde oss för att vi inte tyckte så mycket om varandra.
När jag serverade henne kom en kille fram som hade blivit jättesur när jag frågade honom om leg (han var 86:a, men det är inte alltid lätt att se åldern och hellre att jag frågar leg för mycket än för lite... jag förstår egentligen inte varför folk blir så upprörda, det är jue ingen direkt förolämpning). Han frågade iaf varför dem inte var tvungna och visa leg och jag förklarade trevligt: "Ja, men vi gick jue i samma klass så jag vet jue att dem har åldern inne."
Och jävlar vad den tjejen gick igång på det. Hon förklarade för allt och alla som ville lyssna hur hon och hennes kompis hade mobbat ut mig och Gud vet vad hon sa, jag lyssnade inte så noga. Jag hörde bara tillräckligt för att förstå att hon försökte driva med mig. Hennes mål var antagligen att försöka trycka ned mig så att jag skulle gå hem och grina - för nog måste jag väl vilja ha henne som vän, hon som är så underbar! Jag kan inte leva utan hennes kärlek!
Snarare fick det motsatt effekt. Först blev jag irriterad över att hon var en sådan idiot och funderade på att vägra servera henne ifall hon skulle beställa någonting annat. Men sen när jag väl tänkte över vad hon hade sagt fick det mig att nästan börja skratta.
Jag tycker inte om att kalla människor patetiska, men det där var väl ändå patetiskt? Att hon verkligen skulle tro att jag skulle ta illa upp? Jag bryr mig väl inte om vad idioter tycker om mig, jag kan jue inte vara älskad av alla och om jag ska vara älskad av någon föredrar jag att det är mina nära och kära och inte idioter som egentligen har så dålig självkänsla att de måste trycka ned andra för att kunna känna sig bra.
Men det mest patetiska var nog ändå att hon ännu brydde sig om att försöka väcka en reaktion hos mig efter 4 år. Jag måste verkligen väcka starka intryck hos människor när hon inte kan glömma mig efter så lång tid! Tyvärr så brydde jag jue mig inte om hennes vackra ord och orkade inte ens kommentera det, så hon måste ha känt sig besviken. Stackare.
Nej, fulla människor är inte de roligaste alla gånger. Men men, det är jue mitt jobb och jag har bara 1½ vecka kvar att jobba, så jag borde nog stå ut.
Det är jue bra i alla fall att man får dricks, det är jue motivation. Fick häromdan en dollar t.o.m.!
Nej, nog har jag trevliga gäster också. Men för tillfället känner jag mig lite less på alla fylleskaller som tror att de är störst, bäst och vackrast - och som för den delen inte alls är fulla trots att de varken kan stå, gå eller prata. För en gångs skull längtar jag tills jag får jobba på Grapes och ta hand om lite mer civiliserat folk. Men men, helgen återstår - hoppas jag klarar den med livet i behåll.
Nej, nu ska jag ge sömnen en andra chans! Ska jue dricka vin imorgon ( lagomt, inte så jag blir full... usch nej!) och jag blir alltid trött av vin, och vill jue inte sömna efter en droppe. Dessutom ska vi ha hej då-fika för "Servis-Ida" då hon jobbar sin sista dag imorgon. Mycket att göra, ujj ujj.
Men, god natt!
Förväntansfull
Idag känner jag mig stolt över dagens sysselsättning. Jag har städat, dammsugit och skurat - och det är jävla bra för att vara mig. Av någon anledning så avskyr jag all sorts hushållsarbete och det tar mig jävla lång tid innan jag äntligen tar tummen ur arslet och städar. För det går fort när jag städar. Jag vet inte om det är slarv eller att jag är effektiv, men det tar inte så lång tid. Och när jag är färdig och blickar ut över mitt städade rum så undrar jag: Varför väntade jag så länge på att göra detta?
Men snart kommer jag inte att behöva bry mig om sådana saker som städning och ordning. Snart är jag på resande fot och kommer att leva mitt liv som en gäst med alla dess bekvämligheter. Fast jag lär nog få hjälpa till med matlagning och dylikt, men iaf... Jag längtar :)
Jag längtar så otroligt mycket efter att få sätta mig på det där tåget och se Kiruna lämnas bakom mig. Fast samtidigt känns det krävande att vara någon annans gäst i en månads tid. Jag lär jue inte få mycket till privatliv, ja förutom mina kära är i skolan. Då ska jag slappa och njuta av ensamheten. Men mycket tid kommer jag att vara omgiven av folk. Jag hoppas att jag inte kommer få ett sammanbrott ;p
Jag längtar så! Ta mig till 1 september nu!
Fast jag måste packa, och det längtar jag inte till. För jag har ingen aning om vad jag ska ha med mig. Jag har aldrig varit borta en månad, speciellt inte under en höstmånad. Och jag känner jue bara till Kirunas höst. Och det är att det är lite ljummet ett tag, men fort blir det iskallt.
Men packningen tar jag nästa vecka. Är ledig dagen innan jag åker, och på avresedatumet beger jag mig först 18:35. Så jag har gott om tid. Förutom att jag är så velig när det gäller packning och tänker "tänk om, tänk om". Men det går nog bra, förhoppningsvist, annars får jag väl köpa kläder där nere i söder. De har jue ändå större urval än här ;p
Men snart kommer jag inte att behöva bry mig om sådana saker som städning och ordning. Snart är jag på resande fot och kommer att leva mitt liv som en gäst med alla dess bekvämligheter. Fast jag lär nog få hjälpa till med matlagning och dylikt, men iaf... Jag längtar :)
Jag längtar så otroligt mycket efter att få sätta mig på det där tåget och se Kiruna lämnas bakom mig. Fast samtidigt känns det krävande att vara någon annans gäst i en månads tid. Jag lär jue inte få mycket till privatliv, ja förutom mina kära är i skolan. Då ska jag slappa och njuta av ensamheten. Men mycket tid kommer jag att vara omgiven av folk. Jag hoppas att jag inte kommer få ett sammanbrott ;p
Jag längtar så! Ta mig till 1 september nu!
Fast jag måste packa, och det längtar jag inte till. För jag har ingen aning om vad jag ska ha med mig. Jag har aldrig varit borta en månad, speciellt inte under en höstmånad. Och jag känner jue bara till Kirunas höst. Och det är att det är lite ljummet ett tag, men fort blir det iskallt.
Men packningen tar jag nästa vecka. Är ledig dagen innan jag åker, och på avresedatumet beger jag mig först 18:35. Så jag har gott om tid. Förutom att jag är så velig när det gäller packning och tänker "tänk om, tänk om". Men det går nog bra, förhoppningsvist, annars får jag väl köpa kläder där nere i söder. De har jue ändå större urval än här ;p
Dags för socialt umgänge!
Ännu en kväll där jag sitter i min ensamhet och varvar mellan tv och dator. Och nu faktiskt börjar jag känna mig redo för sanningen och ett socialt liv.
Jag har faktiskt redan skapat planer. På torsdag ska jag och en gammal vän dricka vin. Inte festa och supa oss fulla, utan bara dricka rödvin och njuta av smaken - ja, det har i alla fall jag tänkt göra. Har varit så otroligt sugen på vin de senaste dagarna att jag knappt kan bärga mig tills det blir torsdag, men jag överlever nog dessa två dagar som är emellan.
Får se om vi kommer på någonting att prata om, senast vi umgicks var när jag var 16 år så det är nästan tre år sedan. Men han är bra på att prata, så det går nog bra. Och jag är jue bra på och prata, när jag väl får i mig vin. Det är nog därför alla vill dricka vin med mig ;P haha.
Snart blir jag arbetslös, bara en och en halv vecka kvar och på schemat 88 timmar. Trots att framtiden ser osäker ut längtar jag lite efter min arbetslöshet. Jag längtar efter att få träffa mina nära och kära igen, och träffa en vän för första gången. Har börjat bli lite nervös nu inför mötet, även om jag tror att det kommer att gå bra. Vi har alltid haft så lätt att prata, så det är väl bara att han bjuder mig på lite vin i annat fall så är konversationen igång. Jag och mitt vin ;P
Nu skrev han att han hade varit på skjutbanan... hum... det lät jue inte så positivt...
Nästa vecka blir det nog att träffa lite vänner här i stan innan jag ger mig av i en månads tid. Ifall de vill umgås med mig förstås, jag kan inte tvinga dem ;P så det kommer att bli mycket socialt för mig i framtiden, oj oj. Hur ska jag orka med det? Jag kommer nog få gå på toa lite då och då och gråta ;p
Inte så att jag menar att mina vännerär hemska, de är motsatsen. Men jag har varit inlåst i min ensamhet så länge att jag då kan tycka att socialt umgänge är påfrestande. Jag vet, jag är lite konstig.
Jag känner mig jätteglad idag. Vad konstigt. Har absolut ingen anledning till att vara glad, för jag har jue inte gjort någonting alls idag. Men jag är glad. Konstigt. Jag är väl förväntansfull inför framtiden. Den ser ljus ut.
Tron på det omöjliga som möjligt
Alldeles nyligen såg jag en helt underbar film: The Freedom Writers. Det var en film som handlade om ungdomar som växer upp i gängmiljöer, en miljö som jag inte kan relatera till. Deras livöden är så olika mig att jag inte alls kan förstå, hur mycket jag än försöker, hur tufft det är för dem att växa upp.
Filmen baserades på en verklig händelse och berättelserna kring de olika eleverna var skrivna av dem själva. Det var en oerhört rörande film som tog sig in i hjärtat och mestadels av filmen grät jag. Filmen visade att hopp finns om man aldrig slutar tro, om man aldrig slutar att söka. Och jag beundrar lärarinnan som lärde dessa ungdomar att hitta hopp när mestadels av oss, som växer upp i trygga miljöer, har svårt att finna den.
Det är inte alla som har den turen att de finner lärare som tror på dem. Jag har haft den turen. Många lärare har imponerats av mig. Inte alla, men många. Många upptäckte att jag hade en kapacitet i mig och en oerhört stark vilja. Jag har aldrig favoriserats, för jag är inte den typen man favoriserar, men de har trott på mig, de har stöttat mig där andra skulle säga: "Vet du hur svårt det där är att uppnå? Du måste sluta drömma."
När jag slutade gymnasiet fick vi alla i teaterklassen en bok om teater. I böckerna fanns ett unikt citat till alla i klassen. Mitt citat löd:
"Inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid."
Det börjar avta...
Här sitter jag och öser i mig en massa kalorier för tillfället. Jag har verkligen en udda relation till mat. Det går perioder då jag knappt äter någonting, inte alls har någon matlust och äter bara på grund av vetskapen att jag måste äta. Sedan finns det perioder som nu då jag slösar mina pengar på en massa olika godsaker och trycker i mig tills jag verkligen inte orkar mer. Jag vet att min livsstil inte är särskilt hälsosam just nu, men det orkar jag inte bry mig om för tillfället.
Inatt drömde jag en mardröm, igen. Jag drömmer mardrömmar nästan varje natt nu för tiden. Dessutom sover jag konstiga tider. T.ex. igår, söndag, så somnade jag först klockan 8 på morgonen (kom hem efter 5 på morgonen) och sov till 12. Sedan var jag uppe till klockan 7 på kvällen då jag somnade och sov djupt och drömlöst fram till klockan 11. Sedan var jag vaken till klockan 4 på morgonen då jag till slut somnade och steg upp halv 9 igen. Även efter jobbet idag somnade jag, men då sov jag bara i 2 timmar i alla fall.
Men jag skulle inte berätta om mina annorlunda sovtimmar, utan nattens mardröm. Vanligtvist handlar mina mardrömmar om att jag sviker folk, men inatt blev jag mördad. Jag blev mördad av en snuskgubbe. Han rörde mig inte på något oanständigt sätt, men i drömmen visste jag att han ville men inte kunde förmå sig att göra det så han stack in kniven i mig upprepande gånger tills jag till slut kände hur livet rann ur mig.
Men jag vaknade inte där. Drömmen var ovanligt realistisk och uppgjord precis som en roman. Mordet hände först, sedan drömde jag om dygnet som hade utspelat innan mordet. Handlingen var kanske inte den mest realistiska - jag var på jakt efter en kycklinghamburgare som oturligt nog hela tiden var slut - men drömmens form var realistisk. Jag hoppade inte från ställe till ställe utan som i en roman följde jag mig själv från de olika hamburgarrestaurangerna efter min efterlängtade kycklinghamburgare. Och i drömmen följde den här äckelgubben efter mig hela tiden. Bara på ett sådant avstånd att jag kunde känna känslan av att vara förföljd, se honom i ögonvrån. Men aldrig att jag misstänkte hans grymma motiv.
Jag vaknade upp av att jag inte kunde andas, vilket i drömmen beskrevs som andnöd av mig. Jag vet inte om mordet utspelade sig igen i min dröm eller inte, jag kommer bara ihåg den där känslan av att inte kunna andas. Att desperat dra efter luft som inte kunde ta sig ned i mina lungor. Smärta. Det är smärta att inte kunna andas, erhör smärta.
När jag till slut vaknade upp upptäckte jag anledningen: Eftersom jag är förkyld hade min näsa täppts igen och medan jag hade sovit så hade mitt omedvetna jag inte öppnat munnen som alternativ andningssätt.
Det grymma mordet är antagligen inspirerat av både en bok och en film som jag såg igår. Men samtidigt kan det ha någonting med min rädsla att gå hem när jag slutar sent på natten, eftersom jag en gång blev förföljd. Han gjorde inget oanständigt med mig, och det är jag glad över. Men om Daniel inte hade mött mig den natten vet man aldrig vad som hade hänt. Trots att han knappt kunde gå så hade han ännu styrka kvar, det kände jag då han tog tag om min arm och klämde till. Och man undrar vad som pågår i sådana människors sinne. Varför blir man så? Alkoholen är inte anledning nog.
Min pappa hade läst i tidningen att förra helgen, då jag var ute och festade, hade en tjej blivit våldtagen. Den natten hade jag varit dumstridig nog att gå hem själv ifrån krogen. Full och klädd i minimala kläder undrar jag hur jag tänkte då. Självklart tycker jag att även som tjej borde man ha friheten att få gå hem själv mitt i natten klädd som man vill, men det är bara åsikter och inte verklighet. I verkligheten kan man inte göra som man själv vill, inte utan att risken höjjs i alla fall.
Idag känner jag att min skrivarglöd inte är lika stark som den varit de senaste dagarna. Den största sorgen börjar försvinna, mitt medvetande börjar återigen gå till det normala. Till det som borde vara normalt i alla fall. Snart kan jag nog börja träffa vänner igen.
Idag, för första gången på flera dagar, pratade jag och mamma. Bara om världsliga ting, men ändå; vi pratade. Någonting som jag inte klarat av på flera dagar. Men min mamma verkar ha förstått mig och inte ifrågasatt min tystnad, även om jag ännu inte har berättat för henne varför.
Jag har inte berättat för någon ännu. Orden förmår inte att komma ur min mun. När de frågade om dig i helgen så ljög jag. Jag låtsades som om ingenting hade hänt. Som om livet var som det alltid varit.
Jag vet inte varför jag ljög, men det är väl samma anledning som varför jag inte har berättat om det ännu. Jag orkar inte svara på frågorna. Om inte ens Du kan förstå anledningen, varför skulle då andra förstå den? Visserligen kan jag gömma mig bakom lögner om mer ytliga motiv, för det förstår jue sig människor på. Jag har jue t.o.m. fått höra om varför jag inte var lycklig, som om människorna verkligen tror att de kan känna mig bättre än vad jag känner mig själv. Men de kan få tro vad dem vill. Om dem svarar istället för mig så slipper jag svara, och då slipper jag ljuda eller bli oförstådd.
Men jag älskar dig, ett faktum som inte minskas av vad vi kallar oss. Det är någonting du inte heller kan förstå. För dig är förlusten av en titel detsamma som förlusten av kärlek. Men det är det inte. Titeln är bara till för att informera omvärlden om vad vi känner, kärlek är de känslor som man har för varandra.
Jag avsa mig titeln för att jag inte längre kunde ge dig den uppskattning du förtjänar. Jag behövde mer utrymme, mer tid för mig och mina tankar. En anledning som antagligen inte låter som vettig som folk alltid begär.
Men kärlek är inte vettig, kärlek är känslor. Känslor är inte logiska, de är bara där. De är motsatsen till förnuftet, vilket är vettigt. När det gäller känslor ska inga anledningar eller förklarningar behövas, egentligen. För känslor kommer nog aldrig riktigt kunnas förklaras med ord, även om vi försöker så gott vi kan.
Inatt drömde jag en mardröm, igen. Jag drömmer mardrömmar nästan varje natt nu för tiden. Dessutom sover jag konstiga tider. T.ex. igår, söndag, så somnade jag först klockan 8 på morgonen (kom hem efter 5 på morgonen) och sov till 12. Sedan var jag uppe till klockan 7 på kvällen då jag somnade och sov djupt och drömlöst fram till klockan 11. Sedan var jag vaken till klockan 4 på morgonen då jag till slut somnade och steg upp halv 9 igen. Även efter jobbet idag somnade jag, men då sov jag bara i 2 timmar i alla fall.
Men jag skulle inte berätta om mina annorlunda sovtimmar, utan nattens mardröm. Vanligtvist handlar mina mardrömmar om att jag sviker folk, men inatt blev jag mördad. Jag blev mördad av en snuskgubbe. Han rörde mig inte på något oanständigt sätt, men i drömmen visste jag att han ville men inte kunde förmå sig att göra det så han stack in kniven i mig upprepande gånger tills jag till slut kände hur livet rann ur mig.
Men jag vaknade inte där. Drömmen var ovanligt realistisk och uppgjord precis som en roman. Mordet hände först, sedan drömde jag om dygnet som hade utspelat innan mordet. Handlingen var kanske inte den mest realistiska - jag var på jakt efter en kycklinghamburgare som oturligt nog hela tiden var slut - men drömmens form var realistisk. Jag hoppade inte från ställe till ställe utan som i en roman följde jag mig själv från de olika hamburgarrestaurangerna efter min efterlängtade kycklinghamburgare. Och i drömmen följde den här äckelgubben efter mig hela tiden. Bara på ett sådant avstånd att jag kunde känna känslan av att vara förföljd, se honom i ögonvrån. Men aldrig att jag misstänkte hans grymma motiv.
Jag vaknade upp av att jag inte kunde andas, vilket i drömmen beskrevs som andnöd av mig. Jag vet inte om mordet utspelade sig igen i min dröm eller inte, jag kommer bara ihåg den där känslan av att inte kunna andas. Att desperat dra efter luft som inte kunde ta sig ned i mina lungor. Smärta. Det är smärta att inte kunna andas, erhör smärta.
När jag till slut vaknade upp upptäckte jag anledningen: Eftersom jag är förkyld hade min näsa täppts igen och medan jag hade sovit så hade mitt omedvetna jag inte öppnat munnen som alternativ andningssätt.
Det grymma mordet är antagligen inspirerat av både en bok och en film som jag såg igår. Men samtidigt kan det ha någonting med min rädsla att gå hem när jag slutar sent på natten, eftersom jag en gång blev förföljd. Han gjorde inget oanständigt med mig, och det är jag glad över. Men om Daniel inte hade mött mig den natten vet man aldrig vad som hade hänt. Trots att han knappt kunde gå så hade han ännu styrka kvar, det kände jag då han tog tag om min arm och klämde till. Och man undrar vad som pågår i sådana människors sinne. Varför blir man så? Alkoholen är inte anledning nog.
Min pappa hade läst i tidningen att förra helgen, då jag var ute och festade, hade en tjej blivit våldtagen. Den natten hade jag varit dumstridig nog att gå hem själv ifrån krogen. Full och klädd i minimala kläder undrar jag hur jag tänkte då. Självklart tycker jag att även som tjej borde man ha friheten att få gå hem själv mitt i natten klädd som man vill, men det är bara åsikter och inte verklighet. I verkligheten kan man inte göra som man själv vill, inte utan att risken höjjs i alla fall.
Idag känner jag att min skrivarglöd inte är lika stark som den varit de senaste dagarna. Den största sorgen börjar försvinna, mitt medvetande börjar återigen gå till det normala. Till det som borde vara normalt i alla fall. Snart kan jag nog börja träffa vänner igen.
Idag, för första gången på flera dagar, pratade jag och mamma. Bara om världsliga ting, men ändå; vi pratade. Någonting som jag inte klarat av på flera dagar. Men min mamma verkar ha förstått mig och inte ifrågasatt min tystnad, även om jag ännu inte har berättat för henne varför.
Jag har inte berättat för någon ännu. Orden förmår inte att komma ur min mun. När de frågade om dig i helgen så ljög jag. Jag låtsades som om ingenting hade hänt. Som om livet var som det alltid varit.
Jag vet inte varför jag ljög, men det är väl samma anledning som varför jag inte har berättat om det ännu. Jag orkar inte svara på frågorna. Om inte ens Du kan förstå anledningen, varför skulle då andra förstå den? Visserligen kan jag gömma mig bakom lögner om mer ytliga motiv, för det förstår jue sig människor på. Jag har jue t.o.m. fått höra om varför jag inte var lycklig, som om människorna verkligen tror att de kan känna mig bättre än vad jag känner mig själv. Men de kan få tro vad dem vill. Om dem svarar istället för mig så slipper jag svara, och då slipper jag ljuda eller bli oförstådd.
Men jag älskar dig, ett faktum som inte minskas av vad vi kallar oss. Det är någonting du inte heller kan förstå. För dig är förlusten av en titel detsamma som förlusten av kärlek. Men det är det inte. Titeln är bara till för att informera omvärlden om vad vi känner, kärlek är de känslor som man har för varandra.
Jag avsa mig titeln för att jag inte längre kunde ge dig den uppskattning du förtjänar. Jag behövde mer utrymme, mer tid för mig och mina tankar. En anledning som antagligen inte låter som vettig som folk alltid begär.
Men kärlek är inte vettig, kärlek är känslor. Känslor är inte logiska, de är bara där. De är motsatsen till förnuftet, vilket är vettigt. När det gäller känslor ska inga anledningar eller förklarningar behövas, egentligen. För känslor kommer nog aldrig riktigt kunnas förklaras med ord, även om vi försöker så gott vi kan.
Saknad
Jag saknar dig. Jag längtar efter dig. De underbara minnen vi delar. Ditt underbara leende. Din värme.
Jag älskar dig, det vet du. Jag kan bara inte just nu, jag är alldeles för vilsen.
Tankar
Efter några timmars matstrejk tvingade jag i mig två mackor. Kroppen behövde så desperat näring att jag höll på att svimma på coop. Konstigt, jag hade ändå bara varit utan mat i ca 17h.
Inte för att min inhandling på coop var särskilt nyttig. Nötter, choklad och snus. Men för tillfället orkar jag inte tänka på sådana saker som att vara nyttig. Eller att ta hand om mitt utseende. Jag var imponerad av mig själv idag när jag gick till affären utan smink, med slapp-kläder och smutsigt hår. Det var länge sedan jag gick utanför dörren utan att ha tagit hand om mitt utseende. Det är också ett beroende som jag hoppas bli av med.
Men varför jag skriver i min blogg för tiillfället är för att informera vänner och bekanta att för tillfället lär jag nog vara ganska frånvarande. Jag orkar inte med socialt liv för tillfället. Jag ber er om att inte bli besvikna på mig, men jag klarar inte av sådant just nu. Jag vet att jag ändå inte klarar av att vara trevlig och ärlig på samma gång, och då kan jag lika gärna umgås med mina tankar. För mot mig själv kan vara så pass otrevlig jag vill, jag har gått förbi den där punkten att jag kan såra mig själv. Men jag vet att jag för tillfället är fullt kapabel till att såra andra, och det vill jag inte. Därför drar jag mig undan omvärlden ett tag.
Jag ska dock inte skita i jobbet, för det är ändå bra att jag kommer ifrån alla dystra tankar - annars hade jag nog blivit galen. Men kollegor har inte samma krav som vänner. Vänner vill ha mig äkta, kollegor behöver bara ha mig trevlig. Och jag klarar av att spela teater.
Jag fick en beskrivning av en kollegas bror som jag tyckte passade ganska bra in på mig: "Söt, men lite blyg." Det är den jag är på jobbet, och det trivs jag med. I mitt jobb behöver jag inget djup, där räcker det med att visa upp en trevlig fasad. Och denna teater får mig att glömma bort det verkliga jag-et, och det är också skönt.
Börjar jag bli för privat? Jo, det håller jag nog på. Så går det när man bara umgås med sina tankar, de vill gärna göra sig hörda av andra. Men jag förstår inte varför. Vem skulle förstå mina tankar? Jag kan jue knappt själv förstå mig på dem. De går åt alla olika håll och kanter och motsäger sig själva.
Tankar, är det en gåva eller en förbannelse kan jag ibland undra?
Inte för att min inhandling på coop var särskilt nyttig. Nötter, choklad och snus. Men för tillfället orkar jag inte tänka på sådana saker som att vara nyttig. Eller att ta hand om mitt utseende. Jag var imponerad av mig själv idag när jag gick till affären utan smink, med slapp-kläder och smutsigt hår. Det var länge sedan jag gick utanför dörren utan att ha tagit hand om mitt utseende. Det är också ett beroende som jag hoppas bli av med.
Men varför jag skriver i min blogg för tiillfället är för att informera vänner och bekanta att för tillfället lär jag nog vara ganska frånvarande. Jag orkar inte med socialt liv för tillfället. Jag ber er om att inte bli besvikna på mig, men jag klarar inte av sådant just nu. Jag vet att jag ändå inte klarar av att vara trevlig och ärlig på samma gång, och då kan jag lika gärna umgås med mina tankar. För mot mig själv kan vara så pass otrevlig jag vill, jag har gått förbi den där punkten att jag kan såra mig själv. Men jag vet att jag för tillfället är fullt kapabel till att såra andra, och det vill jag inte. Därför drar jag mig undan omvärlden ett tag.
Jag ska dock inte skita i jobbet, för det är ändå bra att jag kommer ifrån alla dystra tankar - annars hade jag nog blivit galen. Men kollegor har inte samma krav som vänner. Vänner vill ha mig äkta, kollegor behöver bara ha mig trevlig. Och jag klarar av att spela teater.
Jag fick en beskrivning av en kollegas bror som jag tyckte passade ganska bra in på mig: "Söt, men lite blyg." Det är den jag är på jobbet, och det trivs jag med. I mitt jobb behöver jag inget djup, där räcker det med att visa upp en trevlig fasad. Och denna teater får mig att glömma bort det verkliga jag-et, och det är också skönt.
Börjar jag bli för privat? Jo, det håller jag nog på. Så går det när man bara umgås med sina tankar, de vill gärna göra sig hörda av andra. Men jag förstår inte varför. Vem skulle förstå mina tankar? Jag kan jue knappt själv förstå mig på dem. De går åt alla olika håll och kanter och motsäger sig själva.
Tankar, är det en gåva eller en förbannelse kan jag ibland undra?
Är jag densamma idag som igår?
Idag är det sol. Det kan jag känna genom att solen bränner mina fötter. Det var längesedan jag satt ute för själva känslans skull, kanske en tre veckor. Men det blåser kallt, så vädret är inte särskilt ideallt, men jag får se himlen igen. Och himlen är vacker. Den är aldrig sig lik, trots att det är samma himmel.
Natten var lika hemsk som alla tidigare nätter. Lite sömn, vaknade upp då och då. Och så mardrömmar. Kan inte dessa mardrömmar lämna mig ifred? Det är drömmar som fyller mig med dåligt samvete... som om jag inte hade nog av den känslan i det vakna livet.
Att såra någon annan är det värsta man kan göra. Man fylls med så dåligt samvete att bara den känslan kan ta bort alla andra viktiga känslor i livet. Men samtidigt kan jag väl inte fortsätta leva mitt liv i en lögn? Jag har ljugit så länge så jag inte ens kan komma ihåg sanningen.
Jag vet varken ut elle in, och det bevisar väl denna osammanhängande text. Jag vill bara lägga mig ned och sova och sova en drömnlös dröm.
Jag kanske inte är den bsta människan i världen, jag kanske är den sämsta. Men jag är en människa. Jag är lika mycket av kött och blod som er, lika mycket fylld av tankar och känslor. Jag önskar att jag kunde sluta göra fel och tänka fel. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna tänka, känna, göra som ni.
Men jag kan inte, för tyvärr så är jag en människa.
Natten var lika hemsk som alla tidigare nätter. Lite sömn, vaknade upp då och då. Och så mardrömmar. Kan inte dessa mardrömmar lämna mig ifred? Det är drömmar som fyller mig med dåligt samvete... som om jag inte hade nog av den känslan i det vakna livet.
Att såra någon annan är det värsta man kan göra. Man fylls med så dåligt samvete att bara den känslan kan ta bort alla andra viktiga känslor i livet. Men samtidigt kan jag väl inte fortsätta leva mitt liv i en lögn? Jag har ljugit så länge så jag inte ens kan komma ihåg sanningen.
Jag vet varken ut elle in, och det bevisar väl denna osammanhängande text. Jag vill bara lägga mig ned och sova och sova en drömnlös dröm.
Jag kanske inte är den bsta människan i världen, jag kanske är den sämsta. Men jag är en människa. Jag är lika mycket av kött och blod som er, lika mycket fylld av tankar och känslor. Jag önskar att jag kunde sluta göra fel och tänka fel. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna tänka, känna, göra som ni.
Men jag kan inte, för tyvärr så är jag en människa.
Daniel
Du är min älskling i hjärtat och själ, den platsen kan ingen ta ifrån dig. Inte ens världens bästa vän.
Jag önskar att du hellre skulle vilja vara Guds högra hand än en ängel, att du vill vara den ingen annan kan vara. Du är inte en i mängden, du är speciell.
Jag önskar att du hellre skulle vilja vara Guds högra hand än en ängel, att du vill vara den ingen annan kan vara. Du är inte en i mängden, du är speciell.
Olika personlighetstester
Är du pessimist eller optimist?
"Du är inte alltid optimist, men din optimistiska sida tar ofta över. Du är ganska realistisk och ser för det mesta saker för vad de är. Denna inställning till livet lönar sig, både i ditt privatliv och professionellt. Ditt sätt att se på livet ger dig inte bara mer energi, det gör också att du kan mobilisera dina krafter och fortsätta kämpa när du upplever motgång. Du ska uppskatta och vårda den här sidan hos dig själv, den är en av dina styrkor."
(http://persontester.svd.se/take_test.php?idRegTest=1658)
--
Personlighetstest
"Inåtvänd Planläggande Abstrakt Tänkare
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut - även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv."
(http://www.zapera.com/survey/demo/personality/)
Tillbaka på jobbet
Japp, nu har man börjat jobba igen då. Började med att jobba lunch, och det är jue skönt med en liten mjukstart - speciellt nu när jag har blivit förkyld. Usch, jag vill inte vara förkyld, men jag får väl skylla mig själv. Om man springer ute med minimala kläder får man ta konsekvenserna, tyvärr.
Sov inte speciellt mycket inatt, och inte speciellt bra. Förstår inte när mina sömnproblem ska försvinna. Jag har sovit bra kanske 3 nätter på 1 månad. Det tar livet av mig.
Även om jag känner mig ganska van nu för tiden och kan fungera som en vanlig människa så är jag less på denna konstanta trötthet. Kroppen känns slö och seg, och det blir som sagt inte bättre av min förkylning.
Min pojkvän i Linköping har börjat idag med insparkningen. Det märks att han har det trevligt för han har inte haft tid och höra av sig, vilket han i vanliga fall är faktiskt väldigt duktig på.
Jag är så nyfiken! Det känns så spännande, trots att jag inte ens är i närheten av hans roligheter. Men så är det väl att vara ett par - trots att mil håller oss ifrån varandra så känner jag mig lika entusiastisk över vad han gör som när han bodde i Kiruna!
Eller så kanske jag är en konstig flickvän, men det är också en trolig anledning.
Känner mig nöjd med veckans schema iaf. Som jag hade förutspått så skulle jag få jobba arslet av mig nu de sista veckorna, men det trivs jag med. Jag vill jobba och jag vill ha pengar. Dessutom trivs jag på mitt jobb, det är socialt och man får träffa många olika människor från alla olika hörn av världen som man antagligen annars aldrig hade stött på. Vissa är riktiga charmtroll som man önskar skulle återvända, vissa är mindre charmiga som gör att jobbet känns jobbigt. Men var och en av mina gäster som jag har pratat med känns speciell, och det trivs jag med.
Samtidigt älskar jag att betrakta folk, titta på hur de beter sig och deras kroppspråk... Kanske är det för att jag brukar författa som jag har detta nöje att försöka analysera helt främmande människor, eller så är det bara en del av mina intressen. Hur som helst är mitt jobb idealisk för sådana som mig som älskar att betrakta och analysera människor.
Det enda som är mindr trevligt med mitt jobb är dock lönen. Fick lönebeskedet idag och jag blir alltid lika ledsen när jag ser hur mycket de tar i skatt. Jag jobbade arslet av mig i juli ( vilket menas med 40h övertid) och ändå fick jag inte särskilt mycket nu. Sånt är irriterande.
Fast jag upptäckte idag att jag har fått löneförhöjning på min timlön med 1,20 kr! Haha, det är jue inte särskilt mycket att hurra för men ja, det är jue trevligt iaf.
Nej, nu ska jag nog vila lite om jag lyckas få tillräckligt med ro (det vet man jue aldrig med min kropp).
Sov inte speciellt mycket inatt, och inte speciellt bra. Förstår inte när mina sömnproblem ska försvinna. Jag har sovit bra kanske 3 nätter på 1 månad. Det tar livet av mig.
Även om jag känner mig ganska van nu för tiden och kan fungera som en vanlig människa så är jag less på denna konstanta trötthet. Kroppen känns slö och seg, och det blir som sagt inte bättre av min förkylning.
Min pojkvän i Linköping har börjat idag med insparkningen. Det märks att han har det trevligt för han har inte haft tid och höra av sig, vilket han i vanliga fall är faktiskt väldigt duktig på.
Jag är så nyfiken! Det känns så spännande, trots att jag inte ens är i närheten av hans roligheter. Men så är det väl att vara ett par - trots att mil håller oss ifrån varandra så känner jag mig lika entusiastisk över vad han gör som när han bodde i Kiruna!
Eller så kanske jag är en konstig flickvän, men det är också en trolig anledning.
Känner mig nöjd med veckans schema iaf. Som jag hade förutspått så skulle jag få jobba arslet av mig nu de sista veckorna, men det trivs jag med. Jag vill jobba och jag vill ha pengar. Dessutom trivs jag på mitt jobb, det är socialt och man får träffa många olika människor från alla olika hörn av världen som man antagligen annars aldrig hade stött på. Vissa är riktiga charmtroll som man önskar skulle återvända, vissa är mindre charmiga som gör att jobbet känns jobbigt. Men var och en av mina gäster som jag har pratat med känns speciell, och det trivs jag med.
Samtidigt älskar jag att betrakta folk, titta på hur de beter sig och deras kroppspråk... Kanske är det för att jag brukar författa som jag har detta nöje att försöka analysera helt främmande människor, eller så är det bara en del av mina intressen. Hur som helst är mitt jobb idealisk för sådana som mig som älskar att betrakta och analysera människor.
Det enda som är mindr trevligt med mitt jobb är dock lönen. Fick lönebeskedet idag och jag blir alltid lika ledsen när jag ser hur mycket de tar i skatt. Jag jobbade arslet av mig i juli ( vilket menas med 40h övertid) och ändå fick jag inte särskilt mycket nu. Sånt är irriterande.
Fast jag upptäckte idag att jag har fått löneförhöjning på min timlön med 1,20 kr! Haha, det är jue inte särskilt mycket att hurra för men ja, det är jue trevligt iaf.
Nej, nu ska jag nog vila lite om jag lyckas få tillräckligt med ro (det vet man jue aldrig med min kropp).
En paus ifrån verkligheten
Det känns verkligen som att jag har en paus just nu, en paus ifrån livet, ifrån verkligheten. Det är ganska skönt, men samtidigt deprimerande. För jag lyckas alltid sitta och analysera varje minsta detalj i min liv och min personlighet, så det brukar sluta med att jag blir deprimerad.
Imorgon börjar jag jobba, sedan lär jag få jobba arslet v mig resten av månaden. Men är bara tre veckor tills jag blir arbetslös, och känns skönt att jag får en månads semester ändå. Bara jag får jobb sen! Uff, det är så jobbigt att vara säker... Bläh. Jag avskyr att inte kunna ha kontroll över mitt liv ;p
Vad har jag gjort då sedan min babe lämnade mig? Ja, jag har faktiskt varit otroligt aktiv. Var på bio med Sara igår och idag har jag och syster varit på stan. Var och fikade igen (mina pengar går som smör i solskenet för tillfället), men vi hade det trevligt. Senare ska vi se på film ihop, för hon ska jue åka hon också nu på onsdag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Har tusen tankar i skallen, men som vanligt så är jag reserverad. Så känns dumt att skriva, jag känner mig inte så ytlig idag. Får skriva när jag blir mitt gamla, vanliga, glada jag :)
All by myself...
Japp, nu har min babe lämnat mig. Det sista jag fick se av honom var ett huvud genom tågfönstret, sedan var han borta.
Jag bet ihop ganska bra på tågstationen, för jag ville inte gårta. Jag ville inte att han skulle se mig svag, så att han skulle bli svag. Men sen när jag kom hem och mamma hälsade på mig sprack allt och jag började gråta. Jag vet jue att jag kommer att träffa honom om mindre än en månad, men ändå...
"'we are all just prisoners here, of our own device'
And in the master's chambers
They gathered for the feast
They stab it with their steely knives
But they just can't kill the beast"
Nu ska jag börja byta om och så, ska snart på bio med Sara :) Trots att Daniel inte är här längre fortsätter livet, och jag kommer jue att få se honom snart. Han lär inte hinna sakna mig, och jag lär inte hinna sakna honom - förhoppningsvist.
Jag bet ihop ganska bra på tågstationen, för jag ville inte gårta. Jag ville inte att han skulle se mig svag, så att han skulle bli svag. Men sen när jag kom hem och mamma hälsade på mig sprack allt och jag började gråta. Jag vet jue att jag kommer att träffa honom om mindre än en månad, men ändå...
"'we are all just prisoners here, of our own device'
And in the master's chambers
They gathered for the feast
They stab it with their steely knives
But they just can't kill the beast"
Nu ska jag börja byta om och så, ska snart på bio med Sara :) Trots att Daniel inte är här längre fortsätter livet, och jag kommer jue att få se honom snart. Han lär inte hinna sakna mig, och jag lär inte hinna sakna honom - förhoppningsvist.
Fest på toa
Japp, igår var man jue ute. Någonting jag hade längtat efter. Men, det vart inte så lyckat.
På förfesten blev jag redan ganska full, men hade trevligt. Satt och prata och drack vin, och det var nice.
Men sen när vi kom till krogen fick jag panik. Jag klarade verkligen inte av allt och folk och allt ljud... jag kände mig instängd, precis som om jag hade cellskräck - vilket jag vanligtvist inte har.
Nej, jag orkade inte med krogmiljön och satt mest på toa och pratade med människor som var mil ifrån mig, som jag egentligen inte känner speciellt bra. Gjorde väl troligtvist bort mig, men et gör jag jämnt. Bättre att göra bort sig för sådana som man inte träffar varje dag, jag får se d så :P
Idag blir det att äta på restaurang med Daniel. Imorgon flyttar han. Jag sitter här i hans rum och skriver medan han packar inför resan. Men av någon konstig anledning känns det inte som att han ska åka...
Men det kommer väl imorgon. Jag lär gråta floder av tårar. Höll jue på å börja gråta när han sålde bilen och jag såg den glida ur mitt liv. Det var vemodigt. Jag är väldigt vemodig av mig.
Skönt att få vara ledig nu ett tag, sedan blir det väl non stop jobb tills 31 augusti. Sedan blir jag arbetslös, men förhoppningsvist får jag fortsätta på stället i oktober, november. Hoppas verkligen på å få jobb, för jag orkar inte sitta hemma i Kiruna och slösa bort mitt liv. Nej, jag vill jobba och spara pengar så jag kan resa och upptäcka världen. Det är mina planer.
På förfesten blev jag redan ganska full, men hade trevligt. Satt och prata och drack vin, och det var nice.
Men sen när vi kom till krogen fick jag panik. Jag klarade verkligen inte av allt och folk och allt ljud... jag kände mig instängd, precis som om jag hade cellskräck - vilket jag vanligtvist inte har.
Nej, jag orkade inte med krogmiljön och satt mest på toa och pratade med människor som var mil ifrån mig, som jag egentligen inte känner speciellt bra. Gjorde väl troligtvist bort mig, men et gör jag jämnt. Bättre att göra bort sig för sådana som man inte träffar varje dag, jag får se d så :P
Idag blir det att äta på restaurang med Daniel. Imorgon flyttar han. Jag sitter här i hans rum och skriver medan han packar inför resan. Men av någon konstig anledning känns det inte som att han ska åka...
Men det kommer väl imorgon. Jag lär gråta floder av tårar. Höll jue på å börja gråta när han sålde bilen och jag såg den glida ur mitt liv. Det var vemodigt. Jag är väldigt vemodig av mig.
Skönt att få vara ledig nu ett tag, sedan blir det väl non stop jobb tills 31 augusti. Sedan blir jag arbetslös, men förhoppningsvist får jag fortsätta på stället i oktober, november. Hoppas verkligen på å få jobb, för jag orkar inte sitta hemma i Kiruna och slösa bort mitt liv. Nej, jag vill jobba och spara pengar så jag kan resa och upptäcka världen. Det är mina planer.
Äntligen har min dator hittat hem!
Ungefär samtidigt som Datorbutiken ÄNTLIGEN har gett tillbaka mig mina pengar - det tog dem bara 1½ vecka att inse att jag ville ha tillbaka dem och inte sponsra. Jag jobbar faktiskt inom hotell och restaurang, jag är fattig.
Så här sitter jag med min nya dator och får ont i nacke och rygg för att jag inte har nån datastol. Men skit samma, äntligen har jag en helt egen dator med eget internet och behöver inte slåss med varken familjemedlemmar eller datorn för att sitta och slösa bort min tid.
Idag ska jag jobba. Känner inte alls för att jobba idag, vill mest bara sitta hemma och ta det lugnt. Är jue ledig den här helgen också, men lär jue inte hinna ta det lugnt. Fast varför ska man ta det lugnt egentligen? Det är jue egentligen slöseri med tid. Dessutom när Daniel har stuckit från stan lär jag få gott om tid till att ta det lugnt.
Nej, för tillfället känner jag mig ganska less på mitt jobb. Jag vet inte varför, men känner mig bara allmänt less. Men jag har jue bara en månad kvar så jag lär nog överleva det... hoppas jag.
Längtar grymt mycket till september när jag får lämna detta ställe. Har börjat bli kallt och jag hatar vinter. Fattar inte just nu hur jag kom på den goda idén att jobba kvar i stan ett år till. Jag hatar jue verkligen kyla! Men men, vart skulle jag annars ha tagit vägen? Och jag kan jue inte spendera mitt liv på resande fot utan pengar.
Ute är det sol nu. Jag kanske ska sätta mig där ett tag och känna den sista värmen som Kiruna kommer att få uppleva? Det låter som en bra idé, laddar ändå bara upp musik till datorn för tillfället.
Men, jag har äntligen fått min dator!
Välkommen hem :)
Så här sitter jag med min nya dator och får ont i nacke och rygg för att jag inte har nån datastol. Men skit samma, äntligen har jag en helt egen dator med eget internet och behöver inte slåss med varken familjemedlemmar eller datorn för att sitta och slösa bort min tid.
Idag ska jag jobba. Känner inte alls för att jobba idag, vill mest bara sitta hemma och ta det lugnt. Är jue ledig den här helgen också, men lär jue inte hinna ta det lugnt. Fast varför ska man ta det lugnt egentligen? Det är jue egentligen slöseri med tid. Dessutom när Daniel har stuckit från stan lär jag få gott om tid till att ta det lugnt.
Nej, för tillfället känner jag mig ganska less på mitt jobb. Jag vet inte varför, men känner mig bara allmänt less. Men jag har jue bara en månad kvar så jag lär nog överleva det... hoppas jag.
Längtar grymt mycket till september när jag får lämna detta ställe. Har börjat bli kallt och jag hatar vinter. Fattar inte just nu hur jag kom på den goda idén att jobba kvar i stan ett år till. Jag hatar jue verkligen kyla! Men men, vart skulle jag annars ha tagit vägen? Och jag kan jue inte spendera mitt liv på resande fot utan pengar.
Ute är det sol nu. Jag kanske ska sätta mig där ett tag och känna den sista värmen som Kiruna kommer att få uppleva? Det låter som en bra idé, laddar ändå bara upp musik till datorn för tillfället.
Men, jag har äntligen fått min dator!
Välkommen hem :)
Luleåkalaset
Nu påminde Jullan mig om att uppdatera min blogg. Men det är inte på grund av brist av tid och inte brist av intresse som jag inte har skrivit här. För ovanlighetens skull har jag haft fullt upp de senaste dagarna!
(Med mer intressanta saker än att söka efter fjärkontrollen.)
Men vad har jag gjort då som har gjort mig så populär? Tja, på fredag så jobbade jag lunch och sedan kikade jag på bio. Batman - The Dark Knight. Den var faktiskt skitbra, så den borde ni se! Det var jag, Daniel och Viktor som var å kollade. Viktor bantade medan jag och Daniel tryckte i oss en massa godis, fast ändå blev det kvar och det var jue bra för då fick jue jag godis till bilen.
För dagen där på begav vi oss till Luleåkalaset! Jag steg upp klockan 8 och fick iväg gänget vid halv 11 (trots att vår dead-line var 10). Det var jag, Daniel, syrran och Fredrik som satt i min vackra blåa passat.
(Med mer intressanta saker än att söka efter fjärkontrollen.)
Men vad har jag gjort då som har gjort mig så populär? Tja, på fredag så jobbade jag lunch och sedan kikade jag på bio. Batman - The Dark Knight. Den var faktiskt skitbra, så den borde ni se! Det var jag, Daniel och Viktor som var å kollade. Viktor bantade medan jag och Daniel tryckte i oss en massa godis, fast ändå blev det kvar och det var jue bra för då fick jue jag godis till bilen.
För dagen där på begav vi oss till Luleåkalaset! Jag steg upp klockan 8 och fick iväg gänget vid halv 11 (trots att vår dead-line var 10). Det var jag, Daniel, syrran och Fredrik som satt i min vackra blåa passat.
Utsikten från framsätet, vi åkte mot bättre tider såg det ut som... eller?
Resan tog några timmar, för jag tillät inte folk och köra över hastighetsbegränsningar... iaf då jag inte såg på. Dessutom fikade vi i Lansjärv. Jag fick en Tacopaj som var köpt från frysdisken för överpris och en tredjedel av tallriken fylld med salladsblad. Bästa jag har ätit!
Nej, men atmosfären är fin där på Tank@mat, maten hade bara gärna fått vara bättre.
Väl framme fick vi vänta på vårt täcke och duschdraperi till stugan. Antagligen fick vi väl en stuga där ligister hade bott i, för jag hittade även en suspekt fläck på ett täcke. Men vi var lika tacksamma för det, för annars var stugan fin och go. Så efter att ha checkat in bytte vi om och gick mot badstranden.
Jag och syster visade vägen. Det råkade bli en omväg, men det var jue fint väder och det är jue alltid bra att ha koll på sin omgivning, eller hur? Det tyckte dock inte pojkarna, så de började gena genom skogar för att koma fram.
Nej, men atmosfären är fin där på Tank@mat, maten hade bara gärna fått vara bättre.
Väl framme fick vi vänta på vårt täcke och duschdraperi till stugan. Antagligen fick vi väl en stuga där ligister hade bott i, för jag hittade även en suspekt fläck på ett täcke. Men vi var lika tacksamma för det, för annars var stugan fin och go. Så efter att ha checkat in bytte vi om och gick mot badstranden.
Jag och syster visade vägen. Det råkade bli en omväg, men det var jue fint väder och det är jue alltid bra att ha koll på sin omgivning, eller hur? Det tyckte dock inte pojkarna, så de började gena genom skogar för att koma fram.
Otåliga pojkar.
Men, otroligt nog, kom v i faktiskt fram och det ganska snabbt ändå tyckte jag. Vi slängde av oss och kläderna (vi hade som tur var bikini och för grabbarna badshorts) under och gick ned i vattnet. OTROLIGT NOG, ska jag nog börja även den här meningen med, var syrran först i vattnet. Hon som vanligtvist är världens badkruka och som man får tvinga i vatten med våld ungefär, nej hon plumsade i direkt medan jag och grabbarna stod på bryggan och stack ned våra tår lite försiktigt i det kalla vattnet.
Dessutom var hon sist upp också, men det var troligtvist för att jag bestämde mig för att fota delfinerna, och dels för att hon träffade nya vänner - Gällivarebor. De var så oerhört coola att de skrek "Stek" åt oss en miljardsgånger, gav oss en skylt om att det var dykning förbudet på oss (och det var jue bra för min säkerhet, jag låg innan bara och oroade mig över dykningsförsök). Dessutom sjöng ena snubben världens coolaste låt: "-namn- är homosexuell..." En låt som förföljde mig hela resan...
Dessutom var hon sist upp också, men det var troligtvist för att jag bestämde mig för att fota delfinerna, och dels för att hon träffade nya vänner - Gällivarebor. De var så oerhört coola att de skrek "Stek" åt oss en miljardsgånger, gav oss en skylt om att det var dykning förbudet på oss (och det var jue bra för min säkerhet, jag låg innan bara och oroade mig över dykningsförsök). Dessutom sjöng ena snubben världens coolaste låt: "-namn- är homosexuell..." En låt som förföljde mig hela resan...
Syrran och hennes nyfunna vänner.
Efter det ville Sofia och Fredrik steka, precis som Gällivareborna sa åt oss. Men jag frös, så det ville inte jag.
Det slutade med att jag och Daniel kom till stugan och jag fixade till mig inför kvällen och smakade lite vin. Vi diskuterade gamlingarnas seghet i väntan.
När Fredrik och Sofia äntligen kom till stugan stack vi till restaurangen och beställde mat som vi skulle ta med oss till stugan. Jag tog en pizza som var oerhört god! Grillade grönsaker, kyckling... mums! Dessutom drack jag ett glas rött i väntan som också den var oerhört god.
Efter det så fixade sig syster och Fredrik gick och la sig då han oturligt nog fick migrän. Jag hade börjat festen och där var vi fram till klockan nio. Då gick vi till taxin som jag hade bokat, men ett gäng saknades till en minibuss-taxi som var på campingen så vi fick åka i den - till ett mycket billigt pris.
Det slutade med att jag och Daniel kom till stugan och jag fixade till mig inför kvällen och smakade lite vin. Vi diskuterade gamlingarnas seghet i väntan.
När Fredrik och Sofia äntligen kom till stugan stack vi till restaurangen och beställde mat som vi skulle ta med oss till stugan. Jag tog en pizza som var oerhört god! Grillade grönsaker, kyckling... mums! Dessutom drack jag ett glas rött i väntan som också den var oerhört god.
Efter det så fixade sig syster och Fredrik gick och la sig då han oturligt nog fick migrän. Jag hade börjat festen och där var vi fram till klockan nio. Då gick vi till taxin som jag hade bokat, men ett gäng saknades till en minibuss-taxi som var på campingen så vi fick åka i den - till ett mycket billigt pris.
Daniel, Fredrik och Sofia väl framme på området.
Väl framme kollade vi in stället. Det fanns mest ett tusentals matställen och öltält. Jag som var hungrig (som vanligt) tvingade alla att köpa kinamat från ett stånd. Det var gott - speciellt vårrullarna. Mums!
Sedan ville Daniel och Sofia titta på ett band som hette något i stil med "Kult of Lunar". Men jag ville se min Lasse W, anledningen till att jag besökte Luleåkalaset. Så vi splittrades, Fredrik blev tvungen att följa med mig till Lasse W.
Ett ställe som antagligen inte var så bra för folk som hade migrän. Alltså tro mig. De var helt galna där på Luleåakalaset! Man får vara glad över att man fick behålla livet, för folk tänkte bara på sig själv så vissa använde ens fötter som matta, andra slog in armbågar i sidan. Nej, det fick mig att tycka att jag var allt för gammal för festivaler (för gammal i en ålder av 18... det är jue tragiskt egentligen).
Men själva Lasse W var helt underbar. Han är nog världens goaste mysfarbror, trots att Daniel tyckte att han såg ut som en lodis.
Sedan ville Daniel och Sofia titta på ett band som hette något i stil med "Kult of Lunar". Men jag ville se min Lasse W, anledningen till att jag besökte Luleåkalaset. Så vi splittrades, Fredrik blev tvungen att följa med mig till Lasse W.
Ett ställe som antagligen inte var så bra för folk som hade migrän. Alltså tro mig. De var helt galna där på Luleåakalaset! Man får vara glad över att man fick behålla livet, för folk tänkte bara på sig själv så vissa använde ens fötter som matta, andra slog in armbågar i sidan. Nej, det fick mig att tycka att jag var allt för gammal för festivaler (för gammal i en ålder av 18... det är jue tragiskt egentligen).
Men själva Lasse W var helt underbar. Han är nog världens goaste mysfarbror, trots att Daniel tyckte att han såg ut som en lodis.
Det var inte lätt att fota Lars Winnerbäck.
Efter det försökte jag söka upp mina vänner som var spårlöst försvunnen. Jag sprang in på alla öltält och hittade många trevliga vakter att prata med. Men till slut fick jag tag på Daniel och vi möttes upp. Jag var inte längre "Long lost" som jag trodde.
Vi gick in i ett öltält och svalkade oss. Sedan var det dags för hemresan som var en mardrömsfärd.
Det var nämligen så att hela Luleå tycktes vilja åka hem samtidigt som oss. Det var värsta kaoset in till bussarna och det blev så att bara jag och Daniel kom på första bussen. Bussen var så proppad att återigen blev man intryckt som en sill i en silllåda... eller något sånt.
Vi gick in i ett öltält och svalkade oss. Sedan var det dags för hemresan som var en mardrömsfärd.
Det var nämligen så att hela Luleå tycktes vilja åka hem samtidigt som oss. Det var värsta kaoset in till bussarna och det blev så att bara jag och Daniel kom på första bussen. Bussen var så proppad att återigen blev man intryckt som en sill i en silllåda... eller något sånt.
En bild från trängseln inne i bussen.
När vi väl skulle av stannade bussen så pass länge att en person hann hoppa av, sedna började han gasa på igen. Daniel fick skrika åt busschauffören att stanna så att vi också fick komma av. Argh!
Så kom vi av helvetesbussen till slut då, men då återstod bara en timmes vandring längst motorvägen i kylan. Snacka om jag var glad då, nej! Speciellt när vi inte visste var vi skulle utan chansade bara på att vi var på väg mot rätt håll.
Och det var luleåkalaset. Sedan kom vi hem. Tog en varm dusch, höjde värmen och sov.
Men nu ska jag göra annat, skriver mer en annan gång om mina resterade upptagna dagar. Är så jävla irriterad för tillfället. Ringde till datorbutiken och de hade inte satt in pengar ännu! Jag ringde för faen förra veckan och "då skulle han ta itu med det på en gång". Jag har ringt nu tre gånger och jag vill ha mina pengar tillbaka!
Argh, död åt datorbutiken!!!
Så kom vi av helvetesbussen till slut då, men då återstod bara en timmes vandring längst motorvägen i kylan. Snacka om jag var glad då, nej! Speciellt när vi inte visste var vi skulle utan chansade bara på att vi var på väg mot rätt håll.
Och det var luleåkalaset. Sedan kom vi hem. Tog en varm dusch, höjde värmen och sov.
Men nu ska jag göra annat, skriver mer en annan gång om mina resterade upptagna dagar. Är så jävla irriterad för tillfället. Ringde till datorbutiken och de hade inte satt in pengar ännu! Jag ringde för faen förra veckan och "då skulle han ta itu med det på en gång". Jag har ringt nu tre gånger och jag vill ha mina pengar tillbaka!
Argh, död åt datorbutiken!!!
