Gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka
Uscha, vad trött jag känner mig - ändå sov jag en massa natt! Men men, har varit orolig så det är nog därför. Nu känner jag mig lättad, även om "faran" inte är över, men nu slipper jag sitta och tänka ihjäl mig.
Dessutom glömde jag helt bort att äta idag - hur fan kan man göra det? Kom på klockan 16:00 när jag satt på pendeln; "Just ja, jag har inte ätit idag!" Då blev det en snickers så jag inte skulle svimma, sedan lagade jag mat kring 8 när jag kom hem. Det är inte så lätt att komma ihåg sådana vesäntliga saker som att äta ;)
Ska upp klockan 5 imorgon igen, har 2 dagar med tidiga morgornar framför mig. Kanske sover på det nya stället imorgon så jag får sova lite längre? Det låter smart. Man kan jue flytta in lite i sänder, så att säga. Vad intelligent jag är :)
Ja, så har jag inte blivit lurad har jag en lägenhet nu. Men jag tar ingen seger i förskott förrän jag flyttat in ;P Snacka om att jag har läst på om andrahandsuthyrning och frågat råd från höger och vänster. Tack alla som har hjälpt mig! T.o.m. min chef (eg. coach, men han står över mig iaf) har gett mig råd och varit lyhörd.
Från det ena till det andra: Jag är verkligen nöjd med mitt jobbteam, även om jag inte riktigt lärt känna nykomlingarna som kom i måndags. Alla är trevliga och öppensinnade, så det blir några skratt emellan samtalen.
Fick en biobiljett i måndags också fatt jag sålde ;) Vi får en massa! Godis, frukt, biobiljett - och nu på fredag berättade min coach att vi ska ha AW där företaget står för notan - härligt! Dessutom får jag jue lön och provision. Så fortsätter jag bara att sälja så är det nog ett förmåneligt jobb ;)
Nej, nu blir det lite Hells Kitchen och sedan sängen!
Söndag
Den senaste veckan fick jag nästan ihop 50h med jobb, woho :) Men snacka sliten jag var igår! Efter att ha spenderat en hel vecka med att sova 3-6h, sticka hemifrån 05:45 och komma hem mellan 21:45-22:45 så orkade jag inte göra annat än att ligga i sängen och se på program som "Min hund styr mitt liv" och en sväng av "Tipslördag" (det är höjden på lathet när man inte ens orkar zappa utan ser det som bjuds av kanalen).
Eftersom jag hade pratat med farmor och råkat nämna att jag funderade på att komma förbi så fick jag en massa samtal från henne; "När kommer du?". Till slut fick jag ta mitt feta arsle ur sängen och hoppa in i duschen innan jag sprang ned till bussen. Tog 1h och 20min att ta mig från Märsta till Södertälje...
Men jag ångrade det inte, för igår hade jag en trevlig middag med min farmor, farfar, farbror, faster och fasters man. Kändes trevligt, eftersom jag inte har haft särskilt bra kontakt med pappas sida av släkten. Man känner sig lite som en främling i en god sammansvuren krets, men jag är jue absolut välkommen och nästa vecka är jag bjuden på middag för att fira Arilds (fasters man) födelsedag. Jag ser framemot god mat och vin, ska bli jätteroligt :)
Fulla vänner är roliga, speciellt när det är fulla vänner man inte träffat på ett halvår. Förstår inte varför han absolut skulle prata med mig, men jag har väl gott inflytande eller något. (Fick höra igår att jag var en ängel av en annan... man tackar och bockar! Fina ord är alltid trevliga att höra, speciellt när de flesta människorna nu för tiden verkar ha så svårt att hitta dem...)
Inte för att jag var direkt hjälpsam till det problem han hade. Sedan ville han komma och bo hos mig... Vi har inte träffats på ett halvår och han ska bo hos mig och min farbror medan jag jobbar mellan 20-50h? Hum... Dessutom så höll han på att ringa mig hela natten. Klockan 1, klockan 2, klockan 3, klockan 6... Jag sover faktiskt om nätterna :(
Men jag pratade dock med många trevliga människor igår! Roligast var väl en kille som jag har börjat prata med mycket på senaste tiden som jag alltid har väldigt intressanta diskussioner med. Vi är hemska på att hålla konversationen på en "normal" nivå som jobb och vad man har gjort ihelg osv. Vi glider alltid in på psykologi och filosofi och analyserar. Det här kanske låter jättetråkigt, men jag måste säga att dessa konversationer är väldigt stimulerande för mig!
Det är roligt hur allt har utvecklat sig egentligen. För vi träffades i Napoli i somras när jag försökte hitta tåget som gick mot Sorrento. En kanadensare kom fram och hjälpte mig och vi började prata och jag nämnde att jag kom från Sverige. Då sa han att en av killarna (hans vänner) var från Sverige och han och jag började prata svenska (en lyxvara på resande fot ;)). Vi hann prata i kanske 10-30min innan jag hoppade av tåget och de fortsatte till Sorrento. Men han tog mitt facebook-alias och på den vägen gick det.
Slumpen är otroligt rolig!
Nej, världen har många trevliga människor! Jag har inte förlorat hoppet trots desa väldigt charmerande sms:en om hurdan värdelös hora jag är. De är inte trevliga, och de sårar eftersom jag ännu bryr mig alldeles för mycket om den människan som skriver detta. Det sårar, det gör ont även om jag blir irriterad över hur någon kan gå och peka ut att jag förstört dennas liv. Livet tillhör oss själva och det är vi själva som har som uppdrag att se till att vi lever det liv vi vill ha. Även om andra människor hjälper oss att le när allting känns tungt så är det inte någon annans uppgift att ta hand om ditt liv.
Och människor som är bra på att predika, men har svårt att leva som de predikar... Suck, suck! Ibland känns det verkligen som att människor verkligen vill vara vän med en, men inte med den man egentligen är. De har målat upp någon sorts fantasibild av en och om man inte följer ramarna för denna fantasibild - då får man veta att man lever. Varför inte acceptera att människor har fel och brister? Och inte vara så otroligt känslig...
Jag har fått detta liv och jag tänker på detta sätt och jag kan inte tänka som miljoners andra människor. Jag försöker att se saker från andras synvinkel, men om jag inte lyckas till 100%, förtjänar jag då verkligen denna negativa energi?
Nej, nu lät jag negativ som att jag klagar. Det är inte min mening, jag bara tänker högt. För i grund och botten är jag faktiskt lycklig. Jag är glad över att ha tak över huvudet, få tjäna mitt eget levebröd och vara omgiven av såna underbara människor som jag faktiskt har. Och jag ser framemot att komma hem och träffa min familj till jul och mina vänner som kommer i november. Och jag ser framemot ett besök av dig.
Och jag ser framemot att utvecklas på mitt jobb och bli en duktig säljare! Konstigt hur något jag egentligen bara sökte för att göra mina föräldrar glada utvecklade sig till att vara en spännande och givande chans!
Gårdagen i kortform
Igår började dagen med att jag blev väckt kl 07:40 av min arbetsgivare med frågan "Var är du?" Jo, jag låg och sov sött i min säng.
Så det var bara att stiga upp och springa till bussen. Men med tanke på att jag bor i världens ände tog mitt pendlande 1h... så kom till jobbet baara 2h för sent... Fy fan vad pinsamt!
Dock var både min chef och uppdragsgivare inte arga på mig. "Stackarn, det kan hända alla. En gång, ingen gång. Två gånger, en vana." Därför fick min kära mor ringa mig idag, plus att jag hade lagt mobilen låångt ifrån mig så jag var tvungen att stiga upp för att slå av larmet - och det funkade! (Dessutom lyckades jag somna tidigare igår än natten innan.)
Sedan var jag på mitt andra jobb igår också. Får dock inte börja sälja förrän jag har fått mitt brev från polisen. Vart fan är det? Jag vill jue kunna börja jobba! Igår satt jag bara med och lyssnade på de andra, men jag avskyr att bara sitta och titta på - jag vill vara en del av de andra! Suck.
Jag ser faktiskt framemot att få börja sälja. Det ska bli en grym utmaning - och jag älskar jue sådant. Dessutom tror jag att genom ett sådant jobb kan man växa som människa och knipa livserfarenheter som kommer gynna mig i framtiden.
Något jag tyckte var otroligt roligt att på en grupp på ca 12 personer som gått samma utbildning var jag den enda som klarade provet. Det är väl någonting man kan få skylta med? Förstår fan inte hur jag kunde lyckas och inte dem, dessutom som jag tyckte själv jag la ned för lite tid på pluggandet och var orolig för min del. Tack läshuvud! P.g.a. min enastående prestration har jag blivit förlagd i det svåraste projektet. Som min coach sa: "Bara de vassaste får komma till det här projektet. Hit vill vi ha krigarna."
Så det är bara att ge järnet när jag får börja sälja ;p
Nu ska jag till jobbet!
P.S. Jag är såå nära en helt egen lägenhet nu! D.S.
Allt och ingenting
Idag är första dagen jag inte varit in till stan. Fast jag var ute och promenerade i Märsta centrum idag... inte särskilt stort, men jag kikade noga på ÖB's sortiment ;) Vi hade sol och på smhi sa de at d var 18 grader... fast jag tror inte på det, för jag hade på mig tröja, men det var nog för att det blåste.
Det bästa med att jobba inom restaurang är nog att man får så god mat, jag har faktiskt bara lagat middag en gång den här veckan! Ätit på jobbet 2 dagar, ätit gårdagens rester 2 dagar och de återstående 2 dagarna har jag ätit mackor ;P Jag är hemsk, jag vet! Och dessutom äter jag bara 1 gång per dag oftast. Måste verkligen bli bättre på det där med mat...
Vad mer ska jag skriva. Har jobbat 6 dagar den här veckan, wiie :) Imorgon börjar jag sälja, om jag klarade provet vill säga, och det känns nervöst. Men jag ska självklart bli bäst så jag tjänar en massa pengar ;) Och förhoppningsvist jobba för rekryteringsfirman också så jag får jobba 6dagar i veckan. Jag kanske är konstig som vill jobba 6 dagar i veckan, men men ;P
Egentligen borde jag väl träna på att sälja... men jaa... jag är så lat ;P Jag är nog en av världens lataste människor! Men nu erkänner jag det iaf ;P Och så måste jag börja plugga till högskoleprovet... Önskar att man vore ett underbarn, men tyvärr är jag inte det :(
Min vecka
Nu har jag bott i Stockholm 4 dagar. Och det enda jag gör är att jobba och sova ;P Förstår inte hur man kan vara så trött som jag! Inatt sov jag 14h. Hur fan går det ihop? Skuumt...
Har ett prov imorgon så jag kan börja verka som försäkringsförmedlare. Kommer få ett certifikat och ett diplom - om jag klarar provet. Och med tanke att jag sov hela gårkvällen, hela förmiddagen och jobbar nu ikväll (på ett annat jobb) så känns det lite osäkert. Får sitta uppe och plugga inatt och imorgon på förmiddagen.
Jag ska kika på en lägenhet på lördag, fast vet inte om jag vill ha den för den är dyyr. Fast nice med ett eget ställe som är inom tunnelbanegränsen! Fast jag är mer sugen på boendet i Vasastaden... pratat med killen nu 2 ggr men vi får aldrig våra scheman att klicka eftersom de är studenter och jag jobbar kväll. Men ååh, där skulle jag vilja bo. Fan så centralt! Slipper jag försova mig för jämnan och läsa bok efter bok. Och det är väl inte såå farligt dyrt heller.
Så om de trivs med mig och jag trivs med dem så vore det kanon! Fast man ska aldrig ta ut en seger i förhand.
Fast nu under kursen har jag lärt mig att för att bli en bra säljare krävs rätt attityd. Jag har haft såå bra kursledare som verkligen gett en intresse och lärdomar som inte bara är viktigt för yrket, utan rent allmänt. Du måste vara självsäker och tro på dig själv för att kunna sälja. Och sälja gör man jue vart som helst i livet. På arbetsintervju, på dejt, med vänner osv. osv. I nästan varje situation krävs det att du säljer dig själv.
Så självförtroende, motivation, inställning och mod kommer du långt med. Som ena kursledaren sa: För en säljare finns bara ett nummer, och det är nummer 1.
Jag tycker det är så roligt med den här kursen, enda stället där uppmanar tävlingsinriktning och att man ska jämföra sig med sig själv och andra. I skolan lär man alltid att "Det gör inget, du behöver inte vara bäst." Här säger de: "Vill du vara en bra säljare ska du vilja vara bäst."
Ikväll jobbade jag dock som servitris. Kändes lite nervöst eftersom jag egentligen inte serverat på nästan 1 år, men det gick bra. Mina kollegor var såå gulliga, trivdes verkligen jättebra med dem! Trevliga människor med båda fötterna på jorden. Satt och babblade med dem en massa efter jobbet även om vi var i helt olika åldersgrupper.
Jag trivs än så länge, fast jag inte hunnit göra mycket. Har inget socialt liv kan jag jue meddela, förutom på jobben då. Och för tillfället räcker det gott och väl för allt är så nytt och ja... jag är så jävla trött hela tiden ;P
Förvirrad
Så jag gör det här? Verkar som det. Min gulliga farbror har gett mig världens bästa hyra iaf. Fast ska fortsätta hitta eget iaf, han har nog en egen lägenhet fatt han vill ha den ifred ;) Och så tar det jue som sagt ca 1h och komma in till centrum från farbror...
Jag är bara helt förvirrad. Vet inte vad jag gör! Ska nog ringa ett samtal nu... när jag är helt uppspelt, kommer nog gå bra ;p
How to save a life
I just denna stund finns det tre saker jag älskar:
1. The fray - How to save a life
2. Grey's anatomy
3. Vin
Where did I go wrong?
I lost a friend somewhere in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life?
Trots texten är jag så himla glad och nöjd just nu. Det är väl fatt detta är lugnet innan stormen, jag står i ett vägskäl. Allt kan gå åt helvete, eller så kan det bli himmelskt. Fast i grund och botten är saker vad man gör det till. Och jag ska inte skada mig själv mer :)
Sömnproblem, nu igen
Blääh. Har somnat hur lätt som helst i veckan och igår började mina sömnproblem igen. Suck. Så här sitter jag och försöker slita ut mig. Borde börja träna om nätterna, då borde man väl bli trött? Och för att göra det hela värre fick jag en plöstlig tandvärk, bara så där! Mysko...
Jag är allt en lat flicka. Resväskan har kommit in i mitt rum, men den står där och gapar tomt. Borde väl kanske börja packa, ha några dagar till godo. Planen är jue att inte komma tillbaka på en lång tid... Fast ja, allt känns så overkligt egentligen, är väl därför jag är så seg på att reager, på att göra någonting.
Och jag börjar bli blek. Eller jag är blek. Jag som kände mig så brun för bara några veckor sedan. Tråkigt :( Och mitt brännmärke är ännu rosa, ett sött litet minne ifrån Holland. Men som alla andra minnen börjar den smälta in i sammanhanget... Känns overkligt att för en månad sedan var jag i Paris. Känns som att jag aldrig lämnat detta rum ens en gång.
Tänk egentligen, för en månad sedan var jag i Paris. Vid den här tiden hade jag hoppat på tåget till Bryssel, en hemsk resa med barnskrik för att träffa en underbart trevlig busschaufför. Både han och en resenär visade mig så gärna vart jag skulle gå och tog hand om mig, så underbara människor!
Och på hostlet träffade jag 4 tjejer som jag pratade mycket med, 2 ifrån Kanada och 2 ifrån Australien. Och jag var så glad över att få prata med tjejer igen! Visserligen hade jag pratat med en fransyska dagen innan, men det var ett hyffsat kort samtal. Annars så pratade jag mest med män... eller män och män, de kan väl kallas killar.
Jag blev väldigt inspirerad av ena kanadensaren som hade flyttat från Kanada till Irland utan att ha något jobb eller vänner där. Otrolig tjej! Och jättetrevlig, hon gav mig dessutom dyr belgisk choklad :)
Men vid den här tiden låg jag och sov. Irriterade mig på de som kom in sent och började borsta tänderna då handfatet låg vid min huvudände. (Vi hade lyxet att ha ett handfat i rummet, fast det var lite stopp i den så tog en timme innan allt äckligt tandborstvatten runnit ned...)
Idag fick jag ett sms ifrån en av engelskmännen jag mötte under resan. Jag träffade honom både i Neapel och i Bratislava. Jag var i Bratislava 5 och 6 augusti. Han skrev att det inte känns som så länge sedan vi träffades... han måste ha haft roligt sen dess! För mig känns min resa sååå långt bort, så overkligt! Verkligen bästa tiden i mitt liv... Har nog aldrig känt mig så nöjd med mig själv och så självsäker som då. Då låg världen framför mina fötter och varje dag var ett nytt äventyr.
Nu ger jag mig av igen mot okända marker. Och Gud vet vad som kommer hända med mig.
Från det ena till det andra: En positiv sak är att en av mina vänner blivit så glad och positiv på senaste tiden! Vet inte vad som hänt i dennes liv, men efter att ha varit så lågmäld och deprimerad den senaste tiden känns det jätteroligt! Man blir verkligen smittad av människors positivitet.
Jag avslutar väl detta inlägg med ett citat som mina lärare tyckte passade mig bra:
Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid att nå.
Överallt och ingenstans
Allt löser sig på ett sätt eller annat, som sagt.
Bostad är fixad framtill sista september iaf, woho! Fast det ligger låångt bort från centrum, så det blir att pendla. Men det är någonstans att börja med tills jag fixat eget. Jag har nog världens gulligaste farbror, även om jag inte känner honom så bra. Jag måste dock flytta till USA, för han vill komma och hälsa på mig där... jag som inte vill flytta till USA ;p
Visst, jag har träffat många trevliga amerikanare... men Europa passar nog till mig. Jag tycker om gammal arkitektur och historia.
Städer (utomlands) som jag skulle kunna tänka mig att bo i är Berlin, Amsterdam och London. Jag vill inte flytta till Paris i alla fall! För det första är jag usel på att prata franska, dessutom vad jag har lärt mig är att alla franska män är charmörer som bara är intresserade av vad som finns innanför byxorna... Okej, vi ska inte dra alla över en kant - men mestadelen av de franska män jag träffat stämmer faktiskt in på det! Nej, jag föredrar norra Europa, vi är lite mer kalla och tycker att distans är viktigt, jättebra :)
Fast frågan är om jag skulle lyckas lära mig tala holländska... jag kan jue läsa holländska någorlunda, om jag har bilder till går det jättebra (jag lyckades knäcka holländskan på McDonalds blad som de har på brickan) men de har sådant konstigt uttal! Fast ska försöka lära mig holländska nu i år. För tillfället är väl mitt "Nocken in der kocken" inte särskilt imponerande ;p
Tyskan vill jag utveckla! Jag skulle vilja kunna tala det obehindrat, men självklart måste man utsätta sig och prata tyska för att lära mer. Jag borde utnyttja min vän från Schweiz som lärare, men men... ;p
Jag skulle ha ringt en restaurang idag, men jag gjorde inte det. Fattar inte varför. Men nu har jag iaf ett datum att berätta om. Det är jue positivt! Fast den där restaurangägaren verkade ha bråttom att införa en ny personal, så jaja...
Hela tiden får man jue svar och blir bjuden på intervjuer. Så det ska nog inte vara omöjligt. Med en vilja av stål och beslutsamhet så lyckas man nog med det mesta. Positivitet är nog det viktigaste att man har!
Självklart kan jag bli avundsjuk när jag får höra om folk som glider på bananskal... ååh, vad jag också skulle vilja få allt serverat! Det känns som att allt jag har velat ha och göra har jag fått kämpa för. Fast samtidigt, hade jag fått någonting serverat skulle jag nog känna mig uttråkad. Det är inte målet som är det spännande, det är vägen dit.
Gud vad jag glider hit och dit i mitt inlägg. Det är nog för att jag inte har träffat särskilt mycket folk på sistone, då brukar jag börja ha mina konversationer med mig själv. Men nu har jag bokat in 2 kaffedejter.
Och jag ska väl börja packa också... Det här projektet med att städa ihop mitt rum kändes jobbigt, mamma kommer jue ändå komma hit och ändra som hon vill ha rummet. Nej, bättre att bara kasta ihop det som är viktigt i en resväska och så får det bära eller brista.
Don't worry, be happy!
Men men, det där är historia nu och vi blickar framåt - jag har fått en annan lösning. Inte lika bekväm, men har man släkt får man väl utnyttja den. Eller? Ska ringa min farbror idag så han och jag kan komma fram till något. Borde även ringa ett hotell idag, jag skulle återkomma dem i veckan när jag har ett datum för min flytt... vilket jag ännu inte har... Men tänkte att jag kanske kan stanna här veckan ut för att jag varit så jävla lat.
Jag behöver verkligen ett mål för att vara målmedveten, då är jag jävla effektiv och snabb! Men har jag inget mål så blir jag lat och bekväm. Sitter hellre och ser på halvbra filmer och låter min inspiration flöda. (Fast det är någonting postivt, för mig, men jag borde ändå lära mig att kombinera inspirationen med lite nytta!)
Jag blev kontaktad idag ifrån ett kollektivboende som visade sig bestå av 3 killar. Hade jag vetat att det var enbart killar hade jag nog inte kontaktat dem från början, men efter att ha läst deras brev blev jag väldigt intresserad. De lät allmänbildade, mogna och avslappnade - Jullan sa att de lät töntiga, men jag är jue själv väldigt töntig så det passar bra med mig! Jag kommer jue bättre överrens med killar har det jue visat sig under min knappa livsålder, så man kanske inte ska förkasta idén.
Om de ännu är intresserade kan man jue ge dem en chans, dessutom är kollektivboende någonting att föredra framför att vara inneboende hos någon. Då blir det inte lika intimt och då kan jag nog känna mig tryggare att låsa in mig själv i mitt rum när jag känner att omvärlden är för mycket (jag är oftast en trevlig och glad tjej, men jag behöver min privata tid för att vara sådan).
Hela världen är framför dina fötter! Det är ingen idé att sörja det man förlorat eller det man aldrig kan få. Istället se möjligheterna där andra ser misslyckande. Jag känner mig väldigt positiv idag även om hela min plan gick åt helvete, jag undrar vad mor la i kaffet...
Nej, dags att ta itu med mitt liv! Först en promenad efter allt godis jag tryckt i mig de senaste dagarna. Sedan ska jag börja packa ned det jag vill ha och städa mitt rum. Konstigt, nästa gång jag kommer hit kommer det här inte vara mitt rum... Då kommer antagligen min syster sno det ifrån mig. Men haha, hon får en trasig säng om inte annat!
Bakslag
Nej, nog skulle det vara skönt att fly bort till Amsterdam. Där har jag jue boende om inte annat. Synd att jag inte kan holländska bara ;P Dessutom skulle jag aldrig få tillåtelse att flytta utomlands, jag ska vara glad nog att jag har fått tillåtelse att flytta till Stockholm! Och man kan jue ta ett steg i taget.
Men nog har jag blivit sugen på att studera... Får jag bara några månader till kan jag studera det jag vill studera till.
En positiv sak: Jag har funnit inspiration! Jag vet inte från var, men återigen kan jag skriva. Känns underbart att koncentrera sig på någonting annat, göra någon nytta. Samm historia som för 5 år sedan, men det är den historia jag vill berätta. Fast om någon annan än jag skulle uppskatta den är en stor fråga.
