All by myself...
Japp, nu har min babe lämnat mig. Det sista jag fick se av honom var ett huvud genom tågfönstret, sedan var han borta.
Jag bet ihop ganska bra på tågstationen, för jag ville inte gårta. Jag ville inte att han skulle se mig svag, så att han skulle bli svag. Men sen när jag kom hem och mamma hälsade på mig sprack allt och jag började gråta. Jag vet jue att jag kommer att träffa honom om mindre än en månad, men ändå...
"'we are all just prisoners here, of our own device'
And in the master's chambers
They gathered for the feast
They stab it with their steely knives
But they just can't kill the beast"
Nu ska jag börja byta om och så, ska snart på bio med Sara :) Trots att Daniel inte är här längre fortsätter livet, och jag kommer jue att få se honom snart. Han lär inte hinna sakna mig, och jag lär inte hinna sakna honom - förhoppningsvist.
Jag bet ihop ganska bra på tågstationen, för jag ville inte gårta. Jag ville inte att han skulle se mig svag, så att han skulle bli svag. Men sen när jag kom hem och mamma hälsade på mig sprack allt och jag började gråta. Jag vet jue att jag kommer att träffa honom om mindre än en månad, men ändå...
"'we are all just prisoners here, of our own device'
And in the master's chambers
They gathered for the feast
They stab it with their steely knives
But they just can't kill the beast"
Nu ska jag börja byta om och så, ska snart på bio med Sara :) Trots att Daniel inte är här längre fortsätter livet, och jag kommer jue att få se honom snart. Han lär inte hinna sakna mig, och jag lär inte hinna sakna honom - förhoppningsvist.
Kommentarer
Trackback
