Min första personalfest
Nu sitter jag här och fixar mig till kvällen. Jag känner mig lite nervös. Och när jag säger nervös så säger alla till mig: "Vad är det att vara nervös för? Det kommer jue vara mycket folk där och du kommer säkert ha någon att prata med! Det kommer bli kul, se det så!" Så ordet nervös kanske inte är rätt ord, för jag är jue inte direkt rädd för att göra bort mig osv. (Det har jag redan gjort, flera gånger om. Och det gör jag alltid när jag öppnar munnen, så det är jag van vid.) Det är väl snarare att det känns... obekvämt. Ni vet? Otrygg miljö, man slungas in i något nytt - främmande människor, ingen direkt vän. Snarare massor med bekanta, men ingen som direkt lärt känna och som man känner. Det är jue just de där första minuterna som brukar vara obekväma, men sedan när man satt sig ned och förhoppningsvist fått igång ett samtal med personen bredvid sig, då är det jue lugnt. Det är bara det där innan som känns... obekvämt. Obekvämt är ett bra ord!
Och herregud människor, låt mig vara en mes ;P Folk blir så irriterade på mig fatt jag är så mesig... men det är väl t.ex. en bättre egenskap än att vara elak? Jag menar, det är jue bara jag som skadas av att jag är mesig!
Fast måste säga att jag ser hemsk ut... Mina lockar ser inte förföriska och charmiga, det ser bara ut som om jag nyss stigit upp ur sängen och inte fått kontroll över håret ;P men men... Försökt klä mig moget, vackert, elegant och civiliserat... väldigt lätt ;P Blev kjol iaf, det är jue min favorit. Men har strumpbyxor och låga klackar, samt ett linne som täcker magen.(Tänkte först visa lite, men det kändes lite väl häftigt. Det är jue ändå jobbet... måste ge bra intryck ;P)
Måste dra nu ;p
