I valet och kvalet
Idag är det sol, fast blåsigt. Men tänkte iaf ta och sola.
Det gick inte så bra - min bakgård har förvandlats till flugornas paradis!
De var där ÖVERALLT, kittlades och var allmänt jobbiga. Så jag gick in igen.
Nu sitter jag här och funderar över om jag ska våga ta och klippa mig eller inte. Jag är jue så less på mitt hår, det är så tråkigt, och jag kan jue ändå inte fixa frisyrer och sånt med mitt hår. Men samtidigt så vet jag att det kommer att ta 2 år igen om jag skulle klippa bort allt ifall jag skulle sakna mitt hår...
Uscha, vad det är jobbigt med hår! Jag vill jue ändå ha typ kort just nu. Långt hår känns så snällt och sött, kort hår är mer coolt och sexigt. Och jag varken vill vara eller passar som söt och snäll. Jag vill vara cool. Fast ändå...
Argh, jag blir galen! Nästan så jag bara tar och klipper mig och får det överstökat! För jag har jue velat klippa mig jättelänge nu, men jag vågar inte... Tänk om, tänk om... så tänker man jämnt.
Men jag vill jue ändå visa min rygg och mitt bröst (inte brösten, står skillnad - så långt hår har jag inte). Jag är smal på dessa områden så det tycker jag är fint. Just nu täcker mitt hår allt när det är löst.
Och jag får jue inte ens ha släppt håret på jobbet! Måste jue ha uppsatt! Så då skulle det jue vara väldigt bekvämt med kort hår...
Och det känns som att jag är i behov av en förändring. Allt i mitt liv håller på att förändras just nu, då borde väl mitt hår också göra det? Håret brukar alltid vara första steget på en förändring, och det känns som om jag måste också gå igenom hårbiten...
Men jag vet inte, argh. Så därför sitter jag just nu här vid datorn bara och funderar. Våga, eller inte våga?
Friskt vågat, hälften vunnet.
Det gick inte så bra - min bakgård har förvandlats till flugornas paradis!
De var där ÖVERALLT, kittlades och var allmänt jobbiga. Så jag gick in igen.
Nu sitter jag här och funderar över om jag ska våga ta och klippa mig eller inte. Jag är jue så less på mitt hår, det är så tråkigt, och jag kan jue ändå inte fixa frisyrer och sånt med mitt hår. Men samtidigt så vet jag att det kommer att ta 2 år igen om jag skulle klippa bort allt ifall jag skulle sakna mitt hår...
Uscha, vad det är jobbigt med hår! Jag vill jue ändå ha typ kort just nu. Långt hår känns så snällt och sött, kort hår är mer coolt och sexigt. Och jag varken vill vara eller passar som söt och snäll. Jag vill vara cool. Fast ändå...
Argh, jag blir galen! Nästan så jag bara tar och klipper mig och får det överstökat! För jag har jue velat klippa mig jättelänge nu, men jag vågar inte... Tänk om, tänk om... så tänker man jämnt.
Men jag vill jue ändå visa min rygg och mitt bröst (inte brösten, står skillnad - så långt hår har jag inte). Jag är smal på dessa områden så det tycker jag är fint. Just nu täcker mitt hår allt när det är löst.
Och jag får jue inte ens ha släppt håret på jobbet! Måste jue ha uppsatt! Så då skulle det jue vara väldigt bekvämt med kort hår...
Och det känns som att jag är i behov av en förändring. Allt i mitt liv håller på att förändras just nu, då borde väl mitt hår också göra det? Håret brukar alltid vara första steget på en förändring, och det känns som om jag måste också gå igenom hårbiten...
Men jag vet inte, argh. Så därför sitter jag just nu här vid datorn bara och funderar. Våga, eller inte våga?
Friskt vågat, hälften vunnet.
Kommentarer
Trackback
