Långt nere i skiten
Jag överlevde ännu en dag - men det var knappt. Fy satan vad mycket vi hade att göra igår. Man hann jue för faen inte ens tänka, bara springa fram och tillbaka. Visa gäster ett bord, ta emot beställning, springa ut med dryck, springa ut med mat, ta betalt...
Helt seriöst så var det så mkt folk att hela inre restaurangen var full och halva yttre... om inte mer än halva den yttre när det var som mest. Jag höll på att bli galen.
Först klockan halv 11 hade vi tid att ta hand om disken, och det var jue inte lite disk som fanns. Vi hade väl en 5-6 vagnar fullproppade med disk. Man ville bara gråta när man såg på helvetet. Så vi kom slutade 01:40 igår, bara 1h och 40 min övertid.
Själv hade jag hand om en bussgrupp, och det var jue också katastrof, för jag kan inte det där med bussgrupper. Det såg jue hemskt ut där inne, disk överallt. Men jag hann inte plocka något, för jag var bara tvungen att springa ut och hämta miljoners saker åt min gäster som skulle ha det ena, än det andra. Vill aldrig igen ta hand om en bussgrupp, men samtidigt vet jag att det väntar på mig igen på tisdag...
Men inatt har jag iaf fått SOVA! Ni vet inte hur otroligt lycklig jag är över att ha sovit 7½h inatt! Det var liksom himmelriket, kändes som att min säng var gjord av moln och jag svävade högt däruppe i det blå med de andra molnen. Så fort jag la ned boken (läste i en halvtimme först eftersom jag måste koppla av lite efter jobbet innan jag kan somna, varva ned lite) så somnade jag och jag sov en tung och drömlös sömn. Skönt!
Visserligen tycker jag om att drömma, men inatt var det skönt att ta sig igenom ett långt mörker. Drömmar brukar ändå avspegla många av ens funderingar och jag orkar inte med dem. Det händer så mycket i mitt liv just nu, men samtidigt ingenting alls. Det är svårt att förklara, men kanske för att mestadelen av det som händer i mitt liv är sådant som bara nära vänner borde få reda på, och det kanske är därför som jag alltid bara säger: "Nej, jag jobbar bara. Inget annat händer i mitt liv."
Fast jag gör jue inte mkt mer än och jobbar, det märks jue i bloggen. Jag skriver bara om allt ris och ros från jobbet. Men jaa, nu får ni jue inblick i hur det är att vara servitris/bartender om någon funderat på det :)
Nej, nu ska jag ut med Daniel och Skott. Har inte träffat Skott på två veckor eller så och jag har saknat honom gigantisk mycket! Usch så underbart att få röra vid hans mjuka päls igen, min lilla Skott! Hoppas han känner igen mig bara...
Så jag avslutar det här inlägget med en söt liten bild på en söt liten hund som tror att han är en söt liten människa :)
Helt seriöst så var det så mkt folk att hela inre restaurangen var full och halva yttre... om inte mer än halva den yttre när det var som mest. Jag höll på att bli galen.
Först klockan halv 11 hade vi tid att ta hand om disken, och det var jue inte lite disk som fanns. Vi hade väl en 5-6 vagnar fullproppade med disk. Man ville bara gråta när man såg på helvetet. Så vi kom slutade 01:40 igår, bara 1h och 40 min övertid.
Själv hade jag hand om en bussgrupp, och det var jue också katastrof, för jag kan inte det där med bussgrupper. Det såg jue hemskt ut där inne, disk överallt. Men jag hann inte plocka något, för jag var bara tvungen att springa ut och hämta miljoners saker åt min gäster som skulle ha det ena, än det andra. Vill aldrig igen ta hand om en bussgrupp, men samtidigt vet jag att det väntar på mig igen på tisdag...
Men inatt har jag iaf fått SOVA! Ni vet inte hur otroligt lycklig jag är över att ha sovit 7½h inatt! Det var liksom himmelriket, kändes som att min säng var gjord av moln och jag svävade högt däruppe i det blå med de andra molnen. Så fort jag la ned boken (läste i en halvtimme först eftersom jag måste koppla av lite efter jobbet innan jag kan somna, varva ned lite) så somnade jag och jag sov en tung och drömlös sömn. Skönt!
Visserligen tycker jag om att drömma, men inatt var det skönt att ta sig igenom ett långt mörker. Drömmar brukar ändå avspegla många av ens funderingar och jag orkar inte med dem. Det händer så mycket i mitt liv just nu, men samtidigt ingenting alls. Det är svårt att förklara, men kanske för att mestadelen av det som händer i mitt liv är sådant som bara nära vänner borde få reda på, och det kanske är därför som jag alltid bara säger: "Nej, jag jobbar bara. Inget annat händer i mitt liv."
Fast jag gör jue inte mkt mer än och jobbar, det märks jue i bloggen. Jag skriver bara om allt ris och ros från jobbet. Men jaa, nu får ni jue inblick i hur det är att vara servitris/bartender om någon funderat på det :)
Nej, nu ska jag ut med Daniel och Skott. Har inte träffat Skott på två veckor eller så och jag har saknat honom gigantisk mycket! Usch så underbart att få röra vid hans mjuka päls igen, min lilla Skott! Hoppas han känner igen mig bara...
Så jag avslutar det här inlägget med en söt liten bild på en söt liten hund som tror att han är en söt liten människa :)
Kommentarer
Trackback
