fjaellsson

Nu sitter jag här och ska skriva ett blogginlägg. Fick massor att skriva om, men det kommer ändå inte ned till tangenterna. För mycket tankar kanske :P

Ja, jag får troligtvist jobba kvar på Scandic till hösten om jag vill, lät som ganska säkert för de behövde ändå folk. Och det är jue bra, jag kan jue ändå inte flytta förrän tidigast efter jul, och jag trivs jue på mitt jobb. Fast jag har samtidigt börja fundera på att söka jobb på LK. Inte fatt jag tror att jag egentligen skulle få jobb där, har jue ingen erfarenhet och vet jue egentligen inte vad dem gör där - finns jue så mkt olika arbetsområden :P Men det är bra betalt, och om jag har tur får jag skiftgång oh då kan jag hälsa på Daniel iaf en gång i månaden :)
  
Han har kommit in till Linköpings universitet, så han lämnar mig om en månad. Usch, höll på att börja gråta imorse när jag var på väg till jobbet när jag tänkte på det. Eller höll på, kom väl någon tår. Var väl också fatt jag har sån jävla allergi just nu som jag överreagerar, men gud vad jobbigt att inte ha honom i mitt liv. Inte för att vi ska göra slut, men jag får först tid och hälsa på honom i September.
   Men vi älskar jue varandra, och sån dramatik vi har gått igenom borde vi väl klara av ett distansförhållande? Både mina föräldrar och Daniels föräldrar har jue klarat av det.

Så det är lika gärna för mig att skaffa jobb. För han kommer ändå inte få någon lägenhet på en gång, så jag kan ändå inte flytta med honom. Och om jag ska bo kvar i Kiruna kan jag jue lika gärna jobba. Vad faen ska jag göra här arbetslös? Nu under sommaren har jag jue bara umgåtts med Daniel och syrran i princip, och de båda drar jue till hösten. Blir bara stackars, lilla jag kvar. Sedan umgås jag jue ibland med Sara och Ingrid, och de bor jue kvar. Så lär väl inte bli helt eremit. Men ändå, onödigt att vara arbetslös om man kan få jobb.
  
Usch, vad jag kommer att sakna Daniel. Även om vi träffas grymt lite för tillfället och trots att vi har haft det lite tufft nu den senaste tiden så älskar jag honom. Han är min. Jag är hans. Han är nog den enda människan som ger 110% för att ge mig lycka. Även om han inte kanske förstår mig jämnt så förstår han mig iaf, och det är jävla bra för en kille med tanke på hur komplicerad min tankeverksamhet är.

Nu ska jag dricka kaffe och fika. Har ätit jättemkt på jobebt idag, uscha, blev värsta övermätt. Men men, om de ändå drar pengar från mig till mat så får jag väl se till och utnyttja det så mkt som möjligt ;P