Var är solen?
Alla bara tränar. Mor är ute och springer, syrran går på sin dagliga promenad. Och vad gör jag? Jo, jag sitter här vid datorn och snusar.
Men jag kan ursäkta min lathet med att jag inte kunde sova inatt heller. Satt uppe till halv 2, för jag ville inte gå och lägga mig alltförtidigt eftersom jag jobbar till 3 inatt. Men när jag väl gick och la mig ville jag sova, men det gick inte. Jag läste, jag skrev, kollade mitt schema, suckade och vred på mig. Sista gången jag tittade på klockan var den 4, så efter det måste jag ha somnat.
Klockan 10 ringde min väckarklocka och utanför var det blå himmel och sol. Jag blev överlycklig då jag saknat värmen så jag tog på mig bikinin fort som faen och kastade mig på en solmadrass på bakgården. Syrran frågade om jag ville följa med henne på en promenad, men jag sa nej och det ångrar jag nu. För efter en halvtimme började molnen samla sig över himlavalvet och jag tvingades att gå in igen.
Inte för att det var så särskilt kallt att sola i molnigt väder, men tja... charmen med det hela försvann. Jag ville jue steka i solen, njuta av att känna solens strålar smeka min hud. Halvsova och lyssna på bra och mindre bra musik. Det är mysigt, ett skönt sätt att slappna av på.
Men detta leder till att jag antagligen kommer att vara väldigt trött ikväll. Inte för att jag brukar låta min irritation gå ut över jobbet, den sparar jag tills jag kommer hem till mer värdiga personer som t.ex. min pojkvän. (Den stackaren får alltid all min negativa energi, men han får jue också min mest underbara så det går väl jämnt ut...)
Jag funderar dock på att träna lite, fick en bok av pappa i studentpresent med olika övningar som man kan göra hemma, övningar som man använder sin egen kropp som vikt och belastning. Fast träning gör en trött, och med tanke på att jag sovit för lite för vad min kropp tycker om borde jag ta det lugnt så jag orkar med kvällens arbete... Aja... vi ser hur man gör.
Nu kom min syster hem från sin promenad, så jag ska nog skvallra lite med henne. Hon försvinner jue också snart ifrån stan.
Men jag kan ursäkta min lathet med att jag inte kunde sova inatt heller. Satt uppe till halv 2, för jag ville inte gå och lägga mig alltförtidigt eftersom jag jobbar till 3 inatt. Men när jag väl gick och la mig ville jag sova, men det gick inte. Jag läste, jag skrev, kollade mitt schema, suckade och vred på mig. Sista gången jag tittade på klockan var den 4, så efter det måste jag ha somnat.
Klockan 10 ringde min väckarklocka och utanför var det blå himmel och sol. Jag blev överlycklig då jag saknat värmen så jag tog på mig bikinin fort som faen och kastade mig på en solmadrass på bakgården. Syrran frågade om jag ville följa med henne på en promenad, men jag sa nej och det ångrar jag nu. För efter en halvtimme började molnen samla sig över himlavalvet och jag tvingades att gå in igen.
Inte för att det var så särskilt kallt att sola i molnigt väder, men tja... charmen med det hela försvann. Jag ville jue steka i solen, njuta av att känna solens strålar smeka min hud. Halvsova och lyssna på bra och mindre bra musik. Det är mysigt, ett skönt sätt att slappna av på.
Men detta leder till att jag antagligen kommer att vara väldigt trött ikväll. Inte för att jag brukar låta min irritation gå ut över jobbet, den sparar jag tills jag kommer hem till mer värdiga personer som t.ex. min pojkvän. (Den stackaren får alltid all min negativa energi, men han får jue också min mest underbara så det går väl jämnt ut...)
Jag funderar dock på att träna lite, fick en bok av pappa i studentpresent med olika övningar som man kan göra hemma, övningar som man använder sin egen kropp som vikt och belastning. Fast träning gör en trött, och med tanke på att jag sovit för lite för vad min kropp tycker om borde jag ta det lugnt så jag orkar med kvällens arbete... Aja... vi ser hur man gör.
Nu kom min syster hem från sin promenad, så jag ska nog skvallra lite med henne. Hon försvinner jue också snart ifrån stan.
Kommentarer
Postat av: Jullan
Samma dag jag kommenterat så ringde dom från högskolan till min karl :p Han åker nog inte iaf, förhoppningsvis, det är vad han säger iaf! Så jag är lycklig! !:D
Det är ju tur att min rädsla för fåglar roar nån ;) Hujja.. Lisbeth är övertygad om att jag borde gå i terapi ;P
Trackback
