Vinst ;D
Igår vann Sverige mot de forna em-mästarna Grekland med 2-0 ;D
Måste säga att det kändes skönt med en vinst i första matchen, då behöver man inte känna sig så rädd inför lördagens match. För nog blev man lite rädd när man såg Spanien spela, de var verkligen heta igår! Och Sverige är väl inte så där jättebra heller.
Men, men... med en vinst i bakfickan så har man råd med en förlust. Det är alltid bra att starta med vinst :)
Tyvärr kunde jag jue inte fira destomer. Febern var verkligen ihärdig igår och på kvällen satt jag i min landslagströja och höll på att svettas ihjäl, och bättre vart det jue inte av att vi var tre stycken som trängdes i en liten, liten soffa. Och feber är ungefär som baksmälla, man blir alldeles seg så jag fattade inte riktigt när det blev mål. Så medan Daniel och pappa hoppade upp ur soffan och firade så lyckades jag visa min lycka genom att nicka, eller höja en hand. Inte mer än så.
Det var jue lite tråkigt, speciellt när det vart vinst för Sverige. Men även skönt. Varför? Jo, jag slapp vara så stressad och orolig. Det är faktiskt jobbigt för mig att se på sport, jag blir så känslomässigt involverad ;P Men igår slapp jag det som sagt. Längtade bara tills matchen skulle ta slut så att pappa kunde lämna mitt rum och jag kunde sträcka ut mina ben igen.
Nu är min feber nästan helt borta, och det känns grymt skönt. En dag för sent dock ;P Men bra på det sättet att jag inte har någon möjlighet att bara sitta hemma de närmsta dagarna.
Och studenten på fredag... Det känns overkligt.
Alltså visst, nu känns det som att jag redan har fått "sommarlov" eftersom man inte har varit i skolan på en vecka eller så, men student? Nej, det vill jag inte tro på. Vad ska jag nu göra efter skolan? Man känner sig så liten och vilsen ;P Förut har man jue vetat att man itne kan göra någonting pga skolan. Och nu när man äntligen blir "fri", då finns ändå andra hinder som står ivägen i jakten mot ens dröm...
Usch, så seriös jag blev nu ;P Aja, först och främst så har vi festandet på fredagen att se framemot. Verkligen på rätt sätt man tar sig in i vuxenvärlden, på det mest mogna sättet ;p haha.
Måste säga att det kändes skönt med en vinst i första matchen, då behöver man inte känna sig så rädd inför lördagens match. För nog blev man lite rädd när man såg Spanien spela, de var verkligen heta igår! Och Sverige är väl inte så där jättebra heller.
Men, men... med en vinst i bakfickan så har man råd med en förlust. Det är alltid bra att starta med vinst :)
Tyvärr kunde jag jue inte fira destomer. Febern var verkligen ihärdig igår och på kvällen satt jag i min landslagströja och höll på att svettas ihjäl, och bättre vart det jue inte av att vi var tre stycken som trängdes i en liten, liten soffa. Och feber är ungefär som baksmälla, man blir alldeles seg så jag fattade inte riktigt när det blev mål. Så medan Daniel och pappa hoppade upp ur soffan och firade så lyckades jag visa min lycka genom att nicka, eller höja en hand. Inte mer än så.
Det var jue lite tråkigt, speciellt när det vart vinst för Sverige. Men även skönt. Varför? Jo, jag slapp vara så stressad och orolig. Det är faktiskt jobbigt för mig att se på sport, jag blir så känslomässigt involverad ;P Men igår slapp jag det som sagt. Längtade bara tills matchen skulle ta slut så att pappa kunde lämna mitt rum och jag kunde sträcka ut mina ben igen.
Nu är min feber nästan helt borta, och det känns grymt skönt. En dag för sent dock ;P Men bra på det sättet att jag inte har någon möjlighet att bara sitta hemma de närmsta dagarna.
Och studenten på fredag... Det känns overkligt.
Alltså visst, nu känns det som att jag redan har fått "sommarlov" eftersom man inte har varit i skolan på en vecka eller så, men student? Nej, det vill jag inte tro på. Vad ska jag nu göra efter skolan? Man känner sig så liten och vilsen ;P Förut har man jue vetat att man itne kan göra någonting pga skolan. Och nu när man äntligen blir "fri", då finns ändå andra hinder som står ivägen i jakten mot ens dröm...
Usch, så seriös jag blev nu ;P Aja, först och främst så har vi festandet på fredagen att se framemot. Verkligen på rätt sätt man tar sig in i vuxenvärlden, på det mest mogna sättet ;p haha.
Kommentarer
Trackback
