fjaellsson

Inatt dog jag för första gången, i drömmens värld. Vanligtvist brukar jag vakna upp precis innan jag dör, när jag är döende och känner att livet rinner ut mig. Men inte inatt, då försvann jag helt.
  
Det var en hemsk dröm jag drömde. Det var någon katastrof, jag vet inte vilken sorts. Det handlade om vatten iaf, så jag funderar på om det var på en färja eller vart det var? Jag har ingen aning. Jag vet bara att samtidigt som kaoset utspelade sig framför mina ögon så var det folk som sköt på varandra... absolut kaos.  
   I drömmen lyckades jag dock ta mig till utgången (det var där de sköt). Jag hade en chans att ta mig ut, men jag upptäckte att en vän/flera vänner var kvar där inne och att jag inte kunde ta mig ut utan dem. Så jag gick tillbaka dit de sköt, men när denna/dessa och jag tog oss till utgången igen var det inte längre möjligt att ta sig ut. Så vi tog oss till något rum som ännu inte blivit vattenfyllt och inväntade på det sista slaget.
   Vatten började sippra in och jag insåg att det här var slutet. Så tänkte jag: "Om jag tänker på det som betytt mest för mig i mitt liv kanske jag hamnar där förevigt." Och jag hann tänka på detta speciella, och så kom vattnet och slog in i mig som en vägg. Jag hörde en av de andra skrika mitt namn samtidigt som jag kastades över rummet och in i en vägg.
   Jag kände en enorm smärta i någon sekund, sedan försvann allt - jag måste ha dött på en gång. Allt blev det vitt, jag såg ingenting... bara vitt. Och det pep i öronen som det brukar göra efter att man varit ute eller på en konsert.
   Så tänkte jag; "Är detta allt? Är det här evigheten? Så här vill inte jag ha det i all evighet... Men vänta, jag kan inte vara död... jag sover ju. Sara, öppna ögonen!"
   Det är inte första gången jag har väckt mig själv när jag drömt någonting otäckt, men detta var första gången jag dog. Och det är väl inte en upplevelse som jag gärna vill återuppleva.

Det resulterade att jag låg vaken i 1½h livrädd för att somna om (vaknade upp klockan 7 av mardrömmen).
   När jag väl somnade om drömde jag någonting meningslöst och flummigt, inte alls någonting sånt där farligt... Fast jag undrar varför man alltid har lättare att komma ihåg de otäcka drömmarna än de underbara? Eller är det bara jag som är så?

Aja... Nu är det jue så att jag inte svävar i livsfara iaf och jag lever så gott som jag vet, så det är dags för mig att ta mig ut till stan och göra lite ärenden innan jag lämnar staden. Måste även städa idag, så jag funderar om jag verkligen har tid att umgås idag? Typiskt mig att skjuta upp allt till sista minuten ;P 
   Men jag har iaf tränat idag. Upptäckte världen jobbigaste övning som "tränar ungefär hela kroppen"... usch, den var hemsk, jag klarade fan inte av att göra mer än 3-4 reps av den. Men en dag så ska jag bli vältränad och kunna göra 20 sådana :D