Avslut av en helt vanlig helg
Vilken helg det har varit! Dramatisk på alla sätt och vis. Det enda jag vill ha är lite lugn och ro, men jag gissar att livet inte är så harmonisk. Och jag antar att den dagen då jag äntligen får min lugn och ro så lär jag bli uttråkad.
Men den dagen, den sorgen. För tillfället kan jag jue längta dit, såsom vanliga människor längtar efter en resa eller att återse en kär vän. Vi är alla olika ;p
Igår var en nära vän med om en bilolycka. Tack gode Gud för att det gick bra! När man får höra sånt inser man hur skört livet egentligen är och att man borde ta vara på den tid man har här, för som Nordman sjunger:
Döden ska komma till dig, vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej så väntar han dig ändå.
Nej, nu till något annat:
"En ensamvarg väljer inte att vara ensam, trots allt han säger, för att han gillar ensamheten. Det är för att han en gång har försökt smälta in i världen och folk fortsätter att göra honom besviken."
Ett citat ur en bok jag läser nu. Väldigt fängslande och väldigt intressant, om än något deprimerande. "Allt för min syster" heter den och kretsar kring en 16-årig flicka med leukemi och hennes familj där den yngre systern förväntas donera sin njure till sin sjuka syster, men hon vill inte. Kanske inte låter så spännande, men den är oerhört rörande.
Det som jag tycker om mest i boken är att författaren inte bara koncentrerar sig på att beskriva den yngre systern (Anna) och hur hon känner sig, utan hela familjen och de människorna som involveras i deras dramatiska vardag.
I boken får man betrakta samma situation från flera olika ögon och man kan inte låta bli att tycka synd om dem alla. Vi alla är mänskliga med egna sorger och problem, vi hanterar bara dem olika. Och det går inte att säga att någon egentligen har värre än den andra. För i det området där du vinner lycka, får någon sorg. Och detta kretslopp av lycka och sorg är egentligen en oändlig cirkel som först avslutas den dagen då döden hämtar en.
Usch, vad jag låter deprimerande ;P Det brukar gå så när man möter sin egen dödlighet.
Men den dagen, den sorgen. För tillfället kan jag jue längta dit, såsom vanliga människor längtar efter en resa eller att återse en kär vän. Vi är alla olika ;p
Igår var en nära vän med om en bilolycka. Tack gode Gud för att det gick bra! När man får höra sånt inser man hur skört livet egentligen är och att man borde ta vara på den tid man har här, för som Nordman sjunger:
Döden ska komma till dig, vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej så väntar han dig ändå.
Nej, nu till något annat:
"En ensamvarg väljer inte att vara ensam, trots allt han säger, för att han gillar ensamheten. Det är för att han en gång har försökt smälta in i världen och folk fortsätter att göra honom besviken."
Ett citat ur en bok jag läser nu. Väldigt fängslande och väldigt intressant, om än något deprimerande. "Allt för min syster" heter den och kretsar kring en 16-årig flicka med leukemi och hennes familj där den yngre systern förväntas donera sin njure till sin sjuka syster, men hon vill inte. Kanske inte låter så spännande, men den är oerhört rörande.
Det som jag tycker om mest i boken är att författaren inte bara koncentrerar sig på att beskriva den yngre systern (Anna) och hur hon känner sig, utan hela familjen och de människorna som involveras i deras dramatiska vardag.
I boken får man betrakta samma situation från flera olika ögon och man kan inte låta bli att tycka synd om dem alla. Vi alla är mänskliga med egna sorger och problem, vi hanterar bara dem olika. Och det går inte att säga att någon egentligen har värre än den andra. För i det området där du vinner lycka, får någon sorg. Och detta kretslopp av lycka och sorg är egentligen en oändlig cirkel som först avslutas den dagen då döden hämtar en.
Usch, vad jag låter deprimerande ;P Det brukar gå så när man möter sin egen dödlighet.
Kommentarer
Trackback
