fjaellsson

Uff, jag måste verkligen säga att jag hatar mitt hår. Jag har så stor lust att bara raka bort hela jävla skiten. Vilken befrielse!
   Visst, mitt hår var fint den första månaden... men nu har det växt och nu är det alldeles bångstyrigt. Saknar mitt långa hår i dessa stunder, då kunde man bara sätta upp det i en svans eller knut när det var i vägen. Nu kan jag inte ens göra det! Nu måste jag fan stå och försöka fixa mitt jävla hår som uppenbarligen hatar mig.
   Och när man gick i skolan så kunde man alltid ta på sig en mössa om man hade en bad-hair-day, men det kan jag inte göra nu heller.

Så vad gjorde jag då för att försöka tämja mitt hår? Jo, locka det! Och fråga inte hur det ser ut, jag har svårt att avgöra om det var värre när det stod åt alla håll och kanter eller om det är det nu.
   Och jag hatar att locka håret! Det är jättefint med lockigt hår, men att locka... fy faan... Dessutom har jag jue uppklippt i en massa längder så det blir alltid något platt ställe. Förvisso är mina gäster bara fulla ikväll, men ändå... jag kan som sagt inte gå till jobbet och se ut som ett... ja, jag vet inte vad.
   Men nu är det lockigt, och nu får det vara så. Skit samma. Hittills har de aldrig gnällt på mitt hår, även om det (som dessa stunder) kan vara lite brandfarligt.

Jag börjar först om 1½h, så funderar på vad jag ska hitta på nu. Måla naglarna hade jue också funkat, mina naglar är jue så oerhört fula. Fast det är också en väldigt tidskrävande sysselsättning, och jag vet inte riktigt om jag orkar med det. Annars kan man jag alltid göra som jag gjort mestadels av dagen: slappa och göra absolut ingenting!