En ny vecka

Nu är helgen slut och en ny vecka har inletts! Egentligen borde jag väl ta på mig kläderna och ge mig ut i jakt efter ett jobb, fast et ser inte ut som roligt väder ute. Som tidigare nämnt är löven på träden i princip borta och trots att solen skiner så kan man ana kylan ända in i mitt rum då trädet kastas fram och tillbaka till vinden. Nej tack, jag stannar nog inne idag också.
   Visserligen finns det vettiga saker man kan göra här inne också. T.ex. städa, packa upp resväskan... saker jag borde göra men inte har orkat göra. Det känns som att det är lika gärna att ta itu med sitt liv när man har kommit hem, men istället så ser jag på en massa filmer, äter glass och stormtrivs.

Aja, min syster åkte hem igår. Det lär väl kännas skumt eftersom vi umgåtts nu konstant i 3 veckor. Fast hittills har jag väl inte märkt så stor skillnad, det kommer väl när jag vill skvallra och det finns ingen där :( Jag får hålla mig utan skitsnack i nästan 2 månader, buhu, buhu!
   Nej då, jag lär nog överleva. Har jue trots allt inplanerat rean nu 2 sociala träffar. Dessutom är det väl den här veckan en vän åter kommer till stan och om han inte träffar mig blir jag sur. Sen får jag reda på om jag får jobbet eller inte i slutet av denna vecka, och jag lär väl inte börja söka annat jobb på allvar förrän jag får ett nej.
   Ja, jag är väldigt bekväm av mig. Dessutom är det här med att söka jobb någonting nytt för mig. Attans att man ska ha haft tur tidigare i livet, då är man jue som en oskuld i denna eviga jakt på jobb!

Sedan kanske jag åker och hälsar på Ingrid om jag inte får något jobb. Det lär bli dyrt, men jag har faktiskt tagit mig i kragen med slösandet sedan jag har kommit hem! Jag har iaf inte köpt något godis, men visserligen är det jue inte gratis och gå på krogen... 
   Nej, men mina planer är att jobba arslet av mig i år och leva så pass sparaktigt som jag kan, sedan så lär jag förhoppningsvist våga sticka ifrån landet till sommaren och göra någonting mer vettigt av mitt liv. Men det återstår att se, det värsta skulle jue vara om jag stannade i Kiruna resten av mitt liv, usch. Men som sagt, man vet inte. Framtiden är ännu dold för det mänskliga ögat.

tåg, vättern
Det sista jag såg utav Jönköping: Vättern.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0