Resan till Östersund
Jaha, nu sitter man här i Östersund i mitt rum som är fyllt med sängar. Utanför regnar det så undrar vad vi kommer hitta på idag, ingen aning, det får väl min lokala guide avgöra :p
Resan gick bra, även om den var vääldigt lång. Började med att tåget var försenat 30 min, men när är tåg någonsin i tid? Spenderade de första timmarna med att läsa min bok och allmänt stirra.
Utsikten ifrån mitt tågfönster vid solnedgången som syns i hörnet.
Sedan vid 11 bestämde jag mig för att försöka sova. Vilket inte vad lätt! Min vagn var tyst och lugn, men det är jue något förbannat obekvämt, fast jag hade två säten att bre ut mig över. Dessutom så har ag allmänt svårt för att sova mitt ibland okända människor, så blev väl 1½ h sömn allt som allt.
En bild som ska illustrera hur obekvämt jag låg, usch.
Klockan halv 05:28, precis i tid, stannade vi i Bräcke och jag hoppade av med mina rosa väskor. Och trots att det var så tidigt kände jag direkt att det var varmare än i Kiruna, där man hade hållit på att frysa ihjäl när vi stod på tågstationen.
Tågstationen i Bräcke såg ut som de flesta andra tågstationer/busstationer: Fylld med kladd.
Välkommen till Bräcke!
Efter ca en halvtimme hoppade jag på tåget igen och begav mig mot Östersund där jag halsade en kaffe på fem minuter som gjorde att jag mådde illa, detta av nervositet. Usch, fy vad jag var nervös! Fast när jag väl kom fram så var det inte så läskgt faktiskt som jag hade trott. Erik var ingen gammal gubbe, som mamma var rädd för, och han har än så länge inte mördat mig, även om han försöker ;p
Och Saras kossor är grymt läskiga! Erik kallade på dem igår när jag sa att jag hade lovat en kompis att klappa kossorna (Erik är som mannen som talar med kossorna). Kossorna kom fram så de knappt stod en meter ifrån mig och stirrade på mig med sina läskiga, tomma ögon. Usch, fy. Och inte är dem små heller! Så det blev ingen klappning där inte, men jag har jue 4 dagar på mig att samla mod till mig...
Min säng i mitt stora rum.
Gårdagen gjorde vi mest ingenting, jag var jue så förbannat trött efter tågresan så mestadels av tiden låg jag ned som en strandad säl och jäste. Vid tio sa jag god natt och somnade ganska fort, och så upp nu klockan halv nio. Trots att jag har duschat (och det tog jävlar i mig tid eftersom det finns ett fönster som ser ut att ha ganska god insikt, så jag var jue livrädd att någon som var ute på promenad eller Eriks pappa skulle promenera förbi och se mig näck) och fixat mig så sover den där jäveln ännu, och jag är alldeles för feg fatt våga väcka någon. Förutom Daniel förstås ;p Fast honom måste man jue väcka, annars sover han jue bort hela dan!
Men ja, jag fick jue tillfälle att berätta om min resa iaf ;p
P.S. Min blogg är knäpp, går inte att ha vänsterjusterat texten och bilderna i mitten, så därför blir allt i mitten i stället. Dumma blogg. D.S.
Resan gick bra, även om den var vääldigt lång. Började med att tåget var försenat 30 min, men när är tåg någonsin i tid? Spenderade de första timmarna med att läsa min bok och allmänt stirra.
Utsikten ifrån mitt tågfönster vid solnedgången som syns i hörnet.
Sedan vid 11 bestämde jag mig för att försöka sova. Vilket inte vad lätt! Min vagn var tyst och lugn, men det är jue något förbannat obekvämt, fast jag hade två säten att bre ut mig över. Dessutom så har ag allmänt svårt för att sova mitt ibland okända människor, så blev väl 1½ h sömn allt som allt.
En bild som ska illustrera hur obekvämt jag låg, usch.
Klockan halv 05:28, precis i tid, stannade vi i Bräcke och jag hoppade av med mina rosa väskor. Och trots att det var så tidigt kände jag direkt att det var varmare än i Kiruna, där man hade hållit på att frysa ihjäl när vi stod på tågstationen.
Tågstationen i Bräcke såg ut som de flesta andra tågstationer/busstationer: Fylld med kladd.
Välkommen till Bräcke!
Efter ca en halvtimme hoppade jag på tåget igen och begav mig mot Östersund där jag halsade en kaffe på fem minuter som gjorde att jag mådde illa, detta av nervositet. Usch, fy vad jag var nervös! Fast när jag väl kom fram så var det inte så läskgt faktiskt som jag hade trott. Erik var ingen gammal gubbe, som mamma var rädd för, och han har än så länge inte mördat mig, även om han försöker ;p
Och Saras kossor är grymt läskiga! Erik kallade på dem igår när jag sa att jag hade lovat en kompis att klappa kossorna (Erik är som mannen som talar med kossorna). Kossorna kom fram så de knappt stod en meter ifrån mig och stirrade på mig med sina läskiga, tomma ögon. Usch, fy. Och inte är dem små heller! Så det blev ingen klappning där inte, men jag har jue 4 dagar på mig att samla mod till mig...
Min säng i mitt stora rum.
Gårdagen gjorde vi mest ingenting, jag var jue så förbannat trött efter tågresan så mestadels av tiden låg jag ned som en strandad säl och jäste. Vid tio sa jag god natt och somnade ganska fort, och så upp nu klockan halv nio. Trots att jag har duschat (och det tog jävlar i mig tid eftersom det finns ett fönster som ser ut att ha ganska god insikt, så jag var jue livrädd att någon som var ute på promenad eller Eriks pappa skulle promenera förbi och se mig näck) och fixat mig så sover den där jäveln ännu, och jag är alldeles för feg fatt våga väcka någon. Förutom Daniel förstås ;p Fast honom måste man jue väcka, annars sover han jue bort hela dan!
Men ja, jag fick jue tillfälle att berätta om min resa iaf ;p
P.S. Min blogg är knäpp, går inte att ha vänsterjusterat texten och bilderna i mitten, så därför blir allt i mitten i stället. Dumma blogg. D.S.
Kommentarer
Postat av: Sara
Åååh du har klappat en kooo :D tack :D Var dom inte snälla :D
Trackback
