Äntligen frisk, hoppas jag!
Nu är jag frisk, äntligen! I alla fall känns det som det. Jag mår inte illa, jag har inte ont i magen. Jag svettas inte hysteriskt (snarare fryser eftersom jag sänkte värmen på elementen till 15 grader igår). Det känns underbart!
Dock känner jag mig som en 80-årig tant eftersom jag inte fått i mig någon direkt föda på 2 dygn. Rostbiffen igår var jue inte det bästa, den kom upp igen efter några timmars bråkande. Vid nattetid lyckades jag i alla fall få i mig några skedar med fil. Får se vad man får i sig idag. Det är irriterande att vi inte har någon direkt "lös" föda, för jag är livrädd för att äta igen. Jag vill helst hålla kvar maten så jag orkar göra någonting annat än att ligga i sängen. För helt seriöst har jag varit sängliggandes det senaste dygnet. La mig i soffan och såg på en film, och varit vid datorn några minuter. Annars har jag mest legat i sängen och stirrat upp i taket, alldeles för slut för att ens orka läsa en bok.
Nej, nu vill jag bli frisk! Jag är less på att vara klen och sjuk, jag ska fan aldrig jobba i en isbar igen. Det gick inge bra för mitt lag. Jag var jue bara sjuk hela tiden :(
Måste dock säga att människor är allt söta och gulliga. Viktor har skrivit och frågat mig både i tisdags och onsdags hur det är med mig och Ingrid skickade ett sms med tips om vad jag ska äta för att lyckas behålla det. Tack vänner! Det känns bra att veta att någon bryr sig, annars känns det ofta när man är sjuk som om folk tror att man överdriver. Visserligen blir jag klen som ett litet barn när jag är sjuk, men men...
Dessutom har min mamma varit hur gullig som helst. Hennes "moderinstinkter" väcks verkligen till liv, fastän jag är 19 år. En mor tycker väl inte om att se sitt barn vrida sig i smärtor i sängen. Tack mamma!
Nu ska jag försöka få i mig fil, eller någonting sådant. Jag vill verkligen äta, och behålla maten!
Dock känner jag mig som en 80-årig tant eftersom jag inte fått i mig någon direkt föda på 2 dygn. Rostbiffen igår var jue inte det bästa, den kom upp igen efter några timmars bråkande. Vid nattetid lyckades jag i alla fall få i mig några skedar med fil. Får se vad man får i sig idag. Det är irriterande att vi inte har någon direkt "lös" föda, för jag är livrädd för att äta igen. Jag vill helst hålla kvar maten så jag orkar göra någonting annat än att ligga i sängen. För helt seriöst har jag varit sängliggandes det senaste dygnet. La mig i soffan och såg på en film, och varit vid datorn några minuter. Annars har jag mest legat i sängen och stirrat upp i taket, alldeles för slut för att ens orka läsa en bok.
Nej, nu vill jag bli frisk! Jag är less på att vara klen och sjuk, jag ska fan aldrig jobba i en isbar igen. Det gick inge bra för mitt lag. Jag var jue bara sjuk hela tiden :(
Måste dock säga att människor är allt söta och gulliga. Viktor har skrivit och frågat mig både i tisdags och onsdags hur det är med mig och Ingrid skickade ett sms med tips om vad jag ska äta för att lyckas behålla det. Tack vänner! Det känns bra att veta att någon bryr sig, annars känns det ofta när man är sjuk som om folk tror att man överdriver. Visserligen blir jag klen som ett litet barn när jag är sjuk, men men...
Dessutom har min mamma varit hur gullig som helst. Hennes "moderinstinkter" väcks verkligen till liv, fastän jag är 19 år. En mor tycker väl inte om att se sitt barn vrida sig i smärtor i sängen. Tack mamma!
Nu ska jag försöka få i mig fil, eller någonting sådant. Jag vill verkligen äta, och behålla maten!
Kommentarer
Trackback
