fjaellsson

Jahapp, det kändes jue lagomt roligt. Upptäckte att jag hade fått ett mail idag and. min intervju att "vi kan ta det senare i april". Men jag har jue bokat resa fram och tillbaka så jag kommer idag, men man känner sig jue inte lika taggad längre kan man jue säga. Blääh.
   Aja, hon kan jue inte vägra mig komma på intervju så jag får väl komma dit och blända henne med min beslutsamhet och målmedvetenhet... eller något sådant.

Börjar känna mig nervös nu dock. Tänk så släpper hon inte in mig på intervju? Jag har jue ändå lagt ned (enbart resvägen inkluderad) 2 500 kronor på den här resan! I så fall vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp det här med jobb.

Det hade varit mycket enklare om jag trivdes i min hemstad och kunde gå runt på affärer och tigga om jobb, men jag vill jue så innerligt därifrån! Det känns som att jag inte pallar ett år till... Jag har ingenting mer där att hämta. Dessutom är det väl lika illa om jobb i Kiruna som överallt annars? Och jag trivs i restaurangyrket, hade inte velat börja jobba på Coop eller något sådant ställe...

Jag blir galen ang. det här med jobb. Jag borde bestämma mig vad jag vill syssla med resten av mitt liv och sedan göra det. Det är alltför stressande att försöka hitta intressanta jobb.