Tillbaka i Kiruna

Tillbaka i Kiruna och längtar redan bort. Bort, bort, bort. Spelar ingen roll vart, bara långt härifrån.

Redan på hemresan hemsökte mina problem mig igen. Varför må bra när man kan må dåligt? Tydligen livets regler, eller något. Dessutom blev jag påmind om någonting jag vetat om men inte velat erkänna. Jaja, det är april nu. Kanske, kanske kommer jag överleva detta helvete som tydligen inte har något slut.

Jag vill gärna, gärna ge upp. Men trots allt har inte fightern i mig riktigt gett upp. Det finns jue ännu en strimma hopp i detta hopande mörker. Jag tänker vänta på min chans, och sedan sticker jag.

Jag har spelat teater i 19 år, jag klarar nog av några månader till. Fast om min enkelbiljett härifrån inte kommer, då tackar jag nog för mig. Hur länge som helst orkar jag inte. Fightern är ännu i liv, men optimisten har nog gått och lagt sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0