Free fall without a parachute

Idag är det sol igen, det som skulle bli fult väder... När skulle det inträffa? Smhi har helt gått vilse i sina väderanalyser!

Igår fick jag ett sms som verkligen värmde hjärtat. Jag blir så irriterad på mig själv som faktiskt underskattar människor och deras relation till mig. Det kanske är jag som är krävande? Ja, jag vet inte... men hans sms var upplyftande och han skrev saker som jag verkligen behövde höra igår. Fast det gjorde inte saker direkt lättare...

Voi, voi... Livet är så konstigt just nu. Jag sitter här hemma och väntar bara på att få ett mail. Få min biljett härifrån. Även om jag har börjat bli livrädd så vill jag verkligen det här och behöver det här. Just nu känns allt bara så fel, det är inte här eller såhär jag ska leva mitt liv.

With every passing moment
It just gets getting worse
The walls are getting smaller
And I am six feet beneth the earth
And I will be, oh I will be
Just lost

Dock är det absolut inget fel på mina nära och kära! Det är väl det som är jobbigast med att ge sig iväg, för jag har väl aldrig haft en vänskapskrets mer ödmjuk och omtänksam som den jag har nu? Men samtidigt så känner jag att det är dags, det finns saker som måste lösas och de kan uppenbarligen inte lösas här. Jag måste komma ifrån allt det som trycker ned mig och utveckla jag-et och mitt liv till som jag vill. Komma på vilken plats som är min här i den stora, skrämmande världen.
   Och är man bra vänner så håller jue vänskapen trots att man inte träffas på månader. Jag har jue faktiskt flera nära vänner som inte bor i samma stad som mig. Det är bara en människa som jag är säker på kommer försvinna ur mitt liv när jag ger mig iväg... och det är väl det som svider mest. För i slutändan så har han någonting som bara är så otroligt underbart, hur irriterad jag än kan bli på honom.

Men den dagen, den sorgen. Än så länge är jag bara en arbetssökande 19-åring som är fast här i Kiruna. Det som är skönt med att vara arbetssökande är att man verkligen kan ta dagen som den kommer, och det älskar jag! Imorgon kan jag åka bort om jag känner för det, och jag kan gå ut vilken helg jag vill. Fast jag lär jue lessna på detta liv också ganska snart, men skönt att ha en månad ledig. Då hinner jag göra allt det där jag inte hann med under vintern.

Nu ska jag sluta prata skit och ta mina skinkor ut på promenad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0