fjaellsson

Usch. Tänk hur ett mail bara kan vända upp-och-ned på tillvaron. Jag har gjort mitt val för länge sedan, jag följer den stigen nu. Så varför gör det då så ont? Vad är det för fel på mig? Jag vet att det är bäst så här, och jag vet att bara för två dagar sedan kände jag inte så här. Och inte igår när jag verkställde mitt val.
   Jag är tydligen inte så tuff, inte så kall, inte så hård som jag trodde.
  
Det där mailet.... Åh herregud, ta mig tillbaka! Ge mig bara en minut till! Jag kan inte förstå att det där var sista gången jag såg dig... Varför tog jag inte vara på den dagen? Varför lät jag dig så lätt gå ifrån mig? Varför tog jag inte en extra titt? Varför kramade jag dig inte extra hårt?
   Jag vet att det här är bäst, det som hänt. Både för dig och mig. Och häromdagen var jag jue så säker på att vi gjort rätt. Men nu... jag kan bara inte sluta gråta. Du gav mig så mycket, det jag behövde just i den stunden. Och allt vi gick igenom... Åh, gud vad jag kommer att sakna dig!

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig, som jag aldrig kommer göra. Men förhoppningsvist känner du mig nu och vet vad jag känner. Vet vad du betytt för mig. Utan dig hade jag aldrig klarat denna vinter. Tack. Tack för allt. Och jag hoppas dig det bästa!