Värsta natten i mitt liv
Det som jag trodde berodde på ett par oskuldsfulla ostbågar visade sig vara ren och skär ondska; a.k.a. magsjuka.
Min sista dag på jobbet var pest och pina. Jag hade ont i magen, kändes som om någon var och skar med kniv inifrån. Jag mådde illa som satan och kände mig spyfärdig, men min spyfobi höll jue kvar allt i magen. Senare mot kvällen fick jag spränghuvudvärk och svettningar.
Det var inte en trevlig dag.
Efter att ha räknat timmar och minuter tills jag äntligen fick åka hem kom jag till min underbara säng, och då började det. Magsjuka. Jag har fan inte haft magsjuka sedan jag var liten, och efter den här natten vill jag inte ha det igen.
Jag fick i princip ingen sömn inatt, eftersom jag var tvungen att springa på toa en gång i timmen. Jag fick tacka gudarna för att kalaset började först när jag kom hem! Hur hade det sett ut på jobbet? Uscha. Min kropp kan sköta sig ganska bra omedvetet.
Under nattens gång fick jag fick feber av min uttorkning och låg febrilt och svettades natten igenom. Vid 4-5 på morgonen började jag nästan att gråta av utmattning. Jag hade ont i hela kroppen och jag hade inte fått någon sömn. Jag kände mig besegrad av min kropp och ville bara få sova lite. Började känna mig desperat efter åtgärder.
Till slut klockan 6 på morgonen satte jag slut på min tortyr och spydde. Min spyfobi var besegrad, och även min sjukdom verkade det som. Jag sov av och till ända fram till klockan 15:00 idag då febern till slut övergav mig också.
Magsjukan slog till snabbt och hänsynlöst, nu hoppas jag att jag aldrig ska behöva uppleva det igen. Fy fan. Jag ska aldrig gnälla på att jag har feber, för har man feber blir man jue egentligen bara lite borta men man sover jue mestadels av tiden och känner egentligen inte riktigt av febern.
Hur länge lider jag av smittorisk (att jag ska smitta andra)? Gick i alla fall inte till ungdomsmottagningen idag; dels för att jag inte orkade, dels för att jag inte ville smitta dem. Jag bokade tid till måndag, det lät vettigare. Då borde jue all smittorisk vara borta i alla fall.
Nej, fy fan. Det där var den värsta natten i mitt liv! Nu ska jag dricka lite vatten. Jag har inte ätit någonting på över 24h, men känner mig inte heller hungrig. Jag undrar hur fan jag ska få i middag idag, men man får väl börja lite smått så magen vänjer sig innan man kan börja fläska på igen.
Min sista dag på jobbet var pest och pina. Jag hade ont i magen, kändes som om någon var och skar med kniv inifrån. Jag mådde illa som satan och kände mig spyfärdig, men min spyfobi höll jue kvar allt i magen. Senare mot kvällen fick jag spränghuvudvärk och svettningar.
Det var inte en trevlig dag.
Efter att ha räknat timmar och minuter tills jag äntligen fick åka hem kom jag till min underbara säng, och då började det. Magsjuka. Jag har fan inte haft magsjuka sedan jag var liten, och efter den här natten vill jag inte ha det igen.
Jag fick i princip ingen sömn inatt, eftersom jag var tvungen att springa på toa en gång i timmen. Jag fick tacka gudarna för att kalaset började först när jag kom hem! Hur hade det sett ut på jobbet? Uscha. Min kropp kan sköta sig ganska bra omedvetet.
Under nattens gång fick jag fick feber av min uttorkning och låg febrilt och svettades natten igenom. Vid 4-5 på morgonen började jag nästan att gråta av utmattning. Jag hade ont i hela kroppen och jag hade inte fått någon sömn. Jag kände mig besegrad av min kropp och ville bara få sova lite. Började känna mig desperat efter åtgärder.
Till slut klockan 6 på morgonen satte jag slut på min tortyr och spydde. Min spyfobi var besegrad, och även min sjukdom verkade det som. Jag sov av och till ända fram till klockan 15:00 idag då febern till slut övergav mig också.
Magsjukan slog till snabbt och hänsynlöst, nu hoppas jag att jag aldrig ska behöva uppleva det igen. Fy fan. Jag ska aldrig gnälla på att jag har feber, för har man feber blir man jue egentligen bara lite borta men man sover jue mestadels av tiden och känner egentligen inte riktigt av febern.
Hur länge lider jag av smittorisk (att jag ska smitta andra)? Gick i alla fall inte till ungdomsmottagningen idag; dels för att jag inte orkade, dels för att jag inte ville smitta dem. Jag bokade tid till måndag, det lät vettigare. Då borde jue all smittorisk vara borta i alla fall.
Nej, fy fan. Det där var den värsta natten i mitt liv! Nu ska jag dricka lite vatten. Jag har inte ätit någonting på över 24h, men känner mig inte heller hungrig. Jag undrar hur fan jag ska få i middag idag, men man får väl börja lite smått så magen vänjer sig innan man kan börja fläska på igen.
Kommentarer
Trackback
