Ett ljus i tunneln
Hm... jag känner mig något nervös nu.
Nästa vecka tar jag mig ned till Stockholm. 4 jobbintervjuer väntar och så ska jag på 1 "boendeintervju", så det är lika gärna att slösa lite pengar igen. Jag hoppas verkligen på att få boende, det verkar vara en trevlig tjej som hyr ut det (även om det är ganska dyrt... men Stockholm är dyrt). Men självklart hoppas jag på att få ett av jobben så jag kan finansiera det hela! Annars har jag ett jobberbjudande som kanske ännu står kvar om jag lyckas fixa boendet. Han bad mig ringa denna vecka ang. det jobbet, vilket jag inte har gjort - jag kan inte komma in och jobba om jag inte har boende.
Självklart finns det ett jobb som jag helst vill få av de 4 jag har fått svar på. Men löser det sig på boendefronten verkar det lösa sig på jobbfronten eftersom alla söker efter någon att anställe omgående och behöver vara säkra på att jag har ett boende.
Telefonen har ringt som tusan idag! (Och inte var det bättre av att min mobil kommit på att byta min ringsignal mot den jag har som väckarklocka... inte konstigt att jag blev så pigg imorse!) Alla har inlett samtalet på samma sätt: "Jag förstod inte riktigt i din ansökan... bor du i Stockholm eller i Kiruna?"
Åh, gode gud - nu känns allt så bra! Hoppas, hoppas, hoppas det löser sig!
