Känns som en positiv dag
Idag känns som en bra dag.
Först såg jag en dokumentär på 1h och 40min igår om en kaptens historia då hans skepp förliste och hans öde som slav hos några nomader. Han och hans män tog sig genom Saharaöknen genom uttorkning, matbrist och lidelse - ett hemskt öde. Men ändå tog kaptenen hand om sin besättning och för de små egoistiska gärningar han gjorde (t.ex. när han hade druckit upp sitt eget urin... jag vet, det låter äckligt men de hade ingen tillgång till vatten så de drack sitt eget urin för att få vätska... hur som helst, när det var slut tog han en klunk av kockens urin) hade han svåra samvetskval över.
De tog sig ur eländet genom bermhärtiga människor. Och jag ser det som att, förutom vänskap, var budskapet att med mod, beslutsamhet och med en god karaktär kan du ta dig dit du vill - precis det som jag står för! Så det var verkligen inspirerande.
Dessutom så har jag inte haft något bråk med mina föräldrar idag - woho! De verkar äntligen ha accepterat mina planer och stödjer mig till viss del, så det känns underbart.
På måndag tar jag flyget ned till hufvudstaden. Sedan var jag ska bo vet jag inte... min far sa varken bu eller bä ang. ringa mina släktingar och fråga om jag får bo hos dem. Jag vill hemskt gärna ha med mig min dator och kunna stanna där i ca 1 vecka, så jag funderar på om jag ska ringa dem och be om bostad eller om jag ska bo på vandrahem eftersom min vistelse är så kort inpå.
Men himla positiv känner jag mig nu! Men självklart ska man inte förvänta sig någonting. Men men... kanske, kanske inte!
Först såg jag en dokumentär på 1h och 40min igår om en kaptens historia då hans skepp förliste och hans öde som slav hos några nomader. Han och hans män tog sig genom Saharaöknen genom uttorkning, matbrist och lidelse - ett hemskt öde. Men ändå tog kaptenen hand om sin besättning och för de små egoistiska gärningar han gjorde (t.ex. när han hade druckit upp sitt eget urin... jag vet, det låter äckligt men de hade ingen tillgång till vatten så de drack sitt eget urin för att få vätska... hur som helst, när det var slut tog han en klunk av kockens urin) hade han svåra samvetskval över.
De tog sig ur eländet genom bermhärtiga människor. Och jag ser det som att, förutom vänskap, var budskapet att med mod, beslutsamhet och med en god karaktär kan du ta dig dit du vill - precis det som jag står för! Så det var verkligen inspirerande.
Dessutom så har jag inte haft något bråk med mina föräldrar idag - woho! De verkar äntligen ha accepterat mina planer och stödjer mig till viss del, så det känns underbart.
På måndag tar jag flyget ned till hufvudstaden. Sedan var jag ska bo vet jag inte... min far sa varken bu eller bä ang. ringa mina släktingar och fråga om jag får bo hos dem. Jag vill hemskt gärna ha med mig min dator och kunna stanna där i ca 1 vecka, så jag funderar på om jag ska ringa dem och be om bostad eller om jag ska bo på vandrahem eftersom min vistelse är så kort inpå.
Men himla positiv känner jag mig nu! Men självklart ska man inte förvänta sig någonting. Men men... kanske, kanske inte!
Kommentarer
Trackback
