Eftertankar
Åååh... jag vill ut och resa igen!
Gud vet hur underbart det är att stå där på egna ben, alltid vara en främling i en okänd stad. Aldrig veta vad just denna dag har att erbjuda. Och alla underbara människor jag träffat... jag vill träffa er alla igen!
De "emigrerande" holländarna, de söta fransyskorna, de speciella engelskmännen, de roliga italienarna, de sarkastiska amerikanerna, de varmhjärtade schweizarna, de konstiga danskarna, de charmiga australienarna, de öppensinnade kanadensarna, grekerna med glimten-i-ögat och alla svenskar som kändes som bröder och systrar i vår nationalkänsla vi delade (du tycker aldrig så bra om Sverige som när du är utanför vårt lands gränser).
När man är på resande fot bemöts man av så mycket värme och omtänksamhet som är svår att finna någon annanstans. All reservation som vi svenskar vanligtvist gömmer oss bakom försvinner och en helt ny, underbar värld öppnar sig. Vågar man fråga om vägen kan det sluta med en väldigt intressant konversation.
Jag har länge pratat om att jag vill ut och resa, och att jag vill resa ensam. Men det är tydligen inte så vanligt i Sverige, Kiruna... i alla fall möttes jag av en fördomar och bombaderades av massa anledningar till varför man inte borde resa ensam. En anledning till varför jag bokade biljetten en vecka i förväg och berättade först om mina planer till min omgivning när biljetten låg i min hand - jag ville inte att någon skulle få mig att ångra mig.
Jag är glad att jag inte lyckades bli påverkad av min omgivning, och även om mina nära och kära kände sig förnämnda över hur jag skötte det är jag så glad att jag gjorde det på mitt sätt.
Jag kan resa världen runt ensam utan att vara rädd, men att göra någon annan sårad eller besviken är jag livrädd för. Varje mynt har två sidor.
Anledning nr 1 till varför du inte bör resa själv: Då har du ingen att dela upplevelsen med.
Nej, det är sant. Jag har inte en enda god vän som jag kan sitta hemma i Sverige med och skratta åt minnena eller vara nostalgisk med. Istället har jag en massa, massa människor runtom i hela världen som jag delar speciella stunder med. Både lokalbefolkning och turister på varje ställe jag besökte.
Anledning nr 2 till varför du inte bör resa själv: Du kommer känna dig så ensam.
Det där beror på hur man ser på det. Ja, jag har inte någon som känner mig och som jag vet kommer stå vid min sida oavsaett vad. På så sätt är du ensam.
Men ensam? Nej, du har folk omkring dig överallt. På stan, på hostel, på tåget... Och är du ensam söker sig människor till dig. Ensam ses på ett sätt som mindre hotfullt - dessutom är det en chans att inbjuda till en djupare och öppnare diskussion när man är på tu man hand, det vet vi jue alla.
Anledning nr 3 till varför du inte bör resa själv: Vad tråkigt du kommer ha det!
Saker blir vad man gör det till. Ja, mestadels av dagarna vandrade jag omkring själv. Men det var ett val jag gjorde - och jag tycker inte det är tråkigt att vara själv. Vissa dagar valde jag att vandra själv även om jag hade någon att spendera dagen med, och jag valde att gå och lägga mig istället för att följa med ut. Jag promenerar ensam i Kiruna, varför inte i Rom eller Paris där du kan fylla dagen med en massa sevärdheter?
Anledning nr 4 till varför du inte bör resa själv: Vad skrämmande att resa själv!
Jag ska erkänna: Jag var livrädd. När jag bokade min biljett darrade jag nästan, både av förväntan och av rädsla. Men när jag kom till Berlin försvann rädslan. Att resa i Europa är som att resa i Sverige, bara att kommunikationen kanske inte är lika enkel och kulturskillnader.
Jag personligen tyckte det snarare var befriande att resa själv - för första gången i mitt liv stod jag på helt egna ben utan att någon höll min hand. Och eftersom allting är så intensivt kunde jag vara helt mig själv. Ingen hade några förväntningar på mig och jag kunde vara surig och grinig utan att det påverkade någon.
Men nu ska jag inte säga åt alla att resa själv. Alla är vi olika, och jag hör till den kategorin av människor som föredrar att vara själv (även om det verkar vara av en minioritet). Men om du vill resa och har modet att stå på egna ben, gör det! Du ska inte behöva vänta tills någon har tid att dela med sig av sin tid till dig. Känns det rätt så är det nog rätt.
Som jag läste på Mikaelas blogg:
Each day is a gift, not a given right.
Ikväll ska jag ha ett mindre trevligt samtal som kommer dra ut på tiden. Jag har gjort detta gång på gång. Kommer nog aldrig slippa dessa samtal. Bättre kanske att skippa jaget och bara ge med sig? Slipper jag dessa samtal, men visserligen lär jag jue inte bli lycklig.
Aja, jag har mig själv att skylla i grund och botten.
Jag lever efter inställningen att när jag ligger på min dödsbädd ska jag inte ångra att jag inte gjort någonting. Självklart är jag inte stolt över allt jag har gjort i mitt liv, det är nog ingen, men hellre att jag ångrar det jag gjort än det jag aldrig gjorde.
En låt som inspirerat mig: Nordman - I nattens sista timme
Gud vet hur underbart det är att stå där på egna ben, alltid vara en främling i en okänd stad. Aldrig veta vad just denna dag har att erbjuda. Och alla underbara människor jag träffat... jag vill träffa er alla igen!
De "emigrerande" holländarna, de söta fransyskorna, de speciella engelskmännen, de roliga italienarna, de sarkastiska amerikanerna, de varmhjärtade schweizarna, de konstiga danskarna, de charmiga australienarna, de öppensinnade kanadensarna, grekerna med glimten-i-ögat och alla svenskar som kändes som bröder och systrar i vår nationalkänsla vi delade (du tycker aldrig så bra om Sverige som när du är utanför vårt lands gränser).
När man är på resande fot bemöts man av så mycket värme och omtänksamhet som är svår att finna någon annanstans. All reservation som vi svenskar vanligtvist gömmer oss bakom försvinner och en helt ny, underbar värld öppnar sig. Vågar man fråga om vägen kan det sluta med en väldigt intressant konversation.
Jag har länge pratat om att jag vill ut och resa, och att jag vill resa ensam. Men det är tydligen inte så vanligt i Sverige, Kiruna... i alla fall möttes jag av en fördomar och bombaderades av massa anledningar till varför man inte borde resa ensam. En anledning till varför jag bokade biljetten en vecka i förväg och berättade först om mina planer till min omgivning när biljetten låg i min hand - jag ville inte att någon skulle få mig att ångra mig.
Jag är glad att jag inte lyckades bli påverkad av min omgivning, och även om mina nära och kära kände sig förnämnda över hur jag skötte det är jag så glad att jag gjorde det på mitt sätt.
Jag kan resa världen runt ensam utan att vara rädd, men att göra någon annan sårad eller besviken är jag livrädd för. Varje mynt har två sidor.
Anledning nr 1 till varför du inte bör resa själv: Då har du ingen att dela upplevelsen med.
Nej, det är sant. Jag har inte en enda god vän som jag kan sitta hemma i Sverige med och skratta åt minnena eller vara nostalgisk med. Istället har jag en massa, massa människor runtom i hela världen som jag delar speciella stunder med. Både lokalbefolkning och turister på varje ställe jag besökte.
Anledning nr 2 till varför du inte bör resa själv: Du kommer känna dig så ensam.
Det där beror på hur man ser på det. Ja, jag har inte någon som känner mig och som jag vet kommer stå vid min sida oavsaett vad. På så sätt är du ensam.
Men ensam? Nej, du har folk omkring dig överallt. På stan, på hostel, på tåget... Och är du ensam söker sig människor till dig. Ensam ses på ett sätt som mindre hotfullt - dessutom är det en chans att inbjuda till en djupare och öppnare diskussion när man är på tu man hand, det vet vi jue alla.
Anledning nr 3 till varför du inte bör resa själv: Vad tråkigt du kommer ha det!
Saker blir vad man gör det till. Ja, mestadels av dagarna vandrade jag omkring själv. Men det var ett val jag gjorde - och jag tycker inte det är tråkigt att vara själv. Vissa dagar valde jag att vandra själv även om jag hade någon att spendera dagen med, och jag valde att gå och lägga mig istället för att följa med ut. Jag promenerar ensam i Kiruna, varför inte i Rom eller Paris där du kan fylla dagen med en massa sevärdheter?
Anledning nr 4 till varför du inte bör resa själv: Vad skrämmande att resa själv!
Jag ska erkänna: Jag var livrädd. När jag bokade min biljett darrade jag nästan, både av förväntan och av rädsla. Men när jag kom till Berlin försvann rädslan. Att resa i Europa är som att resa i Sverige, bara att kommunikationen kanske inte är lika enkel och kulturskillnader.
Jag personligen tyckte det snarare var befriande att resa själv - för första gången i mitt liv stod jag på helt egna ben utan att någon höll min hand. Och eftersom allting är så intensivt kunde jag vara helt mig själv. Ingen hade några förväntningar på mig och jag kunde vara surig och grinig utan att det påverkade någon.
Men nu ska jag inte säga åt alla att resa själv. Alla är vi olika, och jag hör till den kategorin av människor som föredrar att vara själv (även om det verkar vara av en minioritet). Men om du vill resa och har modet att stå på egna ben, gör det! Du ska inte behöva vänta tills någon har tid att dela med sig av sin tid till dig. Känns det rätt så är det nog rätt.
Som jag läste på Mikaelas blogg:
Each day is a gift, not a given right.
Ikväll ska jag ha ett mindre trevligt samtal som kommer dra ut på tiden. Jag har gjort detta gång på gång. Kommer nog aldrig slippa dessa samtal. Bättre kanske att skippa jaget och bara ge med sig? Slipper jag dessa samtal, men visserligen lär jag jue inte bli lycklig.
Aja, jag har mig själv att skylla i grund och botten.
Jag lever efter inställningen att när jag ligger på min dödsbädd ska jag inte ångra att jag inte gjort någonting. Självklart är jag inte stolt över allt jag har gjort i mitt liv, det är nog ingen, men hellre att jag ångrar det jag gjort än det jag aldrig gjorde.
En låt som inspirerat mig: Nordman - I nattens sista timme
Kommentarer
Trackback
