Feber
Så där ja, nu är man hemma igen. Jag mår bra mycket bättre idag än igår... igår var jag helt jävla knäckt. Jag hatar att ha feber, man blir helt jävla borta. Igår kunde jag itne göra mycket mer än att stå och stirra, jag fattade fan ingenting. När jag väl fick komma hem så kunde jag inte göra mer än att ligga ned.
Jag somnade när jag kom hem från jobbet, så sov ungefär 1h då (mellan 17:30-18:30 ungefär). Sedan såg jag på film och somnade igen kl. 22:30. Sov tills klockan 10 imorse. Då vaknade jag upp och insåg att jag skulle vara på jobbet klockan 11. Panik!
Det var bara att hoppa in i duschen och sätta på kläderna. Ingen frukost hann jag med heller. "Hur fan ska det här gå?" tänkte jag. Men det gick bra. Körde inte av vägen och jag har hållit mig på benen hela dagen. Jag hade tur att en vän kom förbi och kunde ge mig lite kramar. Kramar gör fan underverk! Det är min nya medicin tror jag.
Nej, nu måste jag fan bli frisk. Jag kan inte jobba i den här formen. Har yrat både igår och imorse. Jag har seriöst trott båda igår och idag morgon att jag stigit upp, ätit frukost, fixat mig. Sedan har jag vaknat upp och insett att jag legat i sängen.
Myskodrömmar, eller yrsel? Jag vet inte vilket. Vet bara att både igår och idag har jag verkligen inte kunnat stiga upp. Har jue vaknat tidigare och varit vid medvetandet, tänkt tanken "nu ska jag stiga upp"... men det har inte gått. Aldrig somnat så lätt som nu om inte annat...
Aja, imorgon är en ny dag och då ska jag fan vara frisk! Annars vet jag fan inte vad jag gör... Jag kan inte ta ledigt, men jag gör inget bra jobb i den här formen.
Men idag har jag hållit mig hyffsat glad i alla fall. Fick ett besked imorse som fyllde mig med hopp och glädje. Det är visserligen inte en garanti, men ett steg på vägen. Vi ser jue. Men hoppas, hoppas, hoppas!
Jag somnade när jag kom hem från jobbet, så sov ungefär 1h då (mellan 17:30-18:30 ungefär). Sedan såg jag på film och somnade igen kl. 22:30. Sov tills klockan 10 imorse. Då vaknade jag upp och insåg att jag skulle vara på jobbet klockan 11. Panik!
Det var bara att hoppa in i duschen och sätta på kläderna. Ingen frukost hann jag med heller. "Hur fan ska det här gå?" tänkte jag. Men det gick bra. Körde inte av vägen och jag har hållit mig på benen hela dagen. Jag hade tur att en vän kom förbi och kunde ge mig lite kramar. Kramar gör fan underverk! Det är min nya medicin tror jag.
Nej, nu måste jag fan bli frisk. Jag kan inte jobba i den här formen. Har yrat både igår och imorse. Jag har seriöst trott båda igår och idag morgon att jag stigit upp, ätit frukost, fixat mig. Sedan har jag vaknat upp och insett att jag legat i sängen.
Myskodrömmar, eller yrsel? Jag vet inte vilket. Vet bara att både igår och idag har jag verkligen inte kunnat stiga upp. Har jue vaknat tidigare och varit vid medvetandet, tänkt tanken "nu ska jag stiga upp"... men det har inte gått. Aldrig somnat så lätt som nu om inte annat...
Aja, imorgon är en ny dag och då ska jag fan vara frisk! Annars vet jag fan inte vad jag gör... Jag kan inte ta ledigt, men jag gör inget bra jobb i den här formen.
Men idag har jag hållit mig hyffsat glad i alla fall. Fick ett besked imorse som fyllde mig med hopp och glädje. Det är visserligen inte en garanti, men ett steg på vägen. Vi ser jue. Men hoppas, hoppas, hoppas!
Kommentarer
Trackback
