I shot a man in Reno, just to watch him die

Här sitter jag och lyssnar på Johnny Cash, samtidigt som jag försöker vakna till. Min att-göra-lista är lång idag då det är min ledigdag. Jag har varit så jävla lat de senaste veckorna så ska ta itu med det nu.

Idag ska jag:
*Gå till banken (kan vi jue glömma, kl. är redan efter 13 så dit orkar jag inte ta mig)
*Byta sängkläder
*Städa rummet
*Dammsuga
*Fixa med cdon.com
(fick en trasig dvd ifrån dem)
*Tvätta
*Handla


Finns mer saker som jag borde göra... men tänkte försöka hålla listan kort ;P Dessutom skulle en kollega och hennes vän kanske komma in i stan idag och då ville de träffa mig... Hum... jobbigt att ha många bollar i luften ;P Och om jag inte träffar dem kanske jag hälsar på en annan kollega (om denna har tid förstås). Han har hjälpt mig så mycket med bilen så jag vill ge honom någon liten present... men jag har slut på fantasi faktiskt. Det enda jag kan komma på är en påse med bilar ;P Men vi ser jue... måste jue ändå till affären idag ;P

Uff, mina drömmar är helt knäppa ibland. Idag hade jag mardrömmar igen!
   Först drömde jag att jag fick nå tips ifrån nån galning om att hemska saker ska hända. Jag tog dem inte allvarligt. Var typ ett mail med datum och en varning. Dagen kom och plötsligt skulle någon jävla syra eller gas spridas över stan och det fanns bara x antal syremasker, så det var "de utvalda" som skulle få överleva.
   Vad gör man inte när man stirrar döden i ögonen? Jag valde i alla fall att försöka sälja mig in bland de utvalda. Förklarade att galningen (den som skulle sprida ut all gas) hade kontaktat mig och att det skulle tjäna sig om jag fick en syremask osv osv...
   Jag vet inte om jag sålde in mig eller inte. För där vaknade jag nog upp, under min föhandling.

Uppskakad somnade jag dock om igen (jag är väldigt trött människa av mig på morgonen tydligen). Men jag uppsöktes ännu av mardrömmar. Den här gången så dog min mama. Utan någon direkt anledning verkade det som. Hon var inte sjuk eller någonting... hon bara dog. Men ingen verkade bry sig riktigt, medan jag blev helt galen. "Någonting är fel, hon var
frisk som en nötkärna, man kan inte bara dö så där!
"
   Så jag tog en promenad ifrån min familj och de andra som sörjde. Jag kommer ihåg att jag var i Jukkasjärvi, och av någon konstig anledning hade jag högklackat på mig. Men det måste ha varit vinter, för det fanns snö. (Ändå har jag för mig att jag hade på mig klänning?)
   Hur som helst  kom jag till någon sorts bro. Den finns inte i verkligheten, men den fanns där då. Plötsligt ser jag en traktor som börjar köra efter mig. Av någon anledning springer jag ned i snödrivorna och försöker gömma mig under bron. Men traktorn följer efter... eller vad fan det var. Såg ut som en korsning mellan traktor och robot. Den försökte i alla fall döda mig, så mycket vet jag. För saken anföll mig gång på gång medan jag gömde mig mellan trädgrenar och under bron.
   Jag kom därifrån, med livet i behåll, och sprang därifrån. Jag kom till någon skola ungefär... typ ett internat. Jag försökte gömma mig på en toalett, men någon kvinna hittade mig. Det var dock ingen vanlig samling med skolungdomar. Och kvinnan berättade för mig att min mors död inte var p.g.a. någon sjukdom, utan att vi tillhörde något specialfolk med magiska krafter osv. osv. Min mor hade valt bort dessa krafter och valt att leva ett vanligt liv, men tydligen blivit upptäckt (och därmed dödad), och nu var mitt liv i fara då jag uppvisat att jag ärvt dessa krafter... eller något sådant...

Hur sjukt som helst! Där vaknade jag upp ungefär, men nu var jag skakad... rejält. Min mama var död. Vad gör man utan sin mama? Mama är jue en av de viktigaste personerna i ens liv!
   Uscha... varför har jag dessa mardrömmar? Misshandel, död, galningar... Behöver jag en semester kanske? ;p

Det är också p.g.a. mina drömmar som jag inte riktigt kommer igång med min att-göra-lista... de gömmer sig ännu i mitt medvetande. Dumma drömmar!
   Aja, ska försöka rycka upp mig.

Johnny Cash är dock underbar. Fast han påminner mig om någon, som jag har börjat sakna nu. Men men, inte länge kvar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0