That thing they all call love
Jag skulle jue stiga upp kl. 12... men vaknade upp kl. 13. Hade en jävla mysko dröm att min mama och papa gav mig i födelsepresent ett bröllop. Alltså de hade fixat kyrka och bröllopsklänning och allt! Den var så fin min bröllopsklänning... men tyvärr hade jag ingen partner. Jag höll på med en kille dock så jag försökte typ "fria" till honom... Världens jävla kaos. Syrran hade också fått ett bröllop i födelsedagspresent året innan, och hon sa att det bara var att skilja sig om det inte funkade... Så jag försökte bara hitta en partner :p
Helt jävla sjukt! Dessutom var bröllopet i England... Tror min bröllopsdröm blivit inspirerad av att det varit så många par som gift sig i iskyrkan, speciellt engelsmän. Träffade ett par häromdagen som hade gift sig som var sjukt roliga och berättade roliga historier om England. De verkar helt galna där ;P
Fast det är väl så. Vissa dagar längtar jag bara efter att ha någon och att vara kär, vissa dagar tänker jag: "aldrig mer en pojkvän"... Alla säger åt mig att man inte kan hindra sig från att bli kär, men jag tror ändå att min negativa syn till förhållande påverkar mig undermedvetet. För det spelar ingen roll hur söt och gullig en kille är mot mig, jag faller inte. Jag kan bli lite förtjust, men sedan lessnar jag ungefär, inser att det inte är någonting för mig.
Skulle vilja ha det som på film istället! Att man känner av kemin direkt, att det verkligen gnistrar om en. Och att man inte kan sluta tänka på killen och lider av att inte få röra vid honom. Och han känner detsamma och sedan till slut så blir det en magisk första kyss...
Tänk er det senariet? Någon som varit med om det? Jag kan tycka om folk, jag kan bli lite förtjust. Men jag har aldrig känt det riktigt så där. Utan jag har blivit kär alltmedan jag lärt känna personen mer... Så det kanske bara är önskedrömmar ifrån min sida? Att jag aldrig kommer få känna det där speciella?
about all of the things that I long to believe,
about love, the truth, what you mean to me
and the truth is, baby you're all that I need.
(Jon Bon Jovi - Bed of roses
Den absolut bästa kärlekslåten enligt mig. Jag kan bli less på den, men jag har blivit beroende av låten flera gånger.)
Dumma dröm, får mig att börja tänka på kärlek :P Det där som jag antagligen inte kommer få uppleva på år och dar i alla fall. Fast jag får inte bli kär nu i vinter ändå, för jag vill inte bli fast här. Jag trivs jättebra på mitt jobb och med personalen och allt sådant där, men jag måste bara ifrån den här staden... uppleva någonting mer.
Borde verkligen städa här inne, det ser förjävligt ut. Var fan är min energi?
Helt jävla sjukt! Dessutom var bröllopet i England... Tror min bröllopsdröm blivit inspirerad av att det varit så många par som gift sig i iskyrkan, speciellt engelsmän. Träffade ett par häromdagen som hade gift sig som var sjukt roliga och berättade roliga historier om England. De verkar helt galna där ;P
Fast det är väl så. Vissa dagar längtar jag bara efter att ha någon och att vara kär, vissa dagar tänker jag: "aldrig mer en pojkvän"... Alla säger åt mig att man inte kan hindra sig från att bli kär, men jag tror ändå att min negativa syn till förhållande påverkar mig undermedvetet. För det spelar ingen roll hur söt och gullig en kille är mot mig, jag faller inte. Jag kan bli lite förtjust, men sedan lessnar jag ungefär, inser att det inte är någonting för mig.
Skulle vilja ha det som på film istället! Att man känner av kemin direkt, att det verkligen gnistrar om en. Och att man inte kan sluta tänka på killen och lider av att inte få röra vid honom. Och han känner detsamma och sedan till slut så blir det en magisk första kyss...
Tänk er det senariet? Någon som varit med om det? Jag kan tycka om folk, jag kan bli lite förtjust. Men jag har aldrig känt det riktigt så där. Utan jag har blivit kär alltmedan jag lärt känna personen mer... Så det kanske bara är önskedrömmar ifrån min sida? Att jag aldrig kommer få känna det där speciella?
about all of the things that I long to believe,
about love, the truth, what you mean to me
and the truth is, baby you're all that I need.
(Jon Bon Jovi - Bed of roses
Den absolut bästa kärlekslåten enligt mig. Jag kan bli less på den, men jag har blivit beroende av låten flera gånger.)
Dumma dröm, får mig att börja tänka på kärlek :P Det där som jag antagligen inte kommer få uppleva på år och dar i alla fall. Fast jag får inte bli kär nu i vinter ändå, för jag vill inte bli fast här. Jag trivs jättebra på mitt jobb och med personalen och allt sådant där, men jag måste bara ifrån den här staden... uppleva någonting mer.
Borde verkligen städa här inne, det ser förjävligt ut. Var fan är min energi?
Kommentarer
Trackback
