fjaellsson

Länge sedan man skrev här. Jag gissar att det där positiva samtalet fick mig helt ur gängorna. Den senaste veckan har jag bara tänkt, andats och levt för en sak:
Min resa.

Nu är jag osäker om någon verkligen läser det här, men det kan jue kanske vara trevligt att informera ifall det råkar vara så, att jag har tänkt lämna Sverige ett tag. En vild själ som jag har svårt att sitta still och rulla på tummarna. Och nu är det dags för mig att uppleva någonting - omständigheterna kan inte bli mer rätt än nu. Sedan kanske denna upplevelse leder till det sämre, det vet man aldrig. Men som vanligt försöker jag vara öppensinnad.

Jag känner mig dock väldigt lycklig som är omgiven av sådana underbara människor! Min familj och mina närmsta vänner har verkligen stöttat mig, trots att de anser mig galen som 19 år ung flicka ska ge mig ut helt ensam i den stora världen ;P Nå väl, de flesta har erbjudit att komma och "hälsa på mig" om det känns ensamt/tråkigt/jobbigt.
   Ironiskt nog vet jag att dessa människor jag skriver om inte läser här, men vill ändå skriva av en liten hälsning av tacksamhet. Älskar er. Och för att vara ärlig; ni står mig så nära att ni alla kan kallas för familj.
   Och jag önskar er alla människor i världen att ni har sådana underbara människor i er omgivning som jag har, jag är verkligen bortskämd när det kommer till den fronten!

Så, detta är min sista natt i midnattsolen, förhoppningsvist kommer jag först tillbaka när det är mörkt om nätterna. Lär sakna ljuset, men inte kylan - sommaren verkar ha rymt! Därför känns detta väldigt overkligt... Men, man bör leva som man lär och som min blogg heter; Liv är att våga. Jag var aldrig född till att följa strömmen. Vad är det för roligt med det när man kan gå uppströms och upptäcka någonting helt nytt och fantastiskt?
   Jag vet, jag är galen ;P Men som de säger; Man är inte mer galen än vad man känner sig.