Hemma igen
Då var man hemma igen, och otroligt nog skiner solen!
Allt som har en bra början har ett bra slut;
Resan började med att mitt plan var försenat p.g.a. en militär övning i Norrland. Men på flygplatsen stod inte Viktor och väntade på mig, utan hans mamma. Viktor hade nämligen åkt in på akuten föregående natt och fick stanna där en natt till. Så den första dagen fick jag umgås med hans mamma och hans hund, som båda var jättegulliga mot mig och tog hand om mig.
Idag när jag åkte hem hade en plats blivit dubbelbokad. Någon ombads att ta flyget till Luleå och därifrån åka tåg till Kiruna. Jag funderade på saken, eftersom jag reste själv, men någon annan var trevlig nog att stiga av. Jag ska agera chaufför idag och min syster hade nog inte varit så glad på mig om jag kom fram till kvällen istället.
Så kan det gå! Bara jag har nog sådan otur, fast jag och Viktor hade inte mycket tur alls denna semester. Vi skrattade åt saken och sa: "Det är nog inte menat att vi ska träffa varandra."
Så här tog 2 veckors slappande slut. Viktor var sjuk, så vi har bara tagit det lugnt och ätit en massa frukt och godis (det blev knappast ett batningsläger). Känns konstigt att sitta här ensam för första gången på två veckor... väldigt tomt. Jag var inte så farligt vemodig vid avskedet som jag hade förväntat mig, jag var nog värst när jag kramade Wilma (hunden) hej då. Vad vet jag om jag kommer träffa den vovven igen? Vemodig, vemodig Fjällis.
Känns ärligt talat tråkigt att vara ensam igen. Jag stormtrivdes där nere! Så vill jag bo när jag blir gammal: avsides, nära till vattnet och med minst en hund - trots de 25 myggbetten jag lyckades få när jag var dum nog att promenera i shorts på kvällen...
Aja, ska nog vila lite och vara vemodig i min ensamhet ett tag. Nästa gång ska jag se om jag hittar några fina bilder att lägga ut från denna semester.
Imorgon blir det fest. Tre dagar festival. Känns som en evighet sedan jag festade sist! Lillgammal som jag lyckats bli är jag väl inte så eggad nu att socialisera mig och dricka en massa öl, jag är van vid min nya vana gå-ut-med-hunden-och-kika-på-film.
Allt som har en bra början har ett bra slut;
Resan började med att mitt plan var försenat p.g.a. en militär övning i Norrland. Men på flygplatsen stod inte Viktor och väntade på mig, utan hans mamma. Viktor hade nämligen åkt in på akuten föregående natt och fick stanna där en natt till. Så den första dagen fick jag umgås med hans mamma och hans hund, som båda var jättegulliga mot mig och tog hand om mig.
Idag när jag åkte hem hade en plats blivit dubbelbokad. Någon ombads att ta flyget till Luleå och därifrån åka tåg till Kiruna. Jag funderade på saken, eftersom jag reste själv, men någon annan var trevlig nog att stiga av. Jag ska agera chaufför idag och min syster hade nog inte varit så glad på mig om jag kom fram till kvällen istället.
Så kan det gå! Bara jag har nog sådan otur, fast jag och Viktor hade inte mycket tur alls denna semester. Vi skrattade åt saken och sa: "Det är nog inte menat att vi ska träffa varandra."
Så här tog 2 veckors slappande slut. Viktor var sjuk, så vi har bara tagit det lugnt och ätit en massa frukt och godis (det blev knappast ett batningsläger). Känns konstigt att sitta här ensam för första gången på två veckor... väldigt tomt. Jag var inte så farligt vemodig vid avskedet som jag hade förväntat mig, jag var nog värst när jag kramade Wilma (hunden) hej då. Vad vet jag om jag kommer träffa den vovven igen? Vemodig, vemodig Fjällis.
Känns ärligt talat tråkigt att vara ensam igen. Jag stormtrivdes där nere! Så vill jag bo när jag blir gammal: avsides, nära till vattnet och med minst en hund - trots de 25 myggbetten jag lyckades få när jag var dum nog att promenera i shorts på kvällen...
Aja, ska nog vila lite och vara vemodig i min ensamhet ett tag. Nästa gång ska jag se om jag hittar några fina bilder att lägga ut från denna semester.
Imorgon blir det fest. Tre dagar festival. Känns som en evighet sedan jag festade sist! Lillgammal som jag lyckats bli är jag väl inte så eggad nu att socialisera mig och dricka en massa öl, jag är van vid min nya vana gå-ut-med-hunden-och-kika-på-film.
Kommentarer
Trackback
