Gossip Girl (heter den så?)
Kikade nyss på Gossip Girls. Har inte sett den tidigare, och är egentligen inte så mycket för sådana där dramaprogram. Fast idag kändes det bra. Haha. Ironiskt. När man mår bajs så känns det bättre att titta på andras elände. Fast deras upplevelser är jue liite olika emot mina, det är jue sådana där saker som inte händer i verkligheten. Tyvärr är jue jag alltid extrem, så jag kände nästan igen mig i Chuck. Uscha.
Jag har ännu inte fått svar ang. min arbetsintervju. Jag behöver verkligen komma bort härifrån ett tag. Funderar att när säsongen är slut (om en vecka) åka till mormor och vila upp mig lite grann. Sedan kan vi fortsätta med detta eviga arbete att försöka få livet under kontroll.
Okej, jag erkänner: Jag lider av ångest ifrån fredags, över mitt svek och mitt oacceptabla beteende. Men samtidigt har två andra jobbiga saker dykt upp i mitt liv. Ena saken påverkade mig i fredags. Därför jag sa till mig själv att jag inte skulle bli full. För den här saken är någonting jag inte kan hantera.
Det är så jobbigt att inte kunna vara där för någon som man bryr sig så mycket om. Men jag är för ung och... det är för tungt för mig. Jag kan inte klandra den här personen för att hon mår som hon gör. Även om det gör mitt liv tungt. Och jag avskyr mig själv för att jag inte kan ställa upp och för att jag bara är passiv. Och för att jag känner så här.
Är inte det det jobbigaste med livet? Att tvingas såra andra för att själv må bättre? Men man måste det, jag kan inte leva mitt liv igenom andra... Eller så kan ni inte leva ert liv genom mig. Beror på hur man ser på situationen.
När man står på toppen blir fallet allt längre. Eller hur man säger.
Det stämmer verkligen.
Jag har ännu inte fått svar ang. min arbetsintervju. Jag behöver verkligen komma bort härifrån ett tag. Funderar att när säsongen är slut (om en vecka) åka till mormor och vila upp mig lite grann. Sedan kan vi fortsätta med detta eviga arbete att försöka få livet under kontroll.
Okej, jag erkänner: Jag lider av ångest ifrån fredags, över mitt svek och mitt oacceptabla beteende. Men samtidigt har två andra jobbiga saker dykt upp i mitt liv. Ena saken påverkade mig i fredags. Därför jag sa till mig själv att jag inte skulle bli full. För den här saken är någonting jag inte kan hantera.
Det är så jobbigt att inte kunna vara där för någon som man bryr sig så mycket om. Men jag är för ung och... det är för tungt för mig. Jag kan inte klandra den här personen för att hon mår som hon gör. Även om det gör mitt liv tungt. Och jag avskyr mig själv för att jag inte kan ställa upp och för att jag bara är passiv. Och för att jag känner så här.
Är inte det det jobbigaste med livet? Att tvingas såra andra för att själv må bättre? Men man måste det, jag kan inte leva mitt liv igenom andra... Eller så kan ni inte leva ert liv genom mig. Beror på hur man ser på situationen.
När man står på toppen blir fallet allt längre. Eller hur man säger.
Det stämmer verkligen.
Kommentarer
Trackback
