En dag i ångest mot sin ända

Jag måste tacka alla som lyssnat på mig idag och hjälpt mig. Det är sjukt att trots att jag betett mig så illa och oförlåteligen så har så många hjälpt mig att må bättre idag och gett mig tips och råd hur jag ska undvika detta i framtiden.
   Jag har fan pratat med alla om min ångest. Mamma, pappa, Erik, Viktor, Mark, Evelina, Fredrik, Carro... Detta kanske är ett bevis på att Bibeln stämmer? Så länge du visar ångest och är ärlig och villig att ta lärdom av dina misstag, då kan du bli förlåten.

Jag hade tydligen varit elak mot en av mina närmaste vänner i fredags och jag minns det inte ens. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Alltså... mot detta bleknar allt jag gjorde fel i fredags. Jag förstår inte varför jag ens var elak mot henne. Jag har inte varit sur på henne och har ingen som helst anledning till att tycka illa om henne. Hon är jue för fan en av mina närmsta vänner! Varför gjorde jag det? Hur fan kan man tappa kontrollen så otroligt mycket över sig själv? Det är någonting av det värsta jag gjort hittills! Jag har sådan ångest, jag mår så dåligt.

När jag lyssnar på vad som hände i fredags mår jag så dåligt. För det där var inte jag, jag är inte den personen. Jag blir ett monster med för mycket alkohol. Jag blir ett äckligt, lösaktigt, elakt monster.
   Jag har gråtit både idag och igår, och jag kommer inte ens ihåg mestadels av kvällen. Det var så hemskt idag när jag fick höra att jag varit elak mot min kompis. För jag har inte ett enda minne av det. Alltså, just då var jag så nära på att bara ta en pistol och skjuta skallen av mig. Det är oacceptabelt och oförlåteligt.

Jag förtjänar inte all den vänlighet och förståelse som visats mot mig idag. Men jag är grymt tacksam. Utan Erik hade jag nog aldrig klarat av helgen ens en gång. Jag bara grät och grät när jag pratade med honom idag. Han fick skicka sms med mig under hela mitt arbetspass för att jag mådde så dåligt. Och då visste jag inte ens om det värsta som jag hade gjort.

Nej, fy fan. Gjort är gjort. Alla gör misstag. Det viktiga är att ta lärdom av sina misstag och se till så de inte återupprepas. Jag tål inte sprit. Jag tänker inte ta en drink igen. Jag vill aldrig försätta varken mig eller mina nära och kära - och förresten okända - i den här sitsen igen.
   2 glas vin. Inget mer. Efter 2 glas kan jag ännu säga nej. Jag tål mer, men då kan jag inte säga nej. Jag ska skärpa mig. Jag ska lära mig. Jag ska inte låta detta hända igen. Jag ska inse mina svagheter. Alla tål inte sprit, och jag är en av dem.
   Jag vill inte vara elak, äcklig och hemsk. Jag vill vara jag. Jag vill vara den människa som jag kämpar med dag och natt för att vara. Den som är omtyckt av sina nära och kära, den man kan lita på. Jag behöver inte alkohol för att ha roligt. Jag ska lära mig.

Jag ska skärpa mig, jag lovar. Förlåt mig så oerhört mycket! Det värsta straffet ger jag mig själv, tro mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0