fjaellsson

Just nu känns det som att jag har kört in i en vägg i 300km/h. Har spränghuvudvärk, ont i halsen som fan och är täppt. Kuul!
   Hade besök nyss. Var på svindåligt humör och sliten, men han hade inte fått mitt sms utan hoppat av här i Skärholmen så jag gick och öppnade åt honom. Men det var faktiskt bra med besök, även om jag känner mig så trött och sliten så är jue vänner till för att få en glad och må bättre - och det lyckades han med. Fick jag prata av mig lite om mina bekymmer. Jag borde inte tycka om att vara ensam så mycket, för när jag väl umgås med vänner mår jag jue alltid bättre. Ska bli mer social!

Mitt jobb går åt skogen. Hela förra veckan längtade jag till den här veckan med nytt material, jag gick igenom blod, svett och tårar i hopp om att den här veckan skulle bli som att glida på ett bananskal!
   Men så lätt var det inte... Insåg mot eftermiddagen att det är fan att kämpa på lika hårt som förra veckan, så det är pinsamt hur dåligt det gick för mig och hela laget. Men min coach tror på mig ännu iaf, så jag sitter än så länge säker på Ikano. Jag och Johan. Johan och jag.

Just nu känns Ikano som en tjock, ful gubbe som misshandlar mig i fyllan. Han är jättegullig och söt på sina nyktra dagar, tar hand om mig, viskar ljuva ord i mitt öra - gör min dag helt enkelt Vissa dagar luktar han illa, svettas, och passar man sig inte för vad man säger får man till en smäll. Jag och Ikano hatar och älskar varandra. Känns verkligen med Ikano som Dido's låt - White flag;

I will go down with this ship
And I won't put my hands up and surrender
There will be no white flag upon my door
I'm in love
And always will be

Sedan är väl mitt känsloliv lite stormigt, som vanligt. Är så himla besviken på en människa alltså. Blir så less på när folk rättigfärdar deras felsteg, hur kan ens stolthet vara mer värt än en vänskap? Förtjänar jag verkligen inte bättre? Jag visar omtanke och jag bryr mig, men det var tydligen fel gjort... Om någon inte vill ha min omtanke så tänker jag verkligen inte lägga ned mer tid och energi på den personen, jag kan lägga ned min omtanke på någon som uppskattar den istället.

Fast nu är jue inte allting skit, absolut inte. Jag är bara sjuk och blir så jävla gnällig när det känns som att kroppen vill ta livet av en. Men har många underbara vänner som tar hand om mig - som sagt, eloge till er! Ensam kanske är starkt, men flera är fan starkare. Ni gör mig starkare. Fick ännu en present idag... fan vad bortskämd man börjar känna sig ;P