Don't worry, be happy!
Allt löser sig på ett eller annat sätt, som sagt. Att sitta och tycka synd om sig själv löser inga problem. Inte för att jag har gjort det nu, bara varit irriterad över att folk inte kan vara beslutsamma. Fast vi irriterar väl oss alltid över de svagheter vi inte räknar oss själv ha. För beslutsam är jag, och väldigt målinriktad. Har jag ett mål ser jag till att nå det, även om man under vägens gång kan glömma bort varför man så hårt kämpar för någonting.
Men men, det där är historia nu och vi blickar framåt - jag har fått en annan lösning. Inte lika bekväm, men har man släkt får man väl utnyttja den. Eller? Ska ringa min farbror idag så han och jag kan komma fram till något. Borde även ringa ett hotell idag, jag skulle återkomma dem i veckan när jag har ett datum för min flytt... vilket jag ännu inte har... Men tänkte att jag kanske kan stanna här veckan ut för att jag varit så jävla lat.
Jag behöver verkligen ett mål för att vara målmedveten, då är jag jävla effektiv och snabb! Men har jag inget mål så blir jag lat och bekväm. Sitter hellre och ser på halvbra filmer och låter min inspiration flöda. (Fast det är någonting postivt, för mig, men jag borde ändå lära mig att kombinera inspirationen med lite nytta!)
Jag blev kontaktad idag ifrån ett kollektivboende som visade sig bestå av 3 killar. Hade jag vetat att det var enbart killar hade jag nog inte kontaktat dem från början, men efter att ha läst deras brev blev jag väldigt intresserad. De lät allmänbildade, mogna och avslappnade - Jullan sa att de lät töntiga, men jag är jue själv väldigt töntig så det passar bra med mig! Jag kommer jue bättre överrens med killar har det jue visat sig under min knappa livsålder, så man kanske inte ska förkasta idén.
Om de ännu är intresserade kan man jue ge dem en chans, dessutom är kollektivboende någonting att föredra framför att vara inneboende hos någon. Då blir det inte lika intimt och då kan jag nog känna mig tryggare att låsa in mig själv i mitt rum när jag känner att omvärlden är för mycket (jag är oftast en trevlig och glad tjej, men jag behöver min privata tid för att vara sådan).
Hela världen är framför dina fötter! Det är ingen idé att sörja det man förlorat eller det man aldrig kan få. Istället se möjligheterna där andra ser misslyckande. Jag känner mig väldigt positiv idag även om hela min plan gick åt helvete, jag undrar vad mor la i kaffet...
Nej, dags att ta itu med mitt liv! Först en promenad efter allt godis jag tryckt i mig de senaste dagarna. Sedan ska jag börja packa ned det jag vill ha och städa mitt rum. Konstigt, nästa gång jag kommer hit kommer det här inte vara mitt rum... Då kommer antagligen min syster sno det ifrån mig. Men haha, hon får en trasig säng om inte annat!
Men men, det där är historia nu och vi blickar framåt - jag har fått en annan lösning. Inte lika bekväm, men har man släkt får man väl utnyttja den. Eller? Ska ringa min farbror idag så han och jag kan komma fram till något. Borde även ringa ett hotell idag, jag skulle återkomma dem i veckan när jag har ett datum för min flytt... vilket jag ännu inte har... Men tänkte att jag kanske kan stanna här veckan ut för att jag varit så jävla lat.
Jag behöver verkligen ett mål för att vara målmedveten, då är jag jävla effektiv och snabb! Men har jag inget mål så blir jag lat och bekväm. Sitter hellre och ser på halvbra filmer och låter min inspiration flöda. (Fast det är någonting postivt, för mig, men jag borde ändå lära mig att kombinera inspirationen med lite nytta!)
Jag blev kontaktad idag ifrån ett kollektivboende som visade sig bestå av 3 killar. Hade jag vetat att det var enbart killar hade jag nog inte kontaktat dem från början, men efter att ha läst deras brev blev jag väldigt intresserad. De lät allmänbildade, mogna och avslappnade - Jullan sa att de lät töntiga, men jag är jue själv väldigt töntig så det passar bra med mig! Jag kommer jue bättre överrens med killar har det jue visat sig under min knappa livsålder, så man kanske inte ska förkasta idén.
Om de ännu är intresserade kan man jue ge dem en chans, dessutom är kollektivboende någonting att föredra framför att vara inneboende hos någon. Då blir det inte lika intimt och då kan jag nog känna mig tryggare att låsa in mig själv i mitt rum när jag känner att omvärlden är för mycket (jag är oftast en trevlig och glad tjej, men jag behöver min privata tid för att vara sådan).
Hela världen är framför dina fötter! Det är ingen idé att sörja det man förlorat eller det man aldrig kan få. Istället se möjligheterna där andra ser misslyckande. Jag känner mig väldigt positiv idag även om hela min plan gick åt helvete, jag undrar vad mor la i kaffet...
Nej, dags att ta itu med mitt liv! Först en promenad efter allt godis jag tryckt i mig de senaste dagarna. Sedan ska jag börja packa ned det jag vill ha och städa mitt rum. Konstigt, nästa gång jag kommer hit kommer det här inte vara mitt rum... Då kommer antagligen min syster sno det ifrån mig. Men haha, hon får en trasig säng om inte annat!
Kommentarer
Trackback
