De små sakerna som väger tyngst
Shit, vad små saker i ens liv kan göra så stor skillnad!
För det första, igår hade jag gryymt kul på jobbet! Vi hade en tävling (detta kommer ni nog inte förstå;P) men först till 40 färdiga (ja- eller nej-tack) skulle få en biobiljett.
Jag satt bredvid en kille som hade tillgång till statestikpanelen. Han fick egentligen inte kolla på den, men han orkade inte vara med i tävlingen så han kikade på den (och vart diskad). Så märkte han att en kollega till oss fuskade, och han ville tydligen att jag skulle vinna för han berättade det för mig och sa: "Fan, du måste jue fuska Sara, du borde vinna!".
Det ska noteras att jag fuskade redan eftersom Viktor informerade mig om statestiken (vilket skulle ha gjort mig diskad). Men jag ville inte köra mer oschysst än jag gjorde. Så sa han: "Okej, vill du att jag fuskar åt dig?"
Så han fuskade åt mig, dvs. fixade oschyssta färdiga. Det var en kamp in mot det sista mellan de två fuskarna. Men jag slog min konkurrent (kollega) med 1 färdig och vann den eftertraktade biobiljetten! Och det var faktiskt inte vinsten som gjorde det hela roligt, utan själva tävlingen. Snacka vad man blir inne i det man gör när det är tävling och man vet att det är jämnt... jag gick inte ens på toa fatt jag inte ville förlora ;P
Och en liten parantes är det roliga faktumet att jag lyckas alltid få random folk som tycker att det är roligt att hjälpa mig fuska. Jag har väl som moralisk ståndpunkt att jag inte fuskar... men fuskar någon åt mig så ler jag bara (lite falskt spel). Var likadant på högstadiet, en klasskompis fixade alltid så jag vann i spel fastän han och jag egentligen inte var kompisar. Och likadant igår.
Det är de små sakerna som gör skillnaden. Den där lilla skillnaden att vi var två stycken som kämpade mot min vinst var väl det som gjorde mig glad;p
Dagens småsak som gjorde mig glad var att jag äntligen tog mig orken och tiden att laga chili con carne. Egentligen inte alls svårt, men står det i min kokbok (som mamma skickade till mig) att det tar 30min att laga så orkar jag inte. Men idag så sa jag till mig själv; "Nu ser jag till och göra det". Och efter säkert 1h i köket så lyckades jag (på mitt sätt, jag följer aldrig recept egentligen... de är riktlinjer, men jag brukar lägga i det jag tycker känns bäst) och det smakade riktigt, riktigt bra. Så jag är överlycklig över min egen prestation och ser framemot nästa gång jag tar mig tid att laga riktig mat!
En liten parantes är att till sommaren kommer jag troligtvist träffa några som jag träffade under min tågluff i sommar. Sånt är alltid roligt. Träffas man på sådant sätt är man alltid öppen till besök, även om man inte pratar särskilt ofta.
Mindre negativ sak, som inte är en småsak, är att personer (okej, killar) verkar ha så jävla svårt att prata. Det är trevligt att prata så länge allt är bra och roligt, men finns det någonting som är mindre trevligt... då är det bättre att hålla sig undan tills det lugnat sig fatt börja prata om oviktiga ovesäntligheter igen. Det irriterar mig. Vad är det för idé att ens tänka tanken på något seriöst med mig om man inte ens är mogen att hålla en normal konversation angående vad är vi, vart är vi på väg, vad vill vi osv. Att ens tänka tanken på att jag är någon som skulle drömma om att be om ursäkt för den jag är och det jag känner är en förolämpad. Hade det varit så enkelt hade jag gift mig med Daniel.
Så nej, det där är inte imponerande alls för mig. Kommunikation är det viktigaste i en tvåsamhet. Och kan man inte det, hur fan skulle man ens klara med mig? En av världens mest känslomässiga människor, som ändrar humör lika ofta som andra ändrar underkläder...
Som sagt; det är de små sakerna som gör skillnaden i livet. Det är när någon tar fram en film man vill se, utan ens har bett om det. Ser till att hålla det varmt, för att denna vet att man lätt fryser. Ordnar fram den finaste chokladen bara för att man berättat om sin passion för choklad...
Nej, men ni förstår nog min poäng; det är de små sakerna som är guldklimparna i livet. Det är de som får oss att lägga oss ned i sängen vid slutet av dagen och le och tycka: "Det här var en bra dag."
För det första, igår hade jag gryymt kul på jobbet! Vi hade en tävling (detta kommer ni nog inte förstå;P) men först till 40 färdiga (ja- eller nej-tack) skulle få en biobiljett.
Jag satt bredvid en kille som hade tillgång till statestikpanelen. Han fick egentligen inte kolla på den, men han orkade inte vara med i tävlingen så han kikade på den (och vart diskad). Så märkte han att en kollega till oss fuskade, och han ville tydligen att jag skulle vinna för han berättade det för mig och sa: "Fan, du måste jue fuska Sara, du borde vinna!".
Det ska noteras att jag fuskade redan eftersom Viktor informerade mig om statestiken (vilket skulle ha gjort mig diskad). Men jag ville inte köra mer oschysst än jag gjorde. Så sa han: "Okej, vill du att jag fuskar åt dig?"
Så han fuskade åt mig, dvs. fixade oschyssta färdiga. Det var en kamp in mot det sista mellan de två fuskarna. Men jag slog min konkurrent (kollega) med 1 färdig och vann den eftertraktade biobiljetten! Och det var faktiskt inte vinsten som gjorde det hela roligt, utan själva tävlingen. Snacka vad man blir inne i det man gör när det är tävling och man vet att det är jämnt... jag gick inte ens på toa fatt jag inte ville förlora ;P
Och en liten parantes är det roliga faktumet att jag lyckas alltid få random folk som tycker att det är roligt att hjälpa mig fuska. Jag har väl som moralisk ståndpunkt att jag inte fuskar... men fuskar någon åt mig så ler jag bara (lite falskt spel). Var likadant på högstadiet, en klasskompis fixade alltid så jag vann i spel fastän han och jag egentligen inte var kompisar. Och likadant igår.
Det är de små sakerna som gör skillnaden. Den där lilla skillnaden att vi var två stycken som kämpade mot min vinst var väl det som gjorde mig glad;p
Dagens småsak som gjorde mig glad var att jag äntligen tog mig orken och tiden att laga chili con carne. Egentligen inte alls svårt, men står det i min kokbok (som mamma skickade till mig) att det tar 30min att laga så orkar jag inte. Men idag så sa jag till mig själv; "Nu ser jag till och göra det". Och efter säkert 1h i köket så lyckades jag (på mitt sätt, jag följer aldrig recept egentligen... de är riktlinjer, men jag brukar lägga i det jag tycker känns bäst) och det smakade riktigt, riktigt bra. Så jag är överlycklig över min egen prestation och ser framemot nästa gång jag tar mig tid att laga riktig mat!
En liten parantes är att till sommaren kommer jag troligtvist träffa några som jag träffade under min tågluff i sommar. Sånt är alltid roligt. Träffas man på sådant sätt är man alltid öppen till besök, även om man inte pratar särskilt ofta.
Mindre negativ sak, som inte är en småsak, är att personer (okej, killar) verkar ha så jävla svårt att prata. Det är trevligt att prata så länge allt är bra och roligt, men finns det någonting som är mindre trevligt... då är det bättre att hålla sig undan tills det lugnat sig fatt börja prata om oviktiga ovesäntligheter igen. Det irriterar mig. Vad är det för idé att ens tänka tanken på något seriöst med mig om man inte ens är mogen att hålla en normal konversation angående vad är vi, vart är vi på väg, vad vill vi osv. Att ens tänka tanken på att jag är någon som skulle drömma om att be om ursäkt för den jag är och det jag känner är en förolämpad. Hade det varit så enkelt hade jag gift mig med Daniel.
Så nej, det där är inte imponerande alls för mig. Kommunikation är det viktigaste i en tvåsamhet. Och kan man inte det, hur fan skulle man ens klara med mig? En av världens mest känslomässiga människor, som ändrar humör lika ofta som andra ändrar underkläder...
Som sagt; det är de små sakerna som gör skillnaden i livet. Det är när någon tar fram en film man vill se, utan ens har bett om det. Ser till att hålla det varmt, för att denna vet att man lätt fryser. Ordnar fram den finaste chokladen bara för att man berättat om sin passion för choklad...
Nej, men ni förstår nog min poäng; det är de små sakerna som är guldklimparna i livet. Det är de som får oss att lägga oss ned i sängen vid slutet av dagen och le och tycka: "Det här var en bra dag."
Kommentarer
Trackback
