Strawberries forever
Jag skrev ett inlägg i går, men det verkar inte ha blivit publicerat. Jag kan i alla fall inte se det, så jag vet inte om ni kan något som jag inte kan. Men för mig är den inte där.
För att vara ärlig mår jag inte riktigt bra idag, min mage är i uppror tror jag, för det känns som att någonting fastnat i halsen som behöver komma ut. Men att sjukanmäla mig skulle väl aldrig komma på tanken. Ska man sjukanmäla sig ska man ha feber och vara sängliggandes... Suck. Vem det än är som gav mig denna oerhört bra arbetsmoral så vill jag ha bort den, för jag mår dåligt och jag vill vara hemma.
Men jag kan inte sjukanmäla mig, för dels har jag inte det rätta numret (och jag tror man ska ringa till 07:30), sedan så var jag jue ledig nu måndag-tisdag, vilket skulle kännas som "skolk". Det är bara 9h jag är där iaf, och ca 1½h i pendlingstid. Och att bli utkälld av främlingar som varken har något förnuft eller känsla för moral har väl aldrig skadat!
Mina arbetsgivare tycker det är himla bra att jag är så engagerad i mitt jobb, det är inte jag. För det gör att om jag gör något misstag får jag himla dåligt samvete, och jag tänker på mina kunder när jag kommer hem och ja... Jag är inte perfekt, så alla kunder kommer inte tycka om min hjälp. För den delen så är det väl ingen som anser att jag hjälper dem, de idioterna som ringer in vill helt enkelt släppa ut sin ilska. Och det är inte ett så himla roligt jobb. Jag skulle vilja ha ett adminstrativt arbete, slippa prata med folk. Speciellt nu när allt är så himla upp-och-ned och jag vet varken vad som är fram eller bak.
Det enda jag är säker på är Bora, min älskade, mitt allt. Och snart kommer han hem. Men han har varit ifrån mig en evighet, och jag saknar honom som en galning.
Jag ska försöka laga någonting nice till honom. Inte för att jag kan laga mat, men jag ska försöka. Jag ville göra någonting typiskt svenskt, men jag kan inte komma på någonting annat än potatis och köttbullar. Och inte för att låta kräsen, men det är inte särskilt niice. Så jag funderade kanske på ungsbakad lax, för det är väl gott och ganska nice. Fast det är väl inte så typiskt svenskt, eller?
Nej, nu ska jag väl klä på mig och börja ta mig mot det där fördömda jobbet. Jag längtar till juli, gode Gud låt mig komma in någonstans! (Helst i Sthlm, Uppsala och Linköping... men bara jag kommer in någonstans blir jag glad!)
För att vara ärlig mår jag inte riktigt bra idag, min mage är i uppror tror jag, för det känns som att någonting fastnat i halsen som behöver komma ut. Men att sjukanmäla mig skulle väl aldrig komma på tanken. Ska man sjukanmäla sig ska man ha feber och vara sängliggandes... Suck. Vem det än är som gav mig denna oerhört bra arbetsmoral så vill jag ha bort den, för jag mår dåligt och jag vill vara hemma.
Men jag kan inte sjukanmäla mig, för dels har jag inte det rätta numret (och jag tror man ska ringa till 07:30), sedan så var jag jue ledig nu måndag-tisdag, vilket skulle kännas som "skolk". Det är bara 9h jag är där iaf, och ca 1½h i pendlingstid. Och att bli utkälld av främlingar som varken har något förnuft eller känsla för moral har väl aldrig skadat!
Mina arbetsgivare tycker det är himla bra att jag är så engagerad i mitt jobb, det är inte jag. För det gör att om jag gör något misstag får jag himla dåligt samvete, och jag tänker på mina kunder när jag kommer hem och ja... Jag är inte perfekt, så alla kunder kommer inte tycka om min hjälp. För den delen så är det väl ingen som anser att jag hjälper dem, de idioterna som ringer in vill helt enkelt släppa ut sin ilska. Och det är inte ett så himla roligt jobb. Jag skulle vilja ha ett adminstrativt arbete, slippa prata med folk. Speciellt nu när allt är så himla upp-och-ned och jag vet varken vad som är fram eller bak.
Det enda jag är säker på är Bora, min älskade, mitt allt. Och snart kommer han hem. Men han har varit ifrån mig en evighet, och jag saknar honom som en galning.
Jag ska försöka laga någonting nice till honom. Inte för att jag kan laga mat, men jag ska försöka. Jag ville göra någonting typiskt svenskt, men jag kan inte komma på någonting annat än potatis och köttbullar. Och inte för att låta kräsen, men det är inte särskilt niice. Så jag funderade kanske på ungsbakad lax, för det är väl gott och ganska nice. Fast det är väl inte så typiskt svenskt, eller?
Nej, nu ska jag väl klä på mig och börja ta mig mot det där fördömda jobbet. Jag längtar till juli, gode Gud låt mig komma in någonstans! (Helst i Sthlm, Uppsala och Linköping... men bara jag kommer in någonstans blir jag glad!)
Kommentarer
Trackback
