Livets orättvisor
Måste säga att blogg.se är en allmänbildande sida. Nu har jag lärt mig både varför man firar fettisdag och våffeldagen! Synd nog så jobbar jag långpanna imorgon så kan nog inte önska mig våfflor. Blir antagligen att äta hos farmor. Men hon gör god mat hon också :)
Tog och vilade idag lite innan maten, kände mig så trött efter nattens få timmar med sömn. Men det gick inte. Då skulle det minsann ringa i telefonen. Och nu efter middagen när jag vaknat till liv, då svarar ingen när man ringer upp. Just typiskt. Jag tror telefoner är inställda på att bara ringa när man inte har tid.
I fredags skrev jue min kollega till mig och ville att jag skulle ta hans pass eftersom han hade fått dåliga nyheter och kände sig deprimerad. Jag bad honom skriva till en annan kollega och fråga istället eftersom jag tänkte gå ut. Han hörde inte av sig mer så jag gissade att det löst det.
Idag träffade jag honom och det visade sig att han fått gå och jobba. Än värre var att han berättade idag varför han känt sig deprimerad, vilket jag inte ska publicera här. Men gissa om jag fick dåligt samvete. Fy fan... Han hade verkligen fått dåliga nyheter. Jag blev helt... lamslagen när han berättade det. Det värsta är väl att man egentligen ingenting kan säga. Jag bara ryste till och insåg att vissa människor har riktiga problem. Här låser jag in mig i rädsla och panik, men mina problem kan jue i alla fall lösas, det hela behöver bara lite tid. Sådan tur har inte han.
Om vi ska vara religösa (Vilket jag verkar ha blivit med min nya ödetstro med lite inslag av buddism... beroende på vilket humör jag är. Hade jag levt för 1000 år sedan hade jag säkert kunna starta en ny religion.) så känns det nästan som att mitt fylleslag och ångest var ett straff för att jag plågade en annan människa. Självklart är detta dumt att tänka eftersom jag aldrig kunnat föreställa mig denna nyhet i mina vildaste fantasier, men ändå... Det är väl dumt att ha dåligt samvete över någonting som jag inte kunnat förutspå, men jag har det.
Inte för att han antagligen mår bättre av mitt medlidande. Men ville bara skriva några rader om det. Fy fan. Jag ska aldrig i mitt liv gnälla igen. Eller försöka i alla fall. Livet är fan orättvist. Det är så sjukt vrickat att ja... finns inga ord att förklara det.
Jag är så less på att dåliga saker händer bra människor. Fast egentligen är vi väl alla goda innerst inne, t.o.m. jag. Så det hade väl varit orättvist vem det än hade drabbat. Men det är alltid jobbigt när det är någon i ens närhet, även om han inte är en av mina närmre vänner.
Nej, ska väl försöka ringa mina samtal igen och se om jag kommer fram.
Tog och vilade idag lite innan maten, kände mig så trött efter nattens få timmar med sömn. Men det gick inte. Då skulle det minsann ringa i telefonen. Och nu efter middagen när jag vaknat till liv, då svarar ingen när man ringer upp. Just typiskt. Jag tror telefoner är inställda på att bara ringa när man inte har tid.
I fredags skrev jue min kollega till mig och ville att jag skulle ta hans pass eftersom han hade fått dåliga nyheter och kände sig deprimerad. Jag bad honom skriva till en annan kollega och fråga istället eftersom jag tänkte gå ut. Han hörde inte av sig mer så jag gissade att det löst det.
Idag träffade jag honom och det visade sig att han fått gå och jobba. Än värre var att han berättade idag varför han känt sig deprimerad, vilket jag inte ska publicera här. Men gissa om jag fick dåligt samvete. Fy fan... Han hade verkligen fått dåliga nyheter. Jag blev helt... lamslagen när han berättade det. Det värsta är väl att man egentligen ingenting kan säga. Jag bara ryste till och insåg att vissa människor har riktiga problem. Här låser jag in mig i rädsla och panik, men mina problem kan jue i alla fall lösas, det hela behöver bara lite tid. Sådan tur har inte han.
Om vi ska vara religösa (Vilket jag verkar ha blivit med min nya ödetstro med lite inslag av buddism... beroende på vilket humör jag är. Hade jag levt för 1000 år sedan hade jag säkert kunna starta en ny religion.) så känns det nästan som att mitt fylleslag och ångest var ett straff för att jag plågade en annan människa. Självklart är detta dumt att tänka eftersom jag aldrig kunnat föreställa mig denna nyhet i mina vildaste fantasier, men ändå... Det är väl dumt att ha dåligt samvete över någonting som jag inte kunnat förutspå, men jag har det.
Inte för att han antagligen mår bättre av mitt medlidande. Men ville bara skriva några rader om det. Fy fan. Jag ska aldrig i mitt liv gnälla igen. Eller försöka i alla fall. Livet är fan orättvist. Det är så sjukt vrickat att ja... finns inga ord att förklara det.
Jag är så less på att dåliga saker händer bra människor. Fast egentligen är vi väl alla goda innerst inne, t.o.m. jag. Så det hade väl varit orättvist vem det än hade drabbat. Men det är alltid jobbigt när det är någon i ens närhet, även om han inte är en av mina närmre vänner.
Nej, ska väl försöka ringa mina samtal igen och se om jag kommer fram.
Gossip Girl (heter den så?)
Kikade nyss på Gossip Girls. Har inte sett den tidigare, och är egentligen inte så mycket för sådana där dramaprogram. Fast idag kändes det bra. Haha. Ironiskt. När man mår bajs så känns det bättre att titta på andras elände. Fast deras upplevelser är jue liite olika emot mina, det är jue sådana där saker som inte händer i verkligheten. Tyvärr är jue jag alltid extrem, så jag kände nästan igen mig i Chuck. Uscha.
Jag har ännu inte fått svar ang. min arbetsintervju. Jag behöver verkligen komma bort härifrån ett tag. Funderar att när säsongen är slut (om en vecka) åka till mormor och vila upp mig lite grann. Sedan kan vi fortsätta med detta eviga arbete att försöka få livet under kontroll.
Okej, jag erkänner: Jag lider av ångest ifrån fredags, över mitt svek och mitt oacceptabla beteende. Men samtidigt har två andra jobbiga saker dykt upp i mitt liv. Ena saken påverkade mig i fredags. Därför jag sa till mig själv att jag inte skulle bli full. För den här saken är någonting jag inte kan hantera.
Det är så jobbigt att inte kunna vara där för någon som man bryr sig så mycket om. Men jag är för ung och... det är för tungt för mig. Jag kan inte klandra den här personen för att hon mår som hon gör. Även om det gör mitt liv tungt. Och jag avskyr mig själv för att jag inte kan ställa upp och för att jag bara är passiv. Och för att jag känner så här.
Är inte det det jobbigaste med livet? Att tvingas såra andra för att själv må bättre? Men man måste det, jag kan inte leva mitt liv igenom andra... Eller så kan ni inte leva ert liv genom mig. Beror på hur man ser på situationen.
När man står på toppen blir fallet allt längre. Eller hur man säger.
Det stämmer verkligen.
Jag har ännu inte fått svar ang. min arbetsintervju. Jag behöver verkligen komma bort härifrån ett tag. Funderar att när säsongen är slut (om en vecka) åka till mormor och vila upp mig lite grann. Sedan kan vi fortsätta med detta eviga arbete att försöka få livet under kontroll.
Okej, jag erkänner: Jag lider av ångest ifrån fredags, över mitt svek och mitt oacceptabla beteende. Men samtidigt har två andra jobbiga saker dykt upp i mitt liv. Ena saken påverkade mig i fredags. Därför jag sa till mig själv att jag inte skulle bli full. För den här saken är någonting jag inte kan hantera.
Det är så jobbigt att inte kunna vara där för någon som man bryr sig så mycket om. Men jag är för ung och... det är för tungt för mig. Jag kan inte klandra den här personen för att hon mår som hon gör. Även om det gör mitt liv tungt. Och jag avskyr mig själv för att jag inte kan ställa upp och för att jag bara är passiv. Och för att jag känner så här.
Är inte det det jobbigaste med livet? Att tvingas såra andra för att själv må bättre? Men man måste det, jag kan inte leva mitt liv igenom andra... Eller så kan ni inte leva ert liv genom mig. Beror på hur man ser på situationen.
När man står på toppen blir fallet allt längre. Eller hur man säger.
Det stämmer verkligen.
En dag i ångest mot sin ända
Jag måste tacka alla som lyssnat på mig idag och hjälpt mig. Det är sjukt att trots att jag betett mig så illa och oförlåteligen så har så många hjälpt mig att må bättre idag och gett mig tips och råd hur jag ska undvika detta i framtiden.
Jag har fan pratat med alla om min ångest. Mamma, pappa, Erik, Viktor, Mark, Evelina, Fredrik, Carro... Detta kanske är ett bevis på att Bibeln stämmer? Så länge du visar ångest och är ärlig och villig att ta lärdom av dina misstag, då kan du bli förlåten.
Jag hade tydligen varit elak mot en av mina närmaste vänner i fredags och jag minns det inte ens. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Alltså... mot detta bleknar allt jag gjorde fel i fredags. Jag förstår inte varför jag ens var elak mot henne. Jag har inte varit sur på henne och har ingen som helst anledning till att tycka illa om henne. Hon är jue för fan en av mina närmsta vänner! Varför gjorde jag det? Hur fan kan man tappa kontrollen så otroligt mycket över sig själv? Det är någonting av det värsta jag gjort hittills! Jag har sådan ångest, jag mår så dåligt.
När jag lyssnar på vad som hände i fredags mår jag så dåligt. För det där var inte jag, jag är inte den personen. Jag blir ett monster med för mycket alkohol. Jag blir ett äckligt, lösaktigt, elakt monster.
Jag har gråtit både idag och igår, och jag kommer inte ens ihåg mestadels av kvällen. Det var så hemskt idag när jag fick höra att jag varit elak mot min kompis. För jag har inte ett enda minne av det. Alltså, just då var jag så nära på att bara ta en pistol och skjuta skallen av mig. Det är oacceptabelt och oförlåteligt.
Jag förtjänar inte all den vänlighet och förståelse som visats mot mig idag. Men jag är grymt tacksam. Utan Erik hade jag nog aldrig klarat av helgen ens en gång. Jag bara grät och grät när jag pratade med honom idag. Han fick skicka sms med mig under hela mitt arbetspass för att jag mådde så dåligt. Och då visste jag inte ens om det värsta som jag hade gjort.
Nej, fy fan. Gjort är gjort. Alla gör misstag. Det viktiga är att ta lärdom av sina misstag och se till så de inte återupprepas. Jag tål inte sprit. Jag tänker inte ta en drink igen. Jag vill aldrig försätta varken mig eller mina nära och kära - och förresten okända - i den här sitsen igen.
2 glas vin. Inget mer. Efter 2 glas kan jag ännu säga nej. Jag tål mer, men då kan jag inte säga nej. Jag ska skärpa mig. Jag ska lära mig. Jag ska inte låta detta hända igen. Jag ska inse mina svagheter. Alla tål inte sprit, och jag är en av dem.
Jag vill inte vara elak, äcklig och hemsk. Jag vill vara jag. Jag vill vara den människa som jag kämpar med dag och natt för att vara. Den som är omtyckt av sina nära och kära, den man kan lita på. Jag behöver inte alkohol för att ha roligt. Jag ska lära mig.
Jag ska skärpa mig, jag lovar. Förlåt mig så oerhört mycket! Det värsta straffet ger jag mig själv, tro mig.
Jag har fan pratat med alla om min ångest. Mamma, pappa, Erik, Viktor, Mark, Evelina, Fredrik, Carro... Detta kanske är ett bevis på att Bibeln stämmer? Så länge du visar ångest och är ärlig och villig att ta lärdom av dina misstag, då kan du bli förlåten.
Jag hade tydligen varit elak mot en av mina närmaste vänner i fredags och jag minns det inte ens. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Alltså... mot detta bleknar allt jag gjorde fel i fredags. Jag förstår inte varför jag ens var elak mot henne. Jag har inte varit sur på henne och har ingen som helst anledning till att tycka illa om henne. Hon är jue för fan en av mina närmsta vänner! Varför gjorde jag det? Hur fan kan man tappa kontrollen så otroligt mycket över sig själv? Det är någonting av det värsta jag gjort hittills! Jag har sådan ångest, jag mår så dåligt.
När jag lyssnar på vad som hände i fredags mår jag så dåligt. För det där var inte jag, jag är inte den personen. Jag blir ett monster med för mycket alkohol. Jag blir ett äckligt, lösaktigt, elakt monster.
Jag har gråtit både idag och igår, och jag kommer inte ens ihåg mestadels av kvällen. Det var så hemskt idag när jag fick höra att jag varit elak mot min kompis. För jag har inte ett enda minne av det. Alltså, just då var jag så nära på att bara ta en pistol och skjuta skallen av mig. Det är oacceptabelt och oförlåteligt.
Jag förtjänar inte all den vänlighet och förståelse som visats mot mig idag. Men jag är grymt tacksam. Utan Erik hade jag nog aldrig klarat av helgen ens en gång. Jag bara grät och grät när jag pratade med honom idag. Han fick skicka sms med mig under hela mitt arbetspass för att jag mådde så dåligt. Och då visste jag inte ens om det värsta som jag hade gjort.
Nej, fy fan. Gjort är gjort. Alla gör misstag. Det viktiga är att ta lärdom av sina misstag och se till så de inte återupprepas. Jag tål inte sprit. Jag tänker inte ta en drink igen. Jag vill aldrig försätta varken mig eller mina nära och kära - och förresten okända - i den här sitsen igen.
2 glas vin. Inget mer. Efter 2 glas kan jag ännu säga nej. Jag tål mer, men då kan jag inte säga nej. Jag ska skärpa mig. Jag ska lära mig. Jag ska inte låta detta hända igen. Jag ska inse mina svagheter. Alla tål inte sprit, och jag är en av dem.
Jag vill inte vara elak, äcklig och hemsk. Jag vill vara jag. Jag vill vara den människa som jag kämpar med dag och natt för att vara. Den som är omtyckt av sina nära och kära, den man kan lita på. Jag behöver inte alkohol för att ha roligt. Jag ska lära mig.
Jag ska skärpa mig, jag lovar. Förlåt mig så oerhört mycket! Det värsta straffet ger jag mig själv, tro mig.
Ångest, ångest, ångest
Meep. Hemma på rast.
Jag känner mig helt förstörd. Känns som om jag åkt med en bil 150km/h rakt in i en vägg.
Pratat med min psykolog (Erik) hela dagen. Gråtit flera gånger. Var svinjobbigt att vara söt och trevlig på jobbet. Fan, fan, fan. Jag har blivit helt knäckt alltså. Ångest, ångest, ångest. Det tar aldrig slut! Vet inte vad jag ska göra för att få det här ur skallen.
Jag vet att det är självförvållat och vill inte ha något medlidande. Jag skriver bara för att... försöka få det ur skallen.
Jag tål inte sprit, jag tål inte att bli full. Jag blir någon annan, det är inte jag. Jag tappar kontrollen, hämningarna, jag har inget omdöme. Och jag svek mig själv. Jag visste allt det här och ville inte, ändå vandrade jag längst den stigen. Jag är så besviken på mig själv som inte går att beskriva.
Det är illa att svika en vän, men nästan värre att svika sig själv.
Varför har jag problem? Jag vill också kunna gå ut och roa mig utan problem, som alla andra ungdomar. Men jag kan inte det. Jag tål det inte. Vad är det för idé att försöka. Först ska jag ta itu med mina normala problem och sedan med mina alkoholproblem. Fast visserligen, när jag tagit itu med mina vanliga problem kanske jag inte kommer ha några alkoholproblem... allt hänger ihop.
Aja, halva segern är att inse sitt problem. Sedan kommer man fram till en lösning. Sedan löser man det. Men för att komma till steg 2 och 3 måste man inse sitt problem.
Aja, tur att jag har Erik i mitt liv. Jag har verkligen välsignats med världens bästa vän. Vad vore jag utan honom? Tack, tack, tack!
Jag känner mig helt förstörd. Känns som om jag åkt med en bil 150km/h rakt in i en vägg.
Pratat med min psykolog (Erik) hela dagen. Gråtit flera gånger. Var svinjobbigt att vara söt och trevlig på jobbet. Fan, fan, fan. Jag har blivit helt knäckt alltså. Ångest, ångest, ångest. Det tar aldrig slut! Vet inte vad jag ska göra för att få det här ur skallen.
Jag vet att det är självförvållat och vill inte ha något medlidande. Jag skriver bara för att... försöka få det ur skallen.
Jag tål inte sprit, jag tål inte att bli full. Jag blir någon annan, det är inte jag. Jag tappar kontrollen, hämningarna, jag har inget omdöme. Och jag svek mig själv. Jag visste allt det här och ville inte, ändå vandrade jag längst den stigen. Jag är så besviken på mig själv som inte går att beskriva.
Det är illa att svika en vän, men nästan värre att svika sig själv.
Varför har jag problem? Jag vill också kunna gå ut och roa mig utan problem, som alla andra ungdomar. Men jag kan inte det. Jag tål det inte. Vad är det för idé att försöka. Först ska jag ta itu med mina normala problem och sedan med mina alkoholproblem. Fast visserligen, när jag tagit itu med mina vanliga problem kanske jag inte kommer ha några alkoholproblem... allt hänger ihop.
Aja, halva segern är att inse sitt problem. Sedan kommer man fram till en lösning. Sedan löser man det. Men för att komma till steg 2 och 3 måste man inse sitt problem.
Aja, tur att jag har Erik i mitt liv. Jag har verkligen välsignats med världens bästa vän. Vad vore jag utan honom? Tack, tack, tack!
Now the old king is dead
Deprissionen över fredagens fylleslag sitter kvar. Jag använde det som ursäkt för att inte gå ut på promenad i morse, trots att solen skiner.
Var faktiskt tvungen att flytta datorn till sängen, för såg varken skärmen där jag har datorn i vanliga fall och så höll jag på att svettas ihjäl så solskenet sken rakt på mig.
Nu har det snart gått en vecka. Vilket fiasko. Jag fattar ingenting, men din röst behövdes igår. Jag hoppas jag får se dig idag, även om du inte lär röra vid mig. Jag hatar det faktum att du faktiskt fått så stor del i mitt liv.
Fan, den här helgen är nog första på väldigt, väldigt länge som jag känt mig så förfärligt ensam. Det är en jobbig känsla. Men jag är jue inte ensam, jag har Erik. Även om han inte är här så finns han alltid där för mig. Han svarade igår när jag ringde och var ledsen, även om jag i princip inte orkade prata. Och han sa att jag kunde ringa igen om jag behövde det. Så beter sig en riktig vän.
Blääh... dumma fylleslag. Bara fatt jag är så korkad och inte har någon diciplin har jag plötsligt väckt alla demoner som hade gått och lagt sig för ett tag. Och nu är allt bara så övervälmande. Det värsta är väl det faktum att man aldrig får visa sig som man är. Varför denna spärr? Kanske av känslan att ingen skulle tro på en...
Nej, det är lika gärna att fortsätta le och låtsas som ingenting. Jag vill bara inte bli som i höstas igen. Jag får inte stänga av igen.
Nej, jag behöver komma ifrån den här staden. Det finns så mycket här som håller demonerna levande. För mycket ont i staden som Gud glömde bort.
Äh, är väl inget fel på staden i sig. Bara att det hänt för mycket här som jag inte orkar med. Hoppas jag har ett problem mindre nu, hoppas, hoppas! Han har fått mig att må dåligt länge nu, så jag hoppas, hoppas... Skit samma vad ni tycker, så länge jag inte är underbar längre så är det en seger.
Nej, man, hårig och tjock skulle man vara! Då hade jag i alla fakk haft x antal problem mindre. Men äscha, jag ska inte gnälla. Det kommer säkert någonting gott ur allting.
Alltså jag vet jue att allt jag gör har en grund någonstans. Så korkad är jag inte. Det är jobbigt att alltid överanalysera sig själv. Och sedan tvinga sig att vara så ärlig att berätta om sina misstag till både sig själv och andra. Men det känns viktigt på något sätt. Genom att vara ärlig om det otrevliga är som ett sätt att vara självkritisk och lära sig någonting ur situationen. Utvecklas som människa.
Uff, så mycket skit jag pratar. Detta lär väl raderas ;P
Hoppas dock jag får se dig så jag får en anledning att le idag!
Var faktiskt tvungen att flytta datorn till sängen, för såg varken skärmen där jag har datorn i vanliga fall och så höll jag på att svettas ihjäl så solskenet sken rakt på mig.
Nu har det snart gått en vecka. Vilket fiasko. Jag fattar ingenting, men din röst behövdes igår. Jag hoppas jag får se dig idag, även om du inte lär röra vid mig. Jag hatar det faktum att du faktiskt fått så stor del i mitt liv.
Fan, den här helgen är nog första på väldigt, väldigt länge som jag känt mig så förfärligt ensam. Det är en jobbig känsla. Men jag är jue inte ensam, jag har Erik. Även om han inte är här så finns han alltid där för mig. Han svarade igår när jag ringde och var ledsen, även om jag i princip inte orkade prata. Och han sa att jag kunde ringa igen om jag behövde det. Så beter sig en riktig vän.
Blääh... dumma fylleslag. Bara fatt jag är så korkad och inte har någon diciplin har jag plötsligt väckt alla demoner som hade gått och lagt sig för ett tag. Och nu är allt bara så övervälmande. Det värsta är väl det faktum att man aldrig får visa sig som man är. Varför denna spärr? Kanske av känslan att ingen skulle tro på en...
Nej, det är lika gärna att fortsätta le och låtsas som ingenting. Jag vill bara inte bli som i höstas igen. Jag får inte stänga av igen.
Nej, jag behöver komma ifrån den här staden. Det finns så mycket här som håller demonerna levande. För mycket ont i staden som Gud glömde bort.
Äh, är väl inget fel på staden i sig. Bara att det hänt för mycket här som jag inte orkar med. Hoppas jag har ett problem mindre nu, hoppas, hoppas! Han har fått mig att må dåligt länge nu, så jag hoppas, hoppas... Skit samma vad ni tycker, så länge jag inte är underbar längre så är det en seger.
Nej, man, hårig och tjock skulle man vara! Då hade jag i alla fakk haft x antal problem mindre. Men äscha, jag ska inte gnälla. Det kommer säkert någonting gott ur allting.
Alltså jag vet jue att allt jag gör har en grund någonstans. Så korkad är jag inte. Det är jobbigt att alltid överanalysera sig själv. Och sedan tvinga sig att vara så ärlig att berätta om sina misstag till både sig själv och andra. Men det känns viktigt på något sätt. Genom att vara ärlig om det otrevliga är som ett sätt att vara självkritisk och lära sig någonting ur situationen. Utvecklas som människa.
Uff, så mycket skit jag pratar. Detta lär väl raderas ;P
Hoppas dock jag får se dig så jag får en anledning att le idag!
-
Jag saknar dig.
Frihet
Underbart! Jag somnade direkt jag la huvudet på kudden och vaknade upp pigg. Däremellan var det bara ett fridfullt mörker. Inga konstiga eller läskiga drömmar.
Idag är det nog första gången jag vaknar som mätt. Annars är man jue alltid lite småhungrig på morgonen, trots att jag alltid äter innan sängdags. Men även om den där mackan igår kanske inte var så god, så måste den ha varit mättande. Vilket är skit för mig eftersom idag ska jag gå och simma och jag tror inte jag pallar att simma på tom mage!
(Eller, jag vet inte. Men det sägs inte vara bra och jag vill inte drunkna... Finns ingen Leo DiCaprio att rädda mig, brukar oftast vara jag och pensionärerna.)
Så nu måste jag vänta tills jag får lite plats i magen för att äta frukost (havregrynsgröt!) och sedan bär det av mot badhuset. Det här är nog en av få gånger då jag verkligen längtar till badhuset. Senast jag plaskade omkring var i november, så det var läänge sedan. Nu längtar jag bara efter att få bli blöt, få använda mina borttvinade muskler och sedan en varm bastu. Mm...
Jag är lite kluven just nu dock. Jag längtar absolut inte till att bli arbetslös, men jag har börjat längta efter att få vara ledig. Så där fri-ledig. Förstår ni? Just nu är jag så fast i Kiruna, jag kan inte riktigt ge mig av någonstans och jag längtar verkligen efter att få röra på mig igen. Jag ska dock ha mindre packning än i september! Det ska bli så roligt att få träffa Ingrid och Erik igen! (Om det där svinet till fästman har tid med mig vill säga.) Syster yster kommer upp hit till påsk så henne glider jag nog förbi i maj. Får jag träffa min svåger också. Sedan finns några andra ställen här i Sverige som jag är välkommen att åka på besök till. Så det ska bli riktigt roligt.
Ska bli riktigt roligt att få åka och hälsa på Ingrid. Eftersom hon fyllt år nyligen (och inte har det så jättebra ställt ekonomiskt) tänkte jag bjuda henne på en utekväll när jag kommer dit. En lite försenad födelsedagspresent :) Så det blir väl middag och sedan ut på krogen. Undra vad Lycksele har att erbjuda för uteliv? ;P
Fast i maj ska jag nog ta mig utomlands, vare sig någon vill hänga med eller inte. Jag behöver lite sol, lite värme. Jag har jue sällskap i Spanien om jag vill åka dit ;P
Nej, nu vill jag ha lite ledighet så jag får röra på vingarna! Det är det som passar bra med säsongsjobb för min del. Man är inte så bunden. Jag verkar tydligen hata allt som är stabilt, just nu vill jag bara... glida med, ta vara på mig själv. Den dagen jag blir någons flickvän, skjut mig! Nej, i så fall är nog idioten tillräckligt underbar så att jag vill dela mitt liv med honom. Men just nu känner jag mig inte redo för någonting sådant.
Faan, kan jag inte bli i alla fall liite hungrig snart så jag kan ta frukost?!
Tänker ihjäl mig
Sitter här och lyssnar på Umbrella. Känner mig något uttråkad. Jag har gått min dagliga promenad och tryckt i mig 2 koppar kaffe och 4 bullar, mama hade bakat idag. Sedan sov jag en timme också, i brist på annat. Egentligen finns det väl saker att göra, t.ex. städa... men jag vill inte. Jag vill göra någonting roligt, trevligt. Jag har fan bara suttit hemma i en veckas tid, och jobbat lite.
Skulle jue egentligen vara ledig idag, men Fredrik ville vara ledig och jag har jue ändå ingenting att göra så jag tog hans pass. Jag slipper ett lördagspass nästa vecka istället, förhoppningsvist. Man kan aldrig säga säkert, men hoppas! Inte för att jag har något planerat, men ifall man vill gå ut så kan man ligga hemma bakis dagen därpå.
Uff, jag börjar bli lite knäpp nu. Tänker för mycket, och då tänker man alltid fel. Varför är jag så negativ när det gäller detta? Det är väl antagligen för att jag blir mest skrämd av mig själv. Om det är jobbigt nu, vad kommer det inte vara sen då? Man känner sig dum som försatt sig i denna sits. Fast så går det väl när man bara glider med livet. Allt kan jue inte vara rosenblad, finns jue taggar också.
3 veckor kvar att jobba, nedräkningen har börjat. Lär väl stanna i Kiruna i några veckor först. Fixa allt som behöver fixas, ta det lite lugnt. Fast jag skulle vilja åka på charter redan i april, liksom ta det lugnt och sola. Fast är det fint, stabilt väder någonstans i april?
Jag och Sara har pratat om att åka till Turkiet i slutet av maj. Även om jag jättegärna vill iväg på en riktig solsemester så vill jag inte binda mig redan nu ifall jag skulle få jobb. Det är jue bara början av mars än så länge, jag borde inte vara så pessimistisk. Har jag inte fått nå jobb i maj, då kan jag bli pessimistisk.
Fast kom på att jag halvt som halvt blivit erbjuden jobb i vinter, fast vettefan om jag är så sugen på det jobbet. Visserligen får jag jue flytta då. Men som sagt, var jue inget säkert. Han sa bara att det var önskvärt och gav mig hans mail.
Och igår hade jag gäster ifrån Karlshamn. Mannen sa att han kunde hjälpa mig skaffa jobb där, han kände de enda två krögarna i stan ;P haha.
Jag har faktiskt inte sökt till ett enda jobb i Sthlm, borde kanske göra det? Jag hade gärna bott i Sthlm, men vet inte om jag vill göra det nu i sommar. Vill liksom ha riktig sommar, ligga på stranden och sola och bada...
Fan, jag tänker ihjäl mig. Jag borde söka efter fastanställning, jag blir jue galen av tanken på att bli arbetslös ;P Försöker jobba så mycket som möjligt nu så jag ska bli riktigt less på att jobba ifall jag skulle behöva vara arbetslös den närmaste tiden, så nu kör jag 8 dagar på raken. I sommar var jag riktigt trött när jag körde 7 dagar på raken, och även nu under vintern när jag jobbade 19 dagar och var ledig 3 dagar under den tiden. Så får se hur formen är ihelg ;D
Nu känns det dock som att det inte gör någonting om jag jobbar varje dag den här månaden.
Skulle jue egentligen vara ledig idag, men Fredrik ville vara ledig och jag har jue ändå ingenting att göra så jag tog hans pass. Jag slipper ett lördagspass nästa vecka istället, förhoppningsvist. Man kan aldrig säga säkert, men hoppas! Inte för att jag har något planerat, men ifall man vill gå ut så kan man ligga hemma bakis dagen därpå.
Uff, jag börjar bli lite knäpp nu. Tänker för mycket, och då tänker man alltid fel. Varför är jag så negativ när det gäller detta? Det är väl antagligen för att jag blir mest skrämd av mig själv. Om det är jobbigt nu, vad kommer det inte vara sen då? Man känner sig dum som försatt sig i denna sits. Fast så går det väl när man bara glider med livet. Allt kan jue inte vara rosenblad, finns jue taggar också.
3 veckor kvar att jobba, nedräkningen har börjat. Lär väl stanna i Kiruna i några veckor först. Fixa allt som behöver fixas, ta det lite lugnt. Fast jag skulle vilja åka på charter redan i april, liksom ta det lugnt och sola. Fast är det fint, stabilt väder någonstans i april?
Jag och Sara har pratat om att åka till Turkiet i slutet av maj. Även om jag jättegärna vill iväg på en riktig solsemester så vill jag inte binda mig redan nu ifall jag skulle få jobb. Det är jue bara början av mars än så länge, jag borde inte vara så pessimistisk. Har jag inte fått nå jobb i maj, då kan jag bli pessimistisk.
Fast kom på att jag halvt som halvt blivit erbjuden jobb i vinter, fast vettefan om jag är så sugen på det jobbet. Visserligen får jag jue flytta då. Men som sagt, var jue inget säkert. Han sa bara att det var önskvärt och gav mig hans mail.
Och igår hade jag gäster ifrån Karlshamn. Mannen sa att han kunde hjälpa mig skaffa jobb där, han kände de enda två krögarna i stan ;P haha.
Jag har faktiskt inte sökt till ett enda jobb i Sthlm, borde kanske göra det? Jag hade gärna bott i Sthlm, men vet inte om jag vill göra det nu i sommar. Vill liksom ha riktig sommar, ligga på stranden och sola och bada...
Fan, jag tänker ihjäl mig. Jag borde söka efter fastanställning, jag blir jue galen av tanken på att bli arbetslös ;P Försöker jobba så mycket som möjligt nu så jag ska bli riktigt less på att jobba ifall jag skulle behöva vara arbetslös den närmaste tiden, så nu kör jag 8 dagar på raken. I sommar var jag riktigt trött när jag körde 7 dagar på raken, och även nu under vintern när jag jobbade 19 dagar och var ledig 3 dagar under den tiden. Så får se hur formen är ihelg ;D
Nu känns det dock som att det inte gör någonting om jag jobbar varje dag den här månaden.
På bättringsvägen, men ännu en Quasimodo
Fy, vilken tråkig ledighet jag har haft! Det enda jag har gjort är att sova, se på tv, sova, se på tv. Men det är väl ändå bra att jag blev sjuk under min ledighet så det inte drabbar mina kollegor. Vi har jue ingen extraanställd, så grabbarna har fått jobba ensama några dagar då Evelina också blivit sjuk. Jag börjar bli lite less på det där stället...
Älskar mitt jobb, mina gäster... men ledningen... Det är väl bäst att inte kommentera någonting ;p
Aja, nu är nog febern över - woho! Jag var jue så smart och gick på en promenad igår trots febern, jag kan jue inte sitta still en hel dag. Det var väldigt... spännande. Hann gå en 300 meter, sedan var jag helt slut. Tänkte ta en genväg tillbaka eftersom kroppen uppenbarligen inte pallade det hela, men det resulterade i lite plumsande. Aldrig gått en så jobbig promenad i mitt liv! Haha, jag är knäpp ;P
Dessutom blev jag blind av solen, för då ögoninflamationen gör att jag går runt och kisar hela tiden så vet jag inte vad som hände, men när jag hade solen i ögonen rann det bara och jag såg ingenting för ett tag. Människor som passerade mig måste jue ha trott att jag var helt knäpp ;P
Idag mår jag dock bättre, men ögoninflamationen är kvar. Jag har hört att ögat svullnar upp p.g.a. var... uscha, låter inte så trevligt. Men så länge jag inte blir blind av det hela så ;P Har inte använt linser i alla fall, men imorgon måste jag göra det till jobbet. Vill helst inte sjukanmäla mig då ingen annan kan jobba. Jag har bara en månad kvar, jag ska kämpa mig igenom den. Och sedan... Hasta La Vista Kiruna!
Btw: Sjukvården i Kiruna är sämst! För att få kontakt med någon läkare måste man först tappa en arm. Och kommer man väl dit så vet de ändå inte varför man tappat armen. Personen jag pratade med igår sa: "Det är vanligt med ögoninflamationer efter längre förkylningar. Badda med lite hett vatten och vänta tills det går över. Har det inte gått över på några dagar kan du ringa igen."
Hon tyckte inte det var underligt att jag varit sjuk av och till i 3 månader. Hon brydde sig bara om mitt Quasimodo-öga - som ändå skulle gå över av sig själv. Dumma läkartant.
Vad ska man göra idag då? Antagligen sitta hemma och se på tv och kurera sig... bläh. Mina päron har lämnat mig, men de var snälla nog att lämna lite bullar kvar :) Dessutom fick jag äta upp deras vindruvor igår ;P Fast de tvingar mig att laga min egen mat... Jag har inte lagat mat sedan sommaren. Hur fan ska det gå till? Uff, om jag var friskare skulle jag fråga någon kompis om vi kunde gå ut och äta. Men kanske inte är så smart när man har ögoninflamation?
Det är tråkigt att vara sjuk ;P
Älskar mitt jobb, mina gäster... men ledningen... Det är väl bäst att inte kommentera någonting ;p
Aja, nu är nog febern över - woho! Jag var jue så smart och gick på en promenad igår trots febern, jag kan jue inte sitta still en hel dag. Det var väldigt... spännande. Hann gå en 300 meter, sedan var jag helt slut. Tänkte ta en genväg tillbaka eftersom kroppen uppenbarligen inte pallade det hela, men det resulterade i lite plumsande. Aldrig gått en så jobbig promenad i mitt liv! Haha, jag är knäpp ;P
Dessutom blev jag blind av solen, för då ögoninflamationen gör att jag går runt och kisar hela tiden så vet jag inte vad som hände, men när jag hade solen i ögonen rann det bara och jag såg ingenting för ett tag. Människor som passerade mig måste jue ha trott att jag var helt knäpp ;P
Idag mår jag dock bättre, men ögoninflamationen är kvar. Jag har hört att ögat svullnar upp p.g.a. var... uscha, låter inte så trevligt. Men så länge jag inte blir blind av det hela så ;P Har inte använt linser i alla fall, men imorgon måste jag göra det till jobbet. Vill helst inte sjukanmäla mig då ingen annan kan jobba. Jag har bara en månad kvar, jag ska kämpa mig igenom den. Och sedan... Hasta La Vista Kiruna!
Btw: Sjukvården i Kiruna är sämst! För att få kontakt med någon läkare måste man först tappa en arm. Och kommer man väl dit så vet de ändå inte varför man tappat armen. Personen jag pratade med igår sa: "Det är vanligt med ögoninflamationer efter längre förkylningar. Badda med lite hett vatten och vänta tills det går över. Har det inte gått över på några dagar kan du ringa igen."
Hon tyckte inte det var underligt att jag varit sjuk av och till i 3 månader. Hon brydde sig bara om mitt Quasimodo-öga - som ändå skulle gå över av sig själv. Dumma läkartant.
Vad ska man göra idag då? Antagligen sitta hemma och se på tv och kurera sig... bläh. Mina päron har lämnat mig, men de var snälla nog att lämna lite bullar kvar :) Dessutom fick jag äta upp deras vindruvor igår ;P Fast de tvingar mig att laga min egen mat... Jag har inte lagat mat sedan sommaren. Hur fan ska det gå till? Uff, om jag var friskare skulle jag fråga någon kompis om vi kunde gå ut och äta. Men kanske inte är så smart när man har ögoninflamation?
Det är tråkigt att vara sjuk ;P
Läkare
Jag avskyr att gnälla eller framställa som dramaqueen... så då är det alltid bra att ha en mamma. Jag upptäckte redan igår att ena ögat svullnat upp så det var hälften så stort som det andra och tänkte: "Nu är det nog dags att kontakta läkare." Jag satt och sökte efter numret, men hittade inget direkt. Till slut la jag mig och sov. Först hade jag på alarm tidigt men så tänkte jag: "Äscha, det är säkert ingenting. Jag sover ut istället."
Imorse steg jag upp och hälsade på mama. Hennes kommentar var "Ditt öga är jue uppsvullt!" Ja, svarade jag eftersom jag var jue själv väldigt medveten om det. Så mamma sökte upp telefonnumret till distriktläkaren och bad mig ringa. Go mama!
Så nu måste jag sitta hemma och vakta telefonen då de skulle ringa omkring 11:20. Det som är sol och underbart väder ute! Vilket skit att man ska ramla till botten av hälsan på sina ledigdagar, fast på ett sätt tur - då får man en chans att vila upp sig.
Aja, mina egna spekulationer är att jag har fått en allergichock. Att det är de fördömda renhudarna som har plågat mig hela säsongen och nu orkade inte min kropp stå emot mer och kollapsade. Jag hade kunnat ta allergitabletter och se om det hjälper, men jag vill nog få tid med läkare istället.
För om det är allergi ska jag fan tvinga dem att skriva ut ett recept åt mig eftersom jag är pollen/gräsallergiker utan medicin. Och utan medicin är jag som nu till sommaren, jag är så sjukt allergisk att jag tar dubbel dos. Men ändå kan inte läkare se det på alla miljarders pricktest jag varit på och vägrar skriva ut piller åt mig. Och inte kan jag komma in när jag är på höjden av mina allergiska besvär för då är det jue sommarstängt.
Jag är väl ingen direkt fan till läkarvärlden, i alla fall inte Kirunas. För de få gånger jag varit där så har de inte kunnat hjälpa mig. En gång fick jag faktiskt hjälp, men då fick man det klassiska svaret: "vi vet inte varför". Det är fan ert jobb att veta varför jag får besvär, bläääh...
Nu har jag gnällt färdigt och får hoppas att medicinvärlden i Kiruna utvecklats sen senast och att de faktiskt hjälper mig för en gångs skull.
Ser man ut såhär, som en Quasimodo, så borde väl doktorerna fatta att man inte är helt frisk?
Imorse steg jag upp och hälsade på mama. Hennes kommentar var "Ditt öga är jue uppsvullt!" Ja, svarade jag eftersom jag var jue själv väldigt medveten om det. Så mamma sökte upp telefonnumret till distriktläkaren och bad mig ringa. Go mama!
Så nu måste jag sitta hemma och vakta telefonen då de skulle ringa omkring 11:20. Det som är sol och underbart väder ute! Vilket skit att man ska ramla till botten av hälsan på sina ledigdagar, fast på ett sätt tur - då får man en chans att vila upp sig.
Aja, mina egna spekulationer är att jag har fått en allergichock. Att det är de fördömda renhudarna som har plågat mig hela säsongen och nu orkade inte min kropp stå emot mer och kollapsade. Jag hade kunnat ta allergitabletter och se om det hjälper, men jag vill nog få tid med läkare istället.
För om det är allergi ska jag fan tvinga dem att skriva ut ett recept åt mig eftersom jag är pollen/gräsallergiker utan medicin. Och utan medicin är jag som nu till sommaren, jag är så sjukt allergisk att jag tar dubbel dos. Men ändå kan inte läkare se det på alla miljarders pricktest jag varit på och vägrar skriva ut piller åt mig. Och inte kan jag komma in när jag är på höjden av mina allergiska besvär för då är det jue sommarstängt.
Jag är väl ingen direkt fan till läkarvärlden, i alla fall inte Kirunas. För de få gånger jag varit där så har de inte kunnat hjälpa mig. En gång fick jag faktiskt hjälp, men då fick man det klassiska svaret: "vi vet inte varför". Det är fan ert jobb att veta varför jag får besvär, bläääh...
Nu har jag gnällt färdigt och får hoppas att medicinvärlden i Kiruna utvecklats sen senast och att de faktiskt hjälper mig för en gångs skull.
Ser man ut såhär, som en Quasimodo, så borde väl doktorerna fatta att man inte är helt frisk?
Förkylning in åt helvete, eller allergichock?
Fy faan... hur kunde det gå så här illa? Varit småförkyld i princip hela vintern, haft lite strödagar med feber. Men just nu känns det som om jag åkt in i väggen med den här förkylningen...
Börjat fundera om det verkligen är så att jag är förkyld och att jag inte pallar min arbetsmiljö, eller om det är allergi och nu har jag fått en allergichock? Ska testa äta allergitabletter imorgon och se om det blir bättre, tar dock en vecka innan tabletterna börjar verka så det är bara att vänta och se...
Rinner i alla fall från ögat, så ser ut som att jag konstant grinar. Därför jag misstänker på allergi, för brukar d annars rinna från ögonen vid vanlig förkylning? Ingen aning...
Min chef ringde idag och skulle ha mig och jobba, men jag orkade inte. Jag är fan på botten av hälsan nu. Jag orkar inte jobba hela jävla tiden. Och om jag skulle jobba i den här formen så skulle jag inte kunna ge någon service. Jag hade väl inte ens orkat stå upp. Uff, jag är så less. Man får aldrig vara ledig när man ska. Men orkar inte hoppa in hela tiden nå mer, har lärt mig att säga nej.
Orkar inte skriva mer, ska dö framför teven.
Btw. Gjorde ett test och googlade: "Sara är". Det här är mina 5 första träffar:
1. Sara är 14 år och orkar inte leva längre.
2. Sara är även ett annat namn för staden Tyros.
3. Sara är volentär i Kongo.
4. Sara är nu på väg till månen.
5. Sara är matsmart.
Börjat fundera om det verkligen är så att jag är förkyld och att jag inte pallar min arbetsmiljö, eller om det är allergi och nu har jag fått en allergichock? Ska testa äta allergitabletter imorgon och se om det blir bättre, tar dock en vecka innan tabletterna börjar verka så det är bara att vänta och se...
Rinner i alla fall från ögat, så ser ut som att jag konstant grinar. Därför jag misstänker på allergi, för brukar d annars rinna från ögonen vid vanlig förkylning? Ingen aning...
Min chef ringde idag och skulle ha mig och jobba, men jag orkade inte. Jag är fan på botten av hälsan nu. Jag orkar inte jobba hela jävla tiden. Och om jag skulle jobba i den här formen så skulle jag inte kunna ge någon service. Jag hade väl inte ens orkat stå upp. Uff, jag är så less. Man får aldrig vara ledig när man ska. Men orkar inte hoppa in hela tiden nå mer, har lärt mig att säga nej.
Orkar inte skriva mer, ska dö framför teven.
Btw. Gjorde ett test och googlade: "Sara är". Det här är mina 5 första träffar:
1. Sara är 14 år och orkar inte leva längre.
2. Sara är även ett annat namn för staden Tyros.
3. Sara är volentär i Kongo.
4. Sara är nu på väg till månen.
5. Sara är matsmart.
Ångest och försovning
Vilken natt! Gick och la mig klockan 22:00 för att jag var så trött och sliten. 01:00 ringer telefonen och väcker mig. "Ska du komma hit ikväll?" Han var heelt chockad över att jag låg och sov klockan ett redan...
Steg upp en sväng eftersom jag inte kunde somna om. Försökte ladda upp bilder på bilddagboken.se, men det funkade inte. Ännu trött och sliten gick jag och la mig utan att somna. Ångesten ifrån fredags kommer smygandes. Jag måste stå för någonting som jag inte kommer ihåg.
Jag kan jue fan inte tänka alls när jag dricker så där mycket! Tänk om jag har hånglat med någon, haft sex med någon? Jag kanske har visat brösten till alla på ferrum, jag kan ha gjort vad fan som helst... jag har ingen aning...
Det hade kanske känts lättare om jag bara gjort bort mig för Kiruna, för jag går ut så pass sällan. Nästa månad skulle allt ha varit bortglömt ;P Men nu när det var en massa personal ifrån Jukkas lär man jue få höra om man gjort någonting, det ställen är jue som en skolmiljö med massa skvaller och rykten.
Blääh på fylle-mig.
Jaja, försov mig imorse igen. Vaknade upp klockan 9 som jag skulle, låg och snoozade till 09:24. "Halv 10 stiger jag upp."
Trodde jag, ja! Vaknade upp 10:20 med lite panik. Var tvungen att duscha idag (duscha bort all äcklig fylla, hann inte igår innan jobbet). Men nu känns allt under kontroll. Jag har 1h på mig att öppna, så det känns inte som att det är en sååån panik.
Tycker bara om att ta det lugnt på morgonen... men jaja, det kan jag göra imorgon. Då är jag ledig idag.
Jaa... lär väl ta en vecka innan jag kommer över fredagens ångest :P
Steg upp en sväng eftersom jag inte kunde somna om. Försökte ladda upp bilder på bilddagboken.se, men det funkade inte. Ännu trött och sliten gick jag och la mig utan att somna. Ångesten ifrån fredags kommer smygandes. Jag måste stå för någonting som jag inte kommer ihåg.
Jag kan jue fan inte tänka alls när jag dricker så där mycket! Tänk om jag har hånglat med någon, haft sex med någon? Jag kanske har visat brösten till alla på ferrum, jag kan ha gjort vad fan som helst... jag har ingen aning...
Det hade kanske känts lättare om jag bara gjort bort mig för Kiruna, för jag går ut så pass sällan. Nästa månad skulle allt ha varit bortglömt ;P Men nu när det var en massa personal ifrån Jukkas lär man jue få höra om man gjort någonting, det ställen är jue som en skolmiljö med massa skvaller och rykten.
Blääh på fylle-mig.
Jaja, försov mig imorse igen. Vaknade upp klockan 9 som jag skulle, låg och snoozade till 09:24. "Halv 10 stiger jag upp."
Trodde jag, ja! Vaknade upp 10:20 med lite panik. Var tvungen att duscha idag (duscha bort all äcklig fylla, hann inte igår innan jobbet). Men nu känns allt under kontroll. Jag har 1h på mig att öppna, så det känns inte som att det är en sååån panik.
Tycker bara om att ta det lugnt på morgonen... men jaja, det kan jag göra imorgon. Då är jag ledig idag.
Jaa... lär väl ta en vecka innan jag kommer över fredagens ångest :P
tankar efter tekväll
Usch, först... vad fan vad man känner sig bortskämd och åsidosatt, fast vid andra sidan... det är jue först i fyllan vi begär uppmärksammande...
Fy fan vad jag hade ont ikväll, vare sig det var förjtjänt eller icke. Jag gnällde på denna orättvida och människans egoism eller icke när jag plötsligt insåg att vi alla försöker göra livet lättare att leva, vare sig det är förtjänt elller icke. Det finns så många mofida människor därute som varken jag eller andra ger sin "creds" för och aldrig ska de veta att i våra hjärtan är de hjältar, samtidigt som vardags"hjältar" gör allt för att vårt liv ska gå runt...
Jag är full, oresonlig. 'imorgon ska jag jobba. 'Mitt knä kommer vrara lika oifukntionellt i motgon som innan, det är mitt fel. jag beundrar dm som gör d jg aldrig skulle ha mod tilll idag.
Kram, poss, yack... ni är n del av framtiden.
För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Om man tittar på topplistan på mest lsäta bloggarna på blogg.se så verkar det vara många modeller i toppen. Personligen kikar jag väl på Top Model lite då och då när jag har tid över, men det är för att jag tycker de tar så coola bilder där. Desto mer intresserad är jag inte.
Kanske för att jag inte har någon chans ens att drömma om det. Hade en gäst inne i isbaren som var fotograf? Ingen aning, men han sa i alla fall att han gärna hade fotat mig för jag hade så fina blå toner i ansiktet och så fina ögon, osv. osv. Jag var dock för kort. Detsamma har en lokal fotograf sagt till mig som brukar ta lite porträttbilder på mig.
Korta människor som mig får ta och bli bartender istället ;p
Aja, var egentligen inte därför jag skulle blogga. Gick och la mig i sängen klockan 21:00 för att jag hade så ont i huvudet, hade verkligen spränghuvudvärk och inga alvedon. Somnade, sedan vaknade jag upp igen klockan 01:00. Klart jag gjorde, jag är inte van vid att sova så tidigt - dessutom steg jag först upp klockan 13:00 idag. Dumma, dumma mig. Jag som ska upp klockan 11:00-12:00 imorgon så jag hinner fixa mig innan mitt polisbesök! Kanske skjuter upp det till måndag istället, haha ;p
Coolt, nu loggade jag in på min bilddagbok. Inte varit där på år och dar! Oj, senast var visst juli 2007... Undra om man ska börja igen? Visserligen fotar jag bara min bar, men men ;P
Nästan lite vemodigt och kika på de gamla bilderna, är som att titta tillbaka i tiden. Uscha... Det var en helt annan tid, ett helt annat liv. Det är svårt att förstå att det en gång var mitt liv.
För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Kanske för att jag inte har någon chans ens att drömma om det. Hade en gäst inne i isbaren som var fotograf? Ingen aning, men han sa i alla fall att han gärna hade fotat mig för jag hade så fina blå toner i ansiktet och så fina ögon, osv. osv. Jag var dock för kort. Detsamma har en lokal fotograf sagt till mig som brukar ta lite porträttbilder på mig.
Korta människor som mig får ta och bli bartender istället ;p
Bild ifrån min dag som "fotomodell", sommaren 2006.
Aja, var egentligen inte därför jag skulle blogga. Gick och la mig i sängen klockan 21:00 för att jag hade så ont i huvudet, hade verkligen spränghuvudvärk och inga alvedon. Somnade, sedan vaknade jag upp igen klockan 01:00. Klart jag gjorde, jag är inte van vid att sova så tidigt - dessutom steg jag först upp klockan 13:00 idag. Dumma, dumma mig. Jag som ska upp klockan 11:00-12:00 imorgon så jag hinner fixa mig innan mitt polisbesök! Kanske skjuter upp det till måndag istället, haha ;p
Coolt, nu loggade jag in på min bilddagbok. Inte varit där på år och dar! Oj, senast var visst juli 2007... Undra om man ska börja igen? Visserligen fotar jag bara min bar, men men ;P
Nästan lite vemodigt och kika på de gamla bilderna, är som att titta tillbaka i tiden. Uscha... Det var en helt annan tid, ett helt annat liv. Det är svårt att förstå att det en gång var mitt liv.
För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
When you forget the simpel truth
Du är ingenting värt som den du är, bara den du kan vara.
Jag glömmer hela tiden bort denna enkla regel! Att vi faktiskt förväntas vara perfekta och ofelbara. Egentligen är det hela ett väldigt bisarrt skådespeleri eftersom vi alla, i grund och botten, måste veta att det inte är sant. Men publiken kräver det bästa och vi alla försöker. Och när vi glömmer bort manuset försöker vi improvisera. Men de bästa improvisationerna är planerade, så vi faller oftast platt vid våra spontana försök.
Vi tycker om illusionen om sanning, inte den verkliga sanningen. För den är inte alls lika behaglig, oftast.
Jag har i alla fall dig. Älskade, älskade vän! Det finns ingen bättre än dig. Du har då aldrig släppt min hand, hur jävla jobbig jag än varit. Du finns alltid där, du förstår mig till 110% och du är mitt mod, min styrka när jag vacklar.
Jag önskar att hela världen visste hur otroligt underbar du var. Du förtjänar allt gott i den här världen.
Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för det är då jag behöver det bäst.
It's too cold all the time
Blääh, snälla kan det inte bli varmt snart? Vi har haft kallare än -20 nu i en vecka i Jukkas, jag är less. Shot, solen skiner jämnt men bilen tycker inte om kylan.
Inatt var det -35 när jag slutade. Mina vantar är inte så jävla bra som jag jobbar med, tappade halvt känseln igår vid stängningstid. Svinjobbigt å räkna pengar då ska ni veta ;P
Btw så har jag kommit på att jag ska bli pessimist istället för optimist. Så istället för att leva efter; "Le mot livet så ler livet tillbaka mot dig." ska jag börja följa; "Förvänta dig alltid det värsta så blir du glatt överraskad istället." Låter väl bra? Var så jävla nere efter mina ledigdagar, så ska sluta se framemot saker ;p
Dessutom är det för kallt för optimism. Snälla, ge mig liite varmare! Less på att det alltid är -25 till -35 i Jukkas. Glasen spricker, juicerna fryser, jag fryser...
Aja, nu ska jag posta lite. Fan, måste snart bestämma mig för vad jag vill göra till våren. Skrev några frågor ang. en kurs och jag fick svar idag - på danska Det är en kurs inom skandinavien... som tur är har man blivit bättre på danska, hade danska gäster igår... det var lite knepigt, men det gick!
Aja, för att återvända till ämnet så svarade dem: "Vi råder dig att inte vänta alltför länge med att anmäla dig." ARGH!
Jag har jue ingen aning! Gå kurs eller söka jobb eller resa?
Fast visserligen, går jag kursen är det stor chans att jag får jobb utomlands och då kanske jag får mer mod när jag blivit mer världsvan att ta mig ut på en resa på egna ben än nu till sommaren. Så kursen kanske skulle passa mig bäst på så sätt, på mitt personliga utvecklingsplan?
Jobbigt att vara vuxen, man har alltför många möjligheter och val ;p
Inatt var det -35 när jag slutade. Mina vantar är inte så jävla bra som jag jobbar med, tappade halvt känseln igår vid stängningstid. Svinjobbigt å räkna pengar då ska ni veta ;P
Btw så har jag kommit på att jag ska bli pessimist istället för optimist. Så istället för att leva efter; "Le mot livet så ler livet tillbaka mot dig." ska jag börja följa; "Förvänta dig alltid det värsta så blir du glatt överraskad istället." Låter väl bra? Var så jävla nere efter mina ledigdagar, så ska sluta se framemot saker ;p
Dessutom är det för kallt för optimism. Snälla, ge mig liite varmare! Less på att det alltid är -25 till -35 i Jukkas. Glasen spricker, juicerna fryser, jag fryser...
Aja, nu ska jag posta lite. Fan, måste snart bestämma mig för vad jag vill göra till våren. Skrev några frågor ang. en kurs och jag fick svar idag - på danska Det är en kurs inom skandinavien... som tur är har man blivit bättre på danska, hade danska gäster igår... det var lite knepigt, men det gick!
Aja, för att återvända till ämnet så svarade dem: "Vi råder dig att inte vänta alltför länge med att anmäla dig." ARGH!
Jag har jue ingen aning! Gå kurs eller söka jobb eller resa?
Fast visserligen, går jag kursen är det stor chans att jag får jobb utomlands och då kanske jag får mer mod när jag blivit mer världsvan att ta mig ut på en resa på egna ben än nu till sommaren. Så kursen kanske skulle passa mig bäst på så sätt, på mitt personliga utvecklingsplan?
Jobbigt att vara vuxen, man har alltför många möjligheter och val ;p
Vad? Vem? Hur? Varför?
Uff, idag var det svårt att lämna sängen och ta mig till verkligheten. Hade gärna sovit några timmar till. Vet inte varför jag blivit sån här nu, men nu är det så. Bläääh. Aja, jobbar bara 2 dagar, sen är jag ledig igen. Jag kanske råkade ta det för lugnt? ;p
Utanför så försvinner solen bakom moln, varav den dyker upp igen. Det är irriterande när den bländar mig. Tror det är rök från reningsverket som döljer den... dumma reningsverk.
Men bli inte lurade av solen - det är -21 grader. Det vill säga att det antagligen är ännu kallare i Jukkasjärvi. Jag är less på kylan nu. Hade jag inte kunnat få en dag med -10? Måste det vara -20 hela jävla tiden? Allt bara fryser, det blir bara jobbigt att jobba då... dumma jävla väder.
Jag har 8 veckor kvar att jobba räknade jag ut. Paniken börjar komma. Vad ska jag göra, vad vill jag göra? Det handlar inte om pengar, för det har jag.
Det handlar om vad jag vill, vad jag vågar. Jag vet att jag måste ta mig av härifrån, för just nu känns det som om jag blir strypt långsamt. Ett år till och jag är knäpp, då har de dödat mig.
Men vart ska jag ge mig av? Vart vill jag åka? Vad vill jag göra? Argh, jag blir galen av det här! Kom tillbaka bananskal och låt mig halka på dig igen!
Is there life on mars?
Utanför så försvinner solen bakom moln, varav den dyker upp igen. Det är irriterande när den bländar mig. Tror det är rök från reningsverket som döljer den... dumma reningsverk.
Men bli inte lurade av solen - det är -21 grader. Det vill säga att det antagligen är ännu kallare i Jukkasjärvi. Jag är less på kylan nu. Hade jag inte kunnat få en dag med -10? Måste det vara -20 hela jävla tiden? Allt bara fryser, det blir bara jobbigt att jobba då... dumma jävla väder.
Jag har 8 veckor kvar att jobba räknade jag ut. Paniken börjar komma. Vad ska jag göra, vad vill jag göra? Det handlar inte om pengar, för det har jag.
Det handlar om vad jag vill, vad jag vågar. Jag vet att jag måste ta mig av härifrån, för just nu känns det som om jag blir strypt långsamt. Ett år till och jag är knäpp, då har de dödat mig.
Men vart ska jag ge mig av? Vart vill jag åka? Vad vill jag göra? Argh, jag blir galen av det här! Kom tillbaka bananskal och låt mig halka på dig igen!
Is there life on mars?
Is there life on Mars?
Uscha, jag såg nyss på en film som gick från dåligt till sämre. En tragisk kärlekshistoria som slutade olyckligt.
Jag tycker synd om huvudkaraktären. Hon kämpade så hårt för honom, hon höll sig stark för honom... och i slutet, då var han inte där...
Dumma, dumma film - fick mig att tänka på kärlek!
Who knows?
Not me
We never lost control
You're face to face
With the Man who Sold the World
We must have died alone a long, long time ago
Jag tycker synd om huvudkaraktären. Hon kämpade så hårt för honom, hon höll sig stark för honom... och i slutet, då var han inte där...
Dumma, dumma film - fick mig att tänka på kärlek!
Who knows?
Not me
We never lost control
You're face to face
With the Man who Sold the World
We must have died alone a long, long time ago
But that was when I ruled the world
Bläh, bläh, bläh. Varför har människor så svårt att respektera och acceptera andra människors åsikter och viljor? Är det så svårt att ta: "Jag mår dåligt av det där, snälla jag vill inte höra om det." Varför bli sur på mig då? Fatt jag vill må bra? Om du mår bra av att skvallra... Jag hindrar dig inte, men snälla inte till mig. Jag mår dåligt av det.
Jag är så less, här har man längtat till 2 dagars ledighet men båda dagarna har varit fan åt helvete. Man ska aldrig längta till någonting, för det går bara åt skogen då.
Just nu vill jag fan bara sätta mig på det där tåget och åka långt, långt härifrån. Långt ifrån idioterna, långt ifrån problemen, långt ifrån allt som kan få mig att må dåligt... Visserligen kommer jag att träffa nya idioter, nya problem och må dåligt igen. Men jag är less på det som finns här, för här kommer jag ingenstans.
Tack för att du finns.
Den vanliga frågan: Var skulle jag ha varit idag utan dig?
Jag är så less, här har man längtat till 2 dagars ledighet men båda dagarna har varit fan åt helvete. Man ska aldrig längta till någonting, för det går bara åt skogen då.
Just nu vill jag fan bara sätta mig på det där tåget och åka långt, långt härifrån. Långt ifrån idioterna, långt ifrån problemen, långt ifrån allt som kan få mig att må dåligt... Visserligen kommer jag att träffa nya idioter, nya problem och må dåligt igen. Men jag är less på det som finns här, för här kommer jag ingenstans.
Tack för att du finns.
Den vanliga frågan: Var skulle jag ha varit idag utan dig?
It ain't me, babe
Det är så skönt att vara frisk igen! Eller helt frisk är jag väl inte... men utan feber - jag var glad idag! Var skönt att kunna jobba och ge lite service också. Fått höra massa uppmuntrande idag. T.ex. var jag: "The best barman" (ja, jag ser lite manlig ut i mina kläder... haha ;P) och en annan sa också att jag var "den bästa". Tack, tack! Det ironiska är att jag bara gjorde mitt jobb med dem och gav dem inget extra, men men... Alltid roligt att höra sådant.
Annars var det väldigt, väldigt lugnt ikväll. Och kallt! Fy fan, allt var bara slask idag, måste ha gått ned till åtminstone -7 grader där inne i baren. Så där fruset brukar det inte vara.
Aja, bra att man börjar friskna till, för jag har verkligen inte tid att vara sjuk! Som tur är så har jag bara kvällspass nu. Det är ganska skönt ändå, då får man sova ut på dagarna och kan ta det lugnt. Är bjuden på middag imorgon. En vän har varit i Finland och köpt godis åt mig :) Usch vad människor tycker om att ge mig godis, ser de inte att jag blir tjock av det? Men det kanske är det de är ute efter... fetisch!
Nej, men jag bad om det där godiset. Dumle Stars och sötlakrits - mums! Och för den delen är jag ännu hungrig... tryckte nyss i mig 2 mackor, men det verkar inte vara nog. Jag kanske växer? :) (Jag vet... bara på bredden...)
Nej, nu slutar vi detta inlägg med lite Johnny Cash, bara för att han är så underbar!
Go away from my window
Leave at your own chosen speed
I'm not the one you want babe
I'm not the one you need
They say you're looking for someone,
Who's never weak but always strong
To protect you and defend you
Whether you are right or wrong
Someone to open each and every door
But it ain't me babe
No, no, no, it ain't me babe
It ain't me you're looking for... babe
Go lightly from the ledge babe,
Go lightly on the ground
I'm not the one you want babe,
I'll only let you down
You say you're looking for someone
Who'll promise never to part
Someone to close his eyes for you
Someone to close his heart
Someone to die for you and more,
But it ain't me babe
No, no, no, it ain't me babe
It ain't me you're looking for... babe
You say you're looking for someone
To pick you up each time you fall
To gather flowers constantly
and to know come each time you call
And will love you for all life and nothing more
But it ain't me babe
No no no, it aint me babe
It ain't me you're looking for... babe
Det finns dem man skulle vilja sjunga den här låten för. Verkar inte spela någon roll för vissa hur mycket av ett svin man är mot dem, de verkar ha lyckats måla upp någon fantastisk bild av en och vägrar överge den...
Annars var det väldigt, väldigt lugnt ikväll. Och kallt! Fy fan, allt var bara slask idag, måste ha gått ned till åtminstone -7 grader där inne i baren. Så där fruset brukar det inte vara.
Aja, bra att man börjar friskna till, för jag har verkligen inte tid att vara sjuk! Som tur är så har jag bara kvällspass nu. Det är ganska skönt ändå, då får man sova ut på dagarna och kan ta det lugnt. Är bjuden på middag imorgon. En vän har varit i Finland och köpt godis åt mig :) Usch vad människor tycker om att ge mig godis, ser de inte att jag blir tjock av det? Men det kanske är det de är ute efter... fetisch!
Nej, men jag bad om det där godiset. Dumle Stars och sötlakrits - mums! Och för den delen är jag ännu hungrig... tryckte nyss i mig 2 mackor, men det verkar inte vara nog. Jag kanske växer? :) (Jag vet... bara på bredden...)
Nej, nu slutar vi detta inlägg med lite Johnny Cash, bara för att han är så underbar!
Go away from my window
Leave at your own chosen speed
I'm not the one you want babe
I'm not the one you need
They say you're looking for someone,
Who's never weak but always strong
To protect you and defend you
Whether you are right or wrong
Someone to open each and every door
But it ain't me babe
No, no, no, it ain't me babe
It ain't me you're looking for... babe
Go lightly from the ledge babe,
Go lightly on the ground
I'm not the one you want babe,
I'll only let you down
You say you're looking for someone
Who'll promise never to part
Someone to close his eyes for you
Someone to close his heart
Someone to die for you and more,
But it ain't me babe
No, no, no, it ain't me babe
It ain't me you're looking for... babe
You say you're looking for someone
To pick you up each time you fall
To gather flowers constantly
and to know come each time you call
And will love you for all life and nothing more
But it ain't me babe
No no no, it aint me babe
It ain't me you're looking for... babe
Det finns dem man skulle vilja sjunga den här låten för. Verkar inte spela någon roll för vissa hur mycket av ett svin man är mot dem, de verkar ha lyckats måla upp någon fantastisk bild av en och vägrar överge den...
